I ett pressmeddelande låter Landstinget i Värmland informera att psykiatrin skall få tio miljoner kronor extra, detta då psykiatrin jobbat bra med bland annat projektet Första linjen. Man arbetar också med att minska tvångsvård och tvångsåtgärder.
– Vi är glada att vi fått del av de här pengarna även i år, säger Karin Haster som är divisionschef för landstingets psykiatri.
Text: Maria Lundby Bohlin
Hjärnkoll Värmland bjöd in till en föreläsnings- och utställningseftermiddag på Världsdagen för Psykisk Hälsa. Arrangemanget hölls på Karlstads Stadsbibliotek i oktober. Detta i samarbete med Karlstads kommun och Landstinget i Värmland.
Allmänheten var inbjuden till föreläsningsdagen på biblioteket i Karlstad, och Arenan var full när Inledningstalen hölls. Före varje programpunkt visades också någon av de olika Hjärnkollsfilmerna som gjorts under projektets gång. Temat för dagen är: Alla kan göra något för att Överbrygga till förståelse.
Invigning och föreläsning av Karl-Peter Johansson, ambassadör för Hjärnkoll och Karin Haster, verksamhetschef för Division Psykiatri.
GÅ TILL JAG STUPAR!
Mona Noreklint, ambassadör och kampanjledare, inleder med ”Rörelse – en del av återhämtningen”. Hon talar om sin återhämtning från psykoser genom fysisk aktivitet.
– Idag vet jag mer om mina gränser, säger hon. Noreklint är ambassadör för Hjärnkoll i Värmland. Hon berättar att de anhöriga frågat henne vad de skall göra om hon blir psykotisk igen?
– Följ med mig ut i skogen och gå! Gå ända tills jag stupar! Jag blev femma av sex personer i gymnastiken, men jag tycker om äventyr och naturen!
När hon var inlagd i psykiatrin för andra gången så rev hon bokstavligen avdelningen, för hennes känslor var så outhärdliga. Psykosen klingade så småningom av och byttes av till ångestattacker, men sedan kom det några ljusglimtar här och där. Efter sju år hörde hon en röst som sa; ”Är det inte dags nu?”
– Jag visste direkt vad rösten menade. Fysisk aktivitet! Hon hade en personlig tränare i en vecka och schemalade framstegen:
– Jag ökade en halv centimeter i längd!
Hon provade också basal kroppskännedom. Det gör att kroppen och själen funkar ihop. Mona skaffade en liten hund, Myran. Hunden gör att hon måste gå upp och gå ut och inte bara ligga under täcket.
– El Camino, 80 mil, norra Spanien, sex veckor. Den väldiga ångesten försvann. Fysiken var det enda som fanns – och ångesten har inte kommit tillbaka!
Hon gick igenom och ut ur ångesten. Hon målar. Bildvalet har ändrats med tiden. Hon har arbetat som arkitekt i 25 år, men hon kan inte gå tillbaka till det. Hon gör med händerna och kroppen.
VAD GÖR JUST DIG FRISK?
Jill Taube är psykiatriker, en dansande doktor som fattat stort tycke för hur vi kan påverka vår psykiska hälsa med hjälp av goda levnadsvanor? Jill jobbar i Division Psykiatri i Landstinget i Värmland i ”Bättre levnadsvanor”-projektet.
– Det är livsviktigt med fysisk aktivitet och bättre sömn mot ångest och deppighet. Hon talar också på Världsdagen för psykisk hälsa. – Själ och kropp hör ihop för psykiskt välbefinnande.
Vad är det som gör en sjuk? Det finns inget vi och dem, alla kan drabbas av psykisk ohälsa. Psykiatrer jobbar med patogenes, vilket betyder att man letar efter symtom och sätter diagnos utifrån dem. Det är så det ska vara. Men vad man inte får glömma är komplementet; vad är det som gör just dig frisk?
– Mat, alkohol, tobak, fysisk aktivitet. Vi måste guida för att väcka frågan, säger Taube.
STJÄL FRISKA ÅR!
Depressioner förkortar livet med 20 år för kvinnor och med 17 år för män. 20 procent av arbetskraften under ett år försvinner och det är 40 procent av sjukförsäkringskostnaderna.
– Bra kondition skyddar mot depression, det visar värnpliktsstudier!
Text & illustration:
Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad
Första linjen startar i Karlstad – ett unikt samarbete mellan kommun och landsting som ska öka tillgängligheten till hjälp för barn och unga med psykisk ohälsa. En verksamhet som redan prövats med gott resultat ute i landet.
I februari nästa år slår portarna till Första linjen upp i Tingvallatandläkarens gamla lokaler. För att ta reda på mer om detta spännande och viktiga projekt har ASP Bladet talat med tre personer som alla är involverade: Karin Haster, divisionschef i psykiatri, Christina Sand, verksamhetsutvecklare inom divisionen för psykiatri samt Malin Lundgren-Kullgren, medicinskt ansvarig inom elevhälsan i Karlstads kommun.
Jag ber Christina Sand berätta om vad Första linjen egentligen är för något och hon tar genast till orda:
– Begreppet kom till 2007 när SKL fick i uppdrag från Socialstyrelsen att ta reda på hur man kan öka tillgängligheten för barn och unga inom psykiatrin. Man började titta på vårdgarantin och såg att vårdnivån för barn och unga inte finns, vårdcentraler för vuxna har inte möjligheten att ta hand om barn och unga på samma sätt. Det här ledde till förslag på hur första linjen skulle kunna utvecklas i de olika landstingen.
Första linjens målgrupp är barn och ungdomar mellan 6-20 år med lindrig till måttlig psykisk ohälsa, samt deras anhöriga. Tanken är att det ska vara lätttillgängligt och den sökande ska komma in snabbt. Det ska inte vara långa behandlingstider, sett till antal vårdtillfällen, men behandlingen kan sträcka sig över lång tid. Det kan komma att finnas de som har insatser över ett år men att stödet kommer vara tidsmässigt väldigt utspritt.
Första linjen hoppas de ska leda till en avlastning för den specialiserade psykiatrin, och Barn och Ungdomspsykiatrin (BUP) i synnerhet. BUP skall inte längre på samma sätt jobba med lindrig och måttlig psykisk ohälsa, då det är en specialistenhet. Karin Haster menar att detta frigör resurser för annat än pappersarbetet.
– Det ska vara enkelt också, inte en massa administration. Tanken är ju att man ska kunna fånga upp lättare problematik innan den behöver bli så omfattande. Det första som möter en är inte väntetid utan här får man kontakt direkt.
– Om man ser på städer och kommuner som har en bra första linje så blir köerna mindre till specialistnivån, säger Malin Lundgren-Kullgren.
Olika personalkategorier kommer att finnas på plats: socionomer, psykologer, sjuksköterskor, en specialpedagog, administratör och avdelningschef. En läkare kommer finnas som konsult, i detta fall en distriktsläkare. Insatserna kommer att ske både individuellt och i grupp. Det kommer även finnas föräldragrupper samt anordnas öppna föreläsningar.
ASP Bladet frågar Malin Lundgren-Kullgren om det här kommer att ske i samarbete med elevhälsan.
– Det tror jag. För de här barnen hoppas jag det, ungdomarna finns i skolan. Vissa barn och familjer vill hålla det här utanför skolan, vilket är en positiv sak med Första linjen, för då kan man välja själv.
Första Linjen är en integrerad form, alltså ett unikt samarbete mellan kommun och landsting. I Värmland finns det redan en mottagning i Hagfors. Där har de sett goda resultat.
Hur skall då det hela bekostas?
– Det som har varit viktigt när vi samlats, är att det ska inte vara en massa diskussioner om vart vi står organisatoriskt. Om vilka som ska betala. Bortsett från kommunerna är vi två divisioner inom landstinget, allmänmedicin och psykiatri som har drivit den här frågan. Vi har sagt att det här är en verksamhet vi behöver ha, nu gör vi det! säger Karin Haster.
Vid intervjun blir det tydligt att alla tre som samtalet förs med, tror mycket på idén runt Första linjen. Det stora målet är att minska den psykiska ohälsan och lidandet. Det finns mycket pengar att spara genom detta. Karin Haster ser Första linjen som en del i ett paradigmskifte:
– Jag tycker att man ska se den psykiska ohälsan som en del av livet. För så är det ju för oss alla, under vissa perioder är man inte på topp. Så som vi är organiserade nu så är man antingen frisk eller sjuk, men det finns ett spann där emellan. Någonstans handlar det om att få till stånd en attitydförändring gällande psykisk ohälsa. Vi blir alla drabbade någon gång.
Text & foto: Kajsa Jansson
Nivån lades högt med ord som evidens, hälsoekonomi samt remissrunda när de nya nationella riktlinjerna för människor med schizofreni eller schizofreniliknande symptom stöttes och blöttes. ASP Bladet tog tempen på ett möte i dialogens tecken.
I slutet på februari samlades ett gäng yrkesverksamma personer inom värmländsk psykiatri, kallade av Landstinget i Värmlands arbetsgrupp ”framtidens psykiatri”. Syftet var att informera och diskutera de planerade nya nationella riktlinjer som Socialstyrelsen arbetar fram för psykosociala insatser för människor med schizofreni och schizofreniliknande problematik.
Riktlinjerna är inte färdiga, men redan nu har personer som arbetar med frågorna i Värmland haft chansen att tycka till.
Lars Högblom höll dagen till ära ett kort föredrag där han förklarade vad de nya riktlinjerna kommer att innebära.
Till vardags är han enhetschef för patient- och medborgarservice inom Liv. Klart är att tyngdpunkt kommer att läggas på att försöka möta människan i ett tidigt skede i sjukdomsförloppet.
– Tidiga insatser innebär allt från att arbeta för en tidig upptäckt till att verka för att man sätter in olika typer av behandlingar i ett tidigt skede. Gällande inflytande och delaktighet på individnivå finns det ett antal interventioner man lyfter fram, berättar Lars.
Riktlinjerna kommer också att innebära en större fokus på bevisbar behandling, även här kommer det kognitiva perspektivet att få större utrymme.
Frågan om så kallad ”evidensbaserad behandling” kan förenklas till följande: vad funkar och vad funkar inte.
– Den stora utmaningen ligger i att u-tranchera metoder som har liten eller ingen effekt, säger Lars.
Efter föredraget lämnades stort utrymme för öppen diskussion där Lars tillsammans med Carolyn Isaksson, Karin Haster och Karin Melberg deltog i en dialogrunda.
Ytterligare personer som till vardags arbetar med psykiatrifrågor kom med olika infallsvinklar.
De flesta ansåg att det var bra att nya riktlinjer arbetades fram. Många betonade också att det fanns ett behov av att lyfta blicken från diagnosernas värld till det mänskliga.
– I kommunen arbetar vi inte med diagnoser utan med behov.
Där vi ser att behoven finns, där lägger vi också insatserna, menade Karin Melberg.
En skiftning i synen på arbete när det gäller människor med schizofreni och schizofrenliknande problematik har också ägt rum. Tidigare ansågs arbete troligtvis vara ett omöjligt steg, nu är tolkningen en annan. Det verkar som att arbetslinjen kommer att göra sitt intåg även för människor med den här typen av utmaningar.
Vilken typ av arbete kanske blir en fråga för framtiden, under mötet så uttrycktes olika åsikter om den saken. En annan diskussionsfråga är vilken vision av brukarinflytande som riktlinjerna förespråkar.
– Vad jag upplever när det gäller riktlinjerna är att man sätter sig i ett ovanperspektiv när det gäller brukarinflytande, och det gynnar ingen.
Det måste få växa som exempelvis sociala arbetskooperativ gör. Det handlar om att gruppen själv bestämmer vilket inflytande den vill ha, säger Karin Haster.
Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad
ASP BLADET 