Den farligaste varelsen i världen

Det är vinterhalvår, minusgrader och julen står för dörren. Nu är det knappast många som tänker på sommar och fågelkvitter. Men ändå, nu när det är som kallast och mörkast, går somliga av oss och längtar efter värmen och drömmer oss tillbaka till solen och de saltstänkta klipporna.

Minnet av sommaren är ju inte bara solsken och ljumma kvällar på terrassen. Sommaren innehåller ju även surrande, stickande flygfän, doften av myggoljor och rykande spiraler. Otrevliga tankar som gärna trängs undan i våra drömmar. De läggs som i dvala, precis som hotet från de där hatade, stickande små svinen – myggorna. De dväljs nu i det tysta. Djupt under snön.

Om ett halvår brakar helvetet löst igen. Paniken bryter ut i flertalet oskyddade villaområden som gränsar mot myrmarker, översvämmade vattendrag och fjällhedar. Myggpolisen har fullt sjå och försöker med alla tänkbara medel sätta stopp för sommarens traditionella invasion. Men det går inte så bra. De surrande anarkisterna segrar. Varje år. Kaoset breder ut sig bland förortsgrillar och hängmattor.

Myggorna sprider smitta och skördar mängder med offer. Miljontals människor världen över insjuknar varje år i sjukdomar som malaria, filariasis, gula febern, hjärnhinneinflammation och denguefeber. Varje år smittas 270 miljoner människor av malaria och 2 miljoner av dem dör, enligt skadedjursfri.se. Det är skrämmande siffror, vilka gör myggan till världens kanske farligaste varelse. Men nu finns det hopp. Äntligen. Någon har uppfunnit en frälsande lösning som ska skydda oss mot våra starka fiender och samtidigt minimera dess antal. Toppen. Men vad är det för lösning? Jo, vi ska framavla genmodifierade myggor.

På Caymanöarna, släppte man 2014 ut 3 miljoner genmodifierade hanmyggor, vars avkommor dör i larvstadiet. Den första analysen från myndigheterna påvisar att myggpopulationen minskat med 80 procent, enligt ett protokoll som Gentekniknämnden publicerade i år. Samtidigt, i en annan rapport av nämnden, framkommer att det släpptes ut 10 miljoner genmodifierade myggor i Brasilien 2012. De första analyserna visar att 85 procent av äggen är genetiskt modifierade, vilket betyder att myggpopulationen minskat och därmed minskar smittspridningen.

Strålande tider, tycker säkert många. Jag är av en annan uppfattning, kanske tack vare att jag inte spenderar värst mycket tid i länder där de farligaste myggorna håller till, samt att jag bara några veckor om året blir utsatt för våra skandinaviska stickmyggor, som är rätt schyssta ändå. Visst, de sticks och det kliar, men de sprider än så länge inte några livshotande sjukdomar likt denguefebern med flera, och det finns faktiskt skydd som fungerar mot våra inhemska gynnare. Personligen tycker jag att knotten och fästingarna är betydligt värre. Den sistnämnda sprider ju som bekant ondskefulla sjukdomar.

Jag tycker givetvis att spridning av sjukdomar ska begränsas eller helt utrotas, men det får inte ske på vilka villkor som helst. Och det får absolut inte ske på bekostnad av kollapsande naturområden och biotoper. Har det gjorts någon forskning på hur ingreppet påverkar fungerande livsmiljöer på längre sikt? Vad vet man om det? Hur påverkar ingreppen näringskedjorna? Det finns djurarter som livnär sig på myggor. Fiskar bland annat. I England har en forskare räknat ut att en dvärgfladdermus kan äta upp till 7000 myggor under en enda natt, enligt naturbloggen.se.

Vi människor har en viss tendens att manipulera naturen och dess invånare efter tycke och smak. Vi ser oss som gudar och allvetande. Vissa biotoper har fullständigt kollapsat då vi ändrat förutsättningarna genom föroreningar, besprutningar, skogsavverkningar och timmerflottning med mera. Vi har alltjämt försökt att reparera våra misstag i efterhand, nästan alltid har vi misslyckats. Genom stödutsättning av vissa fiskarter har nya hybrider tillkommit och naturliga fiskbestånd har helt slagits ut på grund av våra ogenomtänkta ingrepp. Sjöar och vattendrag är dessutom på många håll döende på grund av övergödning. Vi hittar tillfälliga och kortsiktiga lösningar på problem vi skapat, i tron om att kunna reparera det som vi förstör. Men vi vet ju alla hur det ser ut under makeupen. Vad jag egentligen vill säga är ”Ge fan! Ge fan i vår natur! Den är inte din. Den är inte min. Naturen är ett bibliotek av kunskap som vi bara får låna av, om vi lämnar tillbaka det vi lånat”.

Utan att ha tillgång till fullständiga forskningsresultat, så verkar det ändå finnas en del varianter av myggfällor som är snällare mot naturen. En av dom är fotsvett, enligt en artikel av Aftonbladet från 2011.

Förhoppningen är att minska mängden myggor som sprider malaria, enligt TT. De genmanipulerade myggorna ska släppas ut och fortplanta sig med ”vilda” myggor för att skapa en stam som inte sprider den farliga sjukdomen malaria. Då kanske vi är på rätt väg. Men jag är alltjämt skeptisk till genmodifiering, då vi inte med säkerhet kan veta vad ingreppen ger för effekter om tio eller hundra år. Hur forskar vi på framtiden? Vi har också ett annat hot runt hörnet, något som kan ge näring åt en myggexplosion, och det är temperaturhöjningen.

Kanske är inte myggorna den farligaste varelsen, trots allt. Vi människor slaktar varje år 450 miljarder djur, enligt en artikel av Anders Mathlein på Svenska Dagbladet. Detta i kombination med vårt gudskomplex och vår trixande och fixande vanvård av naturen, borde i mina ögon – med råge – göra människan till en värdig kandidat att vara världens farligaste varelse.

Text: Ulf Puhls
Foto: Johan Holst

Min kärlek till moder jord

Har du någon gång haft alla sinnen öppna och sett på naturen med andra ögon? Har du någon gång sett på naturen och allt den innehåller, som något mer än att den ”bara” är natur? Hur det än må vara för dig, så vill jag ändå dela med mig av min upplevelse och om vad jag ser.

För mig är naturriket och all dess växtlighet, blomster, levande varelser och andra fantastiska ting något som gett mig mycket positivt under hela mitt liv. Det inkluderar naturens alla under, vilket både varit och är en kraftfull energikälla där jag kan hämta min livskraft från. Naturen har en särskild förmåga att ge mig positiva känslor och ett lugn när jag behöver avledas från negativa känslor och tankar, även om det ibland bara är för en liten stund.

Jag känner starkt att det finns en trygghet, hemmakänsla, värme, frid och en slags enighet med naturen. Jag upplever att denna trygghet framkommer då jag lyssnar ordentligt till alla ljud och viskningar som naturen ger ifrån sig. När jag låter mig omfamnas av detta rike av grönska och blomster och allt som den innehåller och ger, så känns det som om jag inte är helt ensam, och det ger mig en smärre känsla av trygghet.

Det finns mycket som är vackert, hänförande och magiskt. Särskilt elementen, det de innehåller och andra atmosfäriska saker. Det finns så många färger, vibrationer, essenser, stämningar, väsen och landskap som jag får massvis med inspiration av. Inspirationer i massvis till både kreativitet och innovation. Detta gröna rike av vidunderlighet har också förmågan att färga om mitt gråa sinnesrum till ett färgglatt sanctum, även de stunder det bara blir för ett ögonblick.

Mängder av inspiration
Alla slag av växtlighet, blomster och landskap, samt dess läten och stämningar är som vackra och unika konstverk. Hela naturen känns så fascinerande för både själ och syn. Särskilt när jag tänker på en mängd av dess färgglada varelser, så som fjärilar. Just fjärilar betyder något speciellt för mig, det har de alltid gjort. Numera är de så mycket mer, efter att jag har tagit reda på vad fjärilar symboliserar och står för.

Enligt Carina Solöga Högman och hennes bok ”Djurens Språk”, så betyder fjärilar, bland annat följande: – ”Dansa, måla, skapa, uttryck dig själv. Min gåva till dig är att kreativt gestalta det du vill att andra ska se. Vi fjärilar bär på drömmar, det är vi som förmedlar dem till dig. Vill du leva din dröm här och nu? Gör som vi. Dansa din dröm levande. Med andra ord – sluta fundera – gör något kreativt av dina idéer.”

Sen jag kom i kontakt med denna symbolik så förstår jag nu varför jag, så länge jag kan minnas, har älskat och inspirerats så mycket av fjärilar. Nu när jag förstår och vet allt vad de verkligen vill förmedla så är jag ännu mer inspirerad och för mig är fjärilar ett underbart exempel på vad en musa kan vara och erbjuda.

Drömmar om vatten och hav
När det gäller landskap så har jag en förkärlek till vattenlandskap. Framförallt så är det havet som jag dras särskilt mycket till. Det känns som om både min själ, mitt hjärta, och allt som är jag, på något sätt är ihopkopplat och sammanlänkat med havet. Havet är så magiskt, fascinerande, fängslande och förförisk. Det är som om jag sannerligen hör hemma vid kusten och till havs.

Även om jag inte riktigt vet varför jag känner mig så tilldragen och nästan förtrollad av det, så går det ändå upp tydligt för mig, att den känsla och anda som havet ger mig känns så rätt. Jag har alltid förnimmat det, och sett oceanen som en enda enorm och mycket djupgående inspirationskälla. Det stora blå är, så som allt i naturen, fantastiskt vackert men också så spännande och halsbrytande.

Det som jag lockas extra mycket till i detta oceanska rike är att det har sin unika och speciella känsla, djup, mystik och absoluta skönhet. Då jag står med fötterna inbäddade i strandsanden, där havets saltvatten och vågor svalkar mina fötter, så känner jag mig så levande och lugn. När jag lyssnar noga på det underbara ljudet av havets vågor och bevittnar hela havet i sin fantastiska rörelse och känner den oceanska vinden, då känner jag en slags frid och frihet inom mig. Det är som om jag skulle befinna mig i en dröm.

Så här kan jag känna med allt i naturen och alla dess fantastiska landskap, både med all dess ljud, atmosfär, mystik, naturliga skönhet och alla levande varelser som bor där. I detta gröna och levande rike, hos Moder Jord, det finns så mycket fantastiskt att både hitta, hämta och beskåda av allt från elementära essenser samt mängder av källor till inspiration och inre lugn. Det är nog därför min kärlek är så stark till vår Moder Jord.

Text: Janni Littorin
Foto: Johan Holst

Hur många kvinnor finns i brandbilen?

Brandstationen i Karlstad, eller snarare dess nya dito, byggdes 1995. Eftersom det inte fanns några kvinnliga brandmän då, så gjordes det heller inga damtoaletter eller omklädningsrum för kvinnor. Hur ser det ut i dag? ASP Bladet har kollat läget.

– Eftersom det inte fanns kvinnliga brandmän, fanns det heller inget behov av damtoaletter eller omklädningsrum till dem.

Orden kommer från Magnus Lundkvist, som är jämställdhetsansvarig på Räddningstjänsten i Karlstad. Han fortsätter:
– Vi har en värdegrund sedan cirka tre år tillbaka, där alla ska innefattas. Inte bara anställda, utan även de som vi hjälper.

– Fysikkraven för att bli brandman var inte helt relevanta för att kunna bli en bra brandman. Till exempel förväntades du kunna göra ett visst antal repetitioner i bänkpress, vilket många tjejer föll på. Så vi bestämde oss för att sikta in oss på det som hade betydelse för jobbet. Livräddning, bära folk på stegar, springa med brandslang på ryggen och sådana saker. Och då klarade fler tjejer testerna.

Men det räcker inte bara med att klara tester av olika slag, kursen ”Skydd mot olyckor” som MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) ordnar är ett måste.

Likaså är B-körkort (för bil) ett krav. Eftersom brandbilen måste köras, så är det en fördel med C-körkort (för tung lastbil).

– Räddningstjänsten i Kil har skaffat en lättare typ av räddningsfordon och för den räcker det med B-körkort. Men det är ganska ovanligt.

Det mellan femton och tjugo procent tjejer som söker sig till MSB-kursen. Även om många går den, betyder inte det att alla väljer att bli brandman. Dessutom kommer inte alla som söker den in på kursen.

– Det är ju en väldigt låg personalomsättning. Sedan 2009, när jag började här, har en person slutat här. Oftast handlar det då om pensionsavgångar.

Arbetsförhållanden
Det går även att jobba på deltid. Räddningstjänsten har ett antal filialer runt i Värmland. Grums, Kil, Molkom och så vidare. Personalen består mestadels av de som kan nå stationen på fem minuter eller kortare tid. De klarar oftast bränder i villor eller hyreshus. Men vid större/svårare bränder, kallas det stora kavalleriet in.

Just för tillfället jobbar det i Karlstad fyra skiftlag, med fyra personer i varje lag. Varje vecka får en person ansvar för en viss del. En är rökdykare, en annan kör bilen, en tredje bär slangen och den sista är ansvarig för gruppen. Beroende på uppdraget så kanske den berörda blir ansvarig för att simma ut och livrädda någon. Eftersom det skiftar varje vecka, hinner ingen bli less. Dessutom blir det inget ”hattande” om vem som ska gör vad.

Eftersom det inte bara är att släcka bränder som ingår i arbetsuppgifterna, så görs mycket annat. Tidigare var det en tjej/kvinna som åkte runt i skolor och idrottsföreningar för att försöka få fler tjejer att söka sig till Räddningstjänsten.

– Eftersom tillverkarna av våra arbetsredskap numera är medvetna om att det finns tjejer som jobbar som brandmän, gör de, eller försöker utveckla, redskap och verktyg som är lättare, både att hantera och bära. Det är en vinst även för killarna, eftersom även de kan drabbas av förslitningsskador.

Han avslutar med att berätta om nya hemsidan:
– Vi jobbar just nu med en ny hemsida på Räddningstjänsten i Värmland. På den försöker vi arbeta jämställt och undvika könsstereotyper.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad Retusch: Johan Holst

Ett hoppfullt rally

Rally Sweden är nu över, efter att ha genomfört en spektakulär avslutning på Färjestads travbana. Med stort mod och vrålande motorer visade ett flertal personer upp sina konster för publik. I några sekunder trotsare de gravitationen och flög högt, till åskådarnas skräckblandade förtjusning.

Här talar vi om ett antal personer som bokstavligen lever på hoppet!

Bild: Kid Overgaard
Text: Johan Holst