Första linjen har fått pris för sitt samarbete med ungdomar!

Första linjen är ett samarbete mellan landstinget och kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Forshaga och Kil. Verksamheten har tilldelats den nationella utmärkelsen Psynkpriset 2016 i kategorin samverkan. Priset ges för förtjänstfulla insatser kring barn och ungas psykiska hälsa.

ASP Bladet har pratat med Christina Sand som är avdelningschef för Första linjen. Verksamheten finns till för barn och unga mellan 6-20 år och syftar till att så tidigt som möjligt erbjuda hjälp och stöd till de som har av olika anledningar lindring till måttlig psykisk ohälsa. På mottagningen arbetar två psykologer, fem socionomer, en sjuksköterska, en administratör samt avdelningschef.

– Det här är ju ett samarbete mellan kommun och landsting och att vi i personalen har så olika kompetens gör att vi har större möjligheter att ringa in problemet och ge de unga samt deras familjer den hjälp de behöver och vill ha, säger Christina

Under de snart två år som mottagningen funnits har cirka 1 200 barn och ungdomar sökt hjälp via Första linjen. Christina Sand berättar att det är nästan lika många pojkar som flickor som vill ha hjälp och att det de flesta sökande är mellan 16-19 år.

– Ångest, nedstämdhet, oro och stress är de vanligaste problemen. Många av de negativa känslorna och tankarna är kopplat till skolsituationen, berättar Christina.

Pris för samverkan
Verksamheten fick 2016 utmärkelsen Psynkpriset för sin samverkan med unga. Priset instiftades 2010 och i kategorin samverkan utdelas utmärkelsen till konkreta exempel eller verksamheter där samverkan bidragit till praktisk nytta för barn och ungas psykiska hälsa.Christina anser att de hade aldrig kunnat starta denna typ av verksamhet utan ett samarbete med unga.

– De ser saker ur sitt perspektiv och hjälper oss att sätta fokus på vad som är viktigt för dem. Den här verksamheten bygger ju på att barn och unga ska tycka att det är lätt att få kontakt och hjälp. Då måste det finnas kontaktvägar och en miljö som barn och unga känner sig bekväma i.

Christina berättar att ungdomsgruppen bland annat har varit med och färgsatt mottagningen. De unga har uttryckt ett behov av att personalen ska kunna tillhandahålla självhjälp. ”Vad kan jag själv göra för att må bättre?” De tycker även att skolan bör ta upp ämnet psykisk ohälsa i mycket större utsträckning. Ungdomarna har också haft önskemål på en webapplikation för att kunna kontakta och boka en tid hos Första linjen. En sådan app är i princip klar och Christina tror att den kommer sättas i drift efter sommaren.

– Många barn och unga känner sig inte bekväma med att prata i telefon eller anpassa sig efter telefontider, menar Christina.

I applikationen kommer det att finnas skrivfält och man kommer även kunna använda sig av emoji-symboler om man tycker det är svårt att formulera sina besvär i ord. Det kommer också att finnas kryssalternativ för att på ett enkelt sätt förmedla sitt mående samt behov av hjälp.

Kontakt
Första linjens lokaler ligger på Drottninggatan 1B i Karlstad och har öppet dagligen. Man kan också sms:a på 070-244 95 11 eller mejla forstalinjen@liv.se. På http://www.liv.se finns ytterligare information.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Första linjen

På jobbet: Hasse Pettersson, Samtalsterapeut, Krismottagningen för män

På jobbet har besökt Hasse Pettersson, en av samtalsterapeuterna på Krismottagningen för män. För ASP Bladet berättade han om sitt arbete med män som söker hjälp i olika krissituationer

Kan du berätta om din yrkesbakgrund?
– Till yrket är jag terapeut och har gått en psykoterapiutbildning i Göteborg. Jag har jobbat 25 år på socialförvaltningen i Karlstads kommun. Mitt första jobb var på Kronoparken, där jag arbetade som barnomsorgsassistent/administrativchef. Under åren på Kronparken jobbade jag också som familjeterapeut och trygghetsutvecklare tillsammans med polisen. Jag var även en del av projektet Kronolyftet. För 16 år sedan började arbeta på SamtalsAkuten och 9 år tillbaka är jag på Krismottagningen för män. Jag var en av initiativtagarna till SamtalsAkuten och Krismottagningen för män.

Vad är Krismottagningen för män?
– Det är en öppen krismottagning där män kan vända sig till i akut livskris. Det kan handla om precis vad som helst, sorgearbete, våld, relationsproblematik osv. Den som besöker Krismottagningen får garanterat träffa en man. Vi är två personer som jobbar här. De som driver verksamheten är Karlstads kommun, Forshaga kommun, Hammarö kommun, Kils kommun, Landstinget i Värmland och Svenska Kyrkan.

Hur fungerar samtalsstödet?
– Männen som söker sig hit har gjort ett aktivt val att de vill söka hjälp. Det börjar med att den som behöver hjälp ringer och ber om en besökstid. Vi har målsättningen att inom en vecka ha det första mötet. Man har möjlighet att gå tio gånger och varje möte är en timme långt. Vi för inga journaler men skriver minnesanteckningar som kastas när det är avslutat. Om personen varit utsatt för våld, eller är själv en förövare kan han få gå längre än tio gånger. 40 procent av de som kommer till oss har använt våld eller varit utsatt för det. Vi har även ickevåldsgrupper sedan ett år tillbaka. Vi träffas tjugofyra gånger i grupp och behandlar åtta olika teman som är kopplat till våld exempelvis: fysiskt och psykiskt våld, vad är våld och vilka konsekvenser våldet får. Ickevåldsgruppen bygger på olika övningar som exempelvis rollspel eller skriftliga och muntliga uppgifter.

Vilka typer av kriser möter du?
– De kriser jag oftast stöter på är relationsrelaterade. Det är oftast i situationer när risken att bli lämnad i en relation som man försöker att göra någonting åt sitt beteende. Då finns motivationen för förändring, man vill ju inte att relationen ska gå om intet. Våld är som sagt också en vanligt förekommande anledning att söka hjälp. Det kan handla om att man är arg, irriterad och har svårt att tygla sitt humör. Andra typer kriser jag möter är olyckor, sjukdom eller nära anhörigas dödsfall.

Vilka män söker sig till krigsmottagningen?
– Det är vanliga män som kommer hit, från de flesta samhällsklasser. Vi har dock få personer med utländsk härkomst. Jag har fyra samtal per dag och har kontinuerlig kontakt med 25 -30 personer.

Vilka förändringar har du sett under de år som du jobbat som terapeut?
– Medvetenheten bland män har ökat, man söker oftare hjälp idag än tidigare. Det är inte så skämmigt längre. Två områden som har ökat under senare år är spel och sexberoende.

Vilka egenskaper behöver en samtalsterapeut?
– Naturligtvis ska man vara lyhörd, stå ganska stadigt själv och vara medveten om sin egen livssituation. Nyfikenhet och humor, det använder jag en hel del. Att man också kan lägga in ett skratt i behandlingen, om det kommer vid rätt tillfälle, vill säga. Det behövs också trygghet och erfarenhet.

Vad är den största utmaningen i ditt arbete?
– Jag älskar nybesök. Det är min utmaning, för då vet jag inte vad som väntar. Då är jag nyfiken och vill utforska. Jag har alltid en del information om personen innan, men ändå frågar jag varje gång vad han vill ha hjälp med. Ibland kan det vara så att det finns ytterligare saker som dyker upp.

Vad i ditt jobb ger dig tillfredsställelse?
– Tillfredsställelse får jag när personen får bättre självkänsla, blir starkare och mår bättre. Det ger en återkoppling till mig, ett kvitto på att vi är på rätt väg. Sedan vet jag, eftersom jag har lång erfarenhet, att alla inte kan bli hundraprocentigt bra, ändå gör man det bästa av situationen. Det är en tillfredsställelse när en person går från offer till att ta aktiva val som gör att individen vågar gå vidare och utvecklas.

Hur ser du på framtiden för Krismottagningen för män?
– Här måste det bli en enorm utveckling, så att vi kan ta emot ännu flera män. Vi har för små resurser idag. Det läggs mycket pengar på kvinnor som mår dåligt, men det finns även många män som inte mår bra. Män ska ha lika stor möjlighet att söka hjälp. Vi måste utöka vår verksamhet och det ganska snart.

Text och foto: Henrik Sjöberg

Korta frågor:
Ålder: 63
Bor: Klara, Karlstad
Familj: Sambon Margith
Senaste lästa bok: Spela lagom, Anton Gustafsson, Adam Svanell
Senaste sedda film: Wallander
Favoritmat: Sushi
Drömresa: São Paulo

PÅ JOBBET: Agneta Mannhard, Personalsekreterare

Vad innebär ditt jobb som personalsekreterare? Det innebär att jag ska vara ett stöd för våra chefer i organisationen, med allt som kommer upp vad gäller personalfrågor, arbetskraft, rehabilitering, friskvård, rekrytering, jämställdhet, samverkan, kompetensutveckling, lönesättning, ja, allt möjligt.

Vad har du haft för jobb tidigare? Jag har faktiskt jobbat som tandsköterska i 10 år. Men det blev arbetsbrist, och då tänkte jag att jag måste läsa in min gymnasiekompetens, treårig ekonomisk. Men det var inget jag riktigt ville jobba med, så då fick jag gå vidare till Personal och organisation, som det hette då.  Direkt efter den utbildningen så jobbade jag som löneadministratör på centralsjukhuset ett tag. Sedan har jag även arbetat som konsult med arbetsinriktad rehabilitering, där man arbetade mot arbetsgivare och försäkringskassan, och jobbade med människor för att hjälpa dem ut i arbetslivet. Jag har även jobbat på försäkringskassan som arbetsskadehandläggare och efter det har jag har arbetat som personalsekreterare inom Hammarö  och Kils kommun.

Vad är det svåraste med ditt jobb? Det svåraste är nog rehabiliteringsdelen. Människor som inte klarar av det jobb som vi har åt dem, att vi tvingas säga upp dem, och att man inte vet vart de tar vägen och hur det ska gå för dem. Det är väl egentligen det svåra, tycker jag. Eller när det blir stora konflikter i arbetsgrupper, det kan jag tycka är lite tufft att få ordning på.

Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Ja, det är att hålla sig ajour med alla arbetssätt, att kunna gå ut med alla nyheter. Det gäller ju att få andra människor att utvecklas också, man måste se till att vi verkligen har rätt kompetens. Det här är en förvaltning som förändras hela tiden. Det kommer olika jobbpaket, och det händer saker hela tiden på arbetsmarknaden, och vi måste möta upp det här, och då gäller det att även vi som personal har rätt kompetens och erfarenheter och hänger med i utvecklingen.

Hur många chefer jobbar ni med? Jag tror vi arbetar med totalt 30 chefer, och det finns ytterligare en personalsekreterare som jag jobbar med, där vi delar hälften var. Men då jobbar vi med alla i förvaltningen. Sen har vi ju olika projekt centralt med andra personalsekreterare i kommunen. Vi har till exempel en rehabiliteringsgrupp, som jobbar med hur rehabiliteringen ska se ut i hela kommunen, och vi jobbar fram olika policydokument. Sen är jag med i en rekryteringsgrupp som ska ta fram hjälpmedel för cheferna vid rekrytering. Vi ska få fram en mall som gäller i hela kommunen. Det är intressant och roligt att både jobba med förvaltningsspecifika områden och kommunövergripande frågor tillsammans med andra personalsekreterare i kommunen. Det är ett brett arbete och det är många olika uppgifter man jobbar med.

Hur är skillnaden med att jobba i Karlstad istället för Kil? I Kils kommun jobbade jag som ensam personalsekreterare för alla förvaltningar i kommunen. Där var jag inne i alla verksamheter och jobbade med alla chefer i kommunen. Här i Karlstad tror jag det finns ungefär nio personalsekreterare totalt. Då har man stöd av varandra. Det är kanske därför jag tog jobbet i Karlstad, för att det är roligt att ha kollegor att jobba och samråda med.

Hur många är anställda i förvaltningen? Ja, det här är ju en jättesvår fråga eftersom vi har så kallade ”jobbpaket”, så det beror ju  på hur man räknar. Men jag har hört sägas att det är omkring 500 personer, och sen finns det många därutöver i jobbpaketen.

Hur ska Karlstad fungera för att fungera bäst? Vi håller på med information om ett nytt samverkansavtal just nu, där vi ska se över hur utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper fungerar. Tanken är att arbetstagarna ska känna sig delaktiga och vara med och jobba med utveckling på sin arbetsplatsträff. Det är ju så att det inte bara ska vara informationsmöten, utan det är också viktigt att ta vara på personalens kunskaper och idéer. Det är en utmaning att jobba med, och det är en liten del av det vi jobbar med just nu på personalenheten.

Vill du kalla situationen just nu en kris? Ja det är ju många människor som kommer in just nu. Och det har bland annat att göra med uppsägningar och att försäkringskassan har hårdare regeltolkning för sjukersättning, så många människor hamnar i knipa. Då kan man fundera på hur vi kan välja att jobba med alla de som kommer in. Det är ju tufft ute på verksamheterna, att hinna med att ta emot trycket. Det är klart att det även påverkar oss, vi måste försöka vara ett stöd för cheferna, för de har saker som brådskar. Då vi får gå in och hjälpa till med personalfrågor – och försöka finnas ute bland verksamheterna, så att de inte behöver ringa eller komma hit. Detta är något vi ska jobba mer med, att inte bara vara här på personaleneheten, utan även jobba ute på fältet, nära personalen och cheferna.