Etikettarkiv: Kooperativ

Du kan vara Framtidens entreprenör

243567890Demokratiska företag och ekonomisk demokrati – är det möjligt? Det var ämnet för en rad föreläsningar som hölls på Karlstads universitet i oktober. ASP Bladet var där.

Bakom arrangemanget stod Värmlandskooperativen, Karlstads universitet, Unionen och IF Metall. Värmlandskooperativen och Karlstads universitet har haft flera seminarier förut om kooperation, berättar Gunnel Kardemark, vice VD för humaniora och samhällsvetenskap, som kort introducerade dagen innan hon lämnade ordet vidare.
– Svenska företag läggs ner i generationsskiftena, är de olönsamma eller vad då?, undrar Leif Thyrén från Värmlandskooperativen. Frågan är retorisk.

RÄDDA LOKALA FÖRETAG
En förstudie gjord av Värmlandskooperativen visar på att kooperativa intressenter kan stöta på en del problem. Bland annat kring sin finansiering från banker, som har svårt att förstå företagsmodellen, men även det allmänna skyddsnätet och a-kassereglerna kan ställa till det. Det är inte anpassat för företagare, och i synnerhet inte ekonomiska föreningar, som kooperativ i lagens mening utgör.

Sverige har några av europas äldsta företag. 175 000 företag kommer att behöva växla generationer, men är inte alltid rustade att klara den situationen. En tredjedel av dem tros tas över av familjemedlemmar, ytterligare en tredjedel av externa aktörer, men vad händer med den kvarvarande tredjedelen, kommer de att behöva lägga ner?

Här lyfts kooperation fram som en potentiell lösning, varför inte fråga arbetarna om de kan tänka sig att ta över driften, och även administrationen av företaget och dela ägandet gemensamt?

123123MINDRE LÖN OKEJ
Ute på glesbygden finns många företag men inte alltid någon arvinge, genomgående är att arbetarna kan tänka sig något lägre lön om rätt ägare tar över; att det är någon med lokal förankring, ingen ”stockholmare” eller utländskt företag som flyttar undan verksamheten från orten.

Många vill dessutom se sitt livsverk och verksamhet leva vidare. Varför når inte det tänket ut till de anställda?

INTERNATIONELLT
I Frankrike jobbar kooperativ, fack, akademi och banker ihop. Det finns en politisk tilltro till kooperativen, och en historik av franska arbetskooperativ. Den finansiella krisen slog hårt mot Frankrike, en kris som gjorde företagen medarbetarägda. Medarbetare har förköpsrätt till företagen. Mellan 2008 till 2012 ökade medarbetarägda företag med 15 procent. För att betala för köpet av företaget, offrade man i vissa fall en del av sin lön.

Det kan finnas en stor rädsla hos arbetare att bli entreprenörer, många vill jobba med det de kan. Men det kan vara väl värt att läsa in sig på ekonomi och hålla igång företaget tillsammans. Det kan ske flera positiva effekter av det och skapas fler nya jobb än i traditionella företag, de blir mer uthålliga och mer samhällsnyttiga, säger Leif. Den som äger och arbetar tjänar på det.

234567890SPANIEN
I baskiska Mondragon, genereras genom den kooperativa centralorganisationen Corporación Mondragon, en betydande del av Spaniens ekonomi. Mondragons framgångsrecept består av att man bland annat satsat hårt på gemsamt ägda företag. Ett av de framgångsrika företagen som är baserade i Mondragon är Fagor, som gör kylskåp och vitvaror.

De kooperativa företagen i Mondragon har egna socialförsäkringssystem och i regel fler anställda. Vid en kris säger man inte upp arbetare i första taget, utan låter hellre anställda minska sin arbetstid tillfälligt. På så vis behåller man personalen och kunskapen i företaget.

Ett spanskt kooperativ kan ha 80 000 medlemmar, men det är fortfarande ”en medlem, en röst” som är devisen. Leif Thyrén återberättar vad en man i Mondragon berättade för honom:
– Alla är entreprenörer här. Säg det till Sverige!

Demokrati anses vara eftersträvansvärt som sätt att styra stora organisationer som stater och storstäder, varför gör man inte likadant i företag? Det var den övergripande frågeställningen under dagens föredrag om kooperativ ekonomi.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Grön Rehab i praktiken

Uppsatsen ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” skrevs hösten 2010. ASP Bladets reporter fick en pratstund med Susanne, Inger och Christina som arbetar på GrönFramtid i Karlstad, med just Grön Rehabilitering.

Verksamheten startades av Lotta Ericsson, handledare var Annika Olsson. Från början lydde verksamheten under Karlstads kommun, men sedan några år tillbaka är det ett kooperativ. Även om kommunen finns kvar i bilden, har de ingen makt att påverka verksamheten. Det är i första hand Inger och Christina som arbetar med deltagarna och Susanne arbetar administrativt och med många praktiska saker.

Vår reporter kom några minuter före utsatt tid och fick ett varmt välkomnande av alla tre. Vi började med en rundvandring. Första lokalen var ett ljust rum, där allt gick i vitt, på den lilla bokhyllan i hallen brann ett ljus, även det vitt och kontoret gick också helt i vitt. Även om huset bara låg några meter från E18, hördes inget trafikbrus, inte ens från stora långtradare. Vi satte oss vid köksbordet, där det var lite färg, inte bara vitt, men det gav ändå ett lugnande intryck. De berättade för vår utsända reporter följande:

– Deltagarna kommer hit vid 9-tiden alla vardagar, utom onsdagar, då vi äter gemensam frukost. Vi lyssnar till hur de mår, vad de har för önskemål om vad de vill göra under dagen. Vi har en plan, men den följs inte alltid till punkt och pricka. Vi är öppna för förändringar. Skulle någon vilja gå ut och gå på promenad, kanske andra vill arbeta med växter. I så fall delar vi upp oss. Deltagarnas bästa kommer i främsta rummet. Det är viktigt att vi ger ett lugnt intryck, så att de inte känner sig stressade och inte har en massa ”måste-krav” på sig. Så, utan att säga för mycket, så längtar deltagarna hit. Inte bara för en chans att få lämna hemmet.

Vilka är det som kommer hit och vem skickar hit dom?
– Först och främst är det de som gått in i väggen, är sönderstressade och utbrända. Oftast är det arbetsgivare, men även Karlstads kommun skickar hit deltagare. Vårt upptagningsområde är hela Värmland, så även Arvika och Grums skickar hit deltagare.

Kostar det något att vara med som deltagare, och vem betalar det i så fall?
– Det är arbetsgivaren eller kommunen som betalar för själva deltagandet, men frukosten är gratis.

Har det blivit några större förändringar sedan uppsatsen skrevs?
– Inte mycket nytt har hänt sen dess. Det är fler deltagare, allt fler får upp ögonen för Grön Rehabilitering och att det märks att det finns ett ökat behov. I stället för att skicka en arbetstagare till en tvåveckorskurs i avstressning för 15.000, skickar de hit dem i stället. Det tar längre tid, men vi jobbar verkligen på djupet. Vi har inga deltagare som kommit tillbaka, vilket tvåveckorskurserna har. Det finns ett ökande intresse, men det känns ändå lite trögt emellanåt.

Umgås deltagarna privat också? Eller ses de bara här?
– De har tagit varandras telefonnummer, så de har telefonkontakt med varandra. Några gånger händer det att deltagare träffas och umgås privat, men det är inget vi lägger oss i.

Tack för att ni tog er tid att träffas.
– Tack själv.

Innan vi skiljs åt visar de upp ”kuvösen” där de har sticklingar, sådda frön och blommor som väntar på att planteras i trädgården. Vi går över till Gemet där de har olika planteringar och två växthus. ASP Bladets reporter var där i en timme och bara under den timmen infann sig ett stort lugn.

Text: Liselotte Frejdig

Det stora lyftet

Två vackra höstdagar befann sig värmländska kooperativ och föreningen Värmlandskooperativen på Bergvik i Karlstad för att visa upp sin bredd och styrka. Det hela avslutades med en spelning på Nöjesfabriken.

Det är fredag eftermiddag. Spänning ligger i luften i en situation där kooperativen träffas och visar upp sina verksamheter; både för varandra och de besökare som kommer till Bergvik. Kooperativen visar på en annorlunda affärsmodell en helt ny arbetsmarknad och ett nytt ekonomiskt system, fritt från jakten på vinst till varje pris. Verksamhetsledaren Leif Thyrén från Värmlandskooperativen har sett fram emot detta arrangemang, han är glad att det äntligen sker.

– Jag tycker att det är väldigt roligt att den etablerade kooperationen är med och inte bara de små. Att de stora är med och stödjer detta är bra, menar Leif Thyrén.

När fredagen befinner sig i startskottet arbetar arrangörerna intensivt med sina utställningsplatser och montrar. Och de är rätt många sett till antalet. Arbetskooperativ som GrönFramtid och Solakoop samsas med etablerade giganter i sammanhanget, som OK Värmland och HSB. Annci Falk arbetar till vardags på HSB och sitter i en arbetsgrupp med Värmlandskooperativen.

– Vi har en hel del gemensamt, bland annat är vi med och anordnar det som kallas för ”en fredag i månaden”, en kooperativ utbildning. I mitten på oktober är det vår tur att prata och vi ska blicka bakåt lite mot vår historia, vi ska se framåt också – bland annat om hur vi jobbar med miljöfrågor, berättar Annci Falk.

Kristina Vall arbetar för OK Värmland och är marknadschef. Hon ser den utåtriktade verksamheten som en viktig del av att visa upp, att de faktiskt är ett kooperativ och inte ett vanligt privat företag.

– Det här måste vi berätta i väldigt många olika sammanhang. På företagsträffar, sådana här sammanhang och från mun till mun – att vi måna om Värmland och dess bränslestationer, berättar Kristina Vall.

– Vi är ett av de största kooperativa företagen här i Värmland, så det är självklart att vi ska finnas här.

Stor som mindre

Bland de mindre kooperativen, utmärker sig kanske framförallt idrottsföreningen Nordvärmlands FF, som startade den ekonomiska föreningen Nordvärmlands livs. På plats fanns bland annat från Thorbjörn Persson från föreningen, han ser sig själv som dess alltiallo.

– Vi kallar det för glesbygdsutveckling och samhällsutveckling. Vi är för en levande bygd och utifrån det ville vi rädda denna butik, berättar Thorbjörn Persson.

– Det som är fördelen är att många vill vara med, och när viljan finns så brukar resten lösa sig också, berättar han.

Birgitta Kock var med några arbetskamrater på studiebesök från second-handbutiken Juvelen i Sunne. De ställde likt andra kooperativ inte ut, dagarna till ära – men var där för att nätverka och lära sig mer om bredden i denna företagsform.

– Vi är ett arbetskooperativ som har funnits i tio år, och har 22 personer som arbetar hos oss. Vi vill ha lite nya idéer, vi kan kanske utvecklas så att vi får fler nischer i vår butik, tänker sig Birgitta Kock.

Vi önskar Juvelens kooperatörer lycka till, för att så återvända till vår alltiallo i Nordvärmlands livs, med frågan om vad han ser som själva styrkan är i den kooperativa arbetsformen. Svaret är lika enkelt som vackert:

– Gemensam glädje blir större glädje. Man lyckas bättre tillsammans, berättar Thorbjörn Persson.

För gemensamt kan man åstadkomma rätt anmärkningsvärda ting. Man kan lyfta sig själv och varandra mot nya höjder man inte trodde möjligt, som också FN:s symbol för att vi i år firar kooperationens år illustrerar.

– Jag känner lite: ”varför bara i år”, varför inte varje år? Detta skulle vi ju kunna göra igen, tycker Leif Thyrén.

Text: Robert Halvarsson

Foto: Johan Holst & Robert Halvarsson

Hunddagiset stiger upp ur askan

Solatassen är som fågeln Fenix som stiger upp ur askan och elden”, på det sättet beskriver Veronica Höijer, enhetschef på Vuxenavdelningen, kooperativet Solatassens efter att hunddagisets lokal brann ner till grunden mitten av augusti.

På Eriksberg i Karlstad, nära Skutberget, drabbades det sociala arbetskooperativet Solatassen av en förödande brand. Elden spred sig snabbt och medförde att deras lokal brann ner till grunden. Tursamt nog skedde detta vid en tidpunkt när varken hundar eller människor fanns i huset. Hundarna hade hämtats av sina ägare och personalen hade gått hem för dagen.

När brandkåren kom till Eriksberg var huset övertänt. Brandmännen kunde endast fokusera på att rädda intilliggande byggnader. Vid skrivande stund har heller inte polisen någon kunskap om brandorsaken. Men det ska genomföras en brandteknisk utredning så snart brandresterna har svalnat. Området är nu avspärrat och endast polis och räddningstjänst har tillträde dit.

TRÄNADE FÖR BRAND

Veronika Höijer säger att det inte går att förbereda sig på en händelse som den här. Men brandsäkerhet har dock varit på dagordningen, Solatassen genomförde en brandövning så sent som veckan innan det oerhörda ägde rum.

De övade på hur personalen skulle agera om det börjar brinna i lokalerna. Att huset sedan skulle brinna ned grunden kan man aldrig förberedas sig helt inför. Vi har en krishanteringspolicy och i förebyggande syfte finns ett brandskyddsarbete, förklarar Veronica för ASP Bladet.

2009 startades på kommunens initiativ Solatassen som ett socialt arbetskooperativ. Huset hundsäkrades och boxar byggdes åt hundarna. Personer som är ”långt från arbetsmarknaden” har dessutom kunnat få en anställning på Solatassen. Hunddagiset omfattar i skrivande stund 22-23 personer och 20-25 hundar.

EGEN EKONOMI

Kommunen arbetar med att stödja sociala företag bland annat med att utbilda handläggare. Personer som har kontakt med socialen och får ekonomiskt bistånd har rätt till en aktivitet på en bra arbetsplats. Kommunen ger också stöd till handledarna. Men, Solatassen betalade för sina lokaler på Eriksberg. Så därför när allt brann påbörjades sökandet efter ersättarlokaler nästan omedelbar.

Veronica berättar att de har knutit Teknik- och fastighetsförvaltningen till att söka efter en ny lokal och för att erbjuda sitt stöd; hunddagiset har en ersättningslokal i Råtorp och Solatassen.

Solatassen hyr sin egen lokal och hon säger att det är en svår fråga huruvida kommunen kommer gå in och medfinansiera en ny lokal. Kommunen försöker i alla fall hjälpa till rent praktiskt. Dagen efter branden träffades alla kooperatörer där Monica Persson med Teknik och fastighetsförvaltningen var med, för att ventilera tankar och diskutera det som hänt.

Vi pratade, känslan var ”hjälp, vad gör vi i morgon?” Vi hade också en dialog med handledaren och försöker stödja honom, berättar Veronica.

SÄLLSKAP VIKTIGT FÖR HUNDARNA

Man får enligt lag inte lämna sina hundar ensamma för mer än fyra-fem timmar så det är en viktig del att Solatassen och andra hunddagis finns, så att hundägare slipper åka hem på lunchrasten på jobbet för att rasta hunden. Och när ASP Bladet frågar om verksamhetens framtid, tvivlar inte Veronica:

Solatassens framtid är alldeles lysande! avslutar Veronica Höijer. De har en otrolig kraft i gruppen! De är som en fågel Fenix som stiger ur askan och elden. Man behöver inte oroa sig för att Solatassen inte kommer att återvända. Vi kommer att stödja dem framåt och jag har en stor tilltro för framtiden!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto:Stefan Ek

Perspektiv på tillvaron

Ett tjugotal personer i form av personal hade den 25:e augusti samlats i det tämligen nya psykiatrihuset för att lyssna till när Karl-Peter Johansson berättade om sitt liv och sina erfarenheter av psykiatrin.

Karl-Peter börjar det hela med att visa en film som Hjälpmedelsinstitutet producerade för ett antal år sedan och där han är en av de två medverkande. Där beskriver han sig som ”ett typiskt Karlstadsansikte” – En ung man, som vilken som helst. En ung man som tränar karate. En ung man som är i vuxenlivets start med allt vad det innebär.

Allt är dock inte frid och fröjd och via filmen förstår jag att det här är också en människa som i perioder upplever tillvaron som ett totalt kaos, en total oordning. En man som i många år levt med psykisk ohälsa.

I filmen beskriver Karl-Peter tillvarons olika grundpelare. Han utvecklar det vidare för oss åhörare genom att teckna ett bord, där själva bordsskivan symboliserar tillvaron i stort och bordets fyra ben föreställer de grundpelare det hela vilar på.

De fyra pelarna

Den första grundpelaren är bostad. Har man inte tak över huvudet så har man i princip ingenting att utgå från. Sedan är det ekonomi. Utan ekonomi kan man inte bo, äta eller leva. Och något som kan ge individen en ekonomi, är tillgången till meningsfull sysselsättning. Det skapar även rutiner och sociala kontakter. Slutligen nämner Karl-Peter att det också är hälsofrämjande med en givande fritid.

Men vad gör man då om något av de fyra benen blir lite kortare och skapar en obalans i tillvaron? Karl-Peter kastar ut frågan till åhörarna och efter en stunds diskussion kommer många bra åsikter fram men det ord som framkommer mest är identifikation, att se vad som felas och hur man ska ställa det till rätta. En sjuksköterska menar att i den akuta situationen är det också minst lika viktigt att få ”plåster på själen”, bli omhändertagen och läka innan man börjar identifiera vad som skapar den eventuella obalansen.

När det kommer till att förebygga allvarliga perioder med eventuell inläggning som följd talar Karl-Peter mycket om att han med åren fått en bättre sjukdomsinsikt. Han är diagnosticerad med Schizoaffektivt syndrom och det beskrivs lättast som en form av bipolaritet fast med psykotiska inslag.

En del av den växande insikten är att han numera lättare identifierar tidiga varningssignaler. Det kan vara signaler som yttrar sig på så sätt att han får en förändrad jagkänsla, ett slags oigenkännlighet. Han kan också ha en tendens att vända på dygnet samt få en ökad misstänksamhet gentemot omgivningen. Han har lärt sig att det då är dags att agera för gör han inte det kan det i förlängningen leda till ett psykotiskt tillstånd.

Karl-Peters första kontakt med psykiatrin skedde när han var i 15-årsåldern. Idag har det gått nästan  25 år, och han kan se hur psykiatrin förändrats under den tidsperioden.  Då blev man mer ”omhändertagen” och han menar på att ”idag utmanas man mer som patient”. Detta på både gott och ont.

Avslutningsvis tror undertecknad att alla som lyssnade på Karl-Peter denna eftermiddag fylldes av hopp och en känsla av att allt är möjligt trots att man lever med en psykisk funktionsnedsättning. Man kan arbeta inom en mediagrupp, man kan vara med och starta ett kooperativ, man kan vara engagerad i flertalet brukarorganisationer och man kan framförallt föreläsa och sprida sitt eget perspektiv på livet till andra.

Text: Kajsa Jansson Foto: Henrik Sjöberg

20 år gammal och bäst i Värmland

Brillianten är Karlstads äldsta sociala arbetskooperativ. Tidigare i år firade man med pompa och ståt sin 20-års dag och nu fick man anledning till glädje igen. Detta då Brillianten nyligen blev vald till årets Värmländska kooperativ av Koopsamgruppen, som är ett samarbete mellan de värmländska kooperativen.

Stämningen var högtidlig. Brilliantens deltagare umgicks med personer från social och arbetsmarknadsförvaltning och även kommunalrådet Lena Melesjö Widahl infann sig dagen till ära.
– På er bemärkelsedag på försommaren sa bröderna Rongedahl, som uppträdde här då, att Brillianten heter ni för den Brillianta idén – och just det utmärker er. Brillianten har under 20 år visat omvärlden att med rätt förutsättningar kan också människor, vilka av olika orsaker har svårt att komma in på den traditionella arbetsmarknaden, starta och driva företag, sade Leif Tylén som var där som representant för Koopsamgruppen.

10,000 kronor delades ut av Koopsamgruppens till arbetskooperativet Brillianten. När ASP Bladet pratar med Michael Brenner; ordförande för Brillianten, så berättar han att det här med sociala arbetskooperativ var lite science fiction i början. Nu är det inte fiction utan verklighet och en framgångsrik sådan. Michael Brenner hoppas att vinsten kan vara inspirerande för framtiden.
– Det får säkert långsiktiga effekter också. Att deltagarna kan se på kooperativet och arbetet på ett positivt sätt, då man vet att det uppskattas mer än av dem som kommer för att köpa en cykel eller mackor. Att de också tycker att det vi gör här är en bra grej, berättar Michael Brenner.

100 procent av var och ens förmåga

Idéer om vad som skulle kunna göras för pengarna saknas heller inte. Men det måste diskuteras senare, då Brillianten är ett demokratiskt företag där medlemmarna bestämmer själva. Michael Brenner kostar däremot på sig att ha lite idéer.
– Det vore ju kul om man kunde göra en speciell grej med vinstpengarna. För egen del så tycker jag att man exempelvis skulle kunna ha utbildningar för dem som är här. För dem som jobbar inom second-handbutiken exempelvis kan man ha en kurs i hur man driver affär, säger Michael Brenner.

Brillianten fick 2010 års kooperativa stipendium, årets kooperativ i Värmland och blir därmed Värmlands bidrag i riks uttagning till årets kooperativ i Sverige. Där tävlar man bland många andra företag om den äran.
– På Brillianten utgår man från principen 100% av vars och ens förmåga, istället för hel- eller deltidtider.  Man gör vad man klarar av. Skillnaden är att utöver affärsverksamheten gör Brillianten en fantastisk samhällsinsats vari Brilliantens medlemmar mår bra, berättade Leif Tylén.

Det finns en politisk motivation att stötta och utveckla socialt företagande. I dagsläget samsas också Brillianten med andra företag i den sociala ekonomin som SolaKoop och Solatassen. Syftet bakom satsningen är att erbjuda personer med olika psykiska och fysiska hinder meningsfullt arbete och sysselsättning. En kommunalt understödd social ekonomi anses vara en väg då det erbjuder deltagare egenmakt där man får vara med att påverka på sina egna villkor.

Jim Widén är en av de 24 kooperatörer som arbetar på Brillianten. En riktig veteran i sammanhanget, han berättar för ASP Bladet att han trivs med sitt arbete.
– Det är jättefint och jättebra här. Jag började här vid millennieskiftet och tycker det är skönt att ha något att göra. Jag tycker också miljön är fin, berättar Jim Widén.

Utöver att uppvakta Brillianten delade även Koopsamgruppen ut ett pris till årets eldsjäl till Inger Johansson. Hon var med och startade äldrekooperativet Hyttgården i lilla Sunnemo och har varit med i den långa processen från att identifiera ett behov till att se till att idén genomförs.
– Inger Johansson var med före start, vid start och än idag 10 år senare finns hon där för äldrekooperativet. Inger Johansson har med sitt engagemang, sin drivkraft och sin tid i så många år, sitt ideella arbete för Hyttgården många gånger om förtjänat detta kooperativa eldsjälspris, berättade Leif Tyrén i sin motivation.

Text: Robert Halvarsson Foto: Robert Olsson

A serious man, det mänskliga företagandet och Arcade fire

A serious man

Bröderna Coens senaste film, komedin A serious man, utspelas under det sena 1960-talet i en judiskdominerad förort till Minneapolis, den miljö bröderna själva växte upp i.
Vi får bevittna hur den gode och moraliskt bundne juden Larry Gopniks liv brakar samman, hur han upptäcker att allt han tagit som sant och givet rycks bort. Larry förstår inte hur Gud kan tillåta att en god och allvarligt sinnad människa som han själv kan utsättas för dessa katastrofer. Han tycker kort sagt väldigt synd om sig själv.

Vi kan dock känna medlidande. Hans fru har bedragit honom med en gammal bekant och vill nu skiljas för att kunna gifta sig med sin älskare. Älskaren, utrustad med en sexappeal i jämnhöjd med ett bättre begagnat kylskåp, slänger sedan ut Larry ur hemmet (”för barnens skull Larry”) och föreslår att han flyttar till ett motell med sin bror; ett arbetslöst, matematiskt geni med en gigantisk varböld i nacken …

Allt detta och mer får den seriöse mannen tampas med i sin resa mot försoning. Inte brödernas vassaste film, men väl värd sin starka trea.

Text: Christer Jansson

Det mänskliga företagandet

I boken Det mänskliga företagandet ger författarna läsaren en kraschkurs i social ekonomi på ett pedagogiskt sätt. Trots en lite rosaskimrande ton och förkärlek för upprepningar tar författarna Elisabet Mattsson och Ian Olsson ett helhetsgrepp på föreningslivets, kooperationens och samhällets sociala ekonomi. Vi får bland annat lära oss om lagstiftning och företagarformer inom Sverige och EU, men även bakgrunden till våra sociala arbetskooperativ här i Karlstad.

Den sociala ekonomin beskrivs som en ”tredje kraft” mellan det offentliga och det privata. En solidarisk ekonomi som varken ägs av privat kapital eller lyder under ett statligt ”chain of command”. Den syftar till egenmakt och samhällsansvar och anses sysselsätta cirka 12 miljoner människor inom EU . I modern tid har Italien tjänat som stor inspiration där en positiv samsyn utvecklats över stora delar av det politiska fältet.

Boken kommer med förslag som ämnar till att vitalisera den sociala ekonomin. Däribland föreslår författarna att kooperationen satsar på att skapa en social bank. De vill även stävja den långtgående trend där kooperativ stelnar i toppstyre. Det mänskliga företagandet framstår trots sina skönhetsfläckar som en folkbildningsgärning. Läs den och låt dig inspireras!

Text: Robert Halvarsson

The Arcade Fire

The Suburbs är kanadensiska Arcade Fires tredje skiva. Albumet bjuder på en vandring i medelklassens förorter där trygghet, normalitet och likformighet råder. Skivan är full med stora känslor och ingivelser som ger lyssnaren mycket för pengarna.

Arcade Fires musik är storslagen men även innerlig. Det finns kanske inte några omedelbara hits men det är ett genomarbetat album där varje låt förtjänar sin plats. Ibland hör man musik som tilltalar direkt men samtidigt växer efter varje spelning. Man upptäcker nya detaljer och nyanser, så är det med Arcade Fires nya CD The Surburbs.

Text: Henrik Sjöberg