Integritet i den digitala världen

Barn och unga spenderar en allt större del av sitt vakna liv uppkopplade på nätet. Det är inte enbart i underhållande syfte utan även som hjälp i skolarbete. Nätet är en plats för utveckling, umgänge och samvaro. Men med stora möjligheter följer också problem.

Den senaste undersökningen av ungas medievanor från Statens Medieråd visar att i åldersgruppen 12–16 år ligger internetanvändningen på hela 98 procent. Det är en avsevärd ökning de senaste åren. E-post och chattande har fått stå tillbaka markant till förmån för umgänge via sociala medier. Istället för att mötas fysiskt möts man digitalt.

Det händer något med oss människor när vi kommunicerar på distans med andra. När vi befinner oss på ett så kallat ”behörigt avstånd”. Helt plötsligt gäller andra regler för vårt förhållningssätt till varandra. Vi gör saker som vi aldrig skulle göra annars. Om vi vore helt nära, öga mot öga. När vi befinner oss på distans, själva bakom vår skärm, finns det också en tendens att vi börjar lämna ut personlig information som vi annars aldrig skulle göra.

Datainspektionens senaste undersökning om integritet från 2011 säger följande:
”… det blir vanligare att unga lägger upp bilder, skriver kommentarer under eget namn och inte minst det senaste året även lägger upp videoklipp på sig själva. Teknikutvecklingen och den ökade förekomsten av communities där man kan dela med sig av information om sig själv är till stor glädje för många unga. Samtidigt får den snabba utvecklingen stora konsekvenser för möjligheten av att vara privat. ”

Tänk efter före
Det är också en väsentlig skillnad i att vara privat på nätet och att vara personlig. Att vara väldigt personlig i sin kommunikation online innebär inte att man för den sakens skull måste vara privat. Du kan säga mycket utan att lämna ut dig själv på ett sätt som kanske får en bitter eftersmak. Ju mer du öppnar ditt allra innersta så gör du dig mer sårbar. Detta gäller både rent tekniskt (personuppgifter, lösenord och så vidare) som känslomässigt.

Ju mer man investerar i sin digitala identitet, desto mer sårbar blir man, och anonymiteten ger ett bedrägligt skydd. Det man har sagt och gjort i tron att man är helt anonym eller osårbar kan få tråkiga konsekvenser om ens alias blir röjt. Så, å ena sidan ska man inte agera under sin verkliga identitet, men å andra sidan kan man heller inte känna sig fullständigt trygg ens under ett alias.

Ofta vill vi bara att ett begränsat antal personer ska se en bild eller film. Lägg därför inte bilderna publikt och öppet. Ge bara tillgång till människor du redan känner och litar på. Och glöm inte att den person du litar på idag kan vara din ovän i morgon. En partner som smekt av sig kläderna framför webbkameran kan bittert få ångra detta när relationen är över. Att sprida just detta material kan uppfattas som den perfekta hämnden för ett brustet hjärta och en sårad stolthet. Detta händer hela tiden. Effekterna i den digitala världen kan dock bli absurda. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ta kontroll över det man publicerar på nätet. En bild online går inte att ta tillbaka, framför allt inte om det är en bild av stort allmänintresse.

Så återigen. Impulsiva handlingar kan lätt leda till att man i slutändan sitter där och biter i det sura äpplet. Har man väl lagt ut information och bilder på nätet är det försent.

I cyberspace finns ingen delete-knapp.

Har du blivit oschysst behandlad på nätet?
Gå in på Datainspektionens webbplats: www.krankt.se

Text: Kajsa Jansson
Foto: Ellen Berner

Recensioner

FILM
The wolf of wall street
(Bio) Text: Kajsa Jansson
Martin Scorseses nya film baseras på den sanna historien om börsmäklaren Jordan Belfort, spelad av Leonardo Di Caprio. Vi får följa Belforts uppgång via hans vilda leverne som yuppie på Wall Street till hans fall som kantas av olaglig aktiehandel och korruption.

Filmen har ett högt tempo och de tre timmarna flyger förbi i ett huj. Det är rappa dialoger med rå jargong och filmen frossar i det som hör den tidens kapitalistiska era till. Drogerna flödar, kvinnorna flockas och pengar har för länge sedan förlorat sitt värde för de inblandade.

Blir det ytligt? Ja, ibland men samtidigt speglar det den tid som var då. Eventuell överdos av svordomar och kokain vägs upp av Leonardo Di Caprio som, i mitt tycke, gör en fullkomligt lysande rollprestation. Även Jonah Hill bör nämnas som gör en väldigt bra roll som Belforts sidekick Donnie. Sammantaget blir de här ingredienserna till en mycket god karamell att suga på i biomörkret!

MUSIK
After forever – invisible circles
(CD) Text: Janni Littorin
År 2004 släppte Symphonic-Metal bandet After Forever ett koncept-album, Invisible Circles. Sander Gommans, gittarrist och growlare i After Forever, berättar i en intervju i Dutch Progressive Rock Page, om vad albumets titel betyder och refererar till. Sander menar att det finns livscirklar som fungerar som negativa, uppslukande virvelströmmar. Livscirklar man omedvetet dras med i och kan få svårt att ta sig ur igen. Albumet är också en story som, ihop med titeln, är albumets koncept.

Storyn berättar om en ensam flicka som försöker överleva sin svåra livssituation och dystra tillvaro i hemmet med föräldrarna. I hennes vuxenålder börjar hon också förstå hur hon egentligen är ännu ett omedvetet offer i en negativ livscirkel, så som hennes föräldrar. Albumets story tar upp mycket om en brusten familjerelation, förbleknad kärlek och hur barn och tonåringar påverkas av såna här livssituationer. Konceptet var Sanders ide, en inspiration han tog från sitt lärarjobb där han fick se en hel del barn och tonåringar i liknande situationer, så som flickan i albumets story, går igenom.

Själva storyn och konceptet är bara en del av albumet. Det är musiken, dess stämning, sången och sångtexterna som utgör den riktiga tjusningen. Känslor och budskap beskrivs både djupt och med skicklighet i musiken i alla albumets låtar. Floor Jansen (sångerskan i ’After Forever’), gör också sin del och inverkan genom sin starka sång som växlar mellan både sopran, klassiskt och bland annat rock/pop. All den känsla hon har i rösten kompletterar perfekt varje låts stämning. Floors sång får också en fin kontrast till Sanders growling, som bjuder på en mäktig och aggressiv känsla ihop med varje låts flöde och stämning, där gör också musiken verkligen sitt.

Det som gör albumet till ett koncept-album är berättar-känslan, det är i nästan varje låt så att är sångtexten som riktiga dialoger. De dialogerna både sjungs och growlas av både Floor och Sander, de båda gör det väldigt skickligt och inlevelsefullt. I ett par låtar så finns det också talande dialoger. De talande dialogerna är det enda som är mindre bra med albumet, de saknar inlevelse och glöd. Alla talande dialoger görs av Amanda Somerville och Jay Lansford, enligt albumets CD-häfte. Hade däremot Floor och Sander gjort dialogerna så hade det kunnat bli väldigt bra. Själva sångtexterna är inte så poetiska, men ändå bra skrivna. I det stora hela så är det ett väldigt bra album som går på djupet på sitt egna vis. Albumets produktion känns också väldigt engagerat gjort av After Forever. Det tragiska är dock att samma band tyvärr upplöstes år 2009.

Tema Familjen: Att välja bort barn

Litteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys. Vi tvångsmatas med dessa normer vare sig vi vill eller ej.

Den senaste tiden har jag dock läst allt fler artiklar i media om kvinnor som väljer att inte skaffa barn. Jag har läst dem med stort intresse då de lika gärna skulle kunna handla om mig själv. Jag tycker att det är en viktig sak att lyfta upp – för alla vill liksom inte ha barn. Jag förstår om man vill ha familj och gemenskap, att se släktträdet förgrena sig vidare, men jag har aldrig haft den längtan.

Det finns flera anledningar till att jag inte vill ha barn, bortsett från uppenbar avsaknad av biologisk klocka. Jag har aldrig varit överförtjust i barn, tycker mest de är jobbiga. Till saken hör också att jag under hela mitt vuxna liv levt med psykisk ohälsa med periodvis stark medicinering som följd – jag vet inte ens om jag skulle kunna fullfölja en graviditet rent medicinskt.

Jag är en person som gillar att kunna leva som jag gör idag och kunna sätta mig själv och mina egna behov i främsta rummet. Ett barn skulle helt enkelt ta för mycket plats och jag värnar om min egoism och att kunna fortsätta göra val i livet enbart utifrån mig själv.

Jag försöker att inte bry mig så mycket om människors motstånd och negativitet kring mitt beslut att inte skaffa barn (negativiteten är alltid något passiv aggressiv och yttrar sig mest i subtila uttryck) och det är faktiskt bara kvinnor som ifrågasätter mig. Jag har aldrig mött en man som undrar hur jag kan välja bort barn. Kvinnor som undrar varför jag inte vill ha barn brukar avsluta sitt resonemang med: “vänta bara, din biologiska klocka kommer nog börja ticka snart ska du se”, men det kommer inte hända. Jag tycker det är lite arrogant att andra ska spå hur ens kropp ska reagera i framtiden och förutsätta att den där biologiska klockan faktiskt kommer att slå för alla kvinnor, sooner or later. Så är det inte.

Några gånger har jag stött på kvinnor som inte kan få barn som besviket tittar på mig och säger: “Jag kan inte förstå hur man inte skulle vilja ha barn om man nu kan bli gravid. Det känns orättvist.” Det gör mig lite ledsen. Dels för att deras bitterhet och sorg inför det som gått förlorat är väldigt ledsamt. Dels för att de lägger både skuldkänslor och ett dåligt samvete på mig för att jag tagit ett beslut som jag trivs med. Jag tänker ju inte skaffa barn för att det ska kännas rättvist eller bra för någon annan liksom. Hur dumt skulle inte det vara?

Min förhoppning är att vi kan se bortom normer och förväntningar. Låt de som vill skaffa barn göra det och låt de som inte vill låta bli. Låt oss också sluta döma människor för deras val i den här frågan genom att sluta komma med kommentarer och tissla och tassla.

Det handlar om att tillåta oss som vill att välja en annan väg i livet än den förväntade och att låta oss bestämma själva. Det handlar om våra liv och det handlar om våra kroppar.

Text: Kajsa Jansson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Hjälpmedel hjälper

Den tredje mars 2011 hölls ett seminarium om kognitiva hjälpmedel.  Föreläsningen ingick i en seminariedag på Karlstads universitet som anordnades av fakulteten för samhälls- och livsegenskaper.

En undersökning gjord av FoU(Forskning och Utveckling) Välfärd Värmland som behandlar tillgängligheten av kognitiva hjälpmedel i Värmland, var utgångspunkten för ett av seminarierna under seminariedagen. ASP Bladet var där och fick höra Therese Karlsson och Kajsa Jansson tala om hur kognitiva hjälpmedel kan underlätta tillvaron för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Therese Karlsson är adjunkt på Karlstad universitet och även anställd av FoU. Kajsa Jansson är brukare med erfarenhet av kognitiva hjälpmedel. Hon har även i en artikelserie i ASP bladet skrivit om vilka hjälpmedel som finns att tillhandaha.

– Kognitiva funktioner är processer som hjälper till att skapa ordning, ge sammanhang och göra världen begriplig. De bearbetar och förmedlar information och är kopplade till minnet.  De kognitiva funktionerna hjälper oss att klara av livet på ett bättre sätt, Therese Karlsson
– Om de kognitiva funktionerna är nedsatta kan man få svårt att komma ihåg saker, säger Therese. Hon menar vidare att problemen också innefattar svårigheter som att ta initiativ, planera sin tillvaro och lära in nya saker.

Det finns en mängd hjälpmedel som kan underlätta vardagen. Kajsa Jansson har som brukare erfarenhet av en del av dessa hjälpmedel. Hon har skrivit en artikelserie i ASP bladet om kognitiva hjälpmedel. Kajsa säger att de ska förebygga, förbättra och kompensera nedsatt och förlorad kognitiv funktion.  För att få ett fungerande vardagsliv behövs strukturer och strategier. Ett lämpligt hjälpmedel kan vara en hjälp till behövlig balans i vardagslivet.

En gemensam sortimentslista finns sedan 2008 där landstinget och värmländska kommuner kan förskriva hjälpmedel. Men det tillsattes inga ekonomiska medel från början. Detta medförde att tillgången på hjälpmedel var obefintlig. Det var först i slutet av 2009 som situationen förändrades till det bättre.

Therese Karlsson säger att undersökningen som hon och Per Folkesson gjorde, visade att det var svårt att hitta en kvalificerad person som kunde förskriva ett hjälpmedel. Det finns dessutom ett begränsat sortiment som medför att det blir svårare att hitta rätt hjälpmedel till visst ett behov.

– Väldigt få vet att det finns hjälpmedel. Det gäller både brukare och vårdpersonal, hävdar Kajsa Jansson.  Hon säger vidare att det saknas kunskap bland personal inom vården om de hjälpmedel som finns.
– Det behövs nytänkande, menar Kajsa.

Therese Karlsson berättar att undersökningen visade att kognitiva hjälpmedel och kognitivt stöd inte är en del av det totala stödet. Det är helt enkelt inte implementerat i verksamheten.

Förskrivningen av hjälpmedel styrs av vad som sägs i Hälso- och sjukvårdslagen. Där står det att landsting och kommuner var för sig ansvarar för hjälpmedel. Den enskilde får inte hamna i kläm mellan kommun och landsting utan förskrivningen måste ske smärtfritt. Kommuner och landsting har i Värmland ett gemensamt ansvar för hjälpmedel inom hälso- och sjukvård. En kostnadsnyttobedömning som nationalekonomen Per Dahlbäck har gjort, visar att kognitiva hjälpmedel bidrar till en positiv ekonomisk situation både för den enskilde samt för samhället.

En annan aspekt som Therese och Kajsa tog upp är rättighetsperspektivet. En person som bryter benet får direkt kryckor eller om det är en ännu en allvarligare kroppsskada, en rullstol.

– Varför gäller inte samma tänkande för psykiskt funktionshindrade, undrar Kajsa Jansson.

Kognitiva nedsättningar bör lyftas fram i fler sammanhang, tycker Kajsa och Therese. De menar vidare att detta skulle avdramatisera problemen och hjälpmedelsanvändningen.  Användningen kan hjälpa till att öka livskvaliteten, ge en självständighet och delaktighet inte bara i arbete eller studier, utan främjar också en fritid som känns rolig och innehållsrik.

Exempel på olika hjälpmedel

Handdatorer: ger struktur och hjälper att komma ihåg.
Mobiltelefonen: bra för påminnelser
Timstock: hjälp om du har problem att uppfatta
Medicinkarusell: låter tills du har tagit medicinen
Tyngtäcken: ger bättre kroppsuppfattning och nattsömn används som alternativ till sömnmedicin.
Shake Awake: förstärkt väckarklocka
Almanacka: klassisk påminnare

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad