Etikettarkiv: Karlstads IBF

IDROTTSPROFILEN – Patrik Berntsson

I min andra intervju med Sportprofiler så träffade jag Patrik Berntsson. Patrik har ett förflutet som tränare inom innebandyn i Karlstad. Han har varit ledare för bland annat NB/87, Sjöstads IF och även i Skattkärr. På sin meritlista har Patrik både SM silver och SM brons. Till vardags så arbetar han som arbetskonsulent inom Karlstads kommun.

Hur kom du i kontakt med innebandy? – Det var i mitten på åttiotalet som ett gäng kompisar började spela innebandy. Innebandyn var relativt ny då, och jag ville ju testa på vad det var för något.  Jag tyckte mycket om att spela, så jag höll på med detta under några år.

Vilket lag spelade du för? – Jag spelade i Alsters IF, men det laget finns inte kvar längre säger Patrik.

Varför valde du just att bli tränare? – Jag tyckte mycket om innebandy, men jag insåg att jag inte var tillräckligt bra, så jag provade att stå på sidan av plan och där gjorde jag ett bättre jobb.  1994 fick jag en förfrågan av en klubb här i stan som hete Sjöstads IF. De undrade om jag ville ta hand om deras juniorlag, och på den vägen är det.

Vilka andra lag har du tränat?
– Efter juniorlaget gick jag vidare till Sjöstads A-lag, de spelade på den tiden i högsta serien, som heter Elitserien.

Jag har även varit i Karlstads IBF, Kil och de sista jag tränade var NB/87, som är ett farmarlag till Karlstad.

Tränar du något lag idag? – Nej. Jag slutade i fjol våras. Patrik berättar att han har varit aktiv i 16 år så han anser sig  mätt på innebandy.

Hur mycket tränade ni när du exempelvis tränade Sjöstads herrlag? – Det var inomhusträning tre gånger i veckan och minst ett fyspass där vi tränade ren kondition. Utöver det så spelade vi cirka två matcher i veckan.

Du måste lagt ner mycket tid? – Som ledare måste jag vara på plats både före och efter träningar och matcher. Sedan är det all förberedelse som man måste göra, man ska ta ut laget och förbereda träningar. Det blir dessutom väldigt mycket resor för man åker ju land och rike runt som Patrik säger.

Vad tyckte du var det bästa/sämsta med att vara ledare? Han funderar en stund innan han svarar, att det bästa nog ändå var kontakten och diskussionerna tillsammans med spelarna.

Det sämsta anser han är när han inte riktigt räcker till utan vill kunna göra mer, det tycker han är jobbigt. Även att komma in i en negativ trend, där man förlorar flera matcher och inte riktigt vet vad det beror på, tycker han också är jobbigt.

Hur fungerade det att kombinera tränarrollen med ett heltidsjobb? – Jodå! Det fungerade faktiskt ganska bra tycker jag, för även spelarna hade ju jobb, så vi hade ju träningstider inbokade på kvällstid.

Men ibland så fick jag ta ledigt en fredag, om vi skulle resa långt. Patrik berättar att än idag har de flesta spelarna på elitnivå ett heltidsjobb, då det är för lite pengar i sporten för att kunna försörja sig på den.

Fick du nåt betalt som ledare? – I princip inte. Det man kunde få var reseersättningar och utlägg för telefonsamtal. Träningsoverall och skor var också sådant man fick, men betalt kan man inte påstå att jag fick.

Får dagens ledare och spelare i elitklubbarna något betalt? – Ja, det tror jag absolut att de får, framförallt på herrsidan.  På damsidan finns det nog också de som har betalt men inte alls i samma utsträckning som på herrsidan.

Vad tror du det beror på att det blir mer och mer pengar i dagens elitinnebandy? – Det finns fler bra spelare idag, det är jämnare i toppen och sedan är intresset från media större idag. Matcher sänds på TV, och det finns som sagt fler utövare idag och även publikintresset är betydligt större.

Är inte innebandy en svensk sport? – Jo, visst är det så. Innebandyn var något som man spelade på gymnastiken och även fritidsgårdar. Det gör man än idag, så det är därifrån som man utvecklat sporten till vad den är idag. Från början var det Sverige, Finland och Schweiz som spelade

Slutligen så tänkte jag att vi skulle prata lite om sponsorer, var det något som ni hade? – Ja, det hade vi när det gäller kläder, klubbor och skor. Under tiden i Sjöstad hade vi ett jättefint avtal med Adidas, och i Karlstads IBF sponsrades vi av Umbro och Unihoc. Umbro är ett klädmärke och Unihoc tillverkar klubbor. Så när det gäller ”prylar”, som Patrik uttrycker det, så har vi alltid varit välförsedda.

Det som var svårt var att få sponsorer att ge pengar, men däremot så kunde man via någon restaurang fixa så att man kunde få äta biligare och så vidare. Så visst hade vi sponsorer men på den sidan finns det mycket att jobba med. Här i Karlstad är det väldigt svårt eftersom Färjestad äter upp nästan allt, men man får fortsätta att kämpa på avslutar Patrik.

Text: Patrik Andersson  Foto: Per Rhönnstad