Etikettarkiv: Karlstads Kommun

Få hjälp att hjälpa andra

Carin Wallman
Carin Wallman

Det är en gråmulen onsdag som ASP Bladets reportrar går mot en föreläsning som ska hållas vid Resurscentrum i Karlstad. Carin Wallman har jobbat med anhörigstöd sedan 2008. En givande föreläsning om anhörigstöd, riktat till de som hjälper eller vårdar en närstående.

Det kan handla om missbruk, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Som anhörig är det påfrestande att se på när en närstående har det svårt, fysiskt som psykiskt. Förut fanns det inte så mycket hjälp att få, men sedan år 2000 så har det blivit mer och mer hjälp som blir tillgänglig för de anhöriga. Nämligen – anhörigstöd. Med rätt stöd och vägledning så är den anhöriga bättre instruerad att hjälpa den närstående.

– Tänk på den varningen som ges ut av flygpersonalen innan man flyger, om det blir tryckförändring i kabinen så kommer syrgasmaskerna ner. Vad får man då för information? Jo att säkra sin egen syrgasmask först innan du hjälper ditt barn eller stolsgranne. Samma sak går att tillämpa när det gäller vård av närstående. Tänk på dig själv först, säger Carin Wallman på föreläsningen.

Det är väldigt vanligt med stressrelaterade åkommor som högt blodtryck hos anhöriga. Att ta hand om en närstående kan vara en väldigt påfrestande process, det är därför anhörigstödet finns. Det som erbjuds inom anhörigstödet är samtalskontakt utan journalförande, det vill säga att det som sägs där stannar där. Det hamnar inte i några akter eller journaler. Ett tryggt rum att kunna ventilera i.

Internet ett viktigt kugghjul
När det pratas om anhörigstöd så har internet en viktig funktion, anhoriga.se är en sida med väldigt mycket information. Där finns det utbildningar och annat matnyttigt att använda sig av. I Karlstad så finns det en facebooksida som är styrd av kommunen, där det läggs ut något relevant i ämnet minst två gånger per vecka.

Det är en djungel av definitioner att lära sig, ja, ett helt nytt vokabulär att bekanta sig med. Kanske är det inte just utbildningar man är ute efter, utan möjlighet att prata med andra och få en inblick i hur andra hanterar situationen. Det finns också gruppsamtal där man kan ta del av andras berättelser för att inse att det inte är ensamt i djungeln, även fast det kan verka så.

– Jag brukar prata om att ”hyvla ner tröskeln” för att lättare ta sig över den. Ungefär som en lägenhet handikappanpassas efter individen, så anpassas även det här anhörigstödet. Det läggs på den nivån som den anhöriga behöver det, berättar Carin Wallman.

Text & foto: Per Fäldt

Ändrade regler för underhållsstöd

underhåll

Från och med den första april 2016 gäller nya regler kring underhållsstöd till barn med ensamstående föräldrar. ASP Bladet har tagit del av lagändringarna och synpunkter från bland andra Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun.

När ett barn efter en separation bor endast hos en av föräldrarna (boförälder), ska den andra föräldern betala underhållsbidrag tills dess att barnet fyllt 18 år, eller längst till och med 21 år på grund av skolgång. Hur mycket den ena föräldern ska betala till boföräldern är något de själva kan räkna ut och komma överens om. Minimibeloppet är 1573 kr/månad, en summa som är fastställt i socialförsäkringslagen.

Föräldrarna kan sköta detta helt utan inblandning om reglerna följs och båda parter är nöjda. Om den underhållsskyldige föräldern inte har ekonomiska förutsättningar att betala hela eller delar av underhållsbidraget, så ersätter Försäkringskassan, efter godkänd ansökan, med underhållsstöd eller utfyllnadsstöd upp till minimibeloppet till boföräldern.

Ökat ansvar till föräldrar
I höstas överlämnade regeringen en proposition till riksdagen gällande förändringar kring underhållsbidrag och underhållsstöd. Propositionens huvudsakliga innehåll var att ändra reglerna kring underhållsstöd, och att ge Försäkringskassan och kommuner ett utökat uppdrag med att hjälpa föräldrar att komma överens genom samtal och webbaserade verktyg.

Syftet med de ändrade reglerna är att spara pengar för administration kring underhållsstöd/utfyllnadsstöd samt inte minst förtydliga att det är föräldrarna som är försörjningsansvariga för sina barn och inte staten.

En månad
Innan lagändringen den första april i år kunde boföräldern, utan att först ha försökt komma överens med den underhållsskyldiga föräldern, direkt ansöka om underhållsstöd hos Försäkringskassan. De nya reglerna innebär att boföräldern inte kan ansöka om underhållsstöd förrän det gått en månad efter separationen. Staten avser med denna förändring att ge föräldrarna ökade förutsättningar för att tillsammans lösa sitt eller sina barns försörjning. Om den underhållsskyldige och boföräldern efter en månad inte kommit överens, kan boföräldern ansöka om underhållsstöd hos Försäkringskassan, som sedan kräver in pengar från den underhållsskyldige föräldern.

Hela ansvaret efter sex månader
De nya reglerna innebär även att om den underhållsskyldige, under sex månader skött återbetalningarna på underhållsstöd till Försäkringskassan, så upphör rätten till stödet och föräldrarna får hela ansvaret att sköta pengatransaktionerna utan Försäkringskassan som mellanhand.

Undantaget är boföräldrar och barn som har skyddad identitet eller lever med en tydlig hotbild. Med denna förändring sparas många miljoner kronor för administrativt arbete inom statlig verksamhet. Om betalningarna inte sköts efter sex månader kan boföräldern göra en ny ansökan, men får då betala en expeditionsavgift för den nya ansökan, förutsatt att den beviljas.

Trampa inte på ensamma mammor
Linn Hjort, Jurist och klimataktivist,  skriver ledaren i tidningen Dagens ETC varannan tisdag, och i hennes artikel ”Trampa inte ensamma mammor på tårna” ger hon sin syn på de förändrade reglerna;

– Allting framstår som så väldigt enkelt och siffrigt när man läser regeringens förslag och uttalanden. Som om det bara handlade om betalningsförmåga.

En skilsmässa är sällan enkel och inblandade parter kan ofta ha skilda åsikter både gällande pengar och praktiska detaljer.

Linn Hjort menar att många ensamstående föräldrar med låg inkomst nu lever i rädsla för att deras ekonomi kommer att krascha efter dessa sex månader.

– Underhållsstödet kan utgöra skillnaden mellan att kunna betala hyran och inte, kunna handla käk eller inte. Skapa ett system som uppmuntrar frivilliga överenskommelser men som aldrig riskerar att sätta ensamstående låginkomsttagare och deras ungar i skiten.

Remissvar från Karlstad Kommun
Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstad kommun har lämnat ett remissvar på förslagen som trädde i kraft den första april i år.

Förvaltningen var i huvudsak positiv till lagförändringarna, de tycker att det är bra med ett tydliggörande att det är föräldrarna som är primärt ansvariga för sitt eller sina barns försörjning. De ansåg också att de nya reglerna skulle bidra till att barn i större utsträckning får det underhåll de är berättigade till.

Drabbar barnen
Förvaltningen ansåg att sex månader är för kort tid innan underhållsstödet dras in. Socialtjänstens erfarenhet är att konflikter brukar bestå längre tid än sex månader, och att det ur ett barnperspektiv är viktigt att inte skapa nya konfliktområden mellan föräldrarna.

Förvaltningen ansåg inte heller att det finns någon rimlig anledning till en expeditionsavgift vid en nyansökan om underhållsstöd. De menade att i gruppen med ensamstående föräldrar finns en stor andel låginkomsttagare som saknar ekonomiska marginaler. Linn Hjort uttrycker i sin ledare att underhållsstödet kan utgöra skillnaden mellan att kunna betala hyran eller inte.

Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstad kommun ser också detta som en risk och att det i förlängningen drabbar barnen. Hur det blir kan ingen veta förrän tidigast i höst då det har gått sex månader efter lagändringarna.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek

Avdelningskonferens med socialpsykiatri i fokus

Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren
Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren

I slutet av oktober genomförde Vuxenavdelningen en konferens med fokus på socialpsykiatri, en fortsättning på en konferens som ägde rum tidigare under våren, som då hade tema beroende och missbruk.

– Vi som befinner oss i denna lokal har som gemensam uppgift att se till att personer med psykiska funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till, inledde Marita Halvarsson med att säga.

Socialpsykiatrin i Karlstads kommun riktar sig till de som är 25 år och äldre, med psykisk funktionsnedsättning vars störning är så pass omfattande att man har svårigheter att klara sitt dagliga liv och därför har behov av vård, stöd och/eller omsorg.

– Det är inom ramen för detta man beviljas stöd inom Vuxenavdelningen, berättar Mattias Hallberg, konferencier och till vardags verksamhetsutvecklare på Vuxenavdelningen.

Under dagen besökte fina gäster Vuxenavdelningens konferens. Däribland Mårten Jansson, mobiliseringsansvarig på NSPH, (Nationell samverkan för psykisk hälsa). I hans uppdrag stödjer han lokala patient-, brukar och anhörigföreningar, liksom kommuner och landsting för att utveckla dialogen om vad som behöver göras gällande psykisk hälsa. Mårtens prioriteringar är glasklara:

– Överst på listan står frågan om delaktighet och inflytande. Vi säger att personer med psykisk ohälsa måste vara mer delaktiga på alla nivåer i samhället. Vi vill få till en bra utveckling på det här området, vilket ju alla vill, inte minst staten. För att det ska bli möjligt måste personerna det rör få vara med, styra och driva på utvecklingen, berättar Mårten Jansson.

Inflytande bör inte bara handla om att kommuner bedriver så kallade brukarråd. Ett sätt att arbeta där man arbetar för brukarinflytande gemensamt med andra brukare, i samråd med de olika verksamheterna som kommunen står för.

Men inflytande kan också handla om hur man som individ upplever det stöd man får, exempelvis graden av egenmakt i en rehabiliteringskedja eller som kund i Socialtjänsten.

– Hur mycket har jag att säga till om gällande mina egna insatser? Känner jag att jag kan stå för de insatser jag blivit tilldelad, eller är det mer eller mindre något jag blivit tilldelad, illustrerar Mårten Jansson frågeställningen.

Ing-Marie Wieselgren, projektledare på Sveriges kommuner och landsting, utgick under sitt samtal från professionens utgångspunkt och vilka metoder man bör arbeta med. Hon har varit med om stora förändringar, och drar sig till minnes hur utvecklingen sett ut sedan 1983, innan psykiatrireformen genomförts.

– Skulle jag vilja backa tillbaka till det? Nä, verkligen inte. Det fanns många bra saker då som man skulle vilja ha tillbaka, men sättet vi tänkte på då, vem som visste bäst, det är verkligen jättestor skillnad idag, berättar Ing-Marie Wieselgren.

Överlag upplever Ing-Marie Wieselgren att samhället har varit bättre på att arbeta med den kroppsliga hälsan. Medellivslängden har ökat för de allra flesta. Men den psykiska hälsan har samhället inte varit lika bra på att tackla. Kanske för att det påverkar människor olika.

Ing-Marie Wieselgren pekar på de som arbetar inom socialpsykiatrin som en riskgrupp. Ironiskt nog. Ja, kvinnor i sociala yrken, så kallade ”kontaktyrken”, och människor som arbetar inom välfärden löper större risk för måttlig psykisk ohälsa.

För att hjälpa andra behöver man kanske även med andra ord hjälpa sig själv. Välmående människor i socialpsykiatrin som i sin professionalitet möter brukare utifrån deras önskemål, förutsättningar och gemensamt förverkligar det goda mötet.

Med avdelningskonferensen i ryggen hoppas Vuxenavdelningen förverkliga sin del av det sociala kontraktet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Sommarens tågbråk påverkar Värmland

787Det har stormat kring Värmlandstrafik i sommar. Nio tågstationer färre ska det bli längs med Fryksdalsbanan. ASP Bladet talade med huvudmotståndarna i Värmlandstrafik.

Enligt dokumentet ”Tågstrategi för framtiden med perspektiv mot 2025, utredning om stoppstruktur” skriver Värmlandstrafik att deras ”uppdrag är att öka det kollektiva resandet i länet och hela branschens, liksom forskningens övertygelse, är att snabba resor och tät trafik är det sättet att få fler att välja resor med tåg och buss.”

Konflikten har handlat om att det i bolaget finns olika tolkningar av vad som ger de fördelar som bolaget ska verka för. Blir det fler eller färre resenärer med färre tågstopp? Förhoppningen hos bolaget är att tågen ska gå snabbare om man genomför de förändringar som man nu beslutat. Kritiker menar att så inte behöver bli fallet.

Mikael Dahlqvist är ordförande inom Värmlandstrafik AB. Ett tungt och ansvarsfullt uppdrag. Tillsammans med sin styrelse har han i uppdrag att med de ledande tjänstemännen driva verksamheten framåt. Han försvarar beslutet kring stationsnedläggningarna längst med Fryksdalsbanan.

– Det är ett tufft beslut att ta, men det var nödvändigt, berättar Mikael för ASP Bladet.

Men styrelsen var delad. Monika Bubholz är en av de som inte tyckte att beslutet var särskilt klokt. I detta sammanhang är hon ledamot i Värmlandstrafik, där Mikael Dahlqvist är ordförande, men hon är också aktiv kommunpolitiker i Miljöpartiet. Tillsammans med Henrik Lander röstade hon emot förslaget, han är Centerpartist och ordförande i Teknik- och fastighetsnämnden i Karlstads kommun.

En enkel protokollsanteckning är allt som finns av deras åsikter, i Värmlandstrafiks egna handlingar. Men vad tycker de då?

– Jag tycker fortfarande att det är helt fel, det saknades ekonomisk redogörelse för vad som skulle hända om vi tog bort en massa linjer och fick ett minskat reseunderlag, berättar Monika.

66565Argumenten för beslutet har bland annat handlat om att det ska spara tid, för personer som åker på de fortsatt trafikerade stationerna. Monika Bubholz är inte så säker på att så kommer bli fallet, och hänvisar till bristfälliga underlag. Men hon har inte gett upp hoppet. Beslutet från Värmlandstrafik är inte i linje med hur hon tror att bolaget bäst styrs, men andra beslut kan ju fattas i framtiden:

– Det går ju att öppna stationerna igen, det är så jag tänker. Vi vill att det ska bli mer attraktivt för resenärer att välja tåg och buss, säger Monika.

Men allt är inte mörkt, tycker Monika. Det finns bra saker som sker, Monika Bubholz ser fram emot att Värmlandstrafik snart ska kunna erbjuda en familjebiljett.

Henrik Lander, liksom Monika Bubholz, har också synpunkter på stationsnedläggningarna.

– Jag kan tycka det är synd, man har länge jobbat med en plan för att bygga ut Fryksdalsbanan, berättar Lander.

Enligt Henrik så är det osannolikt att resenärer från Sunne och Torsby kommer fram så mycket snabbare till Karlstad bara för att det läggs ner några stationer.

– Jag tycker det är lite tråkigt att man sparar pengar på detta, säger Lander.

Den stora utmaningen för kollektivtrafiken i Värmland är att försöka balansera ekonomi med miljövänlighet, och att få människor att åka mer kollektivt, avslutar Henrik Lander.

Mikael Dahlqvist är besviken över att de andra partierna, enligt honom, har backat från den riktning som är bra för bolaget. Han påpekar att detta har varit en lång process som de andra ledamöterna har deltagit i. Han tolkar det som att bolagets ledamöter varit överens, ända tills målgången.

Mikael förklarar för ASP Bladet de fördelar han ser med det fattade beslutet. Han menar att beslutet är tagit utifrån ett resenärsperspektiv. Han ser det som viktigt att restiderna kortas samt att linjerna håller en viss standard.

– Vi vill ju att tiden ska vara effektiv, att tågen ska gå fort. Det innebär i sin tur att vi då kan konkurrera med bilen, säger Mikael Dahlqvist.
Han beklagar att den senaste tidens skriverier enbart har fokuserat på det negativa, men kan också förstå att några upplever att kollektivtrafiken inte blir lika bra för dem. På det stora hela, tror han däremot att förslaget som gick igenom gynnar kollektivtrafiken och resenärerna.

– Jag är fortfarande helt övertygad om att det är den bästa utvecklingen för Värmlands resenärer på sikt, säger Mikael Dahlqvist.

Text: Shanta Eriksson
Foto: Stefan Ek

Att brinna för sitt arbete

3424Det var en fin solig dag när ASP Bladets två representanter mötte Annica Lindfors i Stadsträdgården. Då var hon glad och förväntansfull inför sitt nya jobb på Integrationsenheten i Kil, samtidigt som det var ledsamt att sluta från alla kollegor i Karlstads kommun.

Det var 16 år sedan Annica började sin karriär i kommunen, fast då som simlärare. Hon hoppade av den banan och började plugga på universitetet, efter många om och men tog hon en utbildning för att bli behandlingsassistent, den skedde på Forshaga yrkesutbildning.

Det var i samband med det hon började arbeta inom avdelningen för socialpsykiatri i Karlstads kommun. Det var tolv år sedan och sen dess har hon varit kvar. Hon kompletterade sedan sin yrkesutbildning med en högskoleexamen i sociologi. I kommunen har hon gjort flera saker.
– Jag har varit lite överallt på hela förvaltningen kan man säga. Framför allt då på Vuxenavdelningen.

VUXENAVDELNINGEN PÅ EN MINUT
Vuxenavdelningen handlägger och erbjuder insatser för vuxna. Det handlar bland annat om personer med missbruks- eller beroendeproblematik, eller personer med psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning. Men även de personerna som har samsjuklighet, alltså, ett missbruk/beroende och en

samtida psykisk ohälsa. Annica arbetade senast i organisationen som verksamhetsutvecklare:
– Jag har arbetat med att utveckla olika system som vi använda oss av på avdelningen. Det kan vara allt ifrån dokumentationssystem till verksamhetssystem som modellerar processer eller enkätverktyg, eller andra typer av system som underlättar vardagen mer eller mindre.

VARIATION
Hon har arbetat mycket med utförandedelen, alltså med personal som erbjuder insatser till deras målgrupper. Hur man ska utveckla arbetet med genomförandeplan samt social dokumentation. Liksom med ledningssystem och hur organisationen är uppbyggd. Vem som gör vad helt enkelt.

– Vi har ju vissa regler och förordningar att rätta oss efter. Det är jag som ska se till att det sköts och att vi gör rätt saker, säger hon.

Hon har också, när hon jobbade i utförararbeten, varit med och startat inflytandeforumet i kommunen.

– Det såg lite annorlunda ut för några år sedan. Då hade jag ett samarbete med Vasti Ekholm och några fler, så det har varit en hjärtefråga för mig i flera år, det där med inflytande.

Kanske just därför har hon också haft ett stort intresse för Kund- och brukarundersökningarna som utförs varje år. Hon tycker att de blivit bättre och bättre, och nämner bland annat Mediagruppen Karlstad som en av parterna som bistått Annica i sitt arbete.

Det har gjort att KBU:n har höjts till en nivå som hon tror att väldigt många är nöjda med, säger hon.
– Så ett stort tack till er, ni gör ett enormt jobb med det! Och med ASP Bladet också då såklart!

KBU:er gör man över hela kommunen. De syftar till att ta reda på hur kunder och brukare upplever skolor och äldreomsorg, hemtjänst och så vidare, de hjälper förvaltningarna att få idéer hur de kan förbättra sina verksamheter. Till syvende och sist är det samma information de vill fånga in:

– Ifall vi erbjuder insatser och stöd åt människor som söker hjälp hos oss, så vill vi veta hur vi utför vårt arbete. Har vi ett gott bemötande? Ger vi det som vi säger att vi ska ge till dem? Har folk tillit till oss och är vi kunniga på det vi gör? Har vi förbättringsområden så vill vi gärna veta det så att vi kan förbättra oss i mötet med brukare och klienter, där de nu befinner sig.

– Det är lite av de saker som jag sysslat med om dagarna. Sedan är det så att vi måste ta fram statistik och redovisa underlag för att fatta rätt beslut. Så en del av min tjänst har också handlat om att arbeta med statistikfrågor och analys av det.

BÄSTA OCH MEST KRÄVANDE
Det är ett enormt intressant och roligt arbete att vara verksamhetsutvecklare, berättar Annica. Det är utmaningar, inte varje dag men näst intill, säger hon. För hon har haft ett yrke med väldigt skilda arbetsuppgifter, vilket gör att hon måste sätta sig in i många frågor och träffa mycket folk.

– Man har kontakt med både utförare, myndighetsutövare, samt till viss del brukare och klientkontakter, beroende på vilket uppdrag man befinner sig i. Man kan påverka och göra saker bättre för personer som söker stöd hos oss. Det är en utmaning att hålla många bollar i luften, men det är samtidigt det som är det roliga med det hela.

PÅ SPÅRET TILL KIL
Nu har hon börjat arbeta i Kils kommun på en nystartad enhet som heter Integrationsenheten. Så hon kommer vara ansvarig för två av Kils totalt fem boenden för ensamkommande unga. Det hela är under uppstart och avdelningen håller på att utformas.
– Jag har kommit in där de är igång och är en bit på väg, men fortfarande har mycket kvar att göra. Det kommer att bli nya utmaningar i min karriär.

GLAD ÖVER ERFARENHETERNA
Det har varit mycket intressant och en stor erfarenhet att arbeta på Vuxenavdelningen i Karlstads kommun, berättar hon.

Hon har kunnat vara i organisationen såväl som praktikant, lärt sig hur en specifik enhet, verksamhet eller ett boende fungerar, till att kliva in som vikarie och få större ansvar, samt fått förmånen att bli fast anställd, jobbat med brukare och brukarfrågor, och sen även administrativt.
– Jag har fått en enorm erfarenhet av att ha varit överallt i organisationen. Det gör att man får en förståelse för hur olika saker fungerar. Det har gjort det spännande och utmanande på många sätt.

Hon samarbetar med enormt duktiga människor som har energi och engagemang för de här frågorna som de jobbar med. Det är lite sorgesamt, säger hon, att ha lämnat Vuxenavdelningen.
– Men jag bär ju med mig den här erfarenheterna till den nya arbetsplatsen.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Shanta Eriksson

Bostadsanpassning

7I fokus har träffat Monica Johansson som jobbar med bostadsanpassning. Hon berättar för ASP Bladet om hur verksamheten ser ut och fungerar.

Monica Johansson har en bakgrund inom vården och har därefter via universitet skaffat sig en ingenjörsexamen inom energi och miljö. Nu har hon sedan 2007 jobbat med bostadsanpassning på Karlstads kommun. Monica jobbar i egenskap av byggingenjör inom Teknik- och fastighetsförvaltningen.

Det är lagen om bostadsanpassningsbidraget som ligger som grund för hur man jobbar med fysisk anpassning av bostäder. Lagen har funnits sedan 1950-talet och den senaste versionen är från 1996.

Från början var det ett statligt bidrag men är nu kommunalt knutet. Det är alltså kommunens skattepengar som finansierar bidraget.

Tanken med bostadsanpassning är att möjliggöra för personer med relevanta former av funktionsnedsättning, att självständigt kunna leva hemma.

– Det handlar om att de ska få leva ett självständigt liv i ett eget boende, säger Monica Johansson.

För att få möjlighet till en bostadsanpassning skickar man in i en ansökan, blanketter går att skriva ut från kommunens hemsida. Det går också att få det i pappersform på Kontaktcenter. Nu går det även, från och med december 2015, att ansöka med hjälp av en e-tjänst.

– I samband med ansökan vill vi ha ett intyg som styrker behovet. Vi har inte den medicinska kunskapen avgöra om exempelvis en person inte kan duscha eller ej. Det ska vara en medicinskt ansvarig som står för den bedömningen, då hänvisar vi till hemrehabiliteringen där en arbetsterapeut eller sjukgymnast skriver intyg, säger Monica Johansson.

En bostad kan anpassas på många sätt. Det vanligaste anpassningen sker genom att ta bort trösklar, så att det blir enklare att röra sig i hemmet. Mer avancerande ingrepp är till exempel att i köket installera höj- och sänkbara skåp och diskbänk. Det går också att göra större anpassningar som exempelvis hissar. Det är också vanligt att ta bort badkaret i badrummet och ersätta det med en duschkabin.

Den viktigaste utmaningen för verksamheten idag är att digitalisera sitt arbete. Målet är att undvika pappershantering och att ha all information digitalt. Tanken är också att erbjuda medborgarna fler former av e-tjänster.

– Vi har utmaningar varje dag. Det är det som är så intressant med det här jobbet. När det kommer in en ansökan, frågar man sig vad är det här, och hur ska man lösa det på bästa sätt.

Monica menar att hennes arbete spelar en stor roll i samhället. Om inte detta arbete utfördes skulle de gamla vård intuitionerna varit kvar. Tanken är att individen till största möjliga del bo hemma. Bostadsanpassning är en ekonomisk besparing i det långa loppet jämfört hur det var förr.

När det gäller framtiden tror Monica att behovet av bostadsanpassning kommer att öka. Om ett par år kommer den stora fyrtiotalistgenerationen i allt större grad behöva bostadsanpassning. Den kommande ökningen kommer att medföra mer arbete för de som jobbar med anpassning av bostäder.

Text och foto:
Henrik Sjöberg

Hemmets hjärtrum

kbabI fjol startade KBAB projektet Hjärterum, ett bostadskoncept i samarbete med Karlstads kommun, Karlstads studentkår och privata hushåll. Efter framgången 2015 görs en ny satsning för att hitta boende till höstens studenter.

Från och med vårterminen 2016 lämnar Karlstad kommun inte längre någon bostadsgaranti till blivande studenter vid Karlstad Universitet. För studenter finns ingen bostadskö utan det är först till kvarn som gäller när boendena släpps.

Inför terminsstart räcker de cirka 1400 studentbostäder inte på långa vägar. Detta är ett problem som Karlstad kommun delar med många andra universitetsstäder. ASP Bladet har pratat med Mats Hedlund, strategisk koordinator på KBAB som nu genomför en ny satsning på fjolårets framgångsrika projekt Hjärterum.

Privata hushåll
Projektet innebär att uppmuntra privata hushåll att hyra ut rum till studenter under en begränsad tid när trycket på studentbostäder är som störst. KBAB fungerar som bostadsförmedlare och kan även hjälpa till med tips och råd, förmedla regler kring uthyrning med mera. Det är sedan upp till uthyrare och student att skriva kontrakt om hyra, tid och andra detaljer. I fjol hoppades initiativtagarna att få cirka fyrtio boenden via Hjärterum, men resultatet blev över hundra.

Kritiska veckor
Det är de första veckorna på terminen när alla ska ha boende samtidigt som är kritiska. Lite längre in på terminen blir det en del ledigt igen och i november förra året fanns det studentbostäder till alla.

– Vi hoppas att många karlstadsbor ställer upp även i år, så att ingen student behöver tacka nej till sina studier på grund av de inte hittar någonstans att bo. Vi är jätteglada att så många öppnade hjärtat och sina hem för studenterna, säger Mats Hedlund.

Karlstads tätort
Boendena ska helst ligga inom Karlstads tätort men det finns inga givna ramar om storlek eller vad som ska ingå i boendet. KBAB utför en besiktning av bostaden innan den förmedlas till en lämplig hyrestagare.

– Det finns såklart en lägstanivå gällande standarden men det är upp till uthyraren att bestämma vad som ingår. Vi kan också ge vissa riktlinjer om en rimlig hyra. En studentlägenhet på ca 20 kvadratmeter har en månadshyra på ca 3400 kr. Då ingår bredband, vatten och el, berättar Mats Hedlund till ASP Bladet.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek