Djur + människa=sant

För en person som farit illa kan kontakten mellan djur och människa betyda mycket. Janni Littorin berättar om ett relationsskapande som ibland kan vara större än det mellan människor.

Vare sig man har blivit misshandlad, upplever att beröring kan kännas obe­hagligt eller har andra bekymmer, så tror jag starkt på att beröring mellan djur och människa kan ge mycket och vara betydelsefullt. Även om, iallafall när det gäller djur, de inte blivit misshandlade eller har haft någon form av negativ kontakt med någon människa innan, så kan de ändå vara väldigt skygga mot be­röring och nära kontakt. Detta eftersom de liksom människor, inte anförtror sig till vem som helst.

Allt handlar om tillit. Så är det för mig, dig och de flesta. När jag kommer i kontakt med djur, så öppnar jag mig på ett helt annat sätt än vad jag upplever att jag kan göra inför människor. Även om djur kan vara oberäkneliga, är det sällan, nästan aldrig, att de agerar med avsikt att skada eller har andra baktankar. Eftersom djur följer och agerar efter sin instinkt, är det ofta en slags reak­tion av stress, då de reagerar på ett plötsligt och oberäkneligt sätt. Djur är ärliga och raka i sin kom­munikation.

Djur kommer inte med dubbla budskap. De snackar inte bakom ryggen på en som en del människor kan göra. Inför djuren behöver du inte vara på ett särskilt sätt, inte heller ha någon specifik image. Djur ser, uppskattar och tycker om dig för den du är. Detta är därför jag starkt känner och tror på att djur är så mycket lättare att öppna sig för och ha tillit till. Tillit och i samband med detta ämne, beröring. Detta är om de tillåter dig och din närvaro, ditt sällskap och har tillit till dig.

ATT VINNA TILLIT
Om du vill vinna deras tillit så är det högst rekommenderat att du behandlar djur som de individuella personligheter de verkligen är. Djuren är inte så olika oss själva, det kommer vi märka när vi lär känna dem som individer, och ger dem både rum och uppmuntran att öppna upp sig inför oss. Deras sinnen och intelligens ska absolut inte under­skattas. Och när de märker att du förstår det och förstår dem, så vinner du deras tillit.

Det är så som det starka bandet utveck­las och skapas, som djur kan binda med dig. När det bandet bundits så har du för evigt deras kärlek och lojalitet, så länge du själv inte sviker och därmed bryter det bandet. Men tar du vara på den relationen du skapar med djuret, har du en nära kamrat livet ut.

Allt detta säger och berättar jag av egen erfarenhet. Jag har personligen alltid känt en väldigt stark koppling och sam­hörighet med djur och lärt mig mer om mig själv genom att lära känna djuren. Jag tror på att vi alla kan lära av dem, likaså när det gäller beröring.

HAR EGEN FRI VILJA
Även om djur kan ha haft en positiv bakgrund och förflutet i samspel och beröring med människor, så är de ändå som oss, att de inte öppnar sig för vem som helst. Skulle du låta en främling komma dig nära och beröra dig på samma sätt som den du verkligen litar på? En majoritet av djuren skulle abso­lut inte tillåta detta. Även djur kan vara väldigt kärvänliga och uppskattande av beröring, skulle inte anförtro de sin tillit och överlämna sig själv till någon de inte litar på. Katter är ett av de djur som utgör ett exempel på detta.

Katter är det djur jag själv har mest erfarenhet och kunskap om. Därför kan jag säga att det finns kärvänliga katter som, trots sin personlighet, inte tillå­ter beröring från vem som helst, även om de gärna vill skapa nya kontakter. Litar de inte på dig så kanske du inte ens kommer i närheten av dem.

Även om katten ofta vill vara dig nära och har full tillit till dig, så har de inte heller alltid lust för vare sig berö­ring eller umgänge vissa stunder, efter­som katter kan ses som eremiter. Detta gäller såväl människor såsom vilket djur som helst, ibland behöver man tid för sig själv. En del behöver det mer än andra, och detsamma gäller även djur.

Text: Janni Littorin
Foto: Per Rhönnstad

På fritiden: Från en till tio

ASP-bladet åkte till Forshaga för att hälsa på Johan Asp. Johan, som till vardags jobbar som enhetschef på ASP-ANA, tävlar på fritiden med att ställa ut sina katter på utställningar, och den välfyllda pokalsamlingen skvallrar om stora framgångar.

Hur började ditt intresse för kattutställningar?
– Det var för 16 år sen. Jag ville ha en långhårig katt, eftersom jag tyckte de var så fina, så jag sökte igenom tidningar och hittade en annons i NWT från en familj i Edsvalla som hade en norsk skogskatt. Jag och min fru Maria beslöt oss för att åka och ta oss en titt. När vi så träffade katten fick vi omedelbart bra kontakt med den. Den följde efter oss överallt och ville gärna sitta i knäet. Uppfödaren frågade oss om vi skulle kunna tänka oss att ställa ut katten i tävlingar, så det gjorde vi, och upptäckte då hur kul det var.

Vad går tävlingarna ut på?
– Varje kattras har en viss standard. En norsk skogskatt ska vara lite längre i bakbenen, ögonen ska vara i en viss form och den ska ha en viss typ av päls. Innan man åker till tävlingen förbereder man sig med att göra kattens päls så fin som möjligt. Vid själva tävlingen kontrollerar en domare om katten håller bra standard för sin ras, och hur den står sig i konkurrensen med andra deltagande katter. En av Johans katter har två gånger lyckats vinna den prestigefyllda Scandinavia Winner-tävlingen, som är en utställning för lite finare katter.

– Och så har vi några som har vunnit Europa Champion och Europa Premium. På utställningarna finns även sidogrenar där man tävlar i vem som har längst svans och vem som har störst tofs på öronen, men dessa är mest på skoj. Röda katter tävlar bara mot röda, men svarta katter kan får också tävla mot helblåa.

Vart äger tävlingarna rum?
– Överallt, men vi håller oss mest i Sverige och Norge. Fast vi har även varit och tävlat i Danmark och Holland.

Hur många katter har ni?
– Vi har tio stycken, vilket inte innebär några större problem. Några ligger ju och sover och andra är bara kelsjuka. För den som funderar så är det inga större problem än att ha fem katter. Det man märker störst skillnad på är väl åtgången på mat och kattsand.

Har ni planer på att skaffa fler katter?
– Det beror på. Vi har en honkatt som vi har parat, och kommer det ut rätt katt med rätt färg – och den ser bra ut – så kan vi tänka oss att behålla en av ungarna. När vi har kattungar så försöker vi ta nya kort av dem varje vecka som vi sedan lägger ut på vår hemsida, besök den gärna så kan ni se alla våra skönheter. Adressen är http://www.magorias.se

Hur kommer katternas namn till ?
Alla uppfödare som väljer att satsa på detta måste ha ett stamnamn eller uppfödarnamn. Det är det första som står i kattens namn, vi har stamnamnet S*Magoria´s. Efter stamnamnet så kommer kattens egna namn och det kan vara lite kivigt att komma på. Man vill ju att namnet skall vara lite tufft och passande.

Vem ska man vända sig till om man vill börja tävla med katter?
– Man kan ringa till en lokal kattklubb. Dessa hittar man på Eniro eller Gula Sidorna. I vårt område finns det två stycken: Värmlands Kattklubb och Karlstads Kattklubb. Klubbarna erbjuder hjälp till den som är intresserad av att köpa katt, bland annat om vilka olika raser som finns och vilken uppfödare man kan vända sig till. Värmlands kattklubb har en sida som alla är välkomna att besöka, adressen är www.vak.cc.

För den som är intresserad kommer det att äga rum en kattutställning i Forshaga ishall den första helgen i juli, upplyser Johan.

Text: Simo Paulakoski Foto: Per Rhönnstad