Etikettarkiv: Jimmy Thuresson

Gamla minnen väcks till liv

12Trots det kyliga vädret och att regnet låg farligt nära, var det många som vallfärdade till grusgropen i den lilla byn Sutterhöjden. Lördagen den 5:e september ställdes veteranfordon och gamla maskiner ut.

Parkeringsvakterna hade svårt att hitta bra parkeringsplatser till alla besökarnas bilar när platserna började ta slut. Man hade inte räknat med att så många skulle komma trots det molniga vädret. De ropade titt som tätt i komradion till arrangören för att få tips och råd.

För barnen fanns det gokart som de kunde åka med på en sandbana, medan föräldrarna gick runt och tittade på veteranfordonen. Blev man hungrig fanns det mat att tillgå och man kunde köpa souvenirer om man ville det. Till barnens stora förtjusning fanns det leksaksbilar i olika bilmärken som man kunde köpa som souvenir. Man hade anordnat sittplatser inne i ett tält där man kunde sitta och diskutera gamla minnen eller bara vila benen en stund.

11222Veteranbilarna var från perioden 1930- till 60-talet. Det fanns också bilar som precis hade blivit klassade som veteraner. Många minns tillbaka till gamla tider, att man hade åkt i en av bilarna eller träffade sin första stora kärlek. Några mindes tillbaka när de blev upphämtade och åkte på dans i någon av bilarna, eller att man hade ägt något liknande fordon. Runtom stod det gamla veteranlastbilar som lockade till minnen och skratt. Någon kanske har kört någon av de gamla lastbilarna på jobbet.

Samtidigt var det olika uppvisningar med fordonen och maskinerna i grusgropen. Bredvid en av lastbilarna fanns en stenkross som krossade större stenar till gruskorn. Lite längre bort hade de uppvisningar med de olika terrängfordonen, där man fick se när de åkte upp och ner från sandbranten. De använde bland annat en bulldozer, en gammal militärlastbil och en jeep. Det fanns också gamla ångmaskiner, samt några mopeder och motorcyklar.

11122222Historierna som finns om bilen, traktorn, lastbilen eller någon av maskinerna, berättar utställarna också gärna om. På varje fordon satt det en lapp med information om dem. En berättade hur han hade byggt om en vanlig gräsklippare till att se ut som en gammal Ferguson-traktor till utseendet.

Minnesstund
När vi satt vid matbordet hemma hos mina föräldrar berättade min far Hans-Åke om hur det var när han var liten. Han berättade om när han som liten fick följa med och åka i en av lastbilarna som ställdes ut. Det fanns en gammal cementfabrik som många i byn jobbade på, och han fick följa med dit på turerna när de hämtade sand och grus.

123333Evenemanget sker vartannat år. De alternerar mellan Arvika och Sutterhöjden. Äger man något gammalt fordon som man vill damma av och visa upp, så ska man kontakta Krister Fredriksson som är en av grundarna och ägaren till grusgropen.

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Theresia Axelgård

Bygdens samlingspunkt

3456789Annelie Thuressons loppis lockar besökare från nordens alla hörn sedan starten för 20 år sedan. Hennes loppis har sedan dess genomgått både stängning och nyöppning. ASP Bladet får här ta del av hennes berättelse.

När loppis-verksamheten startade 1995 hade Annelie Thuresson två lokaler. I den ena hade hon klädbutik med inlämnade och begagnade kläder, som låg i en gammal handelsbod, med bostad bredvid.
– Jag var både nervös och glad. Man visste ju inte vad man skulle få för reaktioner, om det skulle komma några besökare eller ej, säger Anneli.
– Det kom kunder från alla Sveriges hörn, men även turister hittade hit, och de gjorde reklam till sina vänner och bekanta.

Den andra butiken låg ett par hundra meter bort längs med samma gata i ett gammalt missionshus i närheten av Sutterhöjden. Det var inte bara kläder, husgeråd och möbler som man kunde få tag i. Det såldes också cyklar, bildäck, reservdelar till bilar, mopeder och även någon bil ibland. När hon öppnade hade hon hjälp av sin mor och far som jobbade i missionshuset medan hon själv arbetade i klädbutiken.

Resten av familjen och släkten hjälpte också till. Det kunde handla om att bära tunga saker åt kunder eller att växla pengar. I början sålde Annelie även glass på sommaren, godis på vintern och kaffe såklart. Reaktionerna lät inte vänta på sig.
– Jag fick jättepositiva reaktioner från både kunder och bygdens invånare. Premiären blev en succé, med många besökare och vi fick jättemycket sålt.

Efter en tid tog Annelie tjänstledigt från jobbet på Konsum, för att kunna satsa på loppisen fullt ut. Hon tog en liten procent för att kunna leva på det och för att det skulle gå runt. Hon berättar också att en del av alla saker köps in på andra loppisar och aktioner.

Gamla saker som man lämnar in till en loppis betraktas som en gåva, och om det sedan säljs ska detta beskattas enligt Skatteverket.
– Det kom en regeländring om att loppis-verksamheter var tvungna att betala moms på allt begagnat, som dessutom momsen redan var betald på. Sedan skulle jag även behöva köpa in en kassaapparat som registrerade alla köp. Det blev för dyrt och för krångligt.

2347En jobbig period
Verksamheten lades på is 2001, men har nu 14 år senare börjat att ha öppet igen ibland.
– Jag tyckte inte att det var värt att fortsätta när man inte kunde leva på det längre, eftersom man gick plus minus noll vissa månader. Sedan tyckte jag att det var löjligt att beskatta saker med moms och skatt som redan hade avbetalats. Skulle vi fått in helt nya saker, då hade jag förstått och gått med på det.

När Sutterhöjdens loppis lades ner, återgick Annelie till sitt gamla jobb på Konsum.
– Jag fick många frågor om varför jag lade ner verksamheten. Stammisarna som jag hade blev ledsna. Det kom frågor varje dag om när jag skulle öppna igen, men samtidigt förstod de vilken situation jag befann mig i.

Våren 2015 öppnades alltså dörrarna igen, men bara ibland när det finns tid. Trots detta kommer många kunder dit.
– När jag började att ha öppet igen så kom kunderna tillbaka. Ja, de fick komma tillbaka och få en nostalgirunda, prata gamla minnen, umgås med personer man kanske inte ser eller pratar med så ofta. Njuta av gemenskapen, hitta något som de vill ha och dricka lite kaffe. När jag öppnade var parkeringen full med bilar. Än idag så är det kö långt innan man ska öppna och försäljningen är fortfarande stor.

34567Allt i ett
Idag har hon all verksamhet i missionshuset, där det finns allt från kläder till möbler och porslin. Även utställare ringer och frågar om de får stå utanför och sälja. De som hade lämnat in saker fick hämta tillbaka dem om de ville, vilket i stort sett ingen har gjort, och Annelie får behålla pengarna som hon säljer för idag. Familjen hjälper fortfarande till med att stå i kassan, och bär tunga saker åt de kunder som är äldre.

Värt ett besök
Tycker man om historia och vill ha sig lite nostalgi till livs, är Sveriges loppisar en guldgruva. Som samlare kan man kanske finna det man söker för en billig peng. Varför slänga gamla saker som man inte behöver? Donera istället det du inte vill ha, för det finns alltid någon som behöver. Har man tur kan man köpa något billigt för att sedan upptäcka att den är värd mycket mer.

Missa inte chansen att finna en dyrgrip för en billig peng. Prova ett besök på loppisarna som finns i Värmland och Karlstad.

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Theresia Axelgård

Stora löneskillnader i daglig verksamhet

11

Förbundsamordnaren Emily Gunnarsson vid riksföreningen Grunden vill ha bättre arbetsvillkor inom daglig verksamhet, rapporterar Fria Tidningen. Efter att ha sammanställt en rapport om skillnaderna mellan alla dagliga verksamheter i hela landet, har hon märkt att dagslönen knappt räcker till mat för dagen.

Emily menar vidare att detta är ett skamligt system, som måste förändras. Politikerna måste ta sitt ansvar, lyssna och förändra systemet. Daglig verksamhet kan innebära flera uppgifter, som att arbeta med café, ateljé, media, montering, tvätteri med mera.

I Karlstad får den som ingår i daglig verksamhet 45 kronor dagen, Stockholm stad ger 6,50 kronor dagen.

Text: Jimmy Thuresson

Folkrace – en billig motorsport

Folkrace

Folkrace kom till Sverige på 80-talet från vårt grannland Finland. Jämfört med andra motorsporter som Rally och Rally-Cross är Folkrace billigare. Folkrace är en variant av Rally-Cross. Man kör vanliga bilar som annars skulle ha hamnat på skroten. Jimmy Thuresson, som själv tävlat i Folkrace, berättar här om sportens olika beståndsdelar.

Jag körde Folkrace i två år. Min första tävling var på Kalvholmen i Karlstad, då i en Volvo 242 och jag var jättenervös. Benen bara skakade innan starten, men jag kom iväg och jag hann köra nästan ett helt varv innan jag åkte upp på en gräsvall, rullade runt och hamnade på taket. De allra sista tävlingarna körde jag i en Saab 99, och tävlade för klubben Molkom MK. Den sista körde jag i Fredriksberg när jag tävlade i Dala cup. Mina främsta meriter är att jag har varit tvåa och trea i klubbmästerskapet.

Folkrace är en underbar motorsport som jag gärna vill återkomma till i framtiden. Det är en publikvänlig sport, det händer något hela tiden. Man får många vänner. Folkrace är öppen för alla och man blir som en enda stor familj.

De största tävlingarna i Sverige
På mitten av 80-talet började man med att köra två testtävlingar i Folkrace. Man ville se hur många som blev intresserade. Sporten blev snabbt populär och den har idag växt till femhundra tävlingar om året. Antalet licensierade förare inom Folkrace ökar dessutom stadigt.

De största tävlingarna i Sverige är Motala-festivalen, Semester-racet i Vimmerby och Räkracet utanför Göteborg. I Värmland är motorfestivalen i Karlstad, kvälls-racet i Filipstad och NGK-masters i Karlstad de största. Folkrace körs oftast på sommaren under semestern, men det finns även några tävlingar under vintern. NGK- master är en tävling där våra stora motorsportstjärnor tävlar i lånade bilar mot folkraceförare.

566Bakom kulisserna
Förbereda sig kan man även göra hemma, när man skruvar på bilar, lagar plåtskador, svetsar igen hål som tillkommit eller om något har lossnat.

När man kommit fram lastar man av bilen från släpet och ställer sig på en ledig plats. Man lägger ut en presenning som ska skydda marken från olja och bensin från tävlingsbilen, tömmer bilen på reservdelar och ställer sin servicebil eller buss bredvid.

När man har lagt in väskan med skyddsutrustning och vagnbok i tävlingsbilen går man till sekretariatet och betalar startavgiften. Där får man ett brev som innehåller bilens startnummer och en startlista. När nummerlapparna är ditsatta på bilen åker man ner till besiktningen. På besiktningen lämnar man fram sin vagnbok som de tittar i och eventuellt skriver i om det är något man måste fixa innan nästa tävling. De kollar så att all säkerhetsutrustning är med och att bågen, stolen och bälten sitter fast ordentligt och är godkända. I vagnboken står bilens registreringsnummer. Bilens loggbok bevisar att bilen är typ-besiktad för folkrace. Innan start gör man tummen upp för funktionären för att visa att allt är okej och väntar på att det gröna ljuset ska tändas. Vid grönt ljus är det bara att sticka iväg så fort som möjligt och att bli först.

2342343En tävlingsdag i folkrace
En halvtimme innan tävlingsstart har man alltid ett förarmöte där arrangören ropar upp alla anmälda namn. Mötet är obligatoriskt, de går också igenom hur tävlingen kommer att fungera så att alla har förstått.

Det är oftast täta race och mycket som händer, plåt mot plåt på ett så schysst sätt som möjligt. I första kurvan kan det till och med bli masskrascher, med två eller flera bilar inblandade. Man startar med minst sex bilar i bredd, på en kort eller lång startplatta i asfalt, som sedan övergår till i huvudsak grus. Själva banan är cirka 800 meter lång och är uppbyggd så att man inte kommer upp i högre hastigheter än 80 km/h. Banorna är kurviga och tekniska, och kan vara så leriga så att du knappt kan se föraren framför dig, men även vara så torra att det dammar så det ryker.

Grundomgångarna körs i tre heat och tre varv. Där ska man samla på sig så många poäng som möjligt för att kvalificera sig till finalerna. Vinner man ett heat så får man sju poäng, tvåan får fem och så går det ner till den som blir sist som får noll poäng. Antal finaler beror på hur många tävlande det är, det finns A, B till C-final. De sex som har kört in mest poäng kör i A-finalen och de som körde in lite mindre men var nära kör B eller C-finalen. Finalerna kör man i fem varv. Antalet poäng man kört in kan man se på en resultatlista som sätts upp på en anslagstavla. Där ser man om man tagit sig till final eller inte. Den som vinner A-finalen vinner hela tävlingen. Runt banan finns det säkerhetspersonal vid ett antal stationer som har brandsläckare och olika flaggor.

Licens och tävlingsklasser
Det finns tre olika licensklasser: junior, damsenior och senior. Som junior är man mellan femton till arton år och tjejerna kör tillsammans med killarna. När man fyllt arton kör killarna med seniorerna och tjejerna med damseniorerna. Innan man börjar tävla som junior så måste man köra minst en debutanttävling. Det innebär att man kör gratis och att man lär sig att hantera bilen, för som junior har man inte något körkort. Man kör utom tävlan. Både nya juniorer och seniorer kör som debutanter, men var för sig.

För att få börja köra måste man gå en förarutbildning som Svenska bilsportförbundet arrangerar en gång om året, med hjälp av folkraceklubbarna. Utbildningen är tre timmar lång, där de nya juniorerna och seniorerna får lära sig alla regler, och vad alla de olika flaggorna betyder. Till skillnad från seniorerna så måste juniorerna göra ett uppkörningstest som innehåller olika övningar, för att visa att de kan hantera bilen. Klarar man det så får man hämta ut sin licens från Bilsportsförbundet under förutsättning att du tillhör en motorklubb. Man får betala för att få ut licensen och kostnaden varierar beroende på licens. Sedan är det bara att börja tävla!

7654Från Volvo till Volkswagen
De vanligaste bilmärkena som används är: Volvo, Saab, Toyota och Volkswagen. När reservdelar till de vanligaste tävlings-bilmärkena börjar ta slut så börjar man använda nya märken. Bilen köps från en skrot eller privat för att sedan byggas om med skyddsbur, stol och bälte som skyddar dig vid eventuella krascher. Utrustningen måste vara godkänd för folkrace. När man bygger en bil från grunden, så måste den besiktas av någon som är utbildad besiktningsman för folkrace.

Många som börjar med sporten tar senare klivet till andra motorsporter, som Rally eller Rally-Cross, mm. För er som inte har sett någon folkracetävling så rekommenderar jag att åka och titta. Ta chansen att få se vår nästa stjärna inom motorsporten!

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Privat