Kontaktperson – Ett stimulerande arbete

1982 kom en ny socialtjänstlag. Det var då kommunerna började med kontaktpersoner, vilkas uppgift är att hjälpa personer ut i samhället. Fler kontaktpersoner behövs i så gott som alla kommuner.

Joel Holmqvist är en av kontaktpersonerna som jobbar för Hammarö kommun.

– Jag har arbetat som kontaktperson i två år och jag mår bra av att hjälpa andra människor, säger han.

När kommunen frågade om han kunde bli en kontaktperson, så tackade han ja direkt. Han kände att han kunde vara till hjälp.

– Förr tänkte människorna mera som en grupp där alla hjälpte varandra. Nu är vi mera individer där vi ser mer till oss själva. Detta tror jag är onaturligt och dåligt för oss som människor. Vi är skapta för att vara i grupp.

Att man får en kontaktperson beror på många olika faktorer. Dels om man har en funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller att man har hamnat lite vid sidan av det sociala livet.

Som kontaktperson är Joels uppgift att hjälpa personen att delta i samhällslivet, för att de ska kunna utvidga sitt sociala nätverk. Man kan exempelvis gå på utställningar eller en idrottsaktivitet tillsammans.

– Att vara kontaktperson ett par timmar i veckan är ett bra sätt för mig att kunna ge något tillbaka till samhället och dess medmänniskor. Det är roligt, och jag känner att jag gör något bra för en annan människa, berättar Joel.

Han berättar vidare om hur oerhört givande det är att se en person växa och utvecklas.

– Hur stor del man har bidragit till det är omöjlig att säga, menar han.

– Man kan hjälpa till så mycket bara genom att finnas till för en annan människa.

Text: Olle Stagnér
Foto: Henrik Sjöberg

VAD ÄR? Kontaktperson

Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?” Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet ”Kontaktperson”.

Vad står det i lagen?
I socialtjänstlagens femte kapitel och den sjunde paragrafen kan vi läsa:
Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. […]

I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, framgår åt vilka personer lagen gäller för. I första paragrafen definierar man tre olika personkretsar, som har rätt till särskilt stöd och särskild service. Den tredje personkretsen är personer ”med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.”

I sjunde paragrafen framgår bland annat: ”Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.”

I åttonde paragrafens första mening står: ”Insatser enligt denna lag skall ges den enskilde endast om han begär det.”

Den nionde paragrafen listar upp vilka insatser lagen omfattar. Nummer fyra i denna lista är insatsen ”biträde av kontaktperson”.

Vad är skillnaden mellan en kontaktperson och en ledsagare?
Man kan åskådliggöra skillnaden med följande bild: en ledsagare är en person som följer sin klient till kaféet där klienten träffar sin kontaktperson.

Hur går det till att ansöka om insatsen kontaktperson?
En ansökan kan vara muntlig eller skriftlig, men man ser helst att en skriftlig ansökan görs. Är personen inte aktuell hos ASP-ANA sedan tidigare, går ansökan till mottagningsteamet och tas upp på ett tisdagsmöte, sedan görs en utredning av ärendet. Är man redan aktuell hos avdelningen, kan ansökan lämnas till handläggaren.

När handläggaren gör utredningen så görs en behovsbedömning och i samtal med klienten går man igenom livssituationen. För att göra bedömningen så komplett som möjligt, gäller det för handläggaren att samla in uppgifter så att behovsbilden klarnar. Dessa uppgifter kan bestå av, efter klientens samtycke, att ta del av läkarintyg, kontakt med Psykosenheten om klienten är aktuell där, och kontakt med anhörig.

Vad är det som gör att det kan finnas behov av en kontaktperson?
Klienten kanske lever ett isolerat liv. Man har inga anhöriga och inga vänner. Det kan finnas tvång som gör det svårt att ta sig ut, eller att den sociala situationen i övrigt gör det svårt att skapa kontakter och ta del av samhällets gemenskap, och att detta leder till en psykisk ohälsa.

Vad kännetecknar en kontaktperson?
Det är en icke-professionell person med intresse för människor. Man är ingen myndighetsperson och utför ingen behandling. Att vara kontaktperson sker vid sidan om arbete och studier.

Hur ser det ut? Vad gör man ihop?
Det är upp till den enskilde klienten och kontaktpersonen att forma sin relation, men exempel på vad det kan vara man gör tillsammans är: att promenera, gå på bio, att motionera tillsammans, med mera. Det viktiga är att kunna komma ut och att tillsammans göra det som ger livet ett större innehåll och därmed en bättre livskvalité.

PÅ JOBBET: Christina Ericsson

Christina Ericsson är en människa som brinner för sitt jobb. Att hjälpa människor som har det svårt och samtidigt hålla ordning på ledningsgruppen är nog inte lätt. Inte heller att jobba med utvecklingsfrågor inom ett område vars regler förändras konstant. Det behövs människor som Christina Ericsson. Som kan sätta sig in i en snårskog av byråkrati, paragrafer och lagar. Så att människor som jag, som fattar ingenting, ska kunna få hjälp på bästa och mest effektiva sätt. Detta gör Christina. Jag ställde några frågor.

Vad innebär det att vara utvecklingsledare på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen? Vi är ju två utvecklingsledare på den här förvaltningen. Och vi har väl lite olika inriktning på vårt arbete. För min del så jobbar jag på mycket på uppdrag av förvaltningsdirektören. Min huvudsakliga sysselsättning är att ta del av ledningsgruppens arbete, och hjälpa förvaltningschefen i det jobbet med ledningsgruppen.

Det handlar om att se till att aktuella frågor kommer upp på dagordningen, se till att de uppdrag som förvaltningsdirektören ger, att de fullföljs. Att inte tappa bort uppdrag, och att även följa upp fattade beslut. För det är många beslut som fattas, och det är lätt att glömma bort. Så jag försöker hålla ordning på det.

Jag ser också till att varje vecka sitta med på ledningsgruppens möten, och för protokoll så alla kan få minnesanteckningar. Så de kan se vad vi pratade om, och vilka uppdrag man har fått, och vilka beslut som fattades under mötet.  Vidare så kan jag också berätta att ett av mina uppdrag är att vara kontaktperson för förvaltningens internationella arbete. Där sitter jag med i ett nätverk. Det finns ju på kommunledningsnivå en kommunal EU-samordnare, med kontaktpersoner för de olika förvaltningarna  jag representerar vår förvaltningen. Det internationella arbetet börjar få ett allt större fokus i och med att vi är med i EU, och det påverkas vi mycket av.
De hårdare reglerna hos Försäkringskassan, och att så många lämnat A-kassan och som nu i kristider förlorar jobben och blir utförsäkrade måste ju innebära ett större tryck på socialförvaltningen.

Är det något du jobbar med, för att hitta strategier och lösningar? Det är en fråga som ständigt diskuteras, bland annat i ledningsgruppen. Vad vi ser nu är att försörjningsstödet ökar över hela landet, och det skapar ju en ekonomisk oro, för alla har ju som uppdrag att hålla sin ekonomi i balans. Så det är en levande diskussion som är aktuell just nu.

Vad har du för utbildning och yrkesbakgrund? Jag är utbildad socionom. Och jag har även en handelsutbildning i botten. Jag har jobbat på en advokatbyrå i många år, där jag jobbade med ekonomiska frågor. Det var min utbildning. Sen har jag då jobbat i olika chefs-positioner inom förvaltningen. Jag har jobbat som enhetschef, och jag har jobbat som avdelningschef inom familjeavdelningen. Så jag har lång erfarenhet inom förvaltningen.

Vad har du för mål i ditt arbete, som du jobbar att förverkliga? Eller är det helt enkelt en pågående process? Det är en pågående process. Det som jag tycker är viktigt nu eftersom jag har jobbat så pass länge i förvaltningen, är att jag kan se en stor skillnad i arbetet i ledningsgruppen. Vi kanske är lite mer professionella i arbetsgruppen idag. Det är en stor förvaltning och det är många verksamheter, och förvaltningschefen har verkligen ett jätteområde att försöka spänna över, att försöka hänga med i alla avdelningar och alla verksamheter.

Vilka svårigheter och utmaningar är det du möter i ditt arbete? Det som jag ser som en utmaning är det internationella arbetet. Nu jobbar jag bara deltid, så det gäller hela tiden att försöka pussla ihop alla mina områden. Men det internationella arbetet innebär en ny dimension för mig, det sätter ju också sina språkkunskaper på prov – hur många språk kan man, och hur kommunicerar man med människor från andra länder? Så det ser jag som en utmaning.

Vilka visioner har du inför framtiden, som styr ditt arbete? Ja, egentligen skulle man önska att människor inte hade de problem som man har. Det här utanförskapet som man kan känna, många människor lever utanför samhället i stort, och det är väl det vi jobbar för, att försöka få tillbaka människor på banan. Att ta del av det samhälle som vi har. För det är ju stora skillnader fortfarande, människors villkor, levnadsvillkor, ser ju ganska olika ut. Och det som jag ser som väldigt viktigt är de barn och ungdomar som växer upp idag med den svåra arbetsmarknad man möter. Att behövas, att ha en plats i samhället är ju oerhört viktigt. Och att ta tillvara på sina egna intressen. Skolan är oerhört viktig, hur ser det ut för ungdomarna när man kommer ut i vuxenlivet idag? Där ser vi, tyvärr, att många har problem.