Hemmets hjärtrum

I fjol startade KBAB projektet Hjärterum, ett bostadskoncept i samarbete med Karlstads kommun, Karlstads studentkår och privata hushåll. Efter framgången 2015 görs en ny satsning för att hitta boende till höstens studenter.

Från och med vårterminen 2016 lämnar Karlstad kommun inte längre någon bostadsgaranti till blivande studenter vid Karlstad Universitet. För studenter finns ingen bostadskö utan det är först till kvarn som gäller när boendena släpps.

Inför terminsstart räcker de cirka 1400 studentbostäder inte på långa vägar. Detta är ett problem som Karlstad kommun delar med många andra universitetsstäder. ASP Bladet har pratat med Mats Hedlund, strategisk koordinator på KBAB som nu genomför en ny satsning på fjolårets framgångsrika projekt Hjärterum.

Privata hushåll
Projektet innebär att uppmuntra privata hushåll att hyra ut rum till studenter under en begränsad tid när trycket på studentbostäder är som störst. KBAB fungerar som bostadsförmedlare och kan även hjälpa till med tips och råd, förmedla regler kring uthyrning med mera. Det är sedan upp till uthyrare och student att skriva kontrakt om hyra, tid och andra detaljer. I fjol hoppades initiativtagarna att få cirka fyrtio boenden via Hjärterum, men resultatet blev över hundra.

Kritiska veckor
Det är de första veckorna på terminen när alla ska ha boende samtidigt som är kritiska. Lite längre in på terminen blir det en del ledigt igen och i november förra året fanns det studentbostäder till alla.

– Vi hoppas att många karlstadsbor ställer upp även i år, så att ingen student behöver tacka nej till sina studier på grund av de inte hittar någonstans att bo. Vi är jätteglada att så många öppnade hjärtat och sina hem för studenterna, säger Mats Hedlund.

Karlstads tätort
Boendena ska helst ligga inom Karlstads tätort men det finns inga givna ramar om storlek eller vad som ska ingå i boendet. KBAB utför en besiktning av bostaden innan den förmedlas till en lämplig hyrestagare.

– Det finns såklart en lägstanivå gällande standarden men det är upp till uthyraren att bestämma vad som ingår. Vi kan också ge vissa riktlinjer om en rimlig hyra. En studentlägenhet på ca 20 kvadratmeter har en månadshyra på ca 3400 kr. Då ingår bredband, vatten och el, berättar Mats Hedlund till ASP Bladet.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek

Kommunalt bostadsbolag? En bra vinst för kommunen

De allmännyttiga bostadsbolagen är en bra affär för kommunerna, detta enligt Hem & Hyra som tagit del av Boverkets statistik. Kommunerna tog ut 1,2 miljarder kr ur sina bostadsbolag enligt statistiken.

I Karlstad tog kommunen ut ca 10,4 miljoner kr ur KBAB under 2013. Men många bostadsbolag har stora renoveringsbehov, särskilt miljonprogrammen. Hyresgästföreningen är kritisk till kommunernas uttag av pengar från sina bolag.

– Pengarna borde stanna i bostadsbolag och gå till att renovera och bygga nya bostäder. Värdeöverföringarna blir en form av dubbelbeskattning av hyresgästerna, berättar Marie Linder, hyresgästföreningens ordförande för Hem & Hyra.

Detta i en kommentar om uttagen som har skett i Stockholm, där 1 miljard totalt har tagits ut ifrån tre bostadsbolag.

Det är lagligt för kommuner att ta ut pengarna från bostadsbolagen. Men kommunerna kan endast göra detta om pengarna går till sociala och trygghetsskapande åtgärder. Som exempel tar Hem & Hyra upp följande: rusta upp idrottsanläggningar, göra det enklare och lättare för företag att etablera sig och göra det möjligt att bygga bostadsrätter i områden med många hyresrätter.

Av den statistik som finns, som Hem & Hyra rapporterar om, så har 260 st bostadsbolag lämnat rapporter till de olika länsstyrelserna i landet från vilket Boverket har hämtat sin statistik. Av dessa bolag så har 101 st gjort utdelningar av pengar till kommunerna. 92 st delade ut inom de ramar som lagen sätter medan 11 st delade ut för mycket pengar till sina respektive kommuner.

Dessvärre så innehåller lagen mot otillåten värdeöverföring inga sanktioner för de kommuner som tar ut för mycket pengar. Men enskilda medborgare kan dock begära att kommunens beslut granskas av förvaltningsrätten.

Hem & Hyra bygger sin rapportering från den sammanställning som Boverket har gjort.
Hem & Hyras artikel finns att läsa här: http://tinyurl.com/kybzyfk

Text: Johan Holst
Foto: Stefan Ek

Bolöshet och hemlöshet lokalt

I Karlstad jobbar kommunen bland annat med bostadssociala kontrakt, för utsatta grupper. I en stad på 87 000 innevånare, uppskattar kommunen att cirka 250 personer är öppet hemlösa.

Kommunen ser det som sitt åtagande att kunna tillhandahålla bostad åt alla och använder sig av något som kallas ”bostadssocialt kontrakt” för de utsatta grupperna. Detta innebär att den sökande, om vissa kriterier uppfylls kring bland annat drogfrihet, kan få ett andrahandskontrakt där kommunen står som förstahandshyresgäst.

Utöver de bostadssociala kontrakten finns det ett antal olika lösningar som en bostadsgrupp på kommunen jobbar med. Till exempel ett tak-över-huvudet-garanti, där de använder sig av värdshus, vandrarhem och hotell för att klara av belastningen. För samma ändamål blockhyrs också en fastighet med sexton lägenheter, varav åtta används för så kallat akutboende. Att blockhyra innebär att man hyr ett helt hus med flera lägenheter av en fastighetsägare, och att man sen i sin tur hyr ut lägenheter i andra hand.

Andra lösningar som finns är kontrakt för kommunplacerade flyktingar, hyresgaranti, bostad först och kommunala hyresgarantier, och kraven för dessa skiljer sig åt en del.

Karlstads kommun samarbetar idag med elva fastighetsägare och jobbar med boplaner i form av trepartsavtal mellan sökande, kommun och hyresvärd. Ett system som man tycker fungerar bra där alla är nöjda, säger man i ”Bostad för alla”-rapporten. Ett samarbetsavtal mellan Karlstads Bostads AB (KBAB), Socialtjänsten och Arbetsmarknads- och socialnämnden reglerar åtgärder och stödinsatser.
Riktlinjen är att tio procent av tillgängliga lägenheter ska reserveras för bostadssociala kontrakt och kommunplacerade flyktingar.

Text: Roger Trondsen
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Ska man verkligen behöva vara en kostnad för att få hjälp?

Jag försöker att inte tänka på det. Ibland kryper det dock fram, tankarna på allt jag missat, allt jag inte kunnat göra eller köpa.

Det finns många faktorer som spelar in på de här negativa tankarna. Att hela tiden vara tvungen att avstå från saker och att aldrig kunna spara ihop till något. Känslan av att inte göra rätt för sig, att behöva tigga till sig pengar från staten varje månad, pengar som andra, arbetande människor betalat in i skatt.

Jag har hela tiden försökt att kosta så lite som möjligt, att vara en så liten börda jag kunnat. Jag bodde till exempel hos mina föräldrar tills jag var 28 år för att jag inte ville ansöka om bidrag till en egen lägenhet. Under perioder då jag har mått sämre har jag struntat i att ansöka om försörjningsstöd helt eftersom jag inte spenderat pengarna jag tidigare fått.

Detta är dock ett problem, man skall kosta för att få hjälp. Är man inte en tillräkligt stor ekonomisk belastning blir man lätt bortglömd i byråkratin. Ett konkret bevis på detta framkom när jag deltog i verksamheten Gemet. Där erbjöds jag en bidragsanställning av personalen. Erbjudandet kom vid ett perfekt tillfälle, jag kände mig redo för ett arbete. Jag jobbade redan i stort sett fulltid så det enda som skulle ändras var ekonomin och att det skulle innebära ett lite större ansvar genom handledning av nya deltagare.

Sagt och gjort, med tal om att det praktiskt taget bara var det administrativa kvar att ordna började jag planera för att kunna hämta ut min första lön. Några dagar senare kom beskedet från IFA att jag inte kunde få anställningen. Enligt beslutet var jag inte en tillräkligt stor ekonomisk belastning. Jag blev helt enkelt bortvald för att jag försökt att kosta så lite som möjligt.

Jag förstår givetvis principen, men för mig kändes det som att straffas för att jag inte sökt allt försörjningsstöd jag kunde. I ren trots ansökte jag om bostad samt flyttbidrag. Jag hade sedan tidigare stått i kö hos KBAB ut i fall att något skulle hända så det dröjde inte länge innan jag skaffat en lägenhet. Jag är fortfarande arbetslös men jag har i alla fall flyttat upp ett par steg i belastningshierarkin.

Missförstå mig inte nu, jag är fruktansvärt tacksam för det sociala skyddsnät vi har i Sverige och skulle gladeligen betala skatt om jag kunde. Vad jag dock skulle vilja efterlysa är det som förmodligen nämnts hundra om inte tusentals gånger, nämligen att se till individen mer.  Det är alldeles för lätt att hamna mellan stolarna i byråkratin. Man rynkar lätt lite på näsan när man läser om cancersjuka som tvingas ut i arbete tillsammans med blinda människor med grav autism. Detta samtidigt som det finns tusentals människor som är arbetsföra och verkligen vill jobba.

Visst har myndigheterna ett ansvar här men de verkligt skyldiga i dramat är bidragsfuskarna som sett till att alla dessa regler och stadgar överhuvudtaget behövs. Även om en väldigt liten andel av de som söker bidrag är fuskare drabbas alla. Dels kostar det skattebetalarna extra men framförallt möts ärliga bidragstagare med större misstänksamhet och vissa faller som i exemplen ovan helt genom maskorna.

Text: Mattias Fahlgren