Etikettarkiv: KAU

ADHD eller otrygga föräldrar med otrygga barn?

IMG_3347Allt fler barn och unga lider av psykisk ohälsa. ASP bladet har träffat psykologiprofessor Kjerstin Almqvist som anser att neuropsykiatriska diagnoser riskerar att missbrukas. Hon tycker även att den sociala miljön är viktig.

– Jag tror att barn och ungdomspsykiatrin är utsatta för väldigt starka påtryckningar att göra snabba utredningar för att korta köer och för att så många som möjligt ska få sin diagnos, säger Kjerstin.

Hon har under många år forskat om barn som lever i familjer där det förekommer våld och om hur detta påverkar deras psykiska hälsa.

Kjerstin menar att ett barns anknytning till sina närmsta vårdnadshavare har stor inverkan på hans eller hennes psykiska hälsa även i vuxen ålder. Sättet föräldrar och barn anknyter till varandra utgör ett mönster för hur barnet sedan samspelar med andra människor. Ett otryggt anknytningsmönster leder ofta till problem i skolan och svårigheter i kamratrelationer.

– Barn som växer upp med missbrukande föräldrar eller i en familj där det förekommer våld får tidigt lära sig att ”kontakt med andra kan vara farligt” eller ”det är bäst att jag själv är argsint”. Dessa barn är ofta på sin vakt och har svårt att hantera konflikter, säger Kjerstin.

Kjerstin påpekar att Sverige i sin lagstiftning har en stark föräldrarätt och att detta märks i många situationer. Hon menar att om barnet bedöms ha en medfödd dysfunktion blir det lättare för föräldrarna i kontakten med hälso- och sjukvård, barnomsorg och skola. Frågan är om barnets rätt att få det stöd det behöver då blir underordnat föräldrarnas och samhällets behov av enkla lösningar och förklaringar?

– Jag tycker att betydelsen av svåra livsomständigheter hos barn undervärderas när man tittar på anledningar till deras psykiska ohälsa. Jag är väl medveten om att man i dagens samhälle ser en neuropsykiatrisk diagnos som ett kvitto på att det är medfött, vilket jag tycker är ett missbruk av diagnossystemet, eftersom det inte säger någonting om orsaker, utan det är rena beteendebeskrivningar, säger Kjerstin.

Hon menar att barn- och ungdomspsykiatrin i större utsträckning borde göra breda kartläggningar av orsakerna till varför barn uppvisar olika symtom. Hon nämner då bland annat barn som har svårigheter att sitta stilla och koncentrera sig eller är lättirriterade och oroliga. Det behöver inte röra sig om en medfödd sårbarhet, utan det kan lika gärna bero på att föräldrarna missbrukar alkohol eller att man blir mobbad i skolan.

– Vi har till exempel de barn som jag har forskat om, som har upplevt våld inom familjen, många av dessa barn utvecklar svårigheter som gör att de får en ADHD-diagnos. Om man då säger att det här är något du får leva med och sätter igång medicinering, som man dessutom vet har ganska svåra biverkningar, så får det väldigt negativa konsekvenser, säger Kjerstin.

Hon menar att om man istället hade fått klart för sig att det här barnet har varit med om att det förekommit allvarligt våld inom familjen, så finns det behandlingsmetoder även för det som gör att man kan bli av med symtomen.

– Jag tycker att vi måste bli mer medvetna om att barns faktiska livsmiljö många gånger är det som påverkar deras psykiska ohälsa mest och miljön kan vi förändra. Om barn får skydd och bra uppväxtvillkor, så minskar den psykiska ohälsan. Sedan ska självklart de som har en medfödd sårbarhet få hjälp de också, säger Kjerstin.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

Du kan vara Framtidens entreprenör

243567890Demokratiska företag och ekonomisk demokrati – är det möjligt? Det var ämnet för en rad föreläsningar som hölls på Karlstads universitet i oktober. ASP Bladet var där.

Bakom arrangemanget stod Värmlandskooperativen, Karlstads universitet, Unionen och IF Metall. Värmlandskooperativen och Karlstads universitet har haft flera seminarier förut om kooperation, berättar Gunnel Kardemark, vice VD för humaniora och samhällsvetenskap, som kort introducerade dagen innan hon lämnade ordet vidare.
– Svenska företag läggs ner i generationsskiftena, är de olönsamma eller vad då?, undrar Leif Thyrén från Värmlandskooperativen. Frågan är retorisk.

RÄDDA LOKALA FÖRETAG
En förstudie gjord av Värmlandskooperativen visar på att kooperativa intressenter kan stöta på en del problem. Bland annat kring sin finansiering från banker, som har svårt att förstå företagsmodellen, men även det allmänna skyddsnätet och a-kassereglerna kan ställa till det. Det är inte anpassat för företagare, och i synnerhet inte ekonomiska föreningar, som kooperativ i lagens mening utgör.

Sverige har några av europas äldsta företag. 175 000 företag kommer att behöva växla generationer, men är inte alltid rustade att klara den situationen. En tredjedel av dem tros tas över av familjemedlemmar, ytterligare en tredjedel av externa aktörer, men vad händer med den kvarvarande tredjedelen, kommer de att behöva lägga ner?

Här lyfts kooperation fram som en potentiell lösning, varför inte fråga arbetarna om de kan tänka sig att ta över driften, och även administrationen av företaget och dela ägandet gemensamt?

123123MINDRE LÖN OKEJ
Ute på glesbygden finns många företag men inte alltid någon arvinge, genomgående är att arbetarna kan tänka sig något lägre lön om rätt ägare tar över; att det är någon med lokal förankring, ingen ”stockholmare” eller utländskt företag som flyttar undan verksamheten från orten.

Många vill dessutom se sitt livsverk och verksamhet leva vidare. Varför når inte det tänket ut till de anställda?

INTERNATIONELLT
I Frankrike jobbar kooperativ, fack, akademi och banker ihop. Det finns en politisk tilltro till kooperativen, och en historik av franska arbetskooperativ. Den finansiella krisen slog hårt mot Frankrike, en kris som gjorde företagen medarbetarägda. Medarbetare har förköpsrätt till företagen. Mellan 2008 till 2012 ökade medarbetarägda företag med 15 procent. För att betala för köpet av företaget, offrade man i vissa fall en del av sin lön.

Det kan finnas en stor rädsla hos arbetare att bli entreprenörer, många vill jobba med det de kan. Men det kan vara väl värt att läsa in sig på ekonomi och hålla igång företaget tillsammans. Det kan ske flera positiva effekter av det och skapas fler nya jobb än i traditionella företag, de blir mer uthålliga och mer samhällsnyttiga, säger Leif. Den som äger och arbetar tjänar på det.

234567890SPANIEN
I baskiska Mondragon, genereras genom den kooperativa centralorganisationen Corporación Mondragon, en betydande del av Spaniens ekonomi. Mondragons framgångsrecept består av att man bland annat satsat hårt på gemsamt ägda företag. Ett av de framgångsrika företagen som är baserade i Mondragon är Fagor, som gör kylskåp och vitvaror.

De kooperativa företagen i Mondragon har egna socialförsäkringssystem och i regel fler anställda. Vid en kris säger man inte upp arbetare i första taget, utan låter hellre anställda minska sin arbetstid tillfälligt. På så vis behåller man personalen och kunskapen i företaget.

Ett spanskt kooperativ kan ha 80 000 medlemmar, men det är fortfarande ”en medlem, en röst” som är devisen. Leif Thyrén återberättar vad en man i Mondragon berättade för honom:
– Alla är entreprenörer här. Säg det till Sverige!

Demokrati anses vara eftersträvansvärt som sätt att styra stora organisationer som stater och storstäder, varför gör man inte likadant i företag? Det var den övergripande frågeställningen under dagens föredrag om kooperativ ekonomi.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Ifrågasätt dig själv – för jämställdheten

BlommorEn sund och respektfull arbetsplats är något alla förtjänar men många aldrig får uppleva. Att ifrågasätta sig själv och reflektera över hur andra påverkas av ens beteende, är vi åtskilliga som kan bli bättre på. ASP Bladet språkar med Manuel Almberg Missner, som gjort karriär av normförändring.

Det är tidig förmiddag när Manuel ringer på dörren. Trots sitt skruvstädsliknande handslag ger han ett sympatiskt och tillmötesgående intryck.

Manuel berättar att han driver företaget MM Gender Advice och att han sedan sju år tillbaka jobbar som genus- och jämställdhetskonsult. Han har också varit anställd som genusvetare på Karlstads universitet. Som konsult har han en bred repertoar. Härskartekniker är en del av den, och det var på dessa som samtalets fokus skulle hamna.
Jämställdhetsfrågor är en aldrig svalnande potatis och ett ständigt pågående arbete. Manuel säger sig märka en attitydförändring kring frågorna sedan han började jobba med dem för sju år sedan.

– Jag tycker att det sker en positiv utveckling. Sättet att prata om frågorna har förändrats. Det blir inte bara en fråga om vad jämställdhet är, utan det handlar mer om hur man rent konkret kan göra för att skapa jämställda verksamheter.

– Man vill hitta metoder och tillvägagångssätt för att skapa jämställdhet i praktiken, så att det inte bara blir en teoretisk fråga, fortsätter Manuel.

Härskartekniker
Fler och fler grupper, verksamheter och organisationer ser ett värde i genus- och jämställdhetsarbetet, och ny forskning pekar på att jämställdhet är kopplat till lönsamhet och nytta för både arbetsplatser och samhället i stort. Men att engagera sig i dessa frågor är inte alltid riskfritt.

– Jag har råkat ut för många härskartekniker. Jag har blivit utsatt för alla varianter, förutom möjligtvis våld. Risken blir större om man jobbar med genusfrågor och att förändra normer. Män löper lika stor risk som kvinnor att bli utsatta, säger Manuel.

Han går vidare med att utveckla begreppet ”härskartekniker”, och förklarar att de kan gå till på väldigt många olika sätt och att det ofta handlar om mer eller mindre subtila utspel.

– Ett vanligt exempel som jag tror många kan känna igen sig i, är något som kallas för komplimangsmetoden: ”Du som är så duktig, kan inte du göra det här?”. Om man får en komplimang så vill man gärna leva upp till den. De flesta säger nog inte: ”Tack, men jag tänker inte betala tillbaka för din komplimang.”

– Det pågår mycket kroppsspråk också. Det är inte bara vad vi kan höra i ord. Det handlar om hur vi sitter och hur vi tittar, eller om att bläddra i papper samtidigt som någon försöker prata, berättar Manuel.

Status, makt och hierarkier
Det finns osynliga statussystem som gör att negativa beteenden kan ”smitta” i en grupp. När den högsta ledaren, vilket inte behöver vara den officiella chefen utan en person med informell makt, beter sig på ett visst sätt så är det fritt fram för de övriga att uppföra sig på liknande manér.

Ett än värre scenario är om den högsta chefen går ut och pratar i sin mobil, tittar bort eller på annat sätt kör över en anställd som försöker få uppmärksamhet, då detta kan signalera till de andra i gruppen, som vill få status av chefen, att det är helt okej att osynliggöra den här individen.

– Mycket är kopplat till hierarkier, men det är inte alltid en överordnad person som använder härskarteknikerna mot en underordnad. Ibland kan det också vara tvärtom. Man kan använda teknikerna även ur ett underläge, nyanserar Manuel.

– Det är inte alltid säkert att den som utsätter dig för teknikerna själv är medveten. Ofta kan personen vara helt omedveten.

Manuels ord gör att jag börjar fundera kring mitt eget kroppsspråk. Har jag haft ögonkontakt med honom? Har jag bläddrat i mina anteckningar? Har jag skruvat mig i stolen? Hur har han uppfattat mig?

Män och kvinnor
Även om potentiellt varje människa kan använda sig av härskartekniker, används de ofta olika beroende på om du är man eller kvinna, och utifrån vilket position du har socialt.
– Den bullrige chefen som är positiv, glad och skämtar mycket men styr med järnhand är ett exempel på en härskarteknik som vissa män använder sig av.

Kvinnors härskartekniker missas ibland, om man förutsätter att de måste användas på samma sätt som av män. Manuel manar oss att tänka på hur det kan skilja sig åt. Att uppmärksamma hur människor kan manipulera den andre till att ifrågasätta sig själv, är något vi bör vara vaksamma på.

– Det är relativt vanligt att vissa kvinnor försöker få andra kvinnor att ifrågasätta sig själva och sin kvinnlighet genom att själva framstå som nätta och feminina. Det kan ske diskret, genom ett höjt ögonbryn, ett huvud på sned och till och med ett leende.

Manuel Almberg Missner
Manuel Almberg Missner

Våga ifrågasätta dig själv
Anledningarna till att härskartekniker används kan vara många, berättar Manuel. Ofta handlar det om makt och status – vilja att bevara den och rädsla att förlora den. Teknikerna kan ibland också användas när man känner sig utmanad i sin egen identitet. Man upplever sig vara en viss person och när någon får en att ifrågasätta den egna bilden så kan man ta till fula knep för att försvara sig.

– Det är bekvämt att behålla sin syn på sig själv, men ibland kan det finnas en mening i att ifrågasätta sig själv, konstaterar Manuel.

Kontentan blir att en jämställd och respektfull arbetsplats tjänar på en öppen, ärlig och rak kommunikation. I en sådan miljö är risken mindre att härskartekniker frodas. Ouppmärksammade kan dessa tekniker i värsta fall utvecklas till vuxenmobbning eller rena våldshandlingar.

Kanske kan en viss jargong kränka någon utan att det var ens avsikt. Finner man modet att synliggöra teknikerna för sig själv och reflektera över sitt eget beteende, så har man kommit en bra bit på väg.

Text: Peter Sundström
Bild: Lotta Tammi & Robert Halvarsson

En avhandling om att känna sig normal

Doktorsavhandlingen ”Från slutna institutioner till institutionaliserat omhändertagande”, lades den 14 december fram för offentlig granskning vid en så kallad disputation. Platsen för granskningen var Karlstads universitet och den som disputerade var Marit Grönberg Eskel.

Vad är en disputation?

Det är ett tillfälle då en avhandling läggs fram för offentlig granskning. Vid disputationen får doktoranden försvara sitt arbete. Närvarande vid granskningen är, förutom avhandlingens författare, en betygsnämnd och en opponent samt allmänheten.

Tillvägagångssättet är att opponenten, som i det här fallet var en kvinna verksam vid Göteborgs universitet, först ställer sina granskande frågor och därefter finns möjlighet för allmänheten att göra detsamma. Efter att opponenten och allmänheten har fått svar utav doktoranden, sammanträder betygsnämnden som sedan meddelar sitt utslag i form av underkänt eller godkänt.

Marit Grönberg Eskels avhandling fick godkänt av betygsnämnden och hon kunde därmed titulera sig ”doktor”. ASP Bladet ställde några frågor till Marit i samband med hennes disputation:

Din avhandling, vad handlar den om?

– Min avhandling handlar om hur personer med psykiska funktionsnedsättningar kan känna sig vanliga och som alla andra, när de så ofta beskrivs som om de inte vore det, både historiskt och idag.

Vad kom du fram till?

– Jag kom fram till att de personer jag pratat med gör på olika vis för att känna sig vanliga. De möter ofta en bild som beskriver dem som annorlunda inte minst i vård- och stödsystemet. När de inte känner igen sig i bilden förhåller de sig på olika sätt för att undvika negativa konsekvenser. Jag har kallat de olika förhållningssätten för anpassning, expert och distans. En annan sak jag tycker är viktigt som jag såg är att det är väldigt stora individuella skillnader hos de personer jag intervjuat, vilket borde påverka vilket stöd kommuner och landsting ger.

Hur gick du tillväga?

– Jag har läst offentliga dokument för att få reda på hur psykisk funktionsnedsättning beskrivs och så har jag intervjuat personer som har en psykisk funktionsnedsättning.

Hur länge höll din forskning på?

– Jag höll på i sju år.

Inför framtiden, kommer du fortsätta med forskning?

– Ja, det tror jag, men inte just nu. Jag skulle gärna vilja forska ihop med andra någon gång. Det tror jag skulle vara roligt och lärorikt.

Text: Karl-Peter Johansson

Foto: Per Rhönnstad

Korta fakta om examenssystemet:

Man kan ta examen på tre olika nivåer; grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.

På grundnivå och avancerad nivå finns tre examensformer; generell examen, konstnärlig examen och yrkesexamen. På forskarnivå är examensformerna generell examen och konstnärlig examen.

Läser du ett år på heltid, så motsvarar det 60 högskolepoäng.

Grundnivå
Generella examina på grundnivå: Högskoleexamen (120 högskolepoäng inklusive ett examensarbete) och Kandidatexamen (180 högskolepoäng varav minst 90 poäng ska vara inom ett huvudområde och ett examensarbete på minst 15 högskolepoäng).

Konstnärliga examina på grundnivå: Konstnärlig högskoleexamen (120 högskolepoäng inklusive ett examensarbete) och Konstnärlig kandidatexamen (180 högskolepoäng inklusive ett examensarbete på minst 15 högskolepoäng)

Yrkesexamina på grundnivå: I många fall måste du ha gått en viss utbildning för att få legitimation eller behörighet att arbeta inom vissa yrken. Examina för sådana yrken kallas yrkesexamina.

Avancerad nivå
För att få möjlighet att studera till en examen på avancerad nivå måste du först ha avlagt en kandidatexamen, konstnärlig kandidatexamen eller yrkesexamen på grundnivå.

Generella examina på avancerad nivå: Magisterexamen (60 högskolepoäng varav minst 30 poäng ska vara inom ett huvudområde och ett examensarbete på minst 15 högskolepoäng) och Masterexamen (120 högskolepoäng varav minst 60 poäng ska vara inom ett huvudområde och ett examensarbete på minst 30 högskolepoäng).

Konstnärliga examina på avancerad nivå: Konstnärlig magisterexamen (60 högskolepoäng inklusive ett examensarbete på minst 15 högskolepoäng) och Konstnärlig masterexamen (120 högskolepoäng inklusive ett examensarbete på minst 30 högskolepoäng).

Yrkesexamina på avancerad nivå: Även på avancerad nivå finns det examina som leder till ett visst yrke, exempelvis civilekonom och läkare.

Forskarnivå
På denna nivå finns det bara generella och konstnärliga examina.

Generella examina på forskarnivå: Licentiatexamen (120 högskolepoäng varav en vetenskaplig uppsats på minst 60 poäng) och Doktorsexamen (240 högskolepoäng varav en vetenskaplig avhandling på minst 120 poäng).

Konstnärliga examina på forskarnivå: Konstnärlig licentiatexamen (120 högskolepoäng varav ett konstnärligt forskningsprojekt på minst 60 poäng) och Konstnärlig doktorsexamen (240 högskolepoäng varav en doktorsavhandling på minst 120 poäng).

Källa: studera.nu

Evidens i praktiken

Den 5:e maj bjöd FoU Välfärd Värmland in till ett seminarium under rubriken: ”Evidensbaserad praktik i socialtjänsten” – vad innebär det? Lars Oscarsson, författare till boken Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, talade om hur ett sådant arbete kan se ut i mötet med brukare.

Ett 40-tal åhörare hade samlats i en hörsal på Karlstad Universitet för att lyssna till Lars Oscarsson. Med underfundig humor och passion för sitt ämne gav Oscarsson en intressant inblick hur praktiskt evidensbaserat arbete kan se ut.

Vad är evidens?

Nationalencyklopedin förklarar det på detta sätt: något som ger visshet. I den mediciniska professionen har begreppet evidens blivit liktydigt med evidensbaserad medicin (EBM). Det viktiga är att evidensen står på empirisk grund, dvs. att den är baserad på verkliga erfarenheter. De som förespråkar ett evidensbaserat perspektiv menar att det praktiska arbetet med brukare ska grunda sig på forskningsresultat av empirin.

Det har skett stora förändringar sedan 1970-talet, då socialtjänstens arbete baserades på vad Lars Oscarsson kallar ”Det goda mötet”, där man likt jazzmusiker improviserade fram ett resultat. Det gjordes få effektstudier och det skedde ingen kunskapsutveckling på området.

Efter millennieskiftet skiftades fokus mot ett mer kunskapsbaserat tankesätt. Det pratades om förbättringskunskap och professionalitet i arbetet med brukare och patienter.

– Om det ska skapas en profession inom socialtjänsten, exempelvis inom den somatiska sjukvården, behövs beprövad kunskap, säger Oscarsson.

På senare tid har evidensbaserad praktik fått högre status inom socialtjänstens verksamheter, detta på grund av nya riktlinjer från myndigheterna. Socialstyrelsen menar att samhällets insatser ska bygga på den bästa tillgängliga kunskapen. Det specificeras också att metoderna ska vara till nytta och aldrig skada klienten.

En balans behövs

Oscarsson menar att en viss metod är evidensbaserad på den grupp den är avsedd för. Den specifika metoden är inte lämpad för alla, utan bara dem den är avsedd för. Olika områden behöver olika metoder. Sammanhanget är viktigt och det går inte att utgå från att metoden fungerar överallt, menar Lars Oscarsson.

– Forskningen kan inte ge alla svar, säger han och visar på att arbetet med människor inte bara handlar om teorier och vetenskapliga fakta. Det finns mjuka värden som behövs också. Exempelvis de erfarenheter som brukaren har med sig.

Oscarsson beskriver evidensbaserad praktik (EBP) som integreringen av bästa forskningsstöd med professionell praktisk erfarenhet, och klientens värderingar, förväntningar och förutsättningar i övrigt. Han ­efterlyser en balans mellan metodfixeringen och ”Det goda samtalet”.

Båda sidorna behövs för att skapa en bra vård för patienter och brukare. Metodfixeringen kan gå ut över de terapeutiska delarna, medan ”Det goda samtalet” saknar strukturer för ett lyckat resultat. Det gäller att mötas på halva vägen och finna en balans som gynnar brukare och patienter.

Det viktiga är allt måste hänga ihop, både den vetenskapliga hårdvaran och de mjuka delarna, för att skapa en bra grund för en evidensbaserad praktik. För att detta ska ske behövs stöd uppifrån, och även en vilja i organisationen att implementera detta arbetsätt.

                                                                                                                                                 Text: Henrik Sjöberg

Hjälpmedel hjälper

Den tredje mars 2011 hölls ett seminarium om kognitiva hjälpmedel.  Föreläsningen ingick i en seminariedag på Karlstads universitet som anordnades av fakulteten för samhälls- och livsegenskaper.

En undersökning gjord av FoU(Forskning och Utveckling) Välfärd Värmland som behandlar tillgängligheten av kognitiva hjälpmedel i Värmland, var utgångspunkten för ett av seminarierna under seminariedagen. ASP Bladet var där och fick höra Therese Karlsson och Kajsa Jansson tala om hur kognitiva hjälpmedel kan underlätta tillvaron för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Therese Karlsson är adjunkt på Karlstad universitet och även anställd av FoU. Kajsa Jansson är brukare med erfarenhet av kognitiva hjälpmedel. Hon har även i en artikelserie i ASP bladet skrivit om vilka hjälpmedel som finns att tillhandaha.

– Kognitiva funktioner är processer som hjälper till att skapa ordning, ge sammanhang och göra världen begriplig. De bearbetar och förmedlar information och är kopplade till minnet.  De kognitiva funktionerna hjälper oss att klara av livet på ett bättre sätt, Therese Karlsson
– Om de kognitiva funktionerna är nedsatta kan man få svårt att komma ihåg saker, säger Therese. Hon menar vidare att problemen också innefattar svårigheter som att ta initiativ, planera sin tillvaro och lära in nya saker.

Det finns en mängd hjälpmedel som kan underlätta vardagen. Kajsa Jansson har som brukare erfarenhet av en del av dessa hjälpmedel. Hon har skrivit en artikelserie i ASP bladet om kognitiva hjälpmedel. Kajsa säger att de ska förebygga, förbättra och kompensera nedsatt och förlorad kognitiv funktion.  För att få ett fungerande vardagsliv behövs strukturer och strategier. Ett lämpligt hjälpmedel kan vara en hjälp till behövlig balans i vardagslivet.

En gemensam sortimentslista finns sedan 2008 där landstinget och värmländska kommuner kan förskriva hjälpmedel. Men det tillsattes inga ekonomiska medel från början. Detta medförde att tillgången på hjälpmedel var obefintlig. Det var först i slutet av 2009 som situationen förändrades till det bättre.

Therese Karlsson säger att undersökningen som hon och Per Folkesson gjorde, visade att det var svårt att hitta en kvalificerad person som kunde förskriva ett hjälpmedel. Det finns dessutom ett begränsat sortiment som medför att det blir svårare att hitta rätt hjälpmedel till visst ett behov.

– Väldigt få vet att det finns hjälpmedel. Det gäller både brukare och vårdpersonal, hävdar Kajsa Jansson.  Hon säger vidare att det saknas kunskap bland personal inom vården om de hjälpmedel som finns.
– Det behövs nytänkande, menar Kajsa.

Therese Karlsson berättar att undersökningen visade att kognitiva hjälpmedel och kognitivt stöd inte är en del av det totala stödet. Det är helt enkelt inte implementerat i verksamheten.

Förskrivningen av hjälpmedel styrs av vad som sägs i Hälso- och sjukvårdslagen. Där står det att landsting och kommuner var för sig ansvarar för hjälpmedel. Den enskilde får inte hamna i kläm mellan kommun och landsting utan förskrivningen måste ske smärtfritt. Kommuner och landsting har i Värmland ett gemensamt ansvar för hjälpmedel inom hälso- och sjukvård. En kostnadsnyttobedömning som nationalekonomen Per Dahlbäck har gjort, visar att kognitiva hjälpmedel bidrar till en positiv ekonomisk situation både för den enskilde samt för samhället.

En annan aspekt som Therese och Kajsa tog upp är rättighetsperspektivet. En person som bryter benet får direkt kryckor eller om det är en ännu en allvarligare kroppsskada, en rullstol.

– Varför gäller inte samma tänkande för psykiskt funktionshindrade, undrar Kajsa Jansson.

Kognitiva nedsättningar bör lyftas fram i fler sammanhang, tycker Kajsa och Therese. De menar vidare att detta skulle avdramatisera problemen och hjälpmedelsanvändningen.  Användningen kan hjälpa till att öka livskvaliteten, ge en självständighet och delaktighet inte bara i arbete eller studier, utan främjar också en fritid som känns rolig och innehållsrik.

Exempel på olika hjälpmedel

Handdatorer: ger struktur och hjälper att komma ihåg.
Mobiltelefonen: bra för påminnelser
Timstock: hjälp om du har problem att uppfatta
Medicinkarusell: låter tills du har tagit medicinen
Tyngtäcken: ger bättre kroppsuppfattning och nattsömn används som alternativ till sömnmedicin.
Shake Awake: förstärkt väckarklocka
Almanacka: klassisk påminnare

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad