Livsviktigt – Att våga finnas där när det är som allra svårast

Vad gör du om du misstänker att någon i din omgivning vill ta livet av sig?

Vanligt är att omgivningen tassar runt men inget vågar göra. Rädslan att göra fel, tro att vi genom att sträcka ut en hand ger idéer till självmord är inte helt ovanligt. Vad gör vi om vi misstänker att någon i vår omgivning går med självmordstankar? Hur ska vi agera?

Att våga fråga om en person har självmordstankar, kan rädda dennes liv. Detta i motsats till vad många tror. Den som vågar fråga en person med självmordstankar, hjälper denne att sätta ord på sin inre värld. Hon eller han kan då börja inse behovet av hjälp utifrån.
En vanlig impuls som kommer hos närstående är att stoppa huvudet i sanden. Om jag inte låtsas om de tecken jag ser, så tror jag att tankarna försvinner av sig själv – men så är det sällan. Det är bättre att göra något, än inget alls.

Om du är osäker på vad du kan göra, ta hjälp av närstående som kan ta kontakt med den som har självmordstankar. Ring och rådgör med någon på de hjälplinjer som finns, eller ring psykakuten.

Vanliga tecken
Det finns tecken att vara uppmärksam på, hos personer som är självmordsbenägna. Deras beteenden förändras, det kan handla om att man blir extra ledsen, ur balans eller tillbakadragen.

Personen kan prata om att allt är hopplöst. Det kan också komma till uttryck genom yttre faktorer, som att personen slutar vårda sitt utseende eller stannar hemma från jobb och skola. Hon kan börja ge bort personliga ting, eller skriva avskedsbrev och dikter om döden.

Ett tecken kan även vara att personen börjar leva riskfyllt och får ett självskadebeteende. Ett helt annat tecken, kan vara att personen upplevs väldigt samlad, lugn och att personen upplevs särskilt beslutsam. Detta kan vara svårt att se för omgivningen.
Det är vanligt att en person planerat sitt självmord under längre tid och också har gjort försök tidigare.

Anledningarna kan vara många
Vanliga orsaker för självmordstankar och att planera självmord är depression, psykoser, allvarliga fysiska eller psykiska sjukdomar. Det kan också handla om missbruk, en nära anhörigs död, separationer, våldtäkt, uppsägning, mobbing, misshandel eller annan kränkning.

Om det kommer till din kännedom att någon närstående lider av självmordstankar, bär det inte ensam. Ta stöd av de hjälplinjer som finns samt av vården inom psykiatrin. Ni kan behöva vara flera anhöriga som turas om att finnas där. Tysta inte ned personen genom att säga att den skall hemlighålla sina tankar.

Ge hopp
Vad kan vi som nära anhöriga göra? Det är viktigt att hålla ut. Att förmedla hopp, visa förståelse och be personen lova att söka hjälp. Det tar tid att bli av med självmordstankar. Anhörigas närhet kan behövas under en längre tid.
Enligt Karolinska institutet kan det vara viktigt att ta reda på hur länge den med självmordstankar har haft dessa. Det kan vara bra att kontrollera säkerheten genom att ställa en del frågor till den självmordsbenägne. Frågor som: Har du tänkt ut när du skall begå självmord? Har du tänkt på hur du skall genomföra det? Vilket stöd kan hjälpa dig bort från dessa tankar?

Viktigt är att ta hand om sig själv, det tar mycket kraft att vara nära någon som inte längre vill leva. Karlstads kommun, liksom andra kommuner eller landsting, erbjuder anhörigsamtal. Det kan också vara bra att söka stöd hos andra i din omgivning att samtala med.

Ibland kommer människor med påståendet att alla har rätt att bestämma när de själva skall dö.

Men när en person vill ta livet av sig, lider den ofta av en depression eller oklara tankar på grund av sorg. Efter en tid i livet, tackar ofta den självmordsbenägne sina anhöriga och kan inte förstå att den tidigare ville dö.

Text: Johanna Englund
Foto: Per Rhönnstad

Tvångsvård – Självstudiekurs för sjukvården

Karolinska Institutet har skapat en studiesajt på Internet: en kurs i psykiatrisk tvångsvård online, och den är gratis. Kursen är gjord för vårdpersonal, men även jag som patient tycker att den är mycket intressant.

Ämnet som behandlas är tvångsvård i psykiatrin. Kursen är välgjord: 9-10 timmar beräknas kursen ta om man läser, lyssnar och tittar på allting. Det gås igenom lagar, vilka papper som finns och hur man fyller i dem, hur bältning går till och när det är befogat, intervjuer med läkare och polis och hur och hur patienter som omfattas av Lagen om psykiatrisk tvångsvård kan överklaga i domstol med mera. Till varje avsnitt finns blanketter, ljudinspelningar och diskussionsfrågor: att tänka på-kommentarer innan filmen och frågetecken efter varje avsnitt. Idén till kursen kom från Christer Allgulander och Cecilia Dhejne vid Psykiatri Sydväst i Stockholm och är bekostad av Socialstyrelsen och Karolinska Institutet.

Det som jag finner mest intressant på sidan är de direktinspelade videosnuttarna. Filmerna är inspelade spontant, inte inövade. Det är tre fall vi får följa: en manisk kvinna spelad av en ST-läkare, en psykotisk kvinna spelad av en psykiatrisk sjuksköterska och en deprimerad man spelad av en skötare. All övrig personal: polis, socialsekreterare och vårdpersonal, spelar sig själva i sina vanliga yrkesroller.

MANI
Det börjar med att distriktsläkaren kontaktas av kvinnans familj, som är orolig för henne. Läkaren åker då på hembesök (egentligen måste man vara minst två personal för säkerhets skull) hos kvinnan som är minst sagt uppvarvad. Efter besöket ringer han ett samtal och de utfärdar vårdintyg för tvångsvård och kvinnan hämtas av polis.

Väl inne på psyket visiteras kvinnan, de går igenom hennes saker och plockar bort de som kan vara farliga, kvinnan tycker inte om detta, blir orolig, övermannas och behöver till slut bältas och får en spruta för att lugna ner sig och somna. Det finns också filmat samtal med kvinnan och en anhörig då hon skall skrivas ut. Den anhörige har bara hört kvinnans berättelse som inte på alla punkter överensstämmer med personalens upplevelser. Hon tillfrågas hur hon upplevde inläggningen och vad som skulle ha gjorts annorlunda.

PSYKOS
Fall två är en kvinna som uppsöker socialtjänsten då hon är orolig över att inte kunna betala sin hyra. Hennes ord är knapphändiga och mannen på socialen får ingen egentlig kontakt med henne. Med kvinnans godkännande får socialsekreteraren telefonnummer till kvinnans son, som kommer med sin mor till jourhavande läkare och berättar hur kvinnan blivit annorlunda på sistone. Bland annat tror kvinnan att hennes nacksmärtor beror på att hon har fått cancer av ett chip som skall ha opererats in i hennes nacke. Med stöd av LPT läggs hon in, då hon själv är oförmögen att välja frivillig vård.

DEPRESSION
En man är frivilligt inlagd för depression sedan dagen före. Han har tidigare gjort ett allvarligt suicidförsök och han uttrycker fortfarande sådana tankar. Han vill nu efter en svår natt skriva ut sig, men personalen anar oråd. Han blir konverterad till LPT för att han inte skall kunna skada sig.

HUR FUNGERAR BÄLTNING?
Ytterligare information och filmer som ingår i serien är detaljerade beskrivningar om hur bältning och tvångsinjektioner går till, den delen av kursen är gjord med grundlig steg-för-steg-metodik. Man lär sig hur en bältessäng ser ut, hur man håller en person som skall bältas och hur länge de får ligga, med mera. I dialog förs också fram vilka som skall bältesläggas eller isoleras. Man diskuterar också vilka kriterier som skall uppfyllas för LPT och vilka läkare som har rätt att sätta ett LPT och mycket mera.

Webbadressen till kursen är http://tvangsvard.ki.se. Kursen är gratis, men man måste fylla i ett formulär med detaljer om sig själv, för att få användarnamn och lösenord på sin mejl.

Text: Maria Lundby Bohlin

Förstärkt samband mellan kreativitet och psykisk sjukdom

I ASP Bladet nummer 5 förra året rapporterade vi om att ny forskning visade på en möjlig förklaring till sambandet mellan kreativitet och psykisk ohälsa. Nu förstärker ytterligare forskning att det råder ett samband. Vi har kontaktat doktoranden Simon Kyaga på Karolinska Institutet för att få veta mer.

Sättet de gick tillväga

För att kunna finna kopplingen mellan psykisk sjukdom och kreativitet tog bland annat Kyaga sig an det stora arbetet att korsköra tre nationella register mot varandra: Slutenvårdsregistret, som innehåller alla patienter som har blivit intagna tidigare för psykoser. Folk- och bostadsräkningen, där människor uppger bland annat vilka yrken de har. Och sist men inte minst SCB:s flergenerationsregister, där man genom personnummer kan koppla personer till föräldrar, barn, syskon och föräldrars syskon.

Enkelt uttryckt, vad är det för samband ni har funnit?

– Att patienter med schizofreni och bipolär sjukdom samt deras släktingar oftare har kreativa yrken jämfört odiagnostiserade personer och deras släktingar. Sambandet föreligger inte vid depression, vilket talar för att det är specifikt. Dessutom har vi använt gruppen revisorer för att kontrollera att våra yrken verkligen återspeglar kreativitet och inte något annat. Ingen ökad förekomst fanns bland revisorer, säger Simon Kyaga.

Vilken nytta tror ni att ert fynd kan ha?

– Vi styrker ett samband mellan kreativitet och psykisk sjukdom som misstänkts sedan antiken. Därigenom sätter vi psykiska sjukdomar i perspektiv. Det är viktigt att ta hänsyn till detta vid behandling. Dessutom borde fynden kunna bidra till minskad stigmatisering, menar Kyaga.

Fynden talar för att genetik åtminstone delvis kan förklara sambandet. Det kan komma att underlätta för förståelsen av den genetiska strukturen bakom till exempel schizofreni och bipolär sjukdom. På lång sikt kan det förhoppningsvis leda till förbättrad behandling.

Fynden sätter också psykisk sjukdom och kreativitet i ett evolutionärt perspektiv, det vill säga ger så kallade ”ultimata förklaringar” till förekomsten av såväl psykisk sjukdom och kreativitet och därigenom ökad förståelse av mänsklig kultur.

Tidigare forskning av Fredrik Ullén visar också på ett samband mellan psykisk ohälsa och kreativitet. Hur ser ni på det?

– Professor Ullén med kolleger visade förändringar i thalamus kopplat till ökad kreativitet mätt i en skattningsskala på ett begränsat antal odiagnostiserade personer. Man drog slutsatsen att dessa förändringar skulle kunna förklara ett samband mellan schizofreni och kreativitet. Vi har visat att sambandet existerar. Genom att använda hela Sveriges befolkning (cirka 300 000 patienter och 700 000 släktingar) kan vi också känna oss säkra på att sambandet kan generaliseras och inte är ett tillfälligt fynd. Litteraturen på området har annars präglats av flera motstridiga fynd, kanske delvis på grund av att man generellt undersökt små grupper om cirka 20 personer, avslutar doktoranden Simon Kyaga.

Text: Karl-Peter Johansson & Robert Halvarsson

Bra betyg för Skolprojektet

Karolinska Institutet har på uppdrag av Stockholms läns landsting släppt en rapport om Skolprojektet, vilket innehåller kunskap från fem års arbete om elevers psykiska hälsa i skolan.

 

När arbetet tog sin början 2005 var det ett samarbete mellan en skola och Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) inom Karolinska Institutet. Idag kan man se frukterna av det arbetet. Målsättningen med projektet var att ta reda på sambandet mellan skolk och psykisk ohälsa hos gymnasielever, samt att undersöka hur de trivs i skolan, och om förutsättningarna förbättras efter intervention.

Några av de resultat som har kommit fram belyser vikten av god psykosocial miljö i skolan. Professor och psykolog Britta Alin Åkerman har tillsammans med beteendevetaren Helena Björk arbetat med rapporten. I kontakt med ASP Bladet berättar Åkerman att hon efterlyser mobbningsförebyggande program som fungerar i praktiken och inte bara på pappret. Vikten av bra lärare understryks också: ”lärare som inte tar elevens integritet på allvar, kan få hans eller hennes värld att mer eller mindre rasa samman”, skriver man i rapporten. Åkerman understryker detta även för ASP Bladet.

– Det handlar till syvende och sist om att skolpersonalen har den lyhördhet och empatiska förmågan att kunna upptäcka de elever som mår psykiskt dåligt och inte bara betrakta deras beteende som normalt tonårsbeteende.

Närmast självklart så trivs elever och personal bättre i skolan när de är vänliga mot varandra och får känna sig delaktiga i skolans olika aktiviteter. Men unga har också olika förutsättningar att tackla förhållanden som är långt ifrån goda. På frågan om vilka barn som är särskilt sköra svarar Britta Alin Åkerman:

– Vanligast är det elever som har blivit mobbade eller svårt kränkta. Dessvärre är det inte bara andra elever som mobbar utan även lärare, som inte alltid ser sårbarheten hos eleven. Det finns också vanligtvis en medfödd skörhet, vilket ju är en del av den biologiska bakgrunden.

Lärarna själva önskade sig på frågor från Skolprojektet möjligheter till mer utbildning om hur man bäst hanterar elever i krissituationer. På så sätt tror man sig kunna bli bättre på att tolka signaler och möta eleven där denne befinner sig. För NASP slutar inte arbetet utan kommer att fortsätta under andra former.

– Tyvärr har väl intresset när det gäller ungdomar inte ökat, även om de flesta som jag har kontakt med inser att det är ungdomars psykiska hälsa/ohälsa som vi måste satsa på. När det gäller äldre har NASP fått ett mycket stort regeringsuppdrag som innebär att föra in det australienska programmet Mental Health First Aid, som vi benämner Första Hjälpen i psykisk hälsa/ohälsa.

Text: Robert Halvarsson