Projektet med valfrihet

”Olika Avtryck” är ett treårigt projekt för att öka utbud och valmöjligheter för vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning. Karin Bohlin Hogen berättar om Olika Avtryck i projektets informationsfilm med samma namn.

– Vi såg att efter gymnasiesärskolan fanns inte mycket att välja på. Man kanske får en praktikplats eller en daglig verksamhetsplats. Detta säger Karin Bohlin Hogen, som är projektledare på Olika Avtryck. De bestämde sig för att starta ett projekt som erbjuder aktiviteter för den aktuella målgruppen. Aktiviteter såsom konstnärligt kreativt skapande, vilket innebär musik, hantverk, scenkonst samt bild och form erbjuds.

På Ingesunds folkhögskola i Arvika tillhandahåller Olika Avtryck en ettårig kurs i konstnärligt skapande. 2015 var de nio deltagare. Man har även studiecirklar genom studiefrämjandet som bygger på det som deltagarna vill göra, men dessa utgår ändå från samma segment som den ettåriga kursen, berättar Karin Bohlin Hogen vidare.

I projektet ingår folkhögskolorna Ingesund och Kyrkerud, Studiefrämjandet, Rackstadsmuseet, Arvika, Eda och Årjängs kommuner samt föreningen FUB (Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna).

– Till workshopen på Rackstadmuseet bjuder vi in människor som vanligtvis går på daglig verksamhet, och de får lära sig olika konstnärliga tekniker, exemplifierar Karin.
Projektledningen såg ganska tidigt att om de skulle nå den primära målgruppen, som är människor med intellektuell funktionsnedsättning, så krävdes det att de började jobba med dem som arbetar runt omkring. För denna ”sekundära målgrupp” såg man att det behövdes fortbildning, kompetensutveckling, inspiration och nya metoder. Olika Avtryck jobbar även opinionsbildande, och anser att det behövs mycket mer kunskap.

– Det vi hoppas och tror i det här projektet är att vi har gjort det vi heter, det vill säga olika avtryck. Och att det finns en möjlighet för människor i primär målgrupp att få en chans att välja, i stället för att någon annan väljer. Men för att välja så krävs det att det finns alternativ, minst två saker, om man skall kunna välja överhuvudtaget.

Text: Maria Lundby Bohlin
Källa: Projektets film
”Olika Avtryck” som hittas på Youtube,
samt www.olikaavtryck.se

Orättvis bedömning av utvecklingsstörda föräldrars förmågor

Ny svensk forskning pekar på anmärkningsvärda brister i hur domstolar och socialtjänsten hanterar omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning. Det framgår av en debattartikel som  ett antal forskare författat i Dagens Nyheter.

Forskarna skriver att föräldrar med IF, intellektuell funktionsnedsättning, ofta blir mycket ifrågasatta. Framgångsrika föräldraprogram till trots, omhändertas 30 procent av barnen. En siffra som enligt artikeln är större än för någon annan grupp.

Tidigare ansågs det kostsamt för välfärdsstaten att individer med IF skaffade barn. Av den anledningen bedrevs tvångssterilisering fram till 1970-talet. Dagens argument är istället att förälderns IF utgör en riskfaktor för barnets utveckling, skriver artikelförfattarna.

”Omhändertagande av barn till föräldrar med utvecklingsstörning motiveras med felaktiga eller bristfälliga hänvisningar till anknytningsproblem hos barnen. Ny forskning visar att barn till föräldrar med utvecklingsstörning mycket väl kan ha trygg anknytning.” skrivs i artikeln.

Forskarna beskriver en underlåtenhet, från myndigheternas sida, att skilja mellan allmänna risker vid IF och enskilda individers situation.

Man tar upp ett exempel där en kvinna med IF fick sitt nyfödda barn omhändertaget, trots att socialtjänsten inte utrett föräldrarnas förmåga att sörja för barnet. Ett andra, liknande fall beskrivs också i debattinlägget.

”En två månaders svensk bebis vars mamma hade IF, omhändertogs nyligen främst eftersom socialsekreteraren menade att bebisen inte utvecklat någon anknytning, då bebisen grät i mammans närvaro. En anknytningsrelation är dock utvecklad först efter 6-9 månader, gråt är det bästa tidiga exemplet på anknytningsbeteenden, och upprepade längre separationer från omvårdare är skadligt för barns utveckling.”

Artikelförfattarna presenterar konkreta förslag på förändring. ”För att diskrimineringen ska upphöra måste socialtjänsten bedöma föräldrarnas omsorgsförmåga utan fördomar, utveckla rutiner som motverkar risken för vanvård och ge omvårdnadsfokuserad föräldrautbildning.”

”Hur ska föräldrar med IF kunna bedömas rättvist, om myndigheterna med makten på sin sida samtidigt har fördomsfulla uppfattningar och bristande kunskaper?”

Text: Peter Sundström