Etikettarkiv: Inger Olsson

Det finns en kraft i att många gör saker tillsammans

Inger Olsson är chef för den administrativa personalen/staben på ASP- ANA inom Karlstads kommun samt arbetar med verksamhetsutveckling.  ASP- bladet träffade henne för att höra hur hennes föreningsintresse har utvecklats.
– Mycket är det slumpen som har gjort att jag har hamnat i föreningslivet. Jag tror att alla människor har en drivkraft inom sig, att de vill ha det så bra som möjligt och leva ett gott liv.


I sitt bagage har Inger statskunskap från Universitetet här i Karlstad. Efter studierna så fick hon jobb i Stockholm på ABF 1987. Där arbetade hon med internationella frågor. 1996 slutade hon på ABF och började arbeta på Handikappförbundens samarbetsorgan i Sundbyberg. Där jobbade hon med ett projekt för att starta en paraplyorganisation för utbildning i bemötandefrågor och sällsynta diagnoser. År 2002 flyttade hon till Karlstad och började i projektet HumanTeknik inom Karlstads Kommun.

Inger tror att alla människor vill ha ett bra liv och att man vill göra något bra med sitt liv, oavsett hur man lever eller om man har en funktionsnedsättning. Alla har kanske inte förmågan att plocka fram detta själv men i exempelvis föreningslivet kan man få stöd och hitta sina förmågor. I Festis exempelvis finns en stor styrka i gemenskapen med de andra medlemmarna.
– Det finns en kraft i att många gör saker tillsammans. Detta utvecklar gruppen och den enskilda människan. Det är lätt att underskatta människors förmåga om de har funktionsnedsättningar. Det gäller att se individen bakom funktionsnedsättningen så att denne får uttrycka sina förmågor. Om man kan stanna upp och lyssna på en människa så möter man en annan person än den man trodde att personen var vid första mötet, säger Inger Granhagen.

Inger menar att människomöten är väldigt viktigt, att man är närvarande och att man lyssnar på vad personen säger. Kärnan i bemötandefrågor är att man är närvarande och lyhörd. Det är viktigt inom föreningslivet att man skapar bra möten mellan medlemmarna i föreningen. Att man går in i ett nytt möte med öppenhet och nyfikenhet och man frågar sig själv vad man kan lära sig av detta möte.

Inger berättar att hon gick med i Festis 2004 i solidaritet med föreningen. Av en händelse började hon att prata bokföring med deras dåvarande kassör och helt plötsligt satt de och bokförde tillsammans. 2010 blev hon så till sist kassör i föreningen. Det hon upplever sig ha fått ut av medlemskapet i Festis är många nya vänner, goda skratt och deltagande i kören.
– Man skall ha kul i en förening. I Festis där man träffas och gör saker tillsammans, berättar hon.

Inger är även ordförande i Handikappförbunden Värmland sedan 2008. En bekant frågade henne om hon kunde tänkas ställa upp som ordförande, efter det så blev hon vald. Hon upplever att föreningar rent generellt är bra på att driva specifika frågor för sina medlemmar, men att större föreningar lätt glömmer bort att ha ett helhetsperspektiv. Just att frågor måste sättas in i ett större samhällsperspektiv. Varje fråga är viktig för den enskilde medlemmen, men skall man skapa en förändring i samhället så måste alla enskilda frågor också få bli till en större enhet där de kommer tillsammans.

Inger upplever att arbetet i staben påminner om föreningslivsarbete. Det finns många olika arbetsuppgifter som skall bli en enhet i form av stöd till cheferna, dessutom precis som i Festis har de roligt på jobbet, avslutar Inger.

Text: Olle Stagnér Foto: Robert Olsson

17th European Social Services Conference Prague, 22-24 Juni 2009

inger unt ingerI juni deltog vi, Inger Granhagen och Inger Olsson i en konferens i Prag om kvalitet i socialtjänsten i Europa. Det var European Social Network som var arrangörer. Vårt bidrag var en work-shop ”Human Technology – a new world of possibilities in supportning a normal lifstyele for people with invisible disabilities”.

I den stora kongresshallen hölls större seminarier, plenar-sessioner, där vi som åhörare kunde lyssna på föreläsningar och samtal om olika sätt att mäta kvalitet inom socialtjänsten. Under invigningsseminariet talade vår folkhälsominister Maria Larsson om olika sociala frågor som kommer att lyftas fram i EU under Sveriges ordförandetid. Inom EU rör det sig framförallt om satsningar mot fattigdom och social utslagning.

I Sverige är fokus lagt på nationella riktlinjer, öppna jämförelser och fritt vårdval Allt som presenterades tolkades till engelska, tjeckiska, spanska, franska, italienska och tyska. Den största möjligheten till erfarenhetsutbyte för konferens-deltagarna fanns i de 28 work-shops som genomfördes.

Vi deltog till exempel i en tjeckisk där man presenterade processen med att arbeta fram kvalitetssystem för tjänster till personer med olika funktionsnedsättningar. Vi genomförde vår work-shop på onsdag morgon den 24 juni. Det var en mycket noggrann planering vi hade fått göra innan vi blev ”godkända”. Dels hade vi fått lämna in ett mycket detaljerat tidsschema i förväg, dels skickat alla PowerPoint-bilder i förväg. Allt för att vår tolk skulle ha möjlighet att förbereda sig. Vår Mediagrupp på ASP/ANA har gjort en film åt oss som visade hjälpmedel. Den engelska texten till filmen fick också skickas i förväg för att tolken skulle kunna förbereda sig.

Vi genomförde presentationen på engelska och den tolkades till tjeckiska. Spontana kommentarer efter presentationen av filmen och hjälpmedlen var: ”Det här kunde jag också behöva”, ”Fler grupper skulle kunna använda de här”, ”Mycket intressant”, ”Mycket väl genomfört”

kongressKonferensen hölls i en enormt stor kongress-byggnad i Prag. Totalt deltog 27 länder och vi var ungefär 400 deltagare. I entréhallen, där vi minglade med andra deltagare, bland annat från Sverige och Danmark, fanns även utställningar att titta på.

Totalt deltog ett 30-tal personer. De kom från t ex Slovenien, Slovakien, Tjeckien, Belgien, Storbritannien och Irland. Det fanns också några deltagare från Sverige med. Dessutom deltog ordförande i European Social Network – Lars Göran Jansson.

I de efterföljande diskussionerna blev det mycket tydligt vilka stora skillnader det är i levnadsförhållandena för personer med psykisk funktionsnedsättning, dels mellan medlemsländerna i EU, dels mellan EU och de länder som ännu inte är medlemmar. På många ställen finns det fort-farande mentalsjukhus och vi fick många frågor om hur vi ger stöd så att man kan bo själv i egen lägenhet. I fler länder är man beroende av välgörenhet för att få möjlighet att kunna delta i någon form av daglig aktivitet eftersom det inte finns någon social service. Vi framförde våra synpunkter på vikten av brukarinflytande, att man som brukare ska ha möjlighet att påverka det stöd man får, att det finns möjlighet till ett gott vardagsliv med sysselsättning och meningsfull fritid.

Vi hoppas att vi planterade några bra idéer i Europa från vår verksamhet.

Text & Foto: Inger Granhagen, Inger Olsson



HUR GÅR TANKARNA I KARLSTAD OM DE NYA ANSLAGEN?

Under 2009 satsar Regeringen 900 miljoner kronor på psykiatrins område. I denna artikel följer vi upp med att berätta om hur tankarna går i Karlstad.

Regeringen anslår 100 miljoner till kompetensförstärkning – hur tänker man om det? Inger Olsson, verksamhetsutvecklare inom ASP-ANA, berättar:  ”Den första möjligheten som gavs till att ansöka om medel för baspersonalens kompetensutveckling var redan förra hösten, då anslogs 130 miljoner. Värmlands läns landsting och samtliga 16 kommuner ansökte tillsammans om projektmedel och erhöll då 3,8 miljoner för projektet ”Integrerad psykiatri i Värmland”.

Projektet har en projektgrupp och Psykiatrisamordning Värmland inom Region Värmland är styrgrupp. Just nu pågår arbetet med att planera innehållet i utbildningssatsningen, tanken är att den ska genomföras med hjälp av länets folkhögskolor med KPS i Kristinehamn som bas. Totalt skall åtta utbildningsgrupper startas med ca 25 deltagare i varje och varje utbildning omfattar 10 dagar fördelat över ca ett år. Deltagarna skall komma både från kommunerna och landstinget och syftet är att skapa samverkansgrupper.

I vår har Regeringen anslagit ytterligare 100 miljoner och en ansökan kommer att lämnas in till Socialstyrelsen för fortsättningsprojekt. Diskussioner runt ansökan och innehållet förs just nu och den skall vara inlämnad för bedömning senast den 15 september i år.”

Hur går tankarna kring möjligheten att få bidrag från Socialstyrelsen när det gäller att ge personer med psykisk funktionsnedsättning sysselsättning hos externa aktörer? Jassin Nasr, verksamhetsutvecklare inom Verksamheten för sammanhållen rehabilitering, svarar: ”Vi har haft kontakt med Socialstyrelsen och är till viss del involverade i processen att utforma bidragssystemet du talar om. Vi är definitivt intresserade av möjligheten men kommer antagligen att behöva göra om dagens system något.”

I lagrådsremissen som vi tidigare skrivit om, föreslår Regeringen följande om individuella planer:
I HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) och SoL (Socialtjänstlagen) införs bestämmelser om att landsting och kommun tillsammans ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och från hälso- och sjukvården.

En plan ska upprättas när ett landsting eller en kommun anser att det behövs för att den enskilde ska få sina behov av hälso- och sjukvård och socialtjänst tillgodosedda och om den enskilde samtycker till att en sådan plan upprättas.

Kommunen och landstinget ska påbörja arbetet med planen utan dröjsmål. Av planen ska framgå uppgifter om vilka insatser som behövs och vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för. I planen ska också redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen och landstinget. Av planen ska framgå vem av huvudmännen som har det övergripande ansvaret för planen. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Om det är lämpligt ska närstående ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om inte den enskilde motsätter sig det.

Vilka konsekvenser har Regeringens förslag? När det gäller individuella planer, så är det helt i enlighet med tidigare krav på vårdplaner, genomförandeplaner och gemensam vårdplanering. Skillnaden är att en lag gör det tvingande med individuella planer. Det kommer inte att ha några ekonomiska konsekvenser.

Text: Karl-Peter Johansson

Projekt ”Integrerad Psykiatri i Värmland – kompetensutveckling för baspersonal”

Under hösten 2008 gjorde Värmlands sexton kommuner och Värmlands läns landsting en gemensam projektansökan till Socialstyrelsen inom området ”kompetensutveckling för baspersonal”. Projektet beviljades 3,8 miljoner kronor och våren 2009 utsåg man projektsamordnare och projektgrupp som nu arbetar med att planera verksamheten.

Syftet med projektet är att utveckla de olika yrkesgrupperna inom kommuner och landsting till en gemensam resurs med brukarnas/klienternas bästa i fokus. Målet med utbildningssatsningen är att bilda samverkansteam som har gemensam kunskapsbas ochgemensamma arbetssätt. En mycket viktig del i projektarbetet är också att lägga grunden till en långsiktig strategi för kompetensförsörjning inom den integrerade psykiatrin i Värmland.

Just nu planeras ”Certifieringsutbildningen” tillsammans med Kristinehamns Folkhögskola. KPS och certifieringsutbildning kommer att genomföras tillsammans med Värmlands folkhögskolor. Utbildningen omfattar 10 utbildningsdagar och genomförs under 2010 men med kursstart redan i november 2009.  Totalt skall åtta utbildningar genomföras i länet och varje utbildningsgrupp kan omfatta upp till 25 deltagare, vilka kommer utgöras av personal från kommun och landsting. För att  deltagarna skall slippa långa resor förläggs utbildningen på en folkhögskola så nära hemorten som möjligt.

Hjälpmedel till psykiskt funktionshindrade

Catarina Brun, Monica Rydén och Annie Persson träffade Inger Olsson och Gunilla Barse-Persson som är HumanTeknik i Karlstad för att prata om hur dem ska kunna samarbeta.

hjälpmedel web45 miljoner kronor anslås från regeringen till Hjälpmedelsinstitutet, med uppdrag att sprida kunskap om och utveckla hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning.

Vad är det ni gör här idag? Vi har fått ett uppdrag från regeringen att jobba med samma frågor som HumanTeknik gjorde, rörande hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det finns stor erfarenhet här, till exempel hos Gunilla och Inger som jobbat i projektet, samt alla deltagare som var med. Vi är här för att prata om hur vi ska kunna samarbeta. Det här projektet kommer att innehålla mycket information till brukare, anhöriga och berörda myndigheter.

Det ingår också utbildning till alla berörda personalgrupper för det är viktigt att de ska kunna det här. Slutligen har vi fått medel för att utveckla bättre hjälpmedel, metoder och tjänster. Vi tycker att det finns för få hjälpmedel och vissa kan behöva lite annan funktion och dessutom se snyggare ut. Funktion och design för olika hjälpmedel samt metoder för hur man använder dem, men också metoder för att hitta rätt hjälpmedel. Tjänster kan tillexempel handla om att söka på internet, att hantera sin ekonomi, påminnelsetjänster är en del av detta.

Hur mycket pengar kommer att fördelas till Karlstad? Det kan vi inte riktigt svara på idag för det måste först och främst göras en ordentlig plan, och det är också en del av det vi gör här idag. Naturligtvis så kommer en del av de avsatta medlen att gå till Karlstad för vi behöver verkligen ha den här kompetensen.

Vilken typ av hjälpmedel är det som avses?
Detta projekt gäller bara för personer med psykisk funktionsnedsättning, men det kan ju vara så att just dessa hjälpmedel faktiskt passar till fler grupper men själva syftet, uppdraget från regeringen, gäller personer med psykisk funktionsnedsättning. Det är det som är roligt med just detta projektet, att själva fokus ligger på personer med psykiska funktionshinder.

Hur mycket fokus ligger på att utbilda personal?
Det är en tredjedel av hela projektet och vad de här medlen ska gå till. Det är viktigt att de som berörs verkligen kan det här och vet hur de ska göra.

Handifon i hand CMYKDet finns en del hjälpmedel redan nu, som ni vill utveckla, har ni hittat några nya behov hos andra grupper? Man brukar säga att den här typen av hjälpmedel, som är kognitiva, handlar om Tid, Planering och Påminnelse. Man kan behöva hjälp med att räkna ut hur lång tid en viss sak tar att göra, planera för veckan vad som ska göras och sen bli påmind.  Det här måste göras och det här vill jag göra och att man sen blir påmind om det. Det är mycket det som är grunden för den här typen av hjälpmedel. Det kan röra sig om allt från en äggklocka till att hantera en handdator. En hel del av dessa hjälpmedel är riktigt fula och en del, som är framtagna av de särskilda hjälpmedelsföretagen, kan också behöva medel för att utveckla och anpassa funktionerna. Om man tänker i nya banor vad gäller hjälpmedel så är ekonomi en sådan del. Hur ska man betala sina räkningar och hur kommer man ihåg att göra det? Hur får man in rutinerna och ser till att jag har pengar till det?

Det vore bra om man kunde hitta någon bra struktur för det som kan fungera för våra klienter. Då kanske några som idag har ”gode man” kan klara av det själva. En annan sådan sak är medicinhantering, där det redan finns en variant av påminnelsedosett som behöver utvecklas och förbättras.

Dessa dosetter är både stora och klumpiga och kan vara svårhanterliga för många. Majoriteten av våra klienter äter ju medicin så där finns det ett stort arbete att göra. Produktmässigt finns det säkert saker som inte finns i dag, men som behövs, och den kunskapen sitter egentligen brukarna själva på. Det är ju först och främst de som kan tala om vad de själva behöver.

Innebär det att ni kommer att fråga brukarna om vilka behov de har? Ja, det kommer vi att göra. Jag tror det är en förutsättning för att det överhuvudtaget ska bli ett bra arbete av det här, att vi tar reda på vad individen behöver. Det ligger en utmaning i att få dessa människor att berätta. Det kommer ju inte fram om vi inte frågar dem det faktiskt berör. Det kan vara det mest enkla saker som förbises och sådant kan vara svårt för brukaren själv att uttrycka.

Kommer ni att anlita speciella företag för att ta fram dessa produkter? Nej, men vi kommer att informera om utvecklingsmedlen på ett antal platser i Sverige och hoppas då att företagen vill komma dit och lyssna, kanske bli inspirerade och söka pengar till nya produkter eller till utveckling och förbättring av redan befintliga produkter.

De platser där information skall hållas är Malmö, Örebro, Umeå och Stockholm under maj månad. Vi håller som bäst på att skicka ut inbjudningar, till bland annat universiteten, kommuner, landsting samt företagarföreningar.

Hur ska brukare/klienter få reda på att det finns sådana här hjälpmedel? Det är min uppgift i projektet att ordna fram den informationen, och jag skulle verkligen vilja ha bra förslag på hur det ska gå till, säger Catarina Brun. Vart någonstans kan man träffa människor som INTE är anslutna till någon brukarförening eller annan organisation. De människor som är anslutna når man ju ändå ganska enkelt via deras organisation…men de andra då? Det behöver jag verkligen hjälp med! Hur ska jag nå dessa människor? Det är min stora utmaning och min huvudvärk just nu, att ta reda på hur det ska gå till.

Hur långt är detta projektet och vad vill ni komma fram till? Projektet löper på 3 år. Vi vill att alla som har behov av hjälpmedel verkligen får det utan att behöva kämpa som ”en tiger” för att få tillgång till något som bör vara en självklarhet.  Jag vill att myndigheter, brukare, anhöriga, och personal är välinformerade i de här frågorna. Kanske kommer det att ta åtskilliga år att nå dit, men vi har i alla fall börjat resan här.

Text: Lena Båtman

Årjäng lär av Karlstad

arjang-webSocialpsykiatrin i Årjängs kommun har varit på utbildningsdagar här i Karlstad, dels för att lära sig mer men också för att få inspiration i sitt arbete.

ASP bladet träffade kursledare Inger Olsson, verksamhets-utvecklare inom avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika samt gruppen från Årjäng.

Vilka är ni? – Vi som är här utgör socialpsykiatrin i Årjäng. Det innebär en kurator, en psykiatrisköterska och tre boendestödjare. Kuratorn jobbar heltid liksom psykiatrisköterskan och boendestödjarna arbetar tillsammans två och en halv heltid.

Hur kom det sig att ni anlitade just Karlstad? – Karlstad är ju en mycket större kommun än vad Årjäng är. I vår kommun är vi cirka 10 000 invånare och i Karlstad ligger väl invånarantalet på knappt 90 000, så resurserna är ju större i er kommun. Ni har också lyckats bygga upp en bra och väl fungerande verksamhet när det gäller socialpsykiatri. Därför tog vi kontakt med Inger Olsson och frågade henne om det var möjligt att anordna en utbildning för oss, vilket hon tackade ja till. Så Årjängs kommun betalar för den här utbildningen.

Vad har ni fått göra? – Vi har gjort studiebesök på Spegeln och Brillianten, där har vi fått idéer kring arbete och sysselsättning. Vi har fått veta hur ett så kallat socialt företag drivs. Inger har gjort en del övningar med oss, både värderingsövningar och övningar i samarbete. Dessutom har vi fått diskutera en hel del. Vi har också tittat på en del hjälpmedel.

Vad har varit positivt? Att få diskutera olika synfallsvinklar och perspektiv på bortaplan. I hemmamiljön är det lätt att man distraheras av annat och att man blir hemmablind. Vi hoppas kunna omvandla det vi har lärt oss så att det blir ”Årjängsmetoden”, ja, att vi anpassar våra lärdomar till vår verksamhet.

Vad ser ni som en utmaning efter dessa dagar? Att lära sig mer och att förkovra sig. Att omsätta vår kunskap och bryta ned den till mindre bitar, till vår nivå. Att utveckla samarbetet i vår grupp.

Vad händer nu? Vi känner oss inte färdiga med detta utan tänker oss en fortsättningsutbildning tillsammans med Inger Olsson lite längre fram.

Text: Karl-Peter Johansson

Avdelningen för socialpsykatri, alkohol och narkotika medverkar vid European Social Networks konferens i Prag

I juni kommer vi  att vara representerade vid en konferens i Prag. Konferensen hålls inom ramen för Tjeckiens ordförandeskap i EU.  Tema för konferensen är “Quality and Performance in social services in Europe – better outcomes for people”

prag-annons-web

Vi skickade ett förslag till work-shop som rörde brukarinflytande, egenmakt, kognitiva hjälpmedel och vikten av självständighet, delaktighet och inflytande över sitt eget liv.

I januari kom en bekräftelse att vi var antagna att medverka. Tillsammans med en verksamhet i Danmark som heter ”Specialisterne” ska vi leda en work-shop med temat ”Supporting a normal lifestyle for people with invisible disabilities”.

Vi som medverkar är Inger Granhagen och Inger Olsson.

För den som är intresserad, på http://www.esn-eu.org/prague/eng/index.html finns det mer att läsa om konferensen och under rubriken ”Programme” finns samtliga Workshops 2009 registrerade. Där finns även information om vårt program och diskussionsfrågor för workshopen.