Etikettarkiv: KASAM

Grön Rehabilitering – ett nytt alternativ?

Under senare år har ”Grön Rehabilitering” diskuterats flitigt. Isabell Axner och Sara Handzic vid Mittuniversitetet i Östersund skrev sin C-uppsats ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” höstterminen 2010. I den har de talat med tre olika anställda på verksamheter där grön rehabiliteringsträning pågår. De har även talat med några av deltagarna.

Empowerment
Det som genomsyrar verksamheten är Empowerment, vilket på svenska brukar kallas egenmakt, vilket kort kan beskrivas som att alla människor har insikter, färdigheter och förmågor vilka ska bekräftas då alla människor duger som de är. Empowerment uppmärksammar att människan har rätt att själv definiera viktiga problem och lösningar på dessa. Ett annat ord för Empowerment är bemästrande, som används i rehabiliteringssammanhang. En viktig aspekt i rehabiliteringsarbetet är att hjälparen inte ska vara styrande, utan istället verka som en samtalspartner som ger stöd i ett samarbets- och lösningsinriktat samtal samt att möta individen där denne är. Fokus ska ligga på individens resurser istället för på problem och brister. Detta ska bidra till att individen känner att den har inflytande över sitt eget liv.

Känsla av sammanhang – KASAM
Enligt uppsatsen används denna metod inom Grön Rehabilitering för att kartlägga deltagarnas behov och hur de ser på sin situation. Aaron Antonovsky införde begreppet salutogenes 1978. Perspektivet handlar om att förstå hälsans ursprung och vad som gynnar den. Detta kom som en motreaktion till det patogena synsättet där fokus ligger på vad som orsakar ohälsa och sjukdom. Det viktigaste är att identifiera och förklara vilka skyddande faktorer och processer som leder till rörelse i riktning mot hälsa. Antonovsky beskriver med hjälp av KASAM människans rörelse mot hälsa oberoende av hälsotillstånd. Det ingår tre delar i KASAM; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det är ett sätt för att försöka tolka individens personlighet, mottaglighet för förändring, hur eventuella problem hanteras och hur meningsfull tillvaron är för individen. En deltagare som har tappat hoppet om att hitta ett nytt arbete tar längre tid på sig att bli bra medan en som är positiv behöver en kortare tid.

Grön rehabilitering i Sverige
Det finns tre olika verksamheter som arbetats fram av Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp.

Det som är gemensamt för alla tre är att deltagarna är mycket ute i skogen och naturen, både på promenader, svamp- och bärplockning, stavgång, dessutom ingår samtal och deltagarna umgås i största allmänhet.

Upplägg av verksamheten
Inom verksamhet 1 pågår rehabiliteringen i 16 veckor med tre träffar i veckan. Dagen börjar med fika som följs av aktiviteter i skogen, exempelvis promenader och svampplockning. En eftermiddag i veckan får gruppen träffa en beteendevetare. Då diskuteras stress, återhämtning, kommunikation, sömn och konsten att säga nej. Det ingår även övningar i qigong och mindfulness. En eftermiddag i veckan kommer en friskvårdare och talar om motion och kost och berättar var i samhället de kan få hjälp. Ett verktyg som används är mindmapping för att bryta ner sina mål i delmål.

I verksamhet 2 håller rehabiliteringen på under 14 veckor med två eller fyra träffar i veckan. Kärnverksamheten är naturaktiviteter och samtal, både i grupp och enskilt. Naturaktiviteterna kan vara stavgång, qigong och skogspromenader. Dessutom får de lära sig kroppsmedvetande, basal kroppskännedom, medveten närvaro och trädgårdsodling.

Verksamhet 3 har ett varierat program från sex veckor upp till ett år. Tanken är att deltagarna ska träffas totalt tio timmar i veckan, uppdelat på tre dagar. Dagen börjar med fika och avstämning, vilket avgör hur dagen kommer att se ut. Aktiviteterna är väldigt varierande och kan vara promenader, hantverk, avslappningsövningar, yoga, mindfulness, odling. Ibland förekommer föreläsningar eller att gruppen åker på studiebesök. Även i denna grupp förekommer samtal, både i grupp och individuellt. Men till skillnad från verksamhet 2, så är inte dessa samtal schemalagda, utan deltagaren får själv ta initiativ till dem.

Vilka deltagare återfinns i de olika verksamheterna
I verksamhet 1 återfinns många som har (haft) en dysfunktionell familj med bland annat missbruk, andra har upplevt problem på arbetsmarknaden med långvarig stress eller en känsla av att inte passa in.

Även i verksamhet 2 finns ett mönster. I denna grupp återfinns till största delen väldigt högpresterande personer som jobbat sönder sig: ”(…) engagerade och driftiga som blir väldigt, väldigt vilsna när de inte längre klarar av att prestera på den nivå de är vana vid. De andra personerna har egentligen aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden och med den stressen som det innebär, ofta blir ganska omfattande social problematik kopplad till det.” Citatet är taget från en medarbetare inom verksamhet 2.

Inom verksamhet 3 är de flesta deltagarna högpresterande och produktiva individer. De har höga krav på sig själva och när de inte längre kan prestera som tidigare uppstår prestationsångest.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Några röster från informanterna i uppsatsen

* Det viktigaste var att jag blev avstressad. Naturen har inte bråttom, så att det är bara att anpassa sig till det.

* Det var väldigt prestigelöst, eftersom alla hade samma problembild.

* Det var inga problem att komma in i gruppen som ny deltagare, eftersom de andra också hade varit nykomlingar och mindes hur det kändes.

* Vi deltagare blev även ett stöd åt varandra. Eftersom vi hade samma ”problematik” var det ingen som behövde skämmas.

* Det var en helt ny upplevelse att gå ut i skogen, utan att behöva känna stress eller måsten. Precis som när vi fick odla själva och vara med hela tiden, från frö till blomma eller växt.

Ett annat gemensamt drag hos deltagarna var att alla var nöjda med verksamheten och tyckte att den verkligen hade hjälpt och stöttat dom. Men Axner och Handzic lägger in en brasklapp, i och med att de hade så pass få informanter, är det osäkert om de utgör ett tillräckligt representativt urval för samtliga deltagare.

Asylhemmet – Sirius

I Molkom finns asylhemmet Sirius som drivs av Karlstad kommun. Sirius är ett boende för ensamkommande barn i åldrarna 16-18 år. Boendet i Molkom är den första instansen som de asylsökande möter när de kommit till Sverige. Aspbladet träffade Stefan Eriksson för en pratsund om Sirius verksamhet.

Stefan Eriksson är boendestödjare och har sedan april 2010 jobbat på Sirius. Han utbildade sig till gymnasielärare men kände när han nästan var klar med studierna att läraryrket inte var något för honom.

Han ville jobba med ungdomar men inte på skolans vis, där betygshetsen dominerade både lärare och elever. Efter en sejour på Hassela Gotland fann han det han sökte på Sirius i Molkom.

Karlstad kommun verkar på uppdrag av Migrationsverket som placerar ungdomarna på asylhemmet. Det finns tre anställda på asylhemmet. Personalen jobbar ensamma men i närheten finns ett put-boende (PUT står för permanent uppehållstillstånd), så det finns folk i närheten om det blir något problem.

– Det kan vara rätt skönt att jobba själv. Istället för att sitta och prata med sina arbetskamrater, sätter man sig i soffan med ungdomarna och umgås med dem, menar Stefan.

Sirius är beläget i en vanlig villa. Det är ombonat med trädgård runt omkring huset. Även om ungdomarna bara är där högst tre månader vill man ge dem en lugn och skön miljö att vistas i.

Boendet har plats för tre stycken asylsökande. Stefan berättar att plasterna fylls upp snabbt. Det är läget i världen som avgör varifrån de asylsökande kommer ifrån. Just nu är det ungdomar från Afghanistan som dominerar de asylsökande som placeras på Sirius.

De asylsökande bor en kort tid på Sirius, högst tre månader, innan de får besked från Migrationsverket. Beskedet kan vara att det får uppehållstillstånd eller att det blir uppskrivna i ålder och flyttar till ett vuxenboende, eller får de avslag. Vid avslag sker en överklagningsprocess innan de möjligen utvisas.

Språkets utmaningar

På en arbetsplats som Sirius finns det många utmaningar, både för asylsökande och anställda.

– Den mest uppenbara utmaningen är språket. Vi pratar inte samma språk. De pratar dari som är närbesläktat med persiska, förklarar Stefan Eriksson.

När man inte behärskar språket blir det svårt, exempelvis när man mår dåligt och ska försöka förklara det på ett bra sätt. Det kan bli frustrerande när man inte förstår varandra. Språket är viktigt och det blir extra tydligt på Sirius där olika kulturer möts.

Med hjälp av Tolkcentralen på Karlstads kommuns kan man få hjälp med att tolka.

– Tolkcentralen är guld värd och kan oftast lösa språkförbistringen, säger Stefan.

Det sker regelbundna samtal med ungdomarna men ibland behövs det akuttolk via telefon. Tolkcentralen blir väldig viktig för Sirius när det gäller att snabbt få tag i en tolk.

Det finns andra sätt kommunicerar på som exempelvis kroppsspråk eller teckenspråk. Stefan nämner också det universella språket fotboll.

– Spela fotboll kan man göra oavsett vilket språk man talar. Fysiska aktiviteter fungerar alltid bra när inte språket fungerar. Kommunikationen går alltid att lösa på något sätt. Det är inte så enkelt men det går, menar han.

KASAM – Känsla av sammanhang

Sirius arbetar utifrån ett tankesätt som kallas KASAM. Det står för känsla av sammanhang. Den judiske professorn i medicinisk sociologi Aaron Antonovsky skapade begreppet KASAM. Han kom fram till tre viktiga faktorer som styr hur bra man hantera svåra och hemska upplevelser: begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet.

Stefan menar att KASAM är ett verktyg för att skapa levnadsvärde eller ett livsvärde. Ungdomarna känner sig i många fall förvirrade när de kommer hit. Han förklarar vidare att de träffar många myndighetspersoner under kort tid. Detta medför att situationen blir rörig och svårgripbar.

– KASAM handlar om att de ska känna sig delaktiga i det som sker sina liv, förklarar Stefan.

Ungdomarna blir placerade på Sirius och möter många människor som de inte vet vilka det är, eller varför de träffar dem. Det är en mängd olika myndighetspersoner de möter som socialsekreterare, advokater, representanter från Migrationsverket, personalen på Sirius.

Känner man sammanhang blir livet mer förutsägbart. Det är viktigt att förstå vad som sker i sitt liv. Att känna osäkerhet är en destruktiv känsla men tack vare KASAM-tänkandet kan den osäkerheten minskas.

Möten med andra människor

Att möta den situation som ungdomarna befinner sig i är en stor utmaning för dem som jobbar på Sirius. Det går inte till hundra procent förstå vad de har gått igenom.

– Man får höra osannolika berättelser om händelser som man inte kan föreställa sig. Föräldrar som har blivit mördade och mycket hemska historier, säger Stefan.

Det som motiverar Stefan att gå till jobbet är möten med andra människan.

– Den stora belöningen kommer när man träffar någon som har flyttat från asylhemmet och ser en positiv förändring. De pratar bättre svenska och kramar om en och visar tacksamhet, säger Stefan.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad