För sent för utbildning?

Regeringen har under hösten 2015, lagt ett budgetförslag på 537 miljoner kronor. Den föreslagna summan ska gå till rätten till studier, och avsättas årligen med start 2017. Personer som inte har en gymnasieutbildning, ska ha möjligheter till att läsa på den kommunala vuxenutbildningen. Förslaget berör tiotusentals personer varje år. Lotta Tammi oroar sig för den rådande utbildningssituationen.

Effekten börjar synas från den slappa skoltiden. Var femte person i åldrarna 20-34 år, saknar fullständig gymnasieutbildning. Man kan ta sig en funderare på vad som har hänt i samhället de sista åren, eftersom vi har hamnat i den här situationen med fler outbildade personer.

Rätten till utbildning kommer att gälla även de nyanlända, som inte har någon utbildning enligt den svenska normen. Genom vuxenutbildning ska de lyfta sina kunskaper. Kunskapslyftet investeras och fördelas på 51 000 nya utbildningsplatser, fördelade på den kommunala vuxenutbildningen (Komvux), yrkesinriktade vuxenutbildningen (Yrkesvux), yrkesskolan, folkhögskolor, universitet och högskolor.

Datanörd – enligt trenden
Frågan är om det är inte redan är för sent? Kunskapsglappet har redan visat sig under en generation. Alla kan till exempel inte vara datanördar, som trenden har blivit de senaste åren. Det finns fler yrken i samhället, som behöver utvecklas och bemannas med folk. Kraven på kunskap hos de arbetssökande ökar, och i dag är det arbetsgivarens marknad.Där kan de välja och vraka bland de få kompetenser som de finner bland de sökande.

Som det ser ut på arbetsmarknaden i dag, så finns det 90 000 lediga jobb, och det blir fler. Många med olika yrkeskompetenser går i pension, och det kommer att bli ett glapp på arbetsmarknaden med stor efterfrågan på utbildade personer till de olika yrkena, enligt Svenskt näringsliv. Frågan är; kan det vara för sent för Sverige att utbilda sina medborgare? Många av de länder som tidigare låg långt ner på listan, vad gäller utbildning och kunskapsnivåer, har börjat dra förbi oss med råge.

Med facit i hand
Efter många år med FAS 3 och många unga vuxna som vill satsa på dataspel, så undrar jag, kommer vi att kunna få ordning på det här landet? Kommer vi någonsin tillbaka till toppskiktet där vi befann oss en gång i tiden?

Text & foto:
Lotta Tammi

En väg ut i ljuset

Han var en riktig värsting. Han använde droger och umgicks med kriminella. När han hotades av fängelse, tog föräldrarna med sig honom till Sverige. Genom Horisont har han brutit med sitt tidigare liv och har nu ett stort samhällsintresse.

När han först kom till Sverige sökte han sig till likasinnade, kunde inte språket, kände sig misslyckad, var less på att leva och var helt utan hopp om en vettig framtid. Så karusellen kring de destruktiva livsvalen kom återigen igång.

Det handlar om Sebastian, en ung man med armarna fulla av tatueringar och snaggat huvud. Där och då var han ingen man ville möta i en mörk gränd.

Men då hans handläggare på socialen tipsade honom om Horisont, lades grunden till en vändning. Eftersom han inte hade gått på gymnasiet, bodde i Karlstad och hade åldern inne, var han välkommen. Han gick dit på vinst och förlust och befann sig där sporadiskt i tre månaders tid, sedan fick han arbete i Norge och flyttade dit. Men företaget gick i konkurs så han flyttade tillbaka till Sverige och Karlstad. Här lyckades han inte hitta ett arbete, så han kom tillbaka till Horisont.

En räddning
Det visade sig bli hans räddning och bidrog till att han kunde bli drogfri, förbättrade sitt självförtroende och självkänsla, kände sig sedd, lärde sig rutiner och vikten av dem. Enligt honom själv hade nog cirkusen fortsatt om han inte hade kommit tillbaka till Horisont. Idag jagar han lägenhet, går på Komvux och har målet att bli behandlingsassistent.

– Förutom att jag är drogfri nu, är en av de största förändringarna att jag nu är politiskt intresserad och är mer medveten om vad som sker i samhället, säger han till ASP Bladet.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Lotta Tammi