Du kan vara Framtidens entreprenör

Demokratiska företag och ekonomisk demokrati – är det möjligt? Det var ämnet för en rad föreläsningar som hölls på Karlstads universitet i oktober. ASP Bladet var där.

Bakom arrangemanget stod Värmlandskooperativen, Karlstads universitet, Unionen och IF Metall. Värmlandskooperativen och Karlstads universitet har haft flera seminarier förut om kooperation, berättar Gunnel Kardemark, vice VD för humaniora och samhällsvetenskap, som kort introducerade dagen innan hon lämnade ordet vidare.
– Svenska företag läggs ner i generationsskiftena, är de olönsamma eller vad då?, undrar Leif Thyrén från Värmlandskooperativen. Frågan är retorisk.

RÄDDA LOKALA FÖRETAG
En förstudie gjord av Värmlandskooperativen visar på att kooperativa intressenter kan stöta på en del problem. Bland annat kring sin finansiering från banker, som har svårt att förstå företagsmodellen, men även det allmänna skyddsnätet och a-kassereglerna kan ställa till det. Det är inte anpassat för företagare, och i synnerhet inte ekonomiska föreningar, som kooperativ i lagens mening utgör.

Sverige har några av europas äldsta företag. 175 000 företag kommer att behöva växla generationer, men är inte alltid rustade att klara den situationen. En tredjedel av dem tros tas över av familjemedlemmar, ytterligare en tredjedel av externa aktörer, men vad händer med den kvarvarande tredjedelen, kommer de att behöva lägga ner?

Här lyfts kooperation fram som en potentiell lösning, varför inte fråga arbetarna om de kan tänka sig att ta över driften, och även administrationen av företaget och dela ägandet gemensamt?

MINDRE LÖN OKEJ
Ute på glesbygden finns många företag men inte alltid någon arvinge, genomgående är att arbetarna kan tänka sig något lägre lön om rätt ägare tar över; att det är någon med lokal förankring, ingen ”stockholmare” eller utländskt företag som flyttar undan verksamheten från orten.

Många vill dessutom se sitt livsverk och verksamhet leva vidare. Varför når inte det tänket ut till de anställda?

INTERNATIONELLT
I Frankrike jobbar kooperativ, fack, akademi och banker ihop. Det finns en politisk tilltro till kooperativen, och en historik av franska arbetskooperativ. Den finansiella krisen slog hårt mot Frankrike, en kris som gjorde företagen medarbetarägda. Medarbetare har förköpsrätt till företagen. Mellan 2008 till 2012 ökade medarbetarägda företag med 15 procent. För att betala för köpet av företaget, offrade man i vissa fall en del av sin lön.

Det kan finnas en stor rädsla hos arbetare att bli entreprenörer, många vill jobba med det de kan. Men det kan vara väl värt att läsa in sig på ekonomi och hålla igång företaget tillsammans. Det kan ske flera positiva effekter av det och skapas fler nya jobb än i traditionella företag, de blir mer uthålliga och mer samhällsnyttiga, säger Leif. Den som äger och arbetar tjänar på det.

SPANIEN
I baskiska Mondragon, genereras genom den kooperativa centralorganisationen Corporación Mondragon, en betydande del av Spaniens ekonomi. Mondragons framgångsrecept består av att man bland annat satsat hårt på gemsamt ägda företag. Ett av de framgångsrika företagen som är baserade i Mondragon är Fagor, som gör kylskåp och vitvaror.

De kooperativa företagen i Mondragon har egna socialförsäkringssystem och i regel fler anställda. Vid en kris säger man inte upp arbetare i första taget, utan låter hellre anställda minska sin arbetstid tillfälligt. På så vis behåller man personalen och kunskapen i företaget.

Ett spanskt kooperativ kan ha 80 000 medlemmar, men det är fortfarande ”en medlem, en röst” som är devisen. Leif Thyrén återberättar vad en man i Mondragon berättade för honom:
– Alla är entreprenörer här. Säg det till Sverige!

Demokrati anses vara eftersträvansvärt som sätt att styra stora organisationer som stater och storstäder, varför gör man inte likadant i företag? Det var den övergripande frågeställningen under dagens föredrag om kooperativ ekonomi.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Grön Rehab i praktiken

Uppsatsen ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” skrevs hösten 2010. ASP Bladets reporter fick en pratstund med Susanne, Inger och Christina som arbetar på GrönFramtid i Karlstad, med just Grön Rehabilitering.

Verksamheten startades av Lotta Ericsson, handledare var Annika Olsson. Från början lydde verksamheten under Karlstads kommun, men sedan några år tillbaka är det ett kooperativ. Även om kommunen finns kvar i bilden, har de ingen makt att påverka verksamheten. Det är i första hand Inger och Christina som arbetar med deltagarna och Susanne arbetar administrativt och med många praktiska saker.

Vår reporter kom några minuter före utsatt tid och fick ett varmt välkomnande av alla tre. Vi började med en rundvandring. Första lokalen var ett ljust rum, där allt gick i vitt, på den lilla bokhyllan i hallen brann ett ljus, även det vitt och kontoret gick också helt i vitt. Även om huset bara låg några meter från E18, hördes inget trafikbrus, inte ens från stora långtradare. Vi satte oss vid köksbordet, där det var lite färg, inte bara vitt, men det gav ändå ett lugnande intryck. De berättade för vår utsända reporter följande:

– Deltagarna kommer hit vid 9-tiden alla vardagar, utom onsdagar, då vi äter gemensam frukost. Vi lyssnar till hur de mår, vad de har för önskemål om vad de vill göra under dagen. Vi har en plan, men den följs inte alltid till punkt och pricka. Vi är öppna för förändringar. Skulle någon vilja gå ut och gå på promenad, kanske andra vill arbeta med växter. I så fall delar vi upp oss. Deltagarnas bästa kommer i främsta rummet. Det är viktigt att vi ger ett lugnt intryck, så att de inte känner sig stressade och inte har en massa ”måste-krav” på sig. Så, utan att säga för mycket, så längtar deltagarna hit. Inte bara för en chans att få lämna hemmet.

Vilka är det som kommer hit och vem skickar hit dom?
– Först och främst är det de som gått in i väggen, är sönderstressade och utbrända. Oftast är det arbetsgivare, men även Karlstads kommun skickar hit deltagare. Vårt upptagningsområde är hela Värmland, så även Arvika och Grums skickar hit deltagare.

Kostar det något att vara med som deltagare, och vem betalar det i så fall?
– Det är arbetsgivaren eller kommunen som betalar för själva deltagandet, men frukosten är gratis.

Har det blivit några större förändringar sedan uppsatsen skrevs?
– Inte mycket nytt har hänt sen dess. Det är fler deltagare, allt fler får upp ögonen för Grön Rehabilitering och att det märks att det finns ett ökat behov. I stället för att skicka en arbetstagare till en tvåveckorskurs i avstressning för 15.000, skickar de hit dem i stället. Det tar längre tid, men vi jobbar verkligen på djupet. Vi har inga deltagare som kommit tillbaka, vilket tvåveckorskurserna har. Det finns ett ökande intresse, men det känns ändå lite trögt emellanåt.

Umgås deltagarna privat också? Eller ses de bara här?
– De har tagit varandras telefonnummer, så de har telefonkontakt med varandra. Några gånger händer det att deltagare träffas och umgås privat, men det är inget vi lägger oss i.

Tack för att ni tog er tid att träffas.
– Tack själv.

Innan vi skiljs åt visar de upp ”kuvösen” där de har sticklingar, sådda frön och blommor som väntar på att planteras i trädgården. Vi går över till Gemet där de har olika planteringar och två växthus. ASP Bladets reporter var där i en timme och bara under den timmen infann sig ett stort lugn.

Text: Liselotte Frejdig

Det stora lyftet

Två vackra höstdagar befann sig värmländska kooperativ och föreningen Värmlandskooperativen på Bergvik i Karlstad för att visa upp sin bredd och styrka. Det hela avslutades med en spelning på Nöjesfabriken.

Det är fredag eftermiddag. Spänning ligger i luften i en situation där kooperativen träffas och visar upp sina verksamheter; både för varandra och de besökare som kommer till Bergvik. Kooperativen visar på en annorlunda affärsmodell en helt ny arbetsmarknad och ett nytt ekonomiskt system, fritt från jakten på vinst till varje pris. Verksamhetsledaren Leif Thyrén från Värmlandskooperativen har sett fram emot detta arrangemang, han är glad att det äntligen sker.

– Jag tycker att det är väldigt roligt att den etablerade kooperationen är med och inte bara de små. Att de stora är med och stödjer detta är bra, menar Leif Thyrén.

När fredagen befinner sig i startskottet arbetar arrangörerna intensivt med sina utställningsplatser och montrar. Och de är rätt många sett till antalet. Arbetskooperativ som GrönFramtid och Solakoop samsas med etablerade giganter i sammanhanget, som OK Värmland och HSB. Annci Falk arbetar till vardags på HSB och sitter i en arbetsgrupp med Värmlandskooperativen.

– Vi har en hel del gemensamt, bland annat är vi med och anordnar det som kallas för ”en fredag i månaden”, en kooperativ utbildning. I mitten på oktober är det vår tur att prata och vi ska blicka bakåt lite mot vår historia, vi ska se framåt också – bland annat om hur vi jobbar med miljöfrågor, berättar Annci Falk.

Kristina Vall arbetar för OK Värmland och är marknadschef. Hon ser den utåtriktade verksamheten som en viktig del av att visa upp, att de faktiskt är ett kooperativ och inte ett vanligt privat företag.

– Det här måste vi berätta i väldigt många olika sammanhang. På företagsträffar, sådana här sammanhang och från mun till mun – att vi måna om Värmland och dess bränslestationer, berättar Kristina Vall.

– Vi är ett av de största kooperativa företagen här i Värmland, så det är självklart att vi ska finnas här.

Stor som mindre

Bland de mindre kooperativen, utmärker sig kanske framförallt idrottsföreningen Nordvärmlands FF, som startade den ekonomiska föreningen Nordvärmlands livs. På plats fanns bland annat från Thorbjörn Persson från föreningen, han ser sig själv som dess alltiallo.

– Vi kallar det för glesbygdsutveckling och samhällsutveckling. Vi är för en levande bygd och utifrån det ville vi rädda denna butik, berättar Thorbjörn Persson.

– Det som är fördelen är att många vill vara med, och när viljan finns så brukar resten lösa sig också, berättar han.

Birgitta Kock var med några arbetskamrater på studiebesök från second-handbutiken Juvelen i Sunne. De ställde likt andra kooperativ inte ut, dagarna till ära – men var där för att nätverka och lära sig mer om bredden i denna företagsform.

– Vi är ett arbetskooperativ som har funnits i tio år, och har 22 personer som arbetar hos oss. Vi vill ha lite nya idéer, vi kan kanske utvecklas så att vi får fler nischer i vår butik, tänker sig Birgitta Kock.

Vi önskar Juvelens kooperatörer lycka till, för att så återvända till vår alltiallo i Nordvärmlands livs, med frågan om vad han ser som själva styrkan är i den kooperativa arbetsformen. Svaret är lika enkelt som vackert:

– Gemensam glädje blir större glädje. Man lyckas bättre tillsammans, berättar Thorbjörn Persson.

För gemensamt kan man åstadkomma rätt anmärkningsvärda ting. Man kan lyfta sig själv och varandra mot nya höjder man inte trodde möjligt, som också FN:s symbol för att vi i år firar kooperationens år illustrerar.

– Jag känner lite: ”varför bara i år”, varför inte varje år? Detta skulle vi ju kunna göra igen, tycker Leif Thyrén.

Text: Robert Halvarsson

Foto: Johan Holst & Robert Halvarsson

Hunddagiset stiger upp ur askan

”Solatassen är som fågeln Fenix som stiger upp ur askan och elden”, på det sättet beskriver Veronica Höijer, enhetschef på Vuxenavdelningen, kooperativet Solatassens efter att hunddagisets lokal brann ner till grunden mitten av augusti.

På Eriksberg i Karlstad, nära Skutberget, drabbades det sociala arbetskooperativet Solatassen av en förödande brand. Elden spred sig snabbt och medförde att deras lokal brann ner till grunden. Tursamt nog skedde detta vid en tidpunkt när varken hundar eller människor fanns i huset. Hundarna hade hämtats av sina ägare och personalen hade gått hem för dagen.

När brandkåren kom till Eriksberg var huset övertänt. Brandmännen kunde endast fokusera på att rädda intilliggande byggnader. Vid skrivande stund har heller inte polisen någon kunskap om brandorsaken. Men det ska genomföras en brandteknisk utredning så snart brandresterna har svalnat. Området är nu avspärrat och endast polis och räddningstjänst har tillträde dit.

TRÄNADE FÖR BRAND

Veronika Höijer säger att det inte går att förbereda sig på en händelse som den här. Men brandsäkerhet har dock varit på dagordningen, Solatassen genomförde en brandövning så sent som veckan innan det oerhörda ägde rum.

– De övade på hur personalen skulle agera om det börjar brinna i lokalerna. Att huset sedan skulle brinna ned grunden kan man aldrig förberedas sig helt inför. Vi har en krishanteringspolicy och i förebyggande syfte finns ett brandskyddsarbete, förklarar Veronica för ASP Bladet.

2009 startades på kommunens initiativ Solatassen som ett socialt arbetskooperativ. Huset hundsäkrades och boxar byggdes åt hundarna. Personer som är ”långt från arbetsmarknaden” har dessutom kunnat få en anställning på Solatassen. Hunddagiset omfattar i skrivande stund 22-23 personer och 20-25 hundar.

EGEN EKONOMI

Kommunen arbetar med att stödja sociala företag bland annat med att utbilda handläggare. Personer som har kontakt med socialen och får ekonomiskt bistånd har rätt till en aktivitet på en bra arbetsplats. Kommunen ger också stöd till handledarna. Men, Solatassen betalade för sina lokaler på Eriksberg. Så därför när allt brann påbörjades sökandet efter ersättarlokaler nästan omedelbar.

Veronica berättar att de har knutit Teknik- och fastighetsförvaltningen till att söka efter en ny lokal och för att erbjuda sitt stöd; hunddagiset har en ersättningslokal i Råtorp och Solatassen.

Solatassen hyr sin egen lokal och hon säger att det är en svår fråga huruvida kommunen kommer gå in och medfinansiera en ny lokal. Kommunen försöker i alla fall hjälpa till rent praktiskt. Dagen efter branden träffades alla kooperatörer där Monica Persson med Teknik och fastighetsförvaltningen var med, för att ventilera tankar och diskutera det som hänt.

– Vi pratade, känslan var ”hjälp, vad gör vi i morgon?” Vi hade också en dialog med handledaren och försöker stödja honom, berättar Veronica.

SÄLLSKAP VIKTIGT FÖR HUNDARNA

Man får enligt lag inte lämna sina hundar ensamma för mer än fyra-fem timmar så det är en viktig del att Solatassen och andra hunddagis finns, så att hundägare slipper åka hem på lunchrasten på jobbet för att rasta hunden. Och när ASP Bladet frågar om verksamhetens framtid, tvivlar inte Veronica:

– Solatassens framtid är alldeles lysande! avslutar Veronica Höijer. De har en otrolig kraft i gruppen! De är som en fågel Fenix som stiger ur askan och elden. Man behöver inte oroa sig för att Solatassen inte kommer att återvända. Vi kommer att stödja dem framåt och jag har en stor tilltro för framtiden!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto:Stefan Ek