Etikettarkiv: KBT

Ny nätbehandling mot aggressionsproblem

IMG_1168I Linköping ligger en ny terapeutisk studie i startgroparna. Tanken är att ge internetbaserat stöd till människor som i sina nära relationer har problem med aggressioner. Enligt uppgifter på Linköpings universitets hemsida, är studien en av de första i världen av sitt slag. Studien är en del av ett större projekt i Socialstyrelsens regi med fokus på våld i nära relationer. Den terapeutiska inriktning man använder sig av är kognitiv beteendeterapi (KBT).

Tina Gustavsson från Töcksfors är sistaårsstudent på psykologiprogrammet och berättar i en intervju för P4 Värmland att man behöver deltagare till studien.

– Det är många som har problemet som inte vågar söka hjälp för att det är så skamfyllt, säger Tina Gustavsson till radiokanalen. Hon tror att internet kan vara ett sätt att nå personer som inte vågar söka hjälp ansikte mot ansikte.

Text: Therese Nilsson

Det kommer aldrig gå…

flicka och hund_redigerad-1Jag tror de flesta känt någon gång att ”Det kommer aldrig gå, jag som är så höjdrädd!”, eller att man undviker öppna platser, hissar eller stora folkmängder för att försöka hålla ångesten i schack.

Kanske är det tvärtom? Att om man som höjdrädd ger sig tusan på att måla husväggen, eller utsätta sig för folk­mängder, i lagom doser, blir starkare av det? Att man stärks av att tilltala främmande människor, om än bara för att fråga vad klockan är, eller kanske inte åker den där flygresan till Island, men kanske tar en fika på flygplatsen, utan att åka någonstans, som en början?

Studier visar att det är mindre farligt att åka flygplan än att köra bil. Att flyga är för en flygrädd en mardröm, man kan ju inte hoppa av ett plan i luften, såsom man kan på tunnelbanan eller på bussen, men det går. Man kan låta bli att åka till platser som Island, dit det krävs att man åker flygplan, men kanske åka en helg till Stockholm med inrikesflyg, sova bra innan, ta en lugnande tablett och inte sitta vid fönstret om man kan välja.

PERSONLIGT
Undertecknad har nyligen varit på Kana­rieöarna, och där bjöds många situatio­ner; folktomma mörka gator där man kan bli rånad eller våldtagen, folkrika gator med ficktjuvar, restauranger med hög ljudnivå och stimmigt med folk. Det bjöds även på resor med buss högt upp i bergen, med stor buss och smala vägar med bara stup på ena sidan. Där finns även flygplatser där jag känner att jag ska bli arresterad i säkerhetskontrol­len och flygplan där varje ändrat motor­ljud tolkas som att en av motorerna lagt av så vi måste nödlanda i havet och blir uppätna av hajar… men jag åkte ändå!

ANPASSNING
Enligt KBT, Kognitiv beteendeterapi, kan man släcka ut fobier, helt eller delvis, genom att sakta närma sig det man är rädd för. Först kan man få se det skrivna ordet ”spindel” och tala om detta, sen en tecknad bild, därefter ett foto. Redan det skrämmer många med spindelfobi. Senare kan man få se en liten ofarlig spindel i en burk. Efter det kan man få träffa spindeln utan burken. Till slut kanske man kan klara av att hålla den i handen.

På samma sätt kan man göra med hund­rädsla. Se en bild på en hund, tala om känslorna, kanske hälsa på små valpar, för att till slut klappa en stor hund (må vara inte en aggressiv sådan). Tillsam­mans med hund-vett och etikett, som att man exempelvis aldrig skall klappa en hund utan att fråga ägaren först, och andra bra tips, kan det gå vägen.

ATT GÖRA SJÄLV
Det finns mycket att göra för oss som kanske inte har rena fobier, men som har småsaker att störa sig på. De som är hundrädda kan ju hälsa på i en familj där det finns en hund i en trygg miljö, de flesta har någon vän eller familj med hund eller andra djur. Man behöver inte rida om man är rädd för hästar, men man kan ringa till en ridskola, där är de flesta hästarna lugna, och fråga om man kan få gå genom stallet, kanske ge en morot till en häst utan att man nödvän­digtvis behöver röra vid hästen.

Man kan också, om man är mindre rädd, besöka terrarier, där det finns spindlar och ormar. Undertecknad är inte rädd för ormar, men när jag såg en puffader, i ett terrarium i Göteborg med världens giftigaste ormar, en kort tjock giftorm, kände jag mig inte särskilt tuff, även om det var glas emellan…

KUNSKAP GÖR SKILLNAD
Viktigast dock, för att känna sig trygg, är kunskap; springer man inte barfota på en åker på sommaren, så är sannolikhe­ten för att råka på en huggorm i Sverige väldigt liten. Dessutom så är det få som skadas allvarligt av huggormsbett, är man inte allergisk så behöver man till exempel inte åka in till sjukhus för motgift, men ring alltid Sjukvårdsrådgiv­ningen för att höra vad de säger!

Det finns också lugnande mediciner, men få behöver dem, ofta kan de ha motsatt effekt, alltså att man blir ång­estfylld när man inte kommit ihåg att ta dem, så de ska man ta med måtta. Bättre är KBT-terapi eller egenvård. Tänk logiskt; ser du en orm, gå åt andra hållet, ormar kommer inte efter dig, de blir sannolikt mer skrämda än du. Hur skulle du tänka, om det kom en tio meter hög människa, när du själv bara ligger på marken utan ben? Dessutom; träffar du på en hund, häst eller orm som du är rädd för, skriv upp det i en bok; ”Idag träffade jag en stor hund på gatan, jag blev rädd, men det gick bra!”
Lycka till!

Text och Illustration: Maria Lundby Bohlin

MI och våld i nära relationer

repotage2Inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun har medarbetarna i uppgift att ge stöd till personer som utsatts för våld i nära relationer. Därför erbjuds utbildning i hur man motiverar personer att ta viktiga beslut att förändra sin livssituation, för att på så sätt få ett liv fritt från våld och kränkningar.

Ett av de verktyg som stor del av personalen i förvaltningen har är MI, vilket står för Motiverande Intervju/samtal. Genom att kombinera kunskap om våldets mekanismer och MI kan personalen bättre erbjuda motiverande samtal till de personer som lever i våldsamma förhållanden. ASP Bladet har träffat två av Vuxenavdelningens medarbetare som fått gå utbildningen under våren.

De två, Lena Olofsson och Maria Ohlson-Björlin, var på en utbildning i Stockholm under ett par dagar för att fördjupa sig. Kursledare var Liria Ortiz, leg psykolog och leg psykoterapeut och som arbetar som handledare, författare och är verksam inom motiverande samtal (MI) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Till vardags är hon verksam i Klara kyrka i Stockholm.

Lena hade hört talas om henne innan, vilket inte Maria hade. När de sedan fick inbjudan till kursen, tvekade de inte, utan gick direkt till chefen och bad att få delta. Något de inte ångrar i dag.

– Ortiz var otroligt inspirerande, engagerad och kunnig i det hon talade om. Hon frågade varje deltagare hur de upplevde kursen. Härom veckan fick jag ett vykort som jag skrev till mig själv när jag gick kursen för ungefär ett halvår sedan och vad jag skulle ta med mig, berättar Lena.

Människan i centrum
MI går i korthet ut på att klienten sätts i centrum. I stället för att sätta in en hjälpinsats, så ställs frågorna: Vad vill du? Varför vill du ha hjälp? Och tanken är att klienten själv ska formulera sitt problem och föreslå en lösning. Det handlar om att försöka hitta ett samarbete där båda möts på samma nivå och att visa empati.

– Det primära är att lyssna på vad personen har att säga! Det är också viktigt att behärska ”rättningsreflexen”, att inte gå in och hjälpa till eller komma med goda råd. Lika lite går vi in och styr samtalet, utan allt sker efter personens egna behov och önskemål. Det är även angeläget att inte ställa direkta frågor, utan kanske att linda in dem. Men för den sakens skull, är det är ändå viktigt att våga fråga och bli uppmärksam på olika signaler, säger Lena och Maria.

– Vi fick veta att den här metoden går att tillämpa inom andra områden, inte bara kring våld, avslutar Maria.

Kursen gav mersmak, och de kommer att fortsätta med MI-övningar och gå fler kurser i fortsättningen.

För de inom förvaltningen som är intresserade, så kommer Liria Ortiz att hålla kursen två gånger under nästa år.

Text: Liselotte Frejdig

KlaraHälsan Karlstad: ”Sjukskrivningarna ökar igen”

6F6A0995Sjukskrivningarna ökar igen på grund av organisationsförändringar i arbetslivet, säger Per Jernstedt som arbetar på ClaraHälsan. En del av dessa problem behandlar man i deras verksamhet.

ClaraHälsan startades 1953 och är en privatägd företagshälsovård för företag i karlstadsområdet. Det är 22 personer som arbetar där, bland annat läkare, beteendevetare och arbetsmiljöingenjörer. Per Jernstedt är socionom och den behandling som han erbjuder är beroende av vad kundens behov är. För det mesta har han fem stycken besök per dag med KBT (kognitiv beteendeterapi) – inriktad behandling.

Den vanligaste orsaken till att folk söker sig till ClaraHälsan är på grund av stressrelaterad ohälsa som utmattningssyndrom. Även krishantering i samband med uppsägningar på arbetsplatsen förekommer. Det är ett påfrestande arbete, därför använder sig personalen av möjligheten till extern handledning och även internt kan de stötta varandra.

– Besparingarna inom den offentliga sektorn slår hårt mot all personal. Inom den privata verksamheten ska lönsamheten öka och detta resulterar i att man säger upp personal, säger Per Jernstedt.

Unga kvinnor mest utsatta
Sjukskrivningarna ökar igen, menar Per, efter att ha minskat under några år, på grund av ändringar i regelverket som politikerna genomförde. Det är mest hos unga kvinnor som sjukskrivningarna ökar, och det är de psykiatriska diagnoserna som tilltar. Det är sista året som ökningen har varit markant på grund av många organisationsförändringar i arbetslivet. I maj 2013 var det 3800 personer sjukskrivna i Värmland, 2500 var kvinnor och 1300 var män.

– Det är tuffa tag på arbetsmarknaden i dag, utvecklingen verkar inte gynnsam, menar Per.

Många administrativa arbetsuppgifter har tillkommit. Det man utbildade sig till får man inte alltid arbeta med på bekostnad av olika dokumentationskrav.

De gamla bruksorterna i Värmland har det svårt just nu, exempelvis i Hagfors och Munkfors kommun. Det beror på att det saknas sysselsättning för människorna i dessa kommuner. Detta gör att den psykiska ohälsan ökar, viket resulterar i att folk får minskad framtidstro.

– Det är viktigt att människor är noga med sin egen återhämtning. Man bör söka hjälp när man inte orkar med i livet. Detta är väldigt komplexa frågor, arbetslivet och privatlivet måste fungera ihop, avslutar Per Jernstedt.

Text: Olle Stagnér
Foto: Kid Overgaard