Med Alfons på hal is

När jag var liten och öppnade mig för min mamma och berättade något jobbigt, exempelvis om en mardröm, så gick jag under av skam om hon dagen efter berättade det för grannfrun, även om hon tyckte det var gulligt.

Hade hela världen plötsligt skämtat, diskuterat och vänt och vridit på om det är okej att jag blev rädd för Alfons Åberg, hade jag inte velat vara kvar på den här planeten.

Men det är på sätt och vis vad som har hänt. Nu var det inte Alfons som jag blev rädd för, men det kunde lika gärna varit det. För ett annat barn var det så, det har blåst upp så sjukt stort och jag tänkte inte diskutera det enskilda fallet, eftersom det i sig är rätt märkligt. Det som intresserar mig och som gör att jag ändå väljer att ta bladet från munnen, är inte för att klanka ned på den specifika föräldern, barnet eller förskolan. Utan för att jag tycker frågan är intressant, principiellt sett.

Det finns flera saker som är spännande i det som har diskuterats. Dels utifrån hur stort detta vuxit sig. Ett barns mardröm är högst personlig, men den är nu på allas läppar. Först så dök den mediala nyheten upp, alla började diskutera den och så småningom började några lustigkurrar dra vitsar om detta barns mardrömmar, som vi glatt delar vidare, känner ni igen mönstret? Är det egentligen inte lite märkligt, så säg?

Vi vuxna bär ett moraliskt ansvar att lära barn hur man beter sig mot varandra. Barn gör som vi gör.
Min första reaktion var inte att varken barnet eller föräldern hade handlat fel, även om jag tycker att det här med att anmäla allt i tid och otid är onödigt i många fall. Jag tror man kan lösa mycket genom att tala med varandra.

Mer intressant är frågan om att titta på film i förskolan överhuvudtaget. Jag visste inte att det var en del av ”undervisningen”. Liksom användandet av surfplattor, så kallade ”paddor”. Men varför ska ett barn titta på film eller sitta framför en surfplatta? Är inte förskolan istället ett ypperligt tillfälle att få öva samspel med andra barn? Titta på film och sitta vid paddan kan väl barnen göra hemma, då kan föräldern, som känner sitt barn bäst, få välja vad barnet skall se och inte se.

Då menar jag film och spel som är åldersadekvata. Tv-spelet Grand theft auto, (GTA vanligen förkortat) har exempelvis 18-års åldersgräns. Det betyder att barn under 18 år ej ska spela GTA, om barnen ändå gör det tycker jag att förskola och skola gör helt rätt i att lägga sig i.

Bland kommentarerna i debatten om Alfons ser jag föräldrar som ojar sig över att vissa föräldrar håller barnen borta från hur verkligheten i dag ser ut, de tycker synd om dem, då de inte rustas för ett liv i vår värld. Är det samma föräldrar som kanske låter sina barn spela GTA månntro? Jag känner igen jargongen sedan mina barn var små.

Tror ni på allvar att barn blir bättre rustade av att skrämmas av nyheter, våldspel och filmer för äldre barn? Min fasta övertygelse är att det skapar rädda barn, barn som sedan har fullt upp med att bearbeta detta på förskola och skola och då får svårt att delta fullt ut i det som sker där.

Jag tror att barn som får öva sig i samspel med andra barn och även får vara nära sina föräldrar, som får öva sig massor i att leka, vara i naturen, klättra och baka kladdiga jord- och sandkakor blir trygga och bättre rustade för den här världen. Allra helst blir de också överösta av kärlek, pussar och kramar. Om jag sedan skulle välja en film att visa för yngre barn, är trots allt Alfons Åberg en favorit även för mig.

Text: Johanna Englund
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Vad är egentligen sant?

Idag är det supersvårt att hålla koll på vad som är en nyhet – eller vad som är propaganda och falska nyheter. Johanna Englund förklarar skillnaden för ASP Bladets läsare, och varför det är extra viktigt för de som använder sociala medier att vara försiktig med vad man länkar.

Nya hemsidor som ser ut som vanliga webbtidningar poppar upp ständigt och folk delar dem friskt i sociala medier. Exempelvis sker det ofta på Facebook och Twitter. Då är det extra viktigt att vara källkritisk. Att granska det man läser ordentligt.

Hur vet vi då vad som är en trovärdig nyhet?

Det finns lite tips på hur du kan tänka. Fråga dig gärna vem det är det som står bakom det du läser. Är det en privatperson eller kanske en organisation, någon myndighet eller ett företag? Verkar den/dem som står bakom det hela seriös? Finns det någon ansvarig utgivare för bloggen/tidningen? Varför är texten du läser skapad?

Är det så att texten är skriven för att någon vill informera dig om samhällsviktig information, skriva neutralt om något som hänt, eller vill den övertyga dig att tänka som dem? Eller kanske är de som står bakom den ute efter att kränga saker eller fiska röster?

Det är helt okej att argumentera för sin sak och sprida vad partiet du gillar står för, men att sprida falska nyheter för att få människor att sympatisera med det parti du gillar är fel.

Vi har ju alla olika åsikter, när vi läser något som vi håller med om, så glömmer vi lättare att vara källkritiska. ”Precis så är det ju!”, tänker vi, och delar glatt vidare länken – eller kanske gör vi det i ilska. Jag tänker att det är extra viktigt att vi faktiskt tar ansvar och undersöker källan, innan vi klickar på ”dela”.

En viktig grej är dessutom att se efter när artikeln faktiskt skrevs. Jag går ofta in på nyheter folk länkat och ser att de är flera år gamla. Men människor tror de är dagsfärska.

Så jag kände bara att jag ville påminna er, kära läsare, att vara källkritiska. Även om det kan vara svårare i dag än någonsin.

Text: Johanna Englund
Foto: Lotta Tammi

Ett öppnare och mer tolerant Karlstad

Karlstads kommun bedriver sedan mars i år ett Mångfaldsforum, ett försöksprojekt som kommer att vara i två års tid. Det innebär att kommunen ska hitta ett sätt att bygga broar mellan olika minoritetsgrupper.

Flera invandrarföreningar var inbjudna till ett möte som hölls vid Gamla Wermlandsbankens lokaler. Det var flera politiker som närvarade vid invigningen. Mötet tog cirka en och en halv timme och invigningstalet hålls av det folkpartistiska kommunalrådet Nicklas Wikström.

Nicklas berättar att i dag är det första utåtriktade mötet som hålls, och att det är invandrarföreningarna i Karlstad som är först ut. Vid senare möten kommer det även att handla om andra diskriminerade grupper i samhället.

– Mångfaldsforumet är ganska nytt och de här blir första stora arrangemanget. Min förhoppning är att det ska komma invandrare från olika föreningar och att nya kontakter ska knytas, säger Robert Halvarsson som är ledamot i Mångfaldsforum och medlem i Miljöpartiet Karlstad.

Flera politiker och en tjänsteman ska kontakta olika grupper i samhället för att driva olika sakfrågor. Målet är att Karlstadsbornas kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara på bästa sätt.

Robert berättar att detta är bara början. Under dagen handlar Mångfaldsforum om att lyfta fram etnisk mångfald. Senare ska de jobba med frågor som rör kvinnor, funktionshindrade eller olika sexuella läggningar. Roberts förhoppning är att folk ska lära sig av varandra och det ska vara öppet för alla, Karlstad ska vara en bra plats att leva på.

Pridefestivalen var ett första steg i brobyggandet, där ledamöter från Mångfaldsforum fanns på plats.

Presentationer
Konferencieren Nils-Gunnar Magnusson skickade runt mikrofonen till olika politiker och verksamheter, som fick berätta om sina specialområden. De som representeras var Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Arbetsmarknad och socialnämnden och givetvis de olika invandrarföreningarna.

Skolan
Jenny Gladh är enhetschef för Mångfald och integration på Barn och ungdomsförvaltningen, hon berättar:
– Vi har till uppgift att se till att barn får modersmålsstöd i förskolan och att barn i gymnasiet och grundskolan får undervisning i sitt modersmål.

I Karlstad finns det undervisning på trettiosju olika språk, det är femhundra elever i förskolan och ettusen tvåhundrafemtio barn i grundskolan. På gymnasiet är det cirka fyrahundra ungdomar. Barnen kan stanna efter skolan för att få modermålsundervisning. Det finns ungefär sjuttio lärare som undervisar i olika språk.

– Det är inte bara språket man blir bättre i utan även matematik och naturvetenskap. Det gynnar eleverna otroligt mycket, vi behöver folk som kan flera språk, svenska är ett litet språk, avslutar Jenny.

Text: Lotta Tammi
Foto: Johanna Englund

En krydda som ger dig njursvikt

Drogen spice har ökad popularitet bland ungdomar i Värmland. Spice är en cannabisliknade drog som är ett semisyntetiskt växtbaserat preparat. Olika syntetiska cannabinoider har tillsatts i en blandning av psykoaktiva kryddor.

Vanligast är att spice röks som cigaretter eller i pipa antingen utblandat i tobak eller rent, men intas även peroralt och intravenöst då med cannabionoiderna i rå form.

Varför har då spice ökat så drastiskt? Jo, dels så på grund av att drogen är lättillgänglig. Den går att beställa via nätet och hämta ut på posten. Den är i förhållande till andra droger billig. Eftersom tillverkarna gör små ändringar i den kemiska processen hela tiden komplicerar det lagstiftningen och gör att det visar sig inte lika lätt på urinprov, myndigheterna måste hänga med i utvecklingen.

Symtom på att någon rökt spice kan vara att personen blir väldigt törstig, så personen dricker mer. Hungerkänslor, lass med godsaker bärs in på rummet, det kan även märkas genom ökad ångest och panikkänslor, illamående, trötthet, vidgade pupiller och förhöjd puls. Till skillnad från Cannabis som har en särskild doft, och därmed är enklare att känna igen, så luktar spice nästan ingenting.

Den doft den trots allt utsöndrar, liknar ett sött te med vaniljdoft.

Biverkningar en person som rökt spice kan drabbas av, är högt blodtryck, hjärtrusning, kräkning, hallucinationer, psykoser, motoriska krampfall och panikattacker. Flera akuta förgiftningar har drabbat brukare, till följd av allvarliga intensivvårdskrävande behandlingar till följd. Även ett par dödsfall har skett kopplade till drogen spice.

Eftersom spice är en ny drog som har funnits på marknaden i cirka åtta år, så vet vi väldigt lite om hur den påverkar brukaren långsiktigt. Personer som rökt spice en längre period jämför beroendet med heroin, som också är en starkt beroendeframkallande drog. Ruset håller inte i sig så länge, så den som röker behöver göra det flera gånger för att ruset ska hålla i sig.

Ungdomar köper även koncentrat, blandar själva och torkar med hjälp av aceton. Affärerna har uppmärksammat detta, då ungdomar börjat köpa stora mängder aceton, men också att aceton blivit stöldbegärligt. Vissa butiker har numera börjat ha aceton i glasmontrar för att undvika stöld.

Acetonrester kan finnas kvar och påverka njurarna mycket negativt, och i långa loppet leda till njursvikt.

När undertecknad talat med ungdomar i Värmland så vet de allra flesta vad spice är. De verkar finnas ett generellt förhållningssätt som råder hos flera: ”att röka spice är inte värre än att dricka alkohol”, i samtal med föräldrar så visar det sig att flertalet inte vet vad spice är eller att det är vanligt bland ungdomar.

Detta kunskapsglapp mellan ungdomar och vuxna är något undertecknad hoppas minska, genom att informera om spice i denna artikel.

Text: Johanna Englund
Foto: Per Rhönnstad