Inte nog med att jag är nyduschad och full av mannakraft – Nu börjar vårkänslorna blomma ut på allvar. En sprudlande våg av euforisk energi böljar genom min lekamen.
Mitt tidigare så bleka anlete kommer snart antaga en exotisk, gyllenbrun ton och mina biceps påminna om två virila djur som försöker slita sig fria från skjortans barriär. Otåligt vankar jag av och an med näsan i vädret likt en godsherre. Ingen uppgift känns övermäktig.
Vinterns mjölkartade blick, gummirygg och puddingknän är minnen blott. Jag för mig som om mina hälsenor bytts ut mot stålfjädrar, ty nu står sommaren för dörren. ”Just around the bend”, som de säger i Amerikat.
Okej, jag överdriver, men sommarhalvårets välgörande egenskaper kan inte förnekas. Inte nog prisas. Myggbett och pollenallergi till trots.
Nu behöver jag inte längre känna mig som en passiv observatör. Nu är vi alla deltagare, i jakten på livets frukt. Nu ska vi ta igen för all livskvalitét som uteblivit under vintern. Eller så kan man se det som att jakten nu är över. Plötsligt hänger den där och dinglar, frukten.
På sommaren är det betydligt enklare att vara lycklig, bara av att finnas till. Att glädjas av sådant som inte kostar pengar. Man söker inte tröst i konsumtionen på samma sätt. Jag tror att då kan vi alla sluta leta, och inse att vi har frukten mitt framför oss.
Vintertid kan man inte ens sätta sig på en bänk utan att ha kånkat med sig adekvat utrustning. Man går ogärna ut om man inte har ett specifikt mål. Jämför det med sommaren. Då doften av nytänd grill färdas med kvällsbrisen, och solens ömma kyssande inte bedarrar förrän vid tiosnåret. När långburkars ymniga pysande agerar bakgrundskomp åt grannskapets uppsluppna sorl – Det är ju då jakten är över, för bövelen.
Att avnjuta livets frukt, behöver inte inbegripa mer än att uppskatta de simpla tingen i tillvaron. Man kan sitta på en stubbe i skogen, ta del av naturens skådespel, och vara fullt nöjd med livet. Ett grodyngels våldsamma färd i en glittrande bäck. En nyfiken skogsödla som avbryter sin spindeljakt, lägger huvudet på sned och ger dig en inspekterande blick innan den kilar iväg.
Det viktiga är att inte känna någon stress eller prestationsångest inför njutningen, inte se det fina vädret som förpliktigande. Vill man sitta med neddragna persienner och spela tv-spel hela sommaren så finns det ingen skam i det. Att slippa slasket när man går till affären kan vara gott nog. Ett öppet fönster i sovrummet låter dig somna till susande trädkronor och småfåglars moralstärkande sång. Det är okej att bara finnas. Ta det som det kommer.
Så när sommaren anlänt och jakten är över – låt oss alla, på våra egna sätt, hänge oss åt det ofjättrade förtärandet av lifvets frukt. Vill du åka till San Tropez och hälla champagne överallt förutom i din trut, så gör du det. Själv ämnar jag spendera mycket tid i skogen, när jag inte ser på film förstås. Och när ledigheten kommer, åker jag till Mörkret i Dalarna, sätter mig vid toppen av Njupeskär, och bara finns.
Text & illustration:
Peter Sundström
ASP BLADET 