Utvärdering av IFA´s Föreläsningsserie

ASP Bladet har mött upp med Cecilia Cekestrand för att med sina egna ord, utvärdera publiksuccén ”IFA´s föreläsningsserie” som hon anordnade under hösten 2008/våren 09

Anledningen till att jag drog igång den här föreläsnings-serien är att jag dels har ett personligt intresse och har läst ganska mycket om det här under åren. Jag märkte att ju mer jag lärde mig desto lättare blev mitt arbete och desto bättre blev det för de klienter jag mötte. En av anledningar var därför att utbilda personalen genom tips och råd och sedan var det för att påvisa för chefer och nämnd att det här existerar. Det har varit personer från olika förvaltningar, olika ställen i kommunen, arbetsförmedlingen och även klienter. Förhoppningen är att de sprider kunskapen och budskapet vidare till sina chefer och sin omgivning.

Det är första gången jag gör en sådan här stor sak och jag hade inte direkt några speciella förväntningar men det jag snabbt märkte var att det tar så otroligt mycket tid, tid som inte alltid syns.  Föreläsare skall planeras och bokas, lokal skall ordnas, tekniken skall fungera, det skall finnas fika på plats och efteråt är det faktureringsarbete som kommer till.Trots det har det varit hur roligt som helst för jag har träffat fantastiska människor och det är helt underbart.

Ungefär 120-170 personer har kommit vid varje tillfälle och då har ca. 80 st. varit samma varje gång medan resterande varit från olika ställen vid varje tillfälle. Lite beroende på vad föreläsningen handlat om har jag bjudit in lite olika människor. Många hörde av sig till första gången då de läste om det i tidningen, jag blev helt nedringd både av privatpersoner, sjukhus och alla möjliga ställen som dels ville gå dit som personal och dels ville ha privat hjälp.

Totalt sett har ungefär 750 personer lyssnat på de totalt fem föreläsningstillfällena och responsen jag fått från människor som varit där har varit positiv. Eftersom kunskapsnivån hos alla människor gällande det här ligger väldigt olika så var jag lite nervös för hur det skulle tas emot. Den enda negativa kritik jag fått är att en del personer kan tycka att det är jobbigt att sitta och lyssna på t.ex. en professor, men det är som sagt en väldigt liten del, till 99 % har det varit positiv kritik vilket är jättekul! Jag har även hört via chefer att personalen uppskattat serien och det känns mycket bra.

Bäst med den här föreläsningsserien är nog att jag har fått lära känna de olika föreläsarna och jag har mailat en hel del med dem under tiden efteråt. Eftersom jag tycker att det är väldigt kul med sådana här utbildningar och föreläsningar så kommer vi säkert att stöta på varandra även på andra ställen. Det är otroligt intressanta människor som jag haft möjlighet att samtala med innan föreläsningarna eller över en lunch efteråt, de har ett oerhört stort engagemang. Föreläsarna har varit bra på olika sätt, de som har levnadshistorier att delge berör ju väldigt mycket och de som arbetar med de här frågorna ger ytterligare dimension till det hela.

Jag blir så trött på att höra att vi inte har råd att skicka personer på utredningar för de pengarna det kostar är ingenting jämfört med vad en person som inte får hjälp kan komma att kosta samhället. Den erfarenhet jag har av personer som fått hjälp är att det då går väldigt bra för dem. Nu hoppas jag att någon tar över efter mig och gör något mer av det här. Jag hoppas man tar till sig tänket, att det pratas mer om de här problemen och att det förankras mer ute i verksamheten. Tips och idéer om vad som mer kan göras mottages med stor tacksamhet!

Text: Kajsa Jansson

Relaterade reportage angående föreläsnings-serien

ADHD

Hur kan man underlätta arbetslivet för personer med NPF?

IFA’s föreläsningsserie om NPF – Steve Eriksson

Attention Värmland

Attention Värmland

Attention har en viktig roll i samhället gentemot människor som har ett neropsykiatriskt funktionshinder. Som stöd åt den som har funktionshindret samt deras familjer. Sen är det en jätteviktig uppgift att sprida information i samhället så kunskapen och förståelsen ökar.

Attentions styrelseordförande Björn Hoffman svarade på frågor runt området NPF och Attention

När bildades föreningen i Karlstad? Det bildades 2003 och i början förde den en ganska tynande tillvaro. När ja kom till föreningen 2005 tro2 jag det var 34 medlemmar bara. I dag är vi betydligt flera 317 medlemmar. Så medlemsantalet har ökat stort och det utan att vi marknadsfört oss på något större vis säger Björn.

Hur har medlemmarna fått tag på er/ eller fått medvetande om er existens? Dels från mun till mun, men det är inte så många. Vi är ju på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) och informerar familjer som fått ett barn diagnostiserat med en NPF diagnos. Det ingår i en utbildning som BUP har och då kommer vi dit och informerar om oss och våran verksamhet.

Det vi märkte när vi kom till dessa träffar var att föräldrarna inte visste någonting om diagnosen som deras barn fått, så efter hand ändrade vi vårat sätt att bemöta dom på. Är ju viktigt att familjer får information utifrån deras egna kunskaper. Det finns ju mycket okunskap om ämnet. Men det var en hel del som blivit medlemmar därifrån.

Vilken målgrupp av människor vänder ni er till? Om vi tittar i våran verksamhets berättelse så står det att vi skall hjälpa dom funktionshindrade och deras anhöriga. Det är portalen, de viktigaste. Sen kommer det näst lika viktigaste och det är att se till att samhället får information och kunskap om människor med funktionshinder.

Viktigt att lärare, kuratorer och liknande får kunskapen om dessa människor så dom vet om hur man har det med sitt funktionshinder. Allt för att underlätta för den som har funktionshindret.

Hur jobbar ni aktivt med att förändra situationen för era medlemmar? Det är att upplysa dom som har med våra medlemmar att göra, viktigt att skapa förståelse om hur människor med funktionshinder. Dom som jobbar med dessa människor behöver få information så dom vet hur människorna dom har att göra med har det.

Har ni stött på några problem med att informera berörda människor inom dom olika yrkena? Nej vi har inte stött på några bekymmer än så länge alls. Problemet är hur vi som ideell förening ska orka, många i vår styrelse har själva personliga erfarenheter från området och dom har jobb och allt tar sin tid för alla inblandade, så vi kan bara ge med oss så mycket vi förmår.

Finns det i dag någon informationsträff gentemot skolorna om NPF? Nej det finns inget och det finns ingenting som säger att det ska vara det heller. Sen finns det någon skola som har begärt att få någon information. Tyvärr så efterfrågas det inte av skolorna och dom har så mycket annat att jobba med så denna biten blir lidande. Det tycker jag som skriver är helt bedrövlig då det är i skolan som många av oss med problematiken börjar på att spåra ur.

Det resulterar ofta i en känsla av utanförskap och genererar dåligt mående, eller i slut ändan till kriminallitet och beroendeproblem. Så hoppas skolorna inför denna information som en normalitet. Barn i skolan som kräver lite mer uppmärksamhet oavsett diagnos eller inte kommer oftast i kläm på grund av ekonomi. Bedrövligt att man redan som barn ses som siffror i en budget. Måste ju gå att tänka om för dom som sitter med beslutsmakten.

Attention har tillsammans med IFA kört en föreläsnings serie under hösten och vinter. Har den varit givande? Har ni märkt av om den har fått mycket uppmärksamhet? Ja det är klart, tidningarna har ju varit där och skrivit om det. Sen hör man folk prata om det. Jag tro det har varit väldigt givande och har uppskattats.

Hur kom den här föreläsningen till? Helst fantastiskt säger Björn. Det var Cecilia Cekestrand på jobbcenter som märkte att hennes klienter hade lite särskilda behov, så hon förstod att det fanns en problematik inblandad i en del av dessa människor. Så hon ville veta mera om området. Så hon började lära sig men insåg ganska snabbt att hennes medarbetare borde veta om mera än dom gjorde med. Så hon tog kontakt med oss och frågade om vi kunde hjälpa till med en föreläsnings serie och då föreslog vi en serie där dom olika funktionshinder togs upp. Så det slutade med en nota på 100 000 som hon tog med sig upp till sin chef och fick det hela godkänt.

Detta är enda gången i Sverige som en kommun har stått för initiativet och ekonomin. Det är helt unikt och många av föreläsarna som vart här har medvetet sänkt sina arvoden för att dom ville så gärna kunna vara med att ta tillfället i akt och sprida sina erfarenheter. Så detta skall Cecilia och kommunen ha mycket kredit för att dom vart med och anordnat denna serie.

Hur ser Attentions framtidsvision / målsättning ut? Målsättningen är att fortsätta utbilda ute i samhället, föreläsningsserien är ett bra exempel på hur vi kan arbeta och hur vi vill arbeta. Nu kan man ju hoppas att skolorna tar efter och anordnar en liknande dag för sina anställda som IFA gjorde.

Det känns jätteviktigt att lyckas nå ut med information till alla berörda parter i samhället som genom sina jobb träffar på dessa människor. Samt givetvis informera och stötta familjer och dom som själva har problematiken. Målet är ja att underlätta för människor med problematiken i samhället vi lever i och då är det viktigt med att informera alla berörde parter i samhället.

Text: Thomas Andersson

Hur kan man underlätta arbetslivet för personer med NPF?

Mimmi Darbo berättar mer om vad MISA är och hur man jobbar.

Hur kommer man i kontakt med er som klient? Man kan höra av sig till oss och så kan man boka en tid för ett studiebesök. Ett första möte där man träffas och pratar om hur vi på misa jobbar.

Måste kommuner köpa era tjänster och sen förmedla kontakten till klienten? Vi har ju inget mot att folk betalar ur egen ficka men vi brukar rekommendera att man går via kommunen och söka genom dem, eftersom man har ganska stora möjligheter att få hjälp som klient. Oftast är det handläggarna som tar beslut utifrån LSS eller SoL och därför är det bra att man har med sig en handledare när man kommer till oss, så att det blir en bra kommunikation mellan berörda parter. Det skapar dom bästa förutsättningar för klienten.

Hur ser ett möte ut mellan er och klienten och vilka aktörer är med på mötet? Vi brukar fråga klienten vilka som man är intresserad av att ha med sig, så det kan se väldigt olika ut. Det kan vara en anhörig, kompis eller en handläggare från kommunen. Sen kan man ta det stegvis så man själv går in och pratar lite och känner sig för. Nästa gång kan handläggaren från kommunen vara med.

Jobbar ni över hela landet? Vi finns i Stockholm och Malmö för dagen, men är intresserade av att finnas på flera ställen, men då måste det finnas ett intresse för att betala för våra tjänster för det är ju det vi lever på.

Vad har ni för utbildning ni som jobbar inom MISA? Vi är socionomer, arbetsterapeuter, pedagoger, beteendevetare. Vi är även intresserade av att anställa människor med NPF problematik men det är lite svårt att få till det. Men vi har nog en på gång nu tror jag, säger Mimmi.

Har ni fått positiv respons från kommuner, lansting och försäkringskassan med flera? Man är ju ofta väldigt nöjd med resultatet men klagar på att vi kostar pengar. Det syns inte inom kommunens budget om dom går in med sådana resurser som man själva har, men när man tar in våran tjänst så blir det ju en synbar kostnad. Sen är det viktigt att man har ett bra samarbete så att kommunen får helheten klar för sig., och ser hur vi jobbar med klienten. Vägen till ett arbete är en resa som innehåller så otroligt mycket, allt från att gå ut och fika, till att bowla och hjälpa till med att vardagens innehåll. Det är viktigt att dom förstår hur resan till ett jobb går till. Alla klienter är olika och kräver att man anpassar sig efter dennes förmågor och det är det som handläggaren måste förstå på kommunen.

Hur hittar ni arbetsmarknad till era klienter? Vi ser det som en stor del av vårt jobb, och vi lägger mycket energi på just det området. Vi tycker inte att det är så svårt att få tag på arbetsgivare som är intresserade, men då måste man få tid på sej, och det har vi inom vårt uppdrag.

Hur ser resultaten ut hittills med dom som ni fått ut i arbetslivet? I starten av MISAs utveckling så var det en lite annorlunda syn från samhällets sida. Man var ofta nöjd med att bara ha en verksamhet för klienten, så vi fick ut alla. I dag 14 år senare har vi folk som går till anställning, som dåförtiden ibland vart LSSade, har haft en utredning som sagt att dom kan inte jobba och har ingen arbetsförmåga. Dom personerna har vi fått ut i anställning. Vi har 16 stycken i dag, vilket kan tyckas lite av dom ca 300 personer vi jobbar med, men om man tänker sig vilka personer det handlar om så är det bra gjort ändå.

Hur ser ni på framtiden inom MISA och vad har ni för mål och visioner? Vi hoppas att vi kan starta en filial i Karlstad, säger Mimmi och skrattar gott, sen tillägger hon, att hon hoppas att det finns fler kommuner som vågar satsa på alternativ. Kommunerna måste våga tro på att det finns andra som har kunskaper i att starta och bedriva den här typen av verksamheter. Det känns positivt i dagsläget, men man ska inte tro att det är så enkelt som att bara byta regering för att kommunerna ska bli intresserade av att söka hjälp inom privata verksamheter. Det är snarare tvärtom.

Vad har ni för framgångsfaktor och hur jobbar ni för att lyckas med era ambitioner? Det finns  forskning som vi tittar på, där det tydligt synliggörs vilken typ av stöd som behövs och vilka behov som finns. Man måste bli medveten om att det här behöver jag för att fungera, för att få en av framgångsfaktorerna synliga. Det andra är att man har möjlighet att ha en person som stöttar i situationer då man behöver det. Ibland kan det vara intensivt och andra gånger mindre intensivt. På en arbetsplats handlar det mycket om kunskapen hos arbetsgivaren. Min erfarenhet är att när man kommer ut till en arbetsplats så vill man inte veta så mycket, men sen när man går in i ett anställningsförfarande så vill man ha en kurs. Då måste vi på MISA vara redo att ge den kunskapen, säger Mimmi. Det är viktigt att ha god kommunikation med arbetsplatsen för arbetssituationen förändras hela tiden.

Detta ingick i tredje föreläsningen av Attentions och IFAs föreläsningsserie om människor med NPF*.

MISA är ett företag som jobbar med att coacha människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så att de kommer in i arbetslivet utifrån sina egna förutsättningar. Man är med på möten med arbetsgivare så att klienten får ut så mycket som möjligt av mötet utifrån sin egen situation. Man lyfter även fram klientens situation och ser om den går att utveckla på ett positivt sätt. Coachens roll blir att stötta och hjälpa klienten, så att dennes egen medvetenhet blir tydlig. Det är viktigt att påverka och förändra det som skapar problem, hjälpa till med kommunikation och göra scheman så arbetslivet blir lättare för klienten. Det är viktigt att vi som har NPF* problematik får känna att vi är lika mycket värda som alla andra och att vi duger som vi är. Vi gör det bästa vi kan utifrån vår situation. Coacherna som jobbar på MISA bygger sin stödfunktion på tidigare upplevda erfarenheter samt håller sig pålästa inom området.

Jag som skriver tycker MISA har framtiden för sig, då området i sig expanderar hela tiden och tur är ju det. Om du är intresserad av att veta mer kan du gå in på www.misa.se och läsa om hela deras verksamhet.

Text: Thomas Andersson

Fotnot *NPF= Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar