Inger Olsson är chef för den administrativa personalen/staben på ASP- ANA inom Karlstads kommun samt arbetar med verksamhetsutveckling. ASP- bladet träffade henne för att höra hur hennes föreningsintresse har utvecklats.
– Mycket är det slumpen som har gjort att jag har hamnat i föreningslivet. Jag tror att alla människor har en drivkraft inom sig, att de vill ha det så bra som möjligt och leva ett gott liv.
I sitt bagage har Inger statskunskap från Universitetet här i Karlstad. Efter studierna så fick hon jobb i Stockholm på ABF 1987. Där arbetade hon med internationella frågor. 1996 slutade hon på ABF och började arbeta på Handikappförbundens samarbetsorgan i Sundbyberg. Där jobbade hon med ett projekt för att starta en paraplyorganisation för utbildning i bemötandefrågor och sällsynta diagnoser. År 2002 flyttade hon till Karlstad och började i projektet HumanTeknik inom Karlstads Kommun.
Inger tror att alla människor vill ha ett bra liv och att man vill göra något bra med sitt liv, oavsett hur man lever eller om man har en funktionsnedsättning. Alla har kanske inte förmågan att plocka fram detta själv men i exempelvis föreningslivet kan man få stöd och hitta sina förmågor. I Festis exempelvis finns en stor styrka i gemenskapen med de andra medlemmarna.
– Det finns en kraft i att många gör saker tillsammans. Detta utvecklar gruppen och den enskilda människan. Det är lätt att underskatta människors förmåga om de har funktionsnedsättningar. Det gäller att se individen bakom funktionsnedsättningen så att denne får uttrycka sina förmågor. Om man kan stanna upp och lyssna på en människa så möter man en annan person än den man trodde att personen var vid första mötet, säger Inger Granhagen.
Inger menar att människomöten är väldigt viktigt, att man är närvarande och att man lyssnar på vad personen säger. Kärnan i bemötandefrågor är att man är närvarande och lyhörd. Det är viktigt inom föreningslivet att man skapar bra möten mellan medlemmarna i föreningen. Att man går in i ett nytt möte med öppenhet och nyfikenhet och man frågar sig själv vad man kan lära sig av detta möte.
Inger berättar att hon gick med i Festis 2004 i solidaritet med föreningen. Av en händelse började hon att prata bokföring med deras dåvarande kassör och helt plötsligt satt de och bokförde tillsammans. 2010 blev hon så till sist kassör i föreningen. Det hon upplever sig ha fått ut av medlemskapet i Festis är många nya vänner, goda skratt och deltagande i kören.
– Man skall ha kul i en förening. I Festis där man träffas och gör saker tillsammans, berättar hon.
Inger är även ordförande i Handikappförbunden Värmland sedan 2008. En bekant frågade henne om hon kunde tänkas ställa upp som ordförande, efter det så blev hon vald. Hon upplever att föreningar rent generellt är bra på att driva specifika frågor för sina medlemmar, men att större föreningar lätt glömmer bort att ha ett helhetsperspektiv. Just att frågor måste sättas in i ett större samhällsperspektiv. Varje fråga är viktig för den enskilde medlemmen, men skall man skapa en förändring i samhället så måste alla enskilda frågor också få bli till en större enhet där de kommer tillsammans.
Inger upplever att arbetet i staben påminner om föreningslivsarbete. Det finns många olika arbetsuppgifter som skall bli en enhet i form av stöd till cheferna, dessutom precis som i Festis har de roligt på jobbet, avslutar Inger.
Text: Olle Stagnér Foto: Robert Olsson