Anna Rådström Sigurdsson är Vård- och stödsamordnare. För värmländska Psykiatribloggen och även i ASP Bladet skriver hon en text som uppmanar samhällets olika aktörer att bli bättre på samverkan för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Inom uppföljningsarbetet i Neuropsykiatriska samverkansprojektet träffar jag unga vuxna som nyligen har fått sin neuropsykiatriska diagnos. Flera av dem beskriver att de har svårt att få till vardagen och livet.
En del av dem bor hemma hos föräldrarna, några har egen lägenhet. En del har ingen bostad alls och flyttar runt hos olika släktingar och kompisar. En del står utan egen inkomst och några har ersättning via Försäkringskassan, kommunen eller Arbetsförmedlingen. Vissa har inte klarat av skolan. Några har arbetslivserfarenhet och somliga har inte arbetat alls. Variationen av erfarenheter (eller brist på erfarenheter) är stor. Variationerna kring svårigheter att hantera vardagen är också stora inom flera områden som räknas till vuxenlivet.
Många personer med neuropsykiatrisk diagnos är trötta på att deras anhöriga är med och lägger sig i deras liv. De vill bli självständiga individer och inte bli behandlade som att de fortfarande är barn. Trots det är de i regel medvetna om att de inte lever upp till det som förväntas av dem nu när de blivit vuxna. Att man får stöd i att kompensera för det som är svårt är för många en förutsättning för att hantera en egen vardag. Att jobba mot att individen får rätt kontaktnät omkring sig när det gäller vardag och sysselsättning leder till förutsättningar att bygga på självständighet.
En fungerande samverkan mellan samhällsaktörer är viktig. Den ger ökade förutsättningar till individuella lösningar utifrån personens behov och egna resurser att hantera vardagen. Den är också viktig för oss som behandlare som kan göra ett bättre jobb om vi har kännedom av varandras verksamheter. Därför är jag så tacksam att den personal jag kommer i kontakt med inom Arbetsförmedlingen, kommunen, LSS, vuxenhabilitering och övriga vårdgivare är så positiva till samverkan. Det gör det möjligt att se till helheten i en individs vardag när vi utformar stödet.
Text: Anna Rådström Sigurdsson
Foto: Per Rhönnstad
Psykiatribloggen återfinns här.
http://psykiatribloggen.se/
ASP BLADET 