Etikettarkiv: idrott

Malmö Open – en av världens största parasport tävlingar

Bild till Malmö Open texten

Malmö stad står en gång per år för en av världens största parasporttävlingar, med allt från bordtennis till boccia lockar tävlingen till sig över 2 000 deltagare. Under denna helg används inte mindre än 12 olika arenor för att få allting att rulla på så bra som möjligt.

Jag som själv medverkade i simning, en av de 16 sporterna, tycker att det är en fantastiskt bra tävling och gemenskapen är obeskrivlig. Man får träffa personer som är som en själv och känner en gemenskap som inte går att hitta någon annan stans, samtidigt som man får göra det man älskar mest av allt då man utövar sin idrott.

Malmö Open som gick av stapeln andra helgen i februari är en stor tävling för funktionsnedsatta människor. Med inte mindre än 16 olika sporter och cirka 2 500 deltagare från totalt 25 länder är Malmö Open en av världens största evenemang för handikappade.

Arrangemanget som har pågått sedan 1977 har haft en bra påverkan på de deltagande och fört med sig många skratt och tårar. Besvikelse varvades med lycka under de dagarna som tävlingen fortlöpte.

Tävlingen som arrangerades av Föreningen Idrott För Handikappade (FIFH Malmö) fick en härlig inramning och med bra resultat. Under taket på Hylliebadet i Malmö hördes fullt med skrik från läktarhåll när det simmades på och klockades många fina tider. De som varit deltagande under helgen kan känna sig nöjda då de personliga rekorden ett efter ett avlöste varandra. Andra sporter som det tävlades i var bland annat bowling, fotboll och kälkhockey.

Idrottarna med olika sorters svårigheter och funktionshinder har under tävlingen gjort en heroisk insats i alla sporter, publiken blev minst sagt imponerad av deras resultat.

Malmö Open är ett bra initiativ av FIFH Malmö och det är ett utmärkt tillfälle att visa upp sig på för att få chansen i landslagets olika stadier. Enligt mig är Malmö Open en av de bästa tävlingarna under tävlingssäsongen.

Tävlingarna som utförs på olika ställen runtom i Malmö kopplas samman med transporter från de olika deltagarnas hotell till arenorna. Det känns som att hela staden är engagerad i tävlingen och att alla boende i Malmö tycker det är en rolig händelse där alla kan förenas med sporten man brinner för oavsett vem man är.

Om det skulle komma på tal att lägga ner tävlingen är jag övertygad om att det skulle bemötas av hård kritik, då det är så många som är berörande och tycker om den. Hela staden tjänar på den då idrottarna behöver boende under dagarna de tävlar och någonstans att äta. Tävlingen känns som en bra aktivitet där alla kan vara med alla utan några konflikter. Malmö Open förenar människor.

Fakta om Malmö Open:

Sporter: Friidrott, Boccia, Bowling, Matt-Curling, Biljard, El-Hockey, Innebandy, Fotboll, Goalball, Sportskytte, Kälkhockey, Simning, Bordshockey, Bordstennis, Rullstolsbasket, Rullstolsinnebandy.
Startades: 1977
Vart: Malmö stad
Antal sporter: 16
Antal deltagare per år: 2 000 – 2 500

Text: Anton Hastö Hardin

”Mer respekt och förståelse är önskvärt”

När Helenas dotter Maja, då 6 år, höll på med idrott kom hon i konflikt med sin tränare. Tränaren förstod inte varför Maja betedde sig som hon gjorde. Denna brist på förståelse gjorde att hon kallade Maja bortskämd.

Men Helena visste att dottern inte var bortskämd, utan bara tänkte annorlunda. Detta hade framkommit ganska tidigt, så Maja gjorde en utredning för att se om hon hade Asperger eller något annat neurologiskt funktionshinder. Strax efter incidenten fick Maja, hennes storasyster och deras föräldrar veta att Maja hade diagnosen Aspergers syndrom. Storasystern hade svårt att ta in det, men Helenas systerdotter har också samma diagnos och när de berättade att kusinen också hade Asperger, sa hon:

– Det är ju inget fel på henne!

Sen var det inga mer problem med det.
– Det var denna händelse som fick mig att börja fundera, berättar Helena, får inte tränarna någon utbildning i hur de ska hantera barn med särskilda behov? Det behöver inte bara gälla Asperger, det kan handla om DAMP, ADHD eller något annat funktionshinder.

Har din dotter bara hållit på med friidrott?
– Hon har provat på fotboll och innebandy, men det var friidrotten hon fastnade för. Kanske mest för att hennes storasyster också tränar, även om det är fotboll. Speciellt när jag kom in i klubben och började träna henne, istället för den person som varit dum mot henne.

Tror du att det är likadant för andra barn med neurologiska funktionshinder? Eller passar olika träning olika diagnoser?
– Det är viktigt för alla barn att röra på sig för att må bra, om det sedan sker individuellt i en klubb eller i grupp, till exempel ett fotbolls- eller innebandylag, är inte det viktigaste. Jag tror till exempel att barn med Asperger trivs bäst med ”ensamidrotter”, medan de med exempelvis ADHD söker sig till fotboll eller innebandy. Sysslar de med ensamidrott är det kanske karate eller boxning där de kan få utlopp för sin överskottsenergi.

Har du kontakt med andra föräldrar i samma situation?
– I dagsläget har jag kontakt med en mamma till en son med ADHD som spelar fotboll och innebandy. Hon skulle egentligen ha varit med här i dag, men fick förhinder i sista stund. Trots att våra barn har olika diagnoser, har vi föräldrar samma problematik med våra barn. Vi ska försöka starta ett projekt för att utbilda tränare hur de ska hantera barn som inte är som ”alla andra”. Det behöver inte bara vara funktionshinder, utan kanske sexualitet, annat könsuttryck och andra saker, kanske mer ett fysiskt funktionshinder. Vi hörde att det går att söka pengar via Arvsfonden till det här projektet, så det ska vi göra.

Innan din dotter fick diagnosen, hände det att barnen var dumma mot henne?
– Det var speciellt två flickor som var dumma. De skrattade åt Maja när hon hade dålig finmotorik och det gjorde henne ledsen. Det var Maja själv som berättade det för mig, jag såg det inte själv.

Hur har det blivit nu, efter diagnosen? Bättre? Sämre?
– Jag inbillar mig att det har blivit bättre. Men, jag vet inte om det beror på att de har fått en ökad respekt för Maja, eller om de tar sig i akt eftersom jag finns där och ser/hör allt.

Låter ni Maja tävla?
– I början ville hon inte det själv och då respekterade vi det givetvis. Maja blev generad och tyckte att alla stirrade på henne, bara för att hon var annorlunda. Men så kom hon en dag och sa: ”Mamma, jag vill tävla!” och då anmälde vi henne till en mindre tävling. Efter det har skamkänslorna mer eller mindre försvunnit och hon tävlar, ofta och gärna numera. Kanske föräldrarna till de andra barnen som också tittade på träningen gjorde att hon insåg att det var inte så ”farligt” att andra tittade på henne.

Slutligen, har du några tips eller råd till andra föräldrar i samma situation?
– Våga var öppna! Varken de eller deras barn har gjort något fel! Respektera barnens vilja och lyssna på dom! En pappa kanske vill att sonen ska bli fotbolls- eller hockeyproffs, men sonen kanske vill hålla på med något helt annat!

Tack för att du tog dig tid.
– Tack själv.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Lotta Tammi

Kosttillskott kan vara livsfarligt

ASP Bladet åkte till, vad som troligen är Karlstads äldsta gym i form av KAK, en augustidag. Detta för att prata med Patrik Karlsson som jobbar där som gymföreståndare.

Föreningen har funnits sedan 1902. Idag ligger föreningen vid badhuset och där har de befunnit sig sedan 1978-79. Karlstads atletiska klubb, KAK som det kallas. KAK är en ideell förening som bedriver tävlingsverksamhet i styrkelyft och tyngdlyftning samt övrig styrketräning för både elitidrottare som motionärer.

Gillar man att träna med fria vikter och funktionell styrketräning då kommer man förmodligen gilla KAK. Enligt mitt tycke, för jag tränar nämligen själv där sedan många år tillbaka. På KAK har man en härlig blandning av motionärer som vill hålla igång, bli lite starkare eller helt enkelt komma i bättre form. Sen finns det många som håller på med en idrott och som sen använder styrketräningen som ett komplement.
Sen har vi eliten. Men oavsett vilken nivå man ligger på så är det både roligt och lustfyllt att lyfta vikter. För det är nog så att om man trivs med detta och tycker den är kul, så är det nog den träning som ger bäst resultat.

Inga kunder

Patrik berättar att man inte är kund på KAK utan istället blir medlem i en gemensam förening. I och med detta berättar Patrik, så har man som medlem en del åtaganden. Det största är att du inte ska ta några anabola steroider. För det är också så att klubben är ansluten till Riksidrottsförbundet och det innebär en del krav.

Ibland kan RSKF dyka upp på oanmäld dopingkontroll. Skulle det visa sig att någon är positiv på något förbjudet preparat så får det omedelbara konsekvenser.
Den första är att man blir avstängd på alla klubbar som är anslutna till RSKF i minst två år. Den andra är att personen får en skuld till klubben på hela 22 000 kronor. Så tänk efter en gång till innan du petar i dig något olagligt.

ASP Bladet frågar Patrik om han tror att det är många som tar anabola steroider på KAK?

Där får jag ett bestämt nej, Patrik tror inte alls det är många som tar förbjudna preparat på KAK. Önskan vore att det inte skulle finnas över huvud taget. Men tyvärr så finns det säkert en eller annan som har använt sådana preparat.
Men som inom det flesta grupper av människor så är det alltid några som ägnar sig åt olagliga aktiviteter. En träningslokal speglar samhället i övrigt, trots att många önskar sig nolltolerans men det ser han som nästan omöjligt att nå.

Vad för råd ger då Patrik till en person som kommer och frågar om snabba resultat?  Han menar att man ska glömma det, för det finns inga genvägar(om man inte fuskar med anabola steroider, med alla konsekvenser som det kan ge), det är helt enkelt så att om man vill uppnå en vältränad kropp så gäller vanlig mat och ett hårt, jäkligt slit på gymmet.

Kosttillskott, en stor fara

När vi ändå är inne på mat, så har det varit flera inslag på nyheterna där myndigheterna granskade återförsäljarna av kosttillskott delvis i Göteborg. Där har de hittat medel som är klassat som narkotika i kosttillskottsburkarna.

För mig var det ingen nyhet. Jag har en bekant som blev gripen av polisen för drygt ett år sedan. Då fick han en varning av polisen för att han använde preparatet som kunde ge positivt utslag för amfetamin.

Jag provade själv det preparatet och märkte att det var något konstigt med det. Man blev lite piggare under själva träningspasset, men man mådde jäkligt dåligt efteråt, fick hjärtklappning och mådde allmänt risigt. Jag hade i det här läget ingen aning om att det innehöll sådana substanser som kan ge utslag på drogtester.
Så det är inget jag rekommenderar. Jag nämner det här som en varning för alla er som tror att man kan ta genvägar inom styrketräningen. Inte nog med att du inte vet vad du petar i dag,
dessutom är det mycket dyra produkter.

Delad inställning

Jag frågar Patrik vad han tycker om alla dessa extra tillskott, han är lite kluven till det, men han säger också att om du äter ganska så rätt så räcker det långt. Alltså funkar vanlig gammal husmanskost, jäkligt långt.
Jag skulle tro att de flesta tänker som mig när det gäller alla produkter som finns ute till salu. Att om en vara finns i en butik i Sverige så trodde i alla fall jag att t.ex. Livsmedelsverket eller någon annan myndighet ska ha granskat produkten som finns till salu. Men det sker ingen kontroll av vad kosttillskott innehåller. Så ni vet aldrig vad det är ni stoppar i er.

Text & Foto: Christer Adrian

Ett samhälle utan idrott – lika med högre brottslighet

Jag fick till uppgift att skriva om ungdomar som är på glid. Om det var så att många fler kanske skulle hålla på med kriminalitet och droger om inte idrotten fanns. Mycket utav det här skulle bara bli spekulationer, så det är nog helt omöjligt att ange någon siffra.

Det finns nog ingen förening som jag kan peka ut som skulle vara bättre än någon annan förening på att ta om hand om personer med exempelvis drogproblem. Jag vet inte med säkerhet om det bara är en gammal klyscha att en del strulpällar tas upp av boxningsklubbar. Sant eller inte, men det är ett ryckte som alltid gått.

För det är ju så att idrottsrörelsen berör nästan varenda person i samhället. Håll i er nu, för siffran är imponerande, över tre miljoner personer är medlemmar i någon förening, detta enligt svenska Wikipedia. Ca: en tredjedel av Sveriges befolkning är alltså medlemmar i en förening.

Riksidrottsförbundet är organiserat i 21 distrikt och har 69 specialidrottsförbund. Det finns cirka 22 000 idrottsföreningar i Sverige. Att vara medlem i en förening innebär inte att alla dessa tre miljoner människor utövar idrott, även om den stora massan gör det, utan de kanske bara är stödmedlemmar. Å andra sidan finns det ytterligare ett gäng föreningar som inte är anslutna till Riksidrottsförbundet och så har vi ju alla människor som motionerar på egen hand. Med de här siffrorna så förstår nog de flesta vikten av idrott både för unga och gamla. Självklart så skulle fler personer hålla på med droger och andra kriminella aktiviteter om inte idrotten fanns.

Det är mycket som är häftigt inom idrotten. Att den engagerar människor från olika samhällsskikt, personer som aldrig skulle träffas annars gör det inom idrotten. Den lär ut en massa normer. Idrotten står för rent spel, den tar avstånd från droger, våld och dopning med mera. Sen att det finns undantag kan man aldrig komma ifrån, det gäller inom alla områden i samhället.

Skulle problemen dyka upp, låt oss säga inom ett idrottslag, så tror jag det beror på personerna inom föreningen hur situationen hanteras. Mycket beroende på vad folk runt omkring har upplevt i sina liv. Sen lär idrotten ut mycket som de kanske inte tänker på själva, exempel att det lär folk att kunna jobba i grupp, något som är nog så viktigt i dessa tider. Det lär personer att bli sociala, man får ständigt träning att umgås i grupp. Man lär sig ta hänsyn för varandra.

Ja det är sådana här saker som vi inte tänker på, men tar man sig en funderare så ter det sig självklart att många fler människor skulle vara på glid utan idrottsrörelsen. Inte nog med att den är viktig för den enskilde personen utan den är även viktig för städer, kommuner, ja hela samhället.

Idrotten som motvikt

Om jag håller mig till min egen stad, Karlstad, så spelar idrotten en stor och viktig roll och fungerar som en motvikt mot kriminalitet, våld, droger, rasism och mycket annat som är negativt. Den är också viktig för Karlstad som stad. Karlstad har ju som vision att bli 100 000 personer i sinom tid och då spelar idrotten en viktig roll. Det är viktigt att vi har bra idrottsföreningar eftersom många väljer högskoleort beroende på vilka elitidrottsföreningar som finns i staden. Det kan spela roll vad föreningen har för vision.

Folk, speciellt unga personer skulle hålla på med mer bus om det inte vore så att idrotten fanns. Då syftar jag också på den spontana idrotten, den som var så stor under min uppväxt. Nu kanske många undrar: Var det någon skillnad på idrotten förr gentemot idag?

Ja det kan jag lova alla er som inte växte upp på 70- talet, att vi fick slita själva för att exempelvis spola upp en rink. Jag kommer ihåg hur vi tömde sopcontainerna och fyllde dem med vatten, sen fick vi dra dem till planen och välta ut vattnet över planen. När det gällde fotboll gjorde vi våra egna linjer och mål. Jag kanske låter som en farfar men läget var så att vi gjorde det mesta själva, för att vi skulle kunna leka. Det var sällan det var uppdukat. För egen del så hoppas jag att spontanidrotten kommer tillbaka.

Det här får ju mig att känna mig urgammal, men jag kan inte låta bli att säga att det var bättre förr. På den tiden vi gjorde det mesta själva. Jag önskar att spontanidrotten kom tillbaka för ungdomens skull, för den har personligen gett mig så otroligt mycket; socialt, fysiskt och mentalt.

Text: Christer Adrian