Etikettarkiv: iran

Kvinnorna bakom Iris Café

IRISPå Iris Café jobbar kvinnor från sju olika nationaliteter, alla strävar mot samma mål: att laga god mat och serva gäster som kommer för att äta.

Ena dagen serveras mat med recept från Irak, andra dagen är det mat med anknytning till Kosovo. Allt lagas av kvinnor som kommer från olika delar av världen, kvinnor som har hamnat på en och samma plats, Iris Café. Trots att kvinnorna är olika, så är de ändå lika.

ASB Bladets reporter, träffade Christina Dahlman, ordförande för Internationella Qvinnoföreningen (IQF) samt verksamhetschef för Iris restaurang och café i Karlstad.

– Att jobba på en arbetsplats med bara kvinnor kan vara en varierande upplevelse. Det är både spännande, utvecklande och väldigt kaotiskt ibland. Det är ett givande och tagande, kvinnor är bra på att hålla efter varandra, men vill gärna mäta sig med varandra också: ”Kan hon, så kan jag. Gör inte hon det, behöver inte jag göra det”, säger Christina.

Olika nationaliteter
På Iris jobbar kvinnor från sju olika nationaliteter, de kommer från Kosovo, Venezuela, Iran, Irak, Afghanistan, Ryssland och Sverige. Det är kvinnor från länder som kan ligga i konflikt med varandra. Men på caféet råder det en frizon, kvinnorna får inte blanda in politik eller religion under tiden de jobbar i köket. Om någon vill prata politik tar de upp det på rasten, under ordnade förhållande, går det över styr avbryts diskussionen. Det har hänt att det har gått riktigt hett till, men kvinnorna svetsas samman allteftersom man upptäcker sina gemensamma behov.

– Språket brukar inte vara några problem. Oftast har de läst på SFI (Svenska för invandrare). Det kan vara någon som pratar samma språk i köket, då brukar de stötta och coacha varandra. Vi har en svensk kvinna som är köksansvarig och en kvinna från Kosovo som är ansvarar för service, hon kan bra svenska. Jag tycker de är fantastiska på att hjälpa varandra, berättar Christina för ASP Bladets reporter.

Förkortningar och krångliga ord kan vara svårt att ta till sig. Ta förkortningarna tsk (tesked) eller msk (matsked). Att läsa recept, på ett vilt främmande språk är en stor utmaning! Många gånger uppstår problem, men de löses allteftersom man stöter på dem.

– Tanken är att det ska vara internationella rätter på menyn, det är det konceptet går ut på. Vi har många stammisar som inte är rädda för att pröva våra olika rätter, de ger oss både ris och ros, det är bra, tycker Christina.

bufeDSC_0027En dag på Iris
Kvinnorna jobbar mellan åtta och halv fem. Dagen börjar med tillagning av mat till två förskolor varav den ena får allergivänlig kost. De rätterna lagas på morgonen, innan den vanliga lunchen börjar tillagas. Som ett led i miljötänket kommer Postiljohan på cykel för att hämta maten för vidare leverans, till respektive förskola.

Varje vecka skriver Christina en arbetsbeskrivning, vilka arbetsområden kvinnorna har, vilka uppgifter som ska göras i köket och på servicesidan, allt för att jobbet ska flyta så smidigt som möjligt.

Själva restaurangen öppnar 8.00 på morgonen och stänger inte förrän 16.30. Det säljs luncher och man kan även gå dit för att ta en kopp kaffe i en trevlig ombonad miljö efter lunchdags. Kvinnorna ska även hinna med att städa, tvätta och stryka, det kanske är någon beställning som ska göras i ordning och levereras. Köket ska förberedas inför nästa dag, rätter och bakverk som ska planeras. Under dagen har tjejerna två välförtjänta kaffepauser, en på morgon en på eftermiddagen, samt en halvtimmes lunch mitt på dagen.

– På Iris jobbar det kvinnor som är i sysselsättningsfasen, under utredning från olika organisationen, på praktik eller går en utbildning. De kan också komma från universitet och ska skriva uppsatser. Det kan även vara SFI som behöver extra praktik, kvinnor som behöver komma ut i en social gemenskap. De ringer från andra kommuner och frågar om det finns plats hos oss, berättar Christina.

– Om vi hade ekonomi och större lokaler, skulle vi kunna ta emot fler personer. För behovet finns, det är många kvinnor som vill och behöver komma ut, hade vi haft ekonomi skulle vi kunnat skapa en större verksamhet här hos oss.

DSC_0009 (2)Möjligheter
När kvinnor från olika kulturer möts, finns möjlighet att lära sig mycket om varandra. Är man intresserad av människor, vilket Christina är, har man en stor fördel då man kan lära sig mycket om världen. Att träffa andra nationaliteter är en möjlighet, man lär av varandra, man ska inte se det som en kulturkrock. Genom att se hur andra har det, lär man sig mer om sig själv.

Christina säger:
– Det är bara fördelar med att jobba med utländska kvinnor, som att ta del av språket och får lära sig hur andra kvinnor har det. Man får lära sig något nytt vid varje möte.

Christina har en önskan, att deras verksamhet kan få större utrymmen och lokaler, samt att de skulle kunna få ett större ekonomiskt stöd. Då skulle hon kunna utöka verksamheten, anställa mer folk.
– Det finns flera aktiviteter som vi skulle vilja köra igång, sömmerskan skulle få ett större rum. Det skulle skapas mer sysselsättning för kvinnor i Karlstad. Möjlighet att anställa fler skulle vara större, tror Christina.

Christina eftersöker också mer samarbete med kommunen, att de skulle komma till dem mer för att köpa lunch eller utnyttja deras rabatthäfte, låta dem utföra fler tjänster än vad som sker i dag. De tror att ett tajtare samarbete skulle göra bra för de kvinnor som det handlar om.

Bakrecept
Anne-Marie jobbar på Iris, hon hjälper till med lite av varje på servicesidan.
– Jag gör inte så mycket i själva köket, utan jag diskar, torkar av bord, bakar, serverar och står även i kassan, jag fixar också med personalfika, säger Anne-Marie.

Anne-Marie, tycker det skulle vara trevligt med lite manliga arbetskompisar, men tänker inte så mycket på att det är bara kvinnor som jobbar där. Hon tycker det är spännande med kvinnor från olika länder, att utbyta erfarenheter gällande mat och bakrecept. Talar man lugnt och tydligt är det inga problem att göra sig förstådd hos kvinnorna.
– Jag tycker om kontakten med olika människor, både de jag jobbar med och dem jag träffar när jag står i kassan, avslutar Anne-Marie.

Text och foto: Lotta Tammi

Soheilas väg till Sverige

Kvinnan bakom Tehuset har en intressant historia. Hon är född och uppväxt i en rik familj i Iranska Kurdistan.

Redan som barn upptäckte Soheila skillnader mellan flickor och pojkar.

– Flickor var dörrmattor och pojkarna var prinsar. Som femåring såg jag att pojkarna fick cykla men inte jag som var flicka. Jag undrade ofta varför? berättar hon.

Hennes pappa var en liberal person, som uppmuntrade henne att tänka självständigt. Han uppfostrade henne till någon som inte passade in i det samhället. Pappan köpte böckerna om Pippi Långstrump av Astrid Lindgren till Soheila och det uppmuntrade hennes självständighet. Han ville att hon skulle tänka själv och leva efter Pippis ideal.

– Pippi blev en symbol för frihet för mig, säger hon.

Livet var mycket svårt för Soheila. Hon gifte sig med en man ur ett lägre stånd, fick inte godkännande från sin familj. Inte heller hennes mans familj såg med blida ögon på hennes högre börd. Hon skulle glömma att hon kom från en fin familj. Det var vad hennes svärmor sade till Soheila.

– Jag blev misshandlad, förnedrad och var min svärmors slav. De ville tämja mig och ta friheten från mig. Mitt brott var att jag ville läsa på universitet och jobba. Jag älskade att läsa och skriva. De ville kontrollera mig, säger Soheila.

När hon var sjutton år fick hon sitt första barn och återknöt kontakten med pappan. Släkten, speciellt kvinnorna hade svårt acceptera Soheila och ansåg att hon hade dragit skam över familjen.

– Kvinnans uppgift är att skydda hedern men jag kallar det inte heder. Det är skam. Allt handlar om anseende och kontroll, menar hon.

Isolerad i det svenska samhället

Sedan flyttade vi till väst för att få en förändring. Soheila trodde att Pippis land, Sverige skulle vara fantastiskt och här kunde man få leva fritt. Men Sverige var på ett sätt negativt.

– Om jag blev misshandlad I Iran, kunde jag ta kontakt med vänner och släkt och få hjälp. I Sverige var jag utelämnad till min mans våld.

Ensamhet var ett stort problem för Soheila. Den iranska kulturen är en gruppkultur till skillnad från Sverige som domineras av ett individuellt sätt att leva.

– När man flyr till väst, flyr man till ett liv i isolering.

Vändpunkten kom när hon blev troende och Solheila började studera Bibeln. Det var inte religionen hon mötte, utan hon säger att det var kärleken.

Från negativt till positivt

Under de senaste åren har det skett positiva saker i hennes liv. 1998 gifte hon sig med en svensk man mot familjens vilja. Familjen hade tidigare försökt gifta bort Soheila, genom att lura henne till Turkiet, där brudgummen väntade. Men hon rymde och kom sedan tillbaka till Sverige.

2005 började hon jobba för den regionala regeringen i irakiska Kurdistan som projektledare för kvinnoarbete. Soheila kände ett stort behov av att jobba för kvinnor. Under en vistelse i Sverige 2006 startade hon föreningen Khatoon som betyder stark och självständig kvinna på kurdiska. Föreningen har som mål att hjälpa utsatta kvinnor och barn.

I Karlskoga startade föreningen det första tehuset och fick också igång ett skyddat boende för kvinnor. Det finns 13 lägenheter i boendet. Kvinnor och män från hela Sverige, utsatta för hedersvåld placeras i Karlskoga.

Just nu är tehusen och de skyddade boendena centrala i Soheilas liv. Hon har byggt upp något stort som berör många människor. Vad framtiden har i sitt sköte vet ingen, men med den drivkraft som hon utstrålar kommer säkert det hon har startat att växa i framtiden.

 

                                                  Text och foto: Henrik Sjöberg