Etikettarkiv: kommunikation

Ingen är som någon annan

Barn som bråkar
Barn som bråkar

– Att man kunde känna sig nöjd med sitt bästa, det skulle jag önska fler människor, säger Tina Wiman om möten med barn, ungdomar och vuxna med npf. Hon har även skrivit boken ”Barn som bråkar” tillsammans med psykologen Bo Hejlskov Elvén.

Författaren och föreläsaren Tina Wiman har själv erfarenhet av npf, så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, då hon har ADHD. För att veta hur hon ska handskas med olika situationer på bästa sätt menar hon att hon fått strategier med åren. Mycket beror också på själva situationen.

– Om en eller två i familjen är på dåligt humör så försöker någon lugna ner eller be någon att skärpa sig, annars blir det lite ömsesidigt kaos, berättar hon.

Att inte tappa tålamodet i vissa situationer är en träningssak, menar Tina. Det viktigaste för henne har varit så kallad kognitiv omtolkning. Då handlar det om att förstå vad som hände i en viss situation, att förstå på ett sätt som är riktat bort från sig själv som person. Det finns även andra metoder för att handskas med ett trytande tålamod. Tina ger exempel på mindfulness och promenader, samt att även lära sig känna igen signaler hos sig själv innan man förlorar tålamodet.

Att leva med npf
Bland det viktigaste som hon lärt sig från livet med npf, nämner hon något som hennes pappa en gång sa till henne:

– Vi tror att vi förstår andra människor, men i själva verket kan vi aldrig göra det, utan människan bär universum i sina sinnen. Alla upplever en egen värld.

När man som någon med npf beskriver hur det är och hur man upplever saker, så får man ofta överdriva lite för att förståelsen ska bli helt rätt, menar Tina. Man får även vara ganska specifik, till exempel med en liten eller stor händelse och konsekvenserna av dessa, gärna något som andra kan känna igen sig lite i.

– Människor kan såklart förstå aspekter, men att helt förklara och förstå vad det innebär och hur det är att leva med npf är nog inte helt möjligt, på ett sätt, säger Tina.

Kommunikation
Vad bör då närstående, familj och vänner tänka på angående npf?

Att man inte förstår, menar Tina. Man kan tro att man gör det, men egentligen förstår man inte vidden av hur det känns. När man inser det blir det mycket enklare att vara tålmodig och medkännande, än om man tror att man vet precis hur det är och känns.

Barn och ungdomar som inte förmedlar vad som är fel rakt ut kan säkert oroa de flesta.
– Det finns många olika scenarion där barn och ungdomar inte kan, vill eller orkar säga något, men de slutar inte kommunicera för det, säger Tina.

Hon menar att kommunikation är så mycket mer än bara orden, men att det kan bli svårare om personen inte har så mycket kroppsspråk eller inte visar så mycket med ansiktet.

– Då får man prova olika saker och så märker man vad som funkar. Det finns många olika samtalstekniker, som till exempel att ritprata, skicka sms eller ta en tur i bilen, menar Tina.

Att få till resurser i skolan för barn och ungdomar med npf är inte alltid lätt. Inte heller att veta hur man ska gå tillväga för att få till det.

– Se till att inte vara ensam vid mötet med skolan, menar Tina. Att ha med sig någon mer som lyssnar kan göra hela skillnaden, men man kan även gå högre som till exempel chefens chef eller kommunen och skolchefen.

Tina Wiman
Tina Wiman

Text: Matilda Eriksson
Foto: Privat

På jobbet med Marita Halvarsson

546t5e4546På jobbet har denna månad besökt Vuxenavdelningens chef Marita Halvarsson, för att bland annat prata om hennes första år som avdelningens högsta ansvarig.

Hur har dit första året varit?
Det har varit väldigt spännande, intressant och lärorikt. Hela året har varit fantastiskt och jag har blivit bemött på ett bra sätt. Jag har lärt mig mycket om avdelningens två stora ansvarsområden: missbruk och socialpsykiatri. Sedan har jag besökt verksamheterna och träffat medarbetarna, det har varit väldigt viktigt för mig. Jag verkligen satt mig in i avdelningens arbete, mitt sätt att leda bygger på att jag kan verksamheten. Jag skulle gärna vilja fortsätta att besöka avdelningens verksamheter på samma sätt som jag har gjort nu, men det kommer att bli svårt att göra i samma utsträckning. Under mitt första år har det också varit viktigt att lära känna enhetscheferna, eftersom jag leder avdelningens ledningsgrupp. Det arbetet har varit mycket givande och de är väldigt viktiga för mig.

Kan du berätta om din bakgrund?
Jag har jobbat inom social- och arbetsmarknadsförvaltningen i över tjugo år. Under många år jobbade jag som socialsekreterare inom alla områden som finns i socialtjänsten, både med försörjningsstöd, barnavård och missbruksvård. Innan jag hamnade här i Karlstad jobbade jag i fem år i Arvika inom socialtjänsten, dessförinnan var jag skolkurator i Åmål. Jag är socionom och tog examen 1985

Hur ser din chefsroll ut?
Jag har varit chef under femton år. Det är väldigt spännande och intressant att vara chef. Jag gillar att ta ansvar och att vara chef är ett sätt att vara med och påverka. Jag vill att det ska bli så bra som möjligt för de personer som vi är till för, det vill säga Karlstads kommuns medborgare som behöver våra insatser. Det har jag större möjligheter att påverka i rollen som chef.

Vad är din motivation?
Min motivation är att få en så bra socialtjänst som möjligt för de som behöver våra insatser. Vi ska kunna svara på deras behov på ett professionellt sätt. Det finns alltid förbättringsbehov, vi har en bra verksamhet idag men det finns alltid förbättringar att göra. Det är också viktigt att lyssna på brukarna. Brukarnas synpunkter är extremt viktiga samt att vi har former så att de kan göra sin röst hörda genom kundbrukarundersökningar.

Vad är den största utmaningen för Vuxenavdelningen?
Just nu har vi höga kostnader och avdelningen överskrider budgeten. Detta gäller missbruksvården, och det handlar om upphandling av extern vård. Utmaningen är att få till behandling i vår egen organisation, så att vi slipper köpa dyr extern vård. Det jobbar vi intensivt med nu. Vi har egna behandlingsinsatser som exempelvis Ullebergsgården och Bore samt ett antal behandlingskonsulenter. Det jag håller på med nu är att se till att det fungerar som det är tänkt. Organisationen ska bli så ändamålsenlig som möjligt för brukarna i så stor utsträckning det går. Det kan leda till att vi får ändra saker och ting i linje med brukarnas behov, detta för att vi ska slippa köpa extern vård. Men vi kommer alltid behöva köpa en viss del av behandlingarna, för en del brukare har oerhört komplexa behov som vi inte klarar av att hantera.

Hur ser du på kommunikation i ditt arbetet?
Kommunikation är jätteviktigt. Det gäller att personalen får information om vad som händer och vet vilka beslut som tas av ledningsgruppen, och varför de tas. Det är väldigt viktigt att jag är tydlig i min kommunikation. I min roll träffar jag inte all personal särskilt ofta, det kanske bara blir på avdelningskonferenserna en eller två gånger om året. Jag använder mig mycket av e-post, när det är något särdeles viktigt jag vill informerar alla medarbetarna om. När det gäller brukare är kommunikation också betydelsefullt. Vi flyttar boendet från Fagottgatan till Malmtorgsgatan och det är väldigt viktigt att brukarna på Fagottgatan har fått information om varför flytten sker, för att de ska känna sig motiverade och tycka att det här bli bra.

Hur ser du på Vuxenavdelningens arbete i framtiden?
I framtiden är min förhoppning att vi får fler boendeplatser till personer som behöver särskilt boende. Jag tror att vi är på väg att få en tydlig och ändamålsenlig organisation, som kommer att motsvara klienternas behov, i högre grad än idag. En tydlig organisation gagnar brukarna. Det är jag helt övertygad om.

Hur har det sociala arbetet förändrats sedan du började jobba?
Arbetssättet är det samma. Det bygger på att personer av någon anledning behöver stöd av socialtjänsten. Idag är det mer specialiserat än förr, då togs oftast ett helhetsgrepp för personen ifråga. Idag är det inte så, utan man försöker separera insatserna mellan olika delar i förvaltningen. En stor skillnad finns på missbrukssidan. Nu finns det en större och grövre problematik än tidigare. Det finns mer narkotika och helt andra droger, exempelvis nätdroger som spridits mycket. Många av dessa är inte kända och kan vara hur farliga som helst. En ökad tillgänglighet gör det enklare att få tag på droger och narkotika. Många unga idag tar väldigt lätt på droger och tror inte att det är så farliga som det egentligen är. Trots detta, tycker jag att utvecklingen går framåt och jag tillhör inte de som anser att det var bättre förr. Den bästa tiden är just nu.

Ålder: 53 år.
Familj: Man och fyra vuxna barn.
Bor: Skåre.
Senaste lästa bok: En man som heter Ove, Fredrik Backman
Senaste sedda film: Monica Z.
Favoritmat: Fisk i alla former.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Asylhemmet – Sirius

I Molkom finns asylhemmet Sirius som drivs av Karlstad kommun. Sirius är ett boende för ensamkommande barn i åldrarna 16-18 år. Boendet i Molkom är den första instansen som de asylsökande möter när de kommit till Sverige. Aspbladet träffade Stefan Eriksson för en pratsund om Sirius verksamhet.

Stefan Eriksson är boendestödjare och har sedan april 2010 jobbat på Sirius. Han utbildade sig till gymnasielärare men kände när han nästan var klar med studierna att läraryrket inte var något för honom.

Han ville jobba med ungdomar men inte på skolans vis, där betygshetsen dominerade både lärare och elever. Efter en sejour på Hassela Gotland fann han det han sökte på Sirius i Molkom.

Karlstad kommun verkar på uppdrag av Migrationsverket som placerar ungdomarna på asylhemmet. Det finns tre anställda på asylhemmet. Personalen jobbar ensamma men i närheten finns ett put-boende (PUT står för permanent uppehållstillstånd), så det finns folk i närheten om det blir något problem.

– Det kan vara rätt skönt att jobba själv. Istället för att sitta och prata med sina arbetskamrater, sätter man sig i soffan med ungdomarna och umgås med dem, menar Stefan.

Sirius är beläget i en vanlig villa. Det är ombonat med trädgård runt omkring huset. Även om ungdomarna bara är där högst tre månader vill man ge dem en lugn och skön miljö att vistas i.

Boendet har plats för tre stycken asylsökande. Stefan berättar att plasterna fylls upp snabbt. Det är läget i världen som avgör varifrån de asylsökande kommer ifrån. Just nu är det ungdomar från Afghanistan som dominerar de asylsökande som placeras på Sirius.

De asylsökande bor en kort tid på Sirius, högst tre månader, innan de får besked från Migrationsverket. Beskedet kan vara att det får uppehållstillstånd eller att det blir uppskrivna i ålder och flyttar till ett vuxenboende, eller får de avslag. Vid avslag sker en överklagningsprocess innan de möjligen utvisas.

Språkets utmaningar

På en arbetsplats som Sirius finns det många utmaningar, både för asylsökande och anställda.

– Den mest uppenbara utmaningen är språket. Vi pratar inte samma språk. De pratar dari som är närbesläktat med persiska, förklarar Stefan Eriksson.

När man inte behärskar språket blir det svårt, exempelvis när man mår dåligt och ska försöka förklara det på ett bra sätt. Det kan bli frustrerande när man inte förstår varandra. Språket är viktigt och det blir extra tydligt på Sirius där olika kulturer möts.

Med hjälp av Tolkcentralen på Karlstads kommuns kan man få hjälp med att tolka.

– Tolkcentralen är guld värd och kan oftast lösa språkförbistringen, säger Stefan.

Det sker regelbundna samtal med ungdomarna men ibland behövs det akuttolk via telefon. Tolkcentralen blir väldig viktig för Sirius när det gäller att snabbt få tag i en tolk.

Det finns andra sätt kommunicerar på som exempelvis kroppsspråk eller teckenspråk. Stefan nämner också det universella språket fotboll.

– Spela fotboll kan man göra oavsett vilket språk man talar. Fysiska aktiviteter fungerar alltid bra när inte språket fungerar. Kommunikationen går alltid att lösa på något sätt. Det är inte så enkelt men det går, menar han.

KASAM – Känsla av sammanhang

Sirius arbetar utifrån ett tankesätt som kallas KASAM. Det står för känsla av sammanhang. Den judiske professorn i medicinisk sociologi Aaron Antonovsky skapade begreppet KASAM. Han kom fram till tre viktiga faktorer som styr hur bra man hantera svåra och hemska upplevelser: begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet.

Stefan menar att KASAM är ett verktyg för att skapa levnadsvärde eller ett livsvärde. Ungdomarna känner sig i många fall förvirrade när de kommer hit. Han förklarar vidare att de träffar många myndighetspersoner under kort tid. Detta medför att situationen blir rörig och svårgripbar.

– KASAM handlar om att de ska känna sig delaktiga i det som sker sina liv, förklarar Stefan.

Ungdomarna blir placerade på Sirius och möter många människor som de inte vet vilka det är, eller varför de träffar dem. Det är en mängd olika myndighetspersoner de möter som socialsekreterare, advokater, representanter från Migrationsverket, personalen på Sirius.

Känner man sammanhang blir livet mer förutsägbart. Det är viktigt att förstå vad som sker i sitt liv. Att känna osäkerhet är en destruktiv känsla men tack vare KASAM-tänkandet kan den osäkerheten minskas.

Möten med andra människor

Att möta den situation som ungdomarna befinner sig i är en stor utmaning för dem som jobbar på Sirius. Det går inte till hundra procent förstå vad de har gått igenom.

– Man får höra osannolika berättelser om händelser som man inte kan föreställa sig. Föräldrar som har blivit mördade och mycket hemska historier, säger Stefan.

Det som motiverar Stefan att gå till jobbet är möten med andra människan.

– Den stora belöningen kommer när man träffar någon som har flyttat från asylhemmet och ser en positiv förändring. De pratar bättre svenska och kramar om en och visar tacksamhet, säger Stefan.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad