Etikettarkiv: KLURA-projekt

K.L.U.R.A. tar avsked

KLURA-projeket är nu avslutat efter ett och ett halvt års kompetensutbildning. Den sista utbildningsdagen hölls den 30:e oktober i Bibliotekshusets sessionssal.

Inbjudna talare var Agnetha Halvarsson från ApEl utvärdering, Bjarne Andersson, kommunalråd i Kristinehamns kommun och Monica Persson förvaltningens socialdirektör. Utbildningsdagen avslutades med föreläsaren Klas Hallberg.

Jennie Holmberg, KLURA:s projektledare, inledde dagen med att säga att hon inte trodde att projektet skulle bli så stort.

– Projektet växte under arbetets gång. Vi funderade också mycket på om utbildningarna passade och om folk skulle komma till seminarierna.  Vi oroade oss i onödan. Utbildningarna och seminariedagarna har varit fullbelagda. Vi har till och med fått neka människor på grund av för få platser vid vissa utbildningar, säger Holmberg.

Under ett och ett halvt år har KLURA-projektet haft 630 unika deltagare från Karlstad och Kristinehamn. Till detta kan sägas att 220 deltagare har kommit från olika samarbetspartners och andra kommuner.

En filmdokumentation i Mediagruppen Karlstads regi visades. Filmen hade gjorts under året för att visa på vad KLURA-projeket är med exempel från olika föreläsningar. Den innehöll också röster från politiker, företrädare för KLURA och andra berörda deltagare. Filmen finns upplagd på Youtube.

Lärande utvärdering

Agneta Halvarsson och Helena Svensson från ApEL, ett forsknings- och utvecklingscentrum, har utvärderat KLURA-projeket.  Helena Svensson höll i presentationen av utvärderingen och

betonade mycket lärande utvärdering som ett verktyg, för att kunna överföra kunskaper från utbildningsprojekt till det praktiska arbetet på arbetsplatserna.

Meningen med lärande utvärdering är att kunna påverka projektet när det pågår, att komma in i processen medan den fortgår, till skillnad från tidigare då projektutvärderingen kom i slutet av projektarbetet.

KLURA har varit ett välskött projekt, i genomförande och uppföljning, och har svarat på de behov som man har uppgett man har haft. Svensson säger också att deltagarna har varit väldigt nöjda med utbildningarna, särskilt metodutbildningarna har varit populära och uppskattade.

– Det gäller nu när projektkontoret packas ner, att fånga upp det lärande som har ägt rum, både på arbetsplatsen och bland cheferna, menar hon.

Utvärderingen visar också att KLURA har bidragit till ökade förutsättningar att utveckla verksamheten gentemot klienterna. Det visar sig att mervärdet har blivit större eftersom utbildningsdeltagarna kommer från olika avdelningar och från olika kommuner, i det här fallet Kristinehamn och Karlstad.

Hur man integrerar ny kunskap är avgörande för vardagsarbetet. För att detta ska fungera måste organisationen vara lärande. Det gäller att förändra medan projektet pågår, menar Svensson.  Det här sättet att jobba på har resulterat i att projektet som helhet har utvecklats på ett bra sätt.

– Som utredare medför arbetssättet att man får en chans att göra en utvärdering som betyder något, säger hon.

”Vi kan kalla det här för en kick-off”

Från politikens värld var Bjarne Andersson, kommunalråd i Kristinehamn, representant.

– Det här är en kick-off, så ser jag det. Den här avslutningen är starten för något nytt. Vi har gått kurser och utbildat oss. Det här måste vara starten för ett nytänk som vi bygger framtiden på, deklarerar han.

Kompetensutbildning är ett steg i rätt riktning, för det handlar om att få de som jobbar inom socialtjänsten att känna entusiasm och glädje i arbetet. Utbildningarna ska göra avtryck bland brukare och klienter. Andersson menar att detta är det viktigaste.

Andersson tryckte på tre saker som är viktiga för att lyckas med kompetensutbildning.

– Får vi ihop entusiasm och glädje med kompetens, tror jag att vi kan skapa ett vinnande lag, säger Andersson.

Kristinehamnspolitikern hänvisade till Helena Svenssons arbete och tyckte det var ett mycket bra sätt att bedriva uppföljning på. Han menade också att forskning borde bedrivas på det här sättet.

– Man är mitt i verkligheten och stöttar de som håller på med det här och kan ge feedback direkt. Den gamla modellen som man har hållit på med tidigare, när utvärderingen gjordes långt senare efter projektets avslut, känns inte så jättebra, menar han.

– Vi är väldigt nöjda med KLURA, för det har bidragit till en ökad kompetens i Kristinehamn, säger Andersson.

Att knyta ihop säcken

Monica Persson, socialchef i Karlstads kommun och förvaltningens högste representant, fick äran att knyta ihop klurasäcken.

– Hur många gånger har vi inte hört det, att knyta ihop säcken, på föreläsningar och tänkt på floskelbingo, säger Persson.

Skämt åsido, men ibland är det svårt att undvika klyshor, även hon försöker tänka på att inte hamna i floskelträsket. Språket är viktigt och inom förvaltningens verksamheter används ord som framgångsfaktorer, implementering, brukarinflytande och strategisk planering. Betydelsen som språket har är stor, menar Persson.

Före KLURA:s  start fanns inte de pengar som behövdes men det fanns ett behov av kunskap inom olika områden som exempelvis jämställdhet och mångkultur. Finansieringen av projektet gjordes med pengar från ESF (europeiska socialfonden). Över fem miljoner kronor kom KLURA-projektet tillgodo och projektmedlemmarna blev en stund villrådiga inför den stora mängden pengar.

– Sedan tillkom en faktor som jag inte hade förstått och det var det här med upphandling. Vi hade fått så mycket pengar att vi var tvungna att upphandla alla utbildningar utom de som hade interna föreläsare. Det visade sig att de som inte fått uppdraget överklagade, innan en sådan process är över kan man inte göra någonting, berättar Persson.

Hela processen har varit arbetsam. Det är mycket logistik när det gäller projekt av det här slaget, allt från projektkontor till kaffebröd. Till och med kaffe fick genomgå en upphandling.

– Det här sådant man inte vet, hur mycket arbete det är, förrän man har provat, menar Persson.

– Jag ser KLURA som en väldigt lång läroprocess, för det har varit ett långt projekt. Jag har lärt mig väldigt mycket som förvaltningschef. Ett stort tack vill jag rikta till KLURA som har stått på er och fått oss göra det vi ska. Jag vet att ni har kämpat och är väldigt tacksam för det, avslutar Monica Persson.

Trots alla besvärligheter under resans gång, får man en klar känsla av det har varit ett lyckat projekt. Nu gäller det att integrera all den kunskap som har förmedlats och skapats, i möten mellan människor, för att verksamheterna ska växa på ett bra sätt, så att brukare och klienter ska få största möjliga nytta och stöd.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Länk till KLURA-filmen:

http://youtu.be/y4RwKRQN1TU

Bränt barn skyr inte elden

Många personer drabbas av våld, misshandel, våld i arbetet, våldtäkter, övergrepp och prostitution som förkommer både hos kvinnor och hos män, trauman som leder till problem även i vuxenlivet.

I kommunens KLURA-projekt hålls en föreläsningsserie för personalen med namn ”våld i nära relationer”. En av dem som föreläser är Ann Wilkens som är leg psykoterapeut och som har en egen mottagning i Stockholm. Nyligen föreläste hon i Karlstad om trauma, posttraumatisk stressyndrom och främst om sexuella övergrepp mot barn.

Inför föreläsningen skedde ett hastigt lokalbyte. För de flesta så tänker folk ”det löser sig” men för en del kan en sådan förändring omkullkasta allt. Kontrollbehovet är starkt, mindre händelser kan få personen helt ur balans och känna panikkänslor av att tappa kontrollen.

Kunskapen om sexuella övergrepp mot barn fanns redan i början och mitten av 1900-talet. I Wien fick många vuxna kvinnor hysteridiagnos, av vilka många utnyttjats som unga. Synen ändrades sedan till att kvinnornas berättelser var ”fantasier” som baserades på ”en vilja att ha sex med förälder av motsatt kön”.

I en amerikansk lärobok från 70-talet står det att sexuella övergrepp mot barn förekommer i ett fall på miljonen, nu vet man att det ligger på mellan 25 och 30 procent. Få fall går till domstol då bevis sällan finns, det blir ord mot ord.

Trauma

Det finns olika typer utav trauman, sådana som händer vid ett tillfälle till exempel våldtäkt, en tsunami, rån eller att en nära anhörig går bort eller återupprepande trauman som våld i en relation, fångenskap, tortyr, allvarlig försummelse, våld och sexuella övergrepp. Hur mycket en person klarar påfrestningar varierar mycket: också ”små” trauman kan få allvarliga konsekvenser.

Kvinnor får oftast starkare trauman efter en händelse än män, förmodligen därför att kvinnor ofta är mer inriktade på relationer, men detta finns det ingen säker statistik på. Offer kan gå i skräck fortfarande tio år efter att gärningsmannen har dött. Man lever kvar i kroppen på en psykisk nivå av att ”han kanske kommer tillbaka” och tillåter sig inte att tro på övergreppen.

Ett trauma ökar risken för fler trauman eftersom man lär sig lita på fel personer, detta kan leva kvar upp i vuxen ålder. Det blir som en betingning som gör att man dras till fel personer i stället för att skygga från dem. Bränt barn skyr inte elden. Man kan uppfatta att trygga personer är ”tråkiga”, de behöver spänningen, hotet, för att sedan kunna pusta ut när faran är över. Man måste lära om. Det kan vara svårt att tro på en behandlare eller terapeut som är ”god” och tänka att ”hon är bara ute efter mina pengar”, det är en rest från barndomen att känna så eftersom man är van att personer bara är ute efter något för egen vinnings skull. De känner ofta att de har sjuka tankar eller är sjuka, något som är förståeligt efter hemska erfarenheter.

Hur hjärnan reagerar?

Många har svårt att uttrycka verbalt vad som hände vid övergrepp. Detta beror förmodligen delvis på att i en sådan situation ställer hjärnan in sig på ”kamp eller flykt” och den verbala delen av hjärnan prioriteras inte. Människor har dock högre benägenhet än djur att samla erfarenheter på hög i hjärnan.

Många som man vet säkert har varit sexuellt utnyttjade som barn minns inte detta som vuxna. De som stöttats av sin mor efter övergreppen minns mer. De som inte minns var yngre vid övergreppen och hade i högre utsträckning utsatts av närstående. De som utsatts får ofta ett mycket utmanande beteende och känner sig inte trygga, inte ens i sin egen kropp, då den ju använts av någon annan. Ibland känner man inte ens att huvudet och resten av kroppen är delar av en och samma kropp.

Följder av sexuella övergrepp

Det finns ingen specifik diagnos för sexuella övergrepp, men personer diagnosticeras ofta med PTSD, depressioner, ångest, ätstörningar, borderline eller dissociationer. Övrigt är självskador, självdestruktivitet, missbruk, problem i relationer och sexuell problematik. Andra är låg självkänsla, identitetsförvirring, skuld och skam. Man har en känsla av att vara annorlunda. För att kunna acceptera sin bakgrund måste varje kvinna eller man omdefinera hela sin barndom, sin familj och sig själv.

Text: Maria Lundby Bohlin