Etikettarkiv: kreativitet

Krama varandra mera – världen är i behov av kärlek

När jag blir stor, DÅ ska jag vara lycklig! Känner du igen tanken? Men i verkligheten är det saker man kan göra för att bli gladare eller till och mer lyckliga redan här och nu. Många av oss har det tufft, men ASP Bladet frågade runt om vad som får folk att må bra, kanske till och med lycklig?

Att vistas i naturen, har många nämnt, långa skogspromenader med hunden, gå i fjällen, jogga, åka skidor, att simma eller fiska är andra saker man kan göra själv eller tillsammans med någon. Det är fantastiskt rogivande att sitta på en klippa vid havet och lyssna på vågor som skvalpar. Att vara för sig själv, reflektera och filosofera över smått och stort. Om man mår dåligt kan det vara bra att ligga på marken nattetid för att titta på stjärnorna.

En del gillar att måla, fritt ur fantasin eller att måla av ett arrangerat objekt; stilleben – det kräver koncentration och många timmars övning att få det perfekt, men att måla utan att sätta upp för höga krav på sig själv kan alla ha glädje utav: se på barnen! Andra tycker om att skriva, att låta berättelser och dikter flöda ut ur en, på samma sätt som hos dem som spelar ett instrument, sjunger eller dansar. Den kreativa processen är Pentti Vargs största lycka. Bada i badkar för att efter smörja in sig i en god luktande hudkräm, kan vara vardagslyx.

MUSIK
Skribenten har fått rekommendationen att lyssna på sin favorit-CD samt att ta LSD. Jag rekommenderar inte LSD, men musik är bra! Jag vågar nästan säga att alla gillar musik, men smaken är olika. Beroende på humör kan man lyssna på musik som är långsam, snabb, på låg volym eller på hög. En persons musiksmak kan variera i perioder och det finns många konserter att gå på, som är inriktade på olika musiksmaker. Barracuber skriver: Musik, vägen till mina djupfrysta känslor. Att hitta en ny bra låt eller artist på YouTube eller Spotify går knappt att beskriva. Och den ultimata kombinationen: musikfestivaler, med tillhörande kläder och livsstil för dem som så önskar!

‘Räkna de lyckliga stunderna blott’

— Stig Hansson

VÄLKLÄDD
Många, främst då kvinnor, mår bättre av att sminka sig och fixa håret, särskilt bra mår man av frisörbesök där man blir ompysslad. Jag förmodar att män lika så trivs bra som nyrakade, eller när de har ett välvårdat skägg eller mustasch. När man känner sig snygg, mår man bättre. På samma sätt kan vissa människor uppleva lycka av att shoppa kläder eller en ny bok. Dock måste man låta bli att handla över sina tillgångar, annars är den korta lyckan inte mycket värd. Man kan bada bubbelbad eller bada bastu, måla naglarna och prova en ny färg eller frisyr i håret. Hur många skor har en genomsnittlig kvinna?

UTMANINGAR
Utmaningar där man måste klura lite mår många bra av, hantverkets former och möjligheter, lös sudoku, programmera eller bygg ett garage, välj själv. Signaturen Geocache gillar, vilket namnet antyder, att leta cachar, något som liknar orienteringsstationer, han känner lycka när han hittar de svårast graderade cacharna. Helst i mörker. Att resa gillar många, vissa vill ha det lugnt och skönt på stranden, ta det med ro och veta att allting löser sig, med sand mellan tårna, medan andra är äventyrare och bergsklättrar eller far fram på mountainbikes. Resan är inte alltid i sig själv det bästa, utan att ha den där pirrande känslan att det snart händer någonting bra!

VÄNNER OCH LIV
Mymlan tycker om att umgås med fina människor. Hon menar att lycka är att bli påmind om att det faktiskt finns människor som tycker om, och älskar henne. Att titta på folk när man tar en kall dricka eller glass i sommarsolen är avslappnande. Att ha kontroll över basala saker som att ha mat, att veta att man har ett hem att gå hem till, en ren varm säng med nytvättade utomhustorkade sängkläder, rent vatten, mat, sjukvård och skola. Yttrande- och tryckfrihet är också viktigt för att må bra, liksom att få se andra som haft det svårt få det bättre.

KÄRLEK
När favoritlaget vinner i VM så är jag nog inte den enda som skriker så grannarna bankar i väggen. Kärlek till det egna laget kan bli en livsstil för många. Både att titta på och att utöva sport är nervkittlande och positiv spänning kan man även hitta i skräckfilmer eller thrillers. Brevvänner är ovanligt nu för tiden, men vad slår ett ”riktigt” brev, förstås skrivet med penna, i denna IT-era?

Man mår bra av att få göra någonting för andra, det behöver inte vara för hela mänskligheten utan kan vara för en speciell person. Det kan även vara i en förening eller genom att ta hand om ett husdjur. Motsatsen kan vara att vantrivas som arbetslös eller att ha ett ”dåligt” jobb; att känna sig som en parasit, känna tomhet, meningslöshet, att vara en levande död. Många finner också god stöttning i sin tro på Gud, speciellt i svåra perioder, han är en vän som aldrig sviker.

Tillsammans med god hälsa är nog kärleken till familjen, vänner och en partner något som gör en som mest lycklig. Både att själv umgås med sin partner och att se att den personen har det bra. Den största lyckan av allt är enligt de flesta föräldrar den att få barn, och sättet man gör dem på är inte heller fel.

Hundar och katter är också bra. Det är inte för inte att hunden kallas människans bäste vän, de finns alltid där och allt de vill är att du ska må bra! Och det bästa av allt; ett tandlöst barns skratt!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Med kameran som hobby

Att prova på olika aktiviteter är både kreativt och kul, som att måla i olja, eller skapa i lera. Här berättar ASP Bladets skribent och fotograf Lotta Tammi om olika saker hon provat på samt utvecklats genom. Som foto, teater samt måleri.

Under åren har jag provat på olika hobbies, eftersom jag är en skapande person så har det blivit många kreativa prova-påsaker som både är spännande och kul. Jag köpte min första symaskin när jag var fjorton år. När jag sedan fick barn sydde jag mycket barnkläder till dem när de var små.

Olja och teater
Men jag ville skapa något med mina händer, så jag prövade på lera. Jag har även målat med olja på duk, vilket var kreativt och kul. Det var en härlig känsla att utrycka sig på, och se hur bilden växte fram på duken med sina sköna färger. Det roliga är känslan att bestämma hur bilden ska se ut, där ingenting är ”fel”. En tid spelade jag teater, vilket är bra för självkänslan, när man väl vågar stå på en teaterscen inför publik. Jag sydde även kläderna till föreställningen och målade kulisser, det var kul att se skådespelarna på scenen i dräkterna som jag skapat.

Kamera
För några år sedan fick jag en kamera i present av mina barn. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var en uttrycksform som passade mig, att skapa bilder. Att ta med min kamera ut och leta efter motiv och därefter gå hem och lägga in bilderna på datorn för att se resultatet. Det är en härlig känsla när man har lyckats att få till en bild med bra skärpa.

Nybörjarkamera
Om du vill börja fotografera och inte har en kamera, köp en begagnad nybörjarkamera för att att öva med, det kommer du långt med. Man ska inte lägga ut för mycket pengar i början förräns man vet om fotograferandet passar.

Bekanta dig med kameran
Läs igenom manualen för att bli bekant med din kamera. Våga skruva och vrida på rattarna på kameran, det är inget som går sönder, då lär du dig snabbare hur din kamera fungerar och hur de olika programvalen beter sig i kameran. Det finns många bra fotograferingstips på Youtube som

du kan titta på och lära dig av.

Öva på att göra fel
Öva öva.. det gör inget att du gör fel eller kommer hem med suddiga bilder, för som det heter: övning ger färdighet, och det är sant. Jag har tusentals med suddiga bilder, jag sparar dom i mappar på datorn för att titta på dem i bland för att se hur jag utvecklats som fotograf med tiden.

Ha kul
Fota i grodperspektiv (ligg på marken) eller fågelperspektiv (stå högt uppe på något). Gå nära eller ta bilder på avstånd, pröva dig fram. Det är bara du som sätter gränser, och vet hur din bild ska se ut. Ha kul med din kamera, den kommer att bli din bäste vän.

Egna idéer
Jag hoppas jag väckt lite nyfikenhet hos dig om vad man kan göra på sin fritid. Det är upp till dig vad du vill göra, du kanske gillar musik, varför inte söka upp ett band och rådfråga dom vart du kan vända dig för att spela eller sjunga. du kanske har egna tankar om vad du vill göra med din fritid. Våga, gör det i dag, vänta inte.

Lycka till.

Text och Foto: Lotta Tammi

En god morgon med (H)järnkoll

Har människan glömt bort leken? Behöver vi recept för att ta hand om oss själva? Frågorna var stora när landstingsrådet Gert Ohlsson höll tal för deltagare på projektet (H)järnkolls temafrukost kring kreativitet.

Gert och många fler var samlade kring diskussion över en bit bröd och kaffe. Det fanns personer från kommun, landsting och människor med brukarerfarenheter som var samlade. Ja, även som ovan nämndes hade en landstingspolitiker letat sig fram till museets kafé. ASP Bladet fanns med för att både lyssna och prata i de smågrupper som Hjärnkolls ambassadörer arrangerade dagen till ära.

Den nationella kampanjen Hjärnkoll arbetar för att minska negativa attityder till psykisk ohälsa, en kampanj som ASP Bladet har skrivit om tidigare. Detta är dock första gången man samlats för att samtala kring ett tema som kreativitet under en frukostmåltid.

– På tolv olika platser arrangeras sådana här frukostar. Vi tycker det är lite roligt, för tidigare hade vi en middag på stadshotellet i Karlstad och andra städer tyckte det var en fin idé att både äta och prata lite tillsammans, sade Hjärnkollambassadören Mona Noreklint.

Kreativitet kan se ut på många olika sätt. Mona räknar bland annat upp bild, form, dans och musik.  Det kan vara en plats att vila på, återhämta sig vid, eller en plats att skapa och samla energi för att kunna anlägga nya perspektiv på tillvaron.

– Jag själv är en av dem som har haft stor glädje och lycka av att måla, och även att dansa. Det har varit sånt som har gett mig livet tillbaka. Känn att ni deltar i ett nationellt projekt, för detta sker i allt från Lövånger i norr till Lund i söder, berättade Mona Noreklint.

Glöm inte att leka

När Gert Ohlsson talade läste han bland annat en dikt av nye nobelpristagaren i litteratur, Tomas Tranströmer och varvade humor med allvar. Vi leker för lite, var hans budskap. Kreativiteten blir satt på undantag och det vi alla har lika mycket av, nämligen tiden, verkar alltid fattas oss.

– Ibland undrar jag vad vi har fått för värld, där det behövs en legitimerad läkare som skriver ut på papper att folk ska göra det som är mest naturligt. Varför har vi inte tid att röra oss och leka, frågade sig Gert Ohlsson retoriskt.

Men allt är definitivt inte elände. Tvärtom, runt borden hölls tal igång kring alla de vitt skilda ämnen som rör just kreativiteten, skaparkraften som bor inom oss alla. Och låt oss inte glömma att det är de ibland missförstådda individualisterna som är med och driver utvecklingen framåt, menade Gert Ohlsson.

– Det är människorna som måste känna att de utvecklas och kan vara kreativa. Tänk bara på de uppfinnare som har gett oss så mycket. Som de som uppfann dieselmotorn, telefonen och glödlampan. De var individualister som gick mot allt sunt förnuft, sade Gert Olsson.

Förutom diskussioner lottades även en del priser ut till besökarna. Denna reporter har därför också numer både t-shirt och knappnål med kampanjens (H):s budskap. Dessa kommer han att bära med stolthet!

Text: Robert Halvarsson Foto: Joanna Halvardsson

Bildtext:

(H)järnkolls ambassadör Mona Noreklint och landstingsrådet Gert Ohlsson var två röster som kunde höras under frukostträffen.

Livet bakom serierutan

Maria Lundby Bohlin är en skicklig illustratör och skribent på ASP Bladet. Hon är också en människa med en berättelse. Född och uppvuxen vid svensk-norska gränsorten Östervallskog nära Årjäng, bor hon nu i Karlstad.

Utrustad med diktafon, papper och penna sitter undertecknad ner med Maria i Mediagruppens svarta hörnsoffa. Svart är också den färg Maria föredrar att klä sig i; en personlig stil som lånar fritt från synthen och gothen. När vi pratar om hennes liv står det klart och tydligt att hon har varit med om mycket. Jobbiga och glädjefyllda erfarenheter som har bidragit till att forma den hon är.

Ett kreativt signum

Vad passar bättre än att inleda vårt samtal med en fråga som säkerligen många läsare undrar över, som liksom jag har kunnat le eller skratta åt ”Ms Tibbs gubbar”. Var får du alla idéer till dina serierutor ifrån, Maria?

­­ – De flesta som jag gjorde tidigt är sådana som jag har tänkt på, hört eller som jag själv har upplevt. Några har jag också snott från Journalgrodor på nätet. Som aspergare har man dessutom en tendens att ta saker och ting lite bokstavligt talat ibland, då kan man vrida och vända på saker och ting. Men jag kan inte ”hitta på ett skämt” bara sådär.

Sin bakgrund har Maria i Östervallskog, en ort och socken i Årjängs kommun som sammanlagt har cirka 500 innevånare. Under vårt samtal står det klart att det är annorlunda att växa upp i mindre samhällen gentemot större, på gott och ont.

– Jag trivdes på ett sätt bra där. Det var väldigt trevligt med ett ställe där man kunde lämna dörren olåst. Men jag har samtidigt varit mobbad, det pågick från tiden under förskolan till högstadiet och gymnasiet. Jag kan ta ett exempel: fåglar som flyger på himlen kan plötsligt vända riktning utan signal, det märkte jag att personer i klassen också gjorde. Jag kunde uppleva att det helt plötsligt inte satte någon kvar vid mitt bord, då tänkte jag, ”vad hände nu?”

När det kommer till just mobbning har Maria en del tankar kring varför det kunde fortgå under hennes uppväxt. Det finns nämligen förståelse för att barns beteende överskrider det socialt acceptabla. Man ursäktar mobbaren och den mobbade får som ung lära sig att trakasserier är något man får ”ta”.  Men det är inte detta som är mest underliga när det kommer till mobbning som fenomen, anser hon.

– Det jag är mest förvånad över är att mobbning inte är begränsat till barndomen, det förekommer ju i vuxenvärlden också. Skillnaden verkar vara att det är mot lagen att slå och skrika åt andra personer som vuxen, under tiden som barns beteenden bortförklaras. Att det skulle vara ”helt ok”, ”de skämtar ju bara”, och så vidare.

En diagnos rikare

Flera år och ett par stora kliv i skolsystemet senare, befinner sig Maria i universitetsvärlden. Efter två kurser på Mälardalens högskola hamnade hon i Karlstad och studerade tyska. Men det blev för mycket. Där tog det stopp. Hon kunde inte fullfölja sina studier utan hamnade så småningom hos Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen. Där konstaterade de att hon inte hörde hemma där heller, eftersom hon var sjuk. Det hela resulterade slutligen i att hon fick en möjlighet att gå på en utredning för att ta reda på om hon hade Asperger eller ADHD.

– Jag blev lite sur på den där psykologen på Arbetsförmedlingen. För vem var hon att komma och säga att det var något fel på mig? Men när jag väl fick tid för utredning satt jag hemma och googlade för att lära mig mer. Då fick jag till slut inse faktum att de kanske hade rätt. Efter allt var klart fick jag också bägge diagnoserna.

Vad hände efter detta? Framförallt upplevde Maria sig ha fått svar på centrala frågeställningar. Det fanns helt plötsligt en förklaring till varför vissa saker hade gått åt skogen. Men det stannade inte där. Det hände bra saker efteråt, saker som gjorde resan värd det hela.

– Jag tror att jag har haft väldigt tur. Vissa berättar att de fått en diagnos och att ingenting händer efteråt. På den tiden hade jag en socialsekreterare som var med mig under hela processen och i princip fungerade som en kurator. Hon är en person som varit mig nära. Genom henne fick jag också kontakt med vuxenhabilitering, öppenvårdsspykiatri, boendestöd med mera.

Vikten av gemenskap

När jag frågar om vad som har varit särskilt viktigt för Marias förmåga att hantera sin tillvaro och för att kunna må bättre, svarar hon att de gemenskaper som finns på olika nätforum har varit särskilt bra, framförallt aspergerforum.se.

Men saker och ting stannar inte vid nätet, hon figurerar även i föreningssammanhang. Exempelvis är hon styrelseledamot i föreningen Attention Karlstad. En organisation som samlar personer som har neuropsykiatriska diagnoser likt ADHD eller Asperger. De har bland annat regelbundna kafékvällar, där även nyfikna personer är välkomna, som inte nödvändigtvis har en diagnosbild klar för sig.

Att vara välkomnande är och förblir en viktig del av Marias kreativa uttryck. Livets taggar finns där, men samtidigt så oerhört mycket mer. Och även om vi får lov att avsluta vår berättelse för den här gången, så kan du som läsare vara beredd på att få stifta ytterligare bekantskap med Maria Lundby Bohlin i framtida nummer av ASP Bladet.

Text: Robert Halvarsson Illustration: Maria Lundby Bohlin

Bildtext:

Maria Lundby Bohlin, även känd under pseudonymen Ms Tibbs, kan numera titulera sig illustratör för tidningen ASP Bladet.

Galenskap i konsten

Flera nytänkare i världen har lidit av psykisk sjukdom, konstnärer inte minst.

En av Norges konstnärer, Lars Hertervig (1830–1902), är en av konstnärerna som led av ”sinnesförvirring och misär”. Edvard Munch (1863–1944) var en annan. Munch skrev: ”Två av människans mest fruktade fiender fick jag i arv – arvet till lungsot och sinnessjukdom. Sjukdom och galenskap och död var de svarta änglar som stod vid min vagga.” Munch led av depressioner, vilka toppades i 45-årsåldern då han redan uppnått framgång som konstnär.

En konstnär jag känner lider i perioder av depression. Han isolerar sig i sin stuga, en stuga utan bilväg fram, och ser bara folk under sina korta besök till mataffären, så sällan som möjligt. Han berättar att han en gång bodde i stugan två år i rad. När han vaknade en morgon fann han att vid matbordet var det dukat för två: honom själv och stolen mitt emot, där han hade ställt en spegel som sällskap. Då insåg han att han måste ut bland människor igen.

Runt 1800-talet betraktades galenskap som, nästan, en förutsättning för att bli en riktigt god konstnär, det man talade om då var melankoli. Varje verk skulle innefatta en gnutta galenskap för att betraktas som bra. Det gällde att balansera på knivseggen av förnuft och vansinne.

Schizofreni har ibland omtalats som en grund för konstnärskap. Men Hans Lind, psykiater tidigare verksam inom Landstinget i Värmland, talar snarare om bipolaritet som den huvudsakliga drivkraften i en intervju med SVT 2008. Alla känner vi till Vincent van Goghs (1853-1890) avskurna öra, som han skickade till en kvinna han älskade. Förmodligen uppskattade hon inte presenten. Han var ”fruktansvärt manisk på ett kreativt sätt” enligt Hans Lind. Kanske är det svängningarna som skapar gnistan, det att känna någonting, vare sig det är depression eller mani. Han säger att 40 procent av alla konstnärer är psykiskt sjuka, och stödjer sig på en amerikansk professor.

Lind säger i intervjun att ”det farligaste av allt är att vara skämttecknare. Humor är inget roligt. Humor är ett sätt att hantera ångesten. Det är en fruktansvärt stor risk för självmord hos självtecknare.”

År 1856 föll Lars Hertervig över kanten och skrevs in på Gaustad asyl i Oslo. På grund av hans konstnärskap sattes snabbt och självklart diagnosen melankoli. För att skydda sin ära skyllde han sitt vansinne på att han tittat på alltför många landskap i solljus. När han nådde gränsen skrev han frivilligt in sig på psyket och ordinerades varmt bad och kall dusch två gånger i veckan, fem tabletter till natten och fyra blodiglar i nacken. Han slutade även måla under sin tid som inlagd, då han antog att det var målandet som gjort honom sjuk och att han skulle bli frisk igen så snart han lade av med målandet.

Efter 20 månader blev han inte bättre och diagnosen ändrades från melankoli till dementia. Sjukdomsorsaken ändrades från konstnärskap till onani och kärleksaffärer. Att en norsk bondpojk skulle kunna få en reaktiv psykos av att hamna i storstaden Düsseldorf utan att ens kunna språket övervägdes inte. Han skrevs ut oförbättrad och var med det utan möjlighet att fortsätta med måleriet. Han försörjde sig som diversearbetare tills han femtio år senare dog av cancer i magen.”

Edvard Munch hade också en svår uppväxt. Vid fem års ålder dog hans mor i blodstörtning och hans favoritsyster dog i TBC, något som återkommer i hans konstverk. Munch var alkoholist och detta ledde till delirium och hallucinationer. Han skrevs in på psyket i Köpenhamn, landets bästa, där han ordinerades varma bad, sängläge, näringsrik kost och ”elektrifiering”, icke att förväxlas med elchockbehandling. Han fortsatte måla, hans rum på psyket blev ateljé och efter åtta månader skrevs han ut botad och fortsatte därefter som en renlevnadsmänniska. I hans konst kan man dock se melankolin, däribland i hans förmodligen mest kända verk ”Skriet”. På den målningen har någon skrivit texten ”Kan bara ha målats av en galning”. Han blev senare åter inlagd för depressioner. Hans syster Laura blev även hon inlagd på ett sanatorium, försjunken i autism.

Text: Maria Lundby Bohlin

Bild: Edvard Munchs målning Skriet kan beskådas på Nasjonalmuseet, Oslo

En skapande virvelvind

Konstnärer som målare, författare och musiker använder sin kreativitet som arbetsredskap. Deras kreativitet är det som driver dem. Den föder nya tankar, ger nya perspektiv, ett tänkande utanför ramarna som testar sig själv och sin omvärld. Vissa tillstånd av psykisk ohälsa, depression eller mani, kan för en del personer vara en kreativ källa att hämta ur.

 

En kreativ person, kreerar, skapar eller frambringar saker, ibland på nya och oväntade vägar.  Ibland krävs det att man tänker lite längre för att finna nya vägar eller lösningar på problem. Detta är inte något exklusivt för psykiskt sjuka människor med konstnärliga anlag. Alla är kreativa på sitt sätt.  Det verkar ändå vara så att människor med psykisk sjukdom har förmåga att ibland associera och tänka ett steg längre. Hur kan det komma sig?

En person som har en psykos kan oftast inte få något vettigt ur den. Strukturerna och referensramarna försvinner när hallucinationer och vanföreställningar tar överhanden.
– Psykiskt sjuka personer som är inne i en psykos saknar oftast förmågan att göra något kreativt, kan man läsa på forskning.se.

Det finns dock de som kan under tider när de mår bättre utnyttja psykosen, depressionen eller manin till kreativa lösningar. I efterhand kan man bearbeta och rent utav att skapa något bra och nyskapande.

Vikten av disciplin Disciplin och kreativitet kan tyckas vara svårförenliga, men det behövs ett viss mått av fokus för att kanalisera det kreativa utloppet. I vissa fall kan ett överflöde av kreativa utbrott vara bra för stunden. Detta kan ju visa sig vara det som man behöver just det tillfället. Men för att få en röd tråd i det man gör krävs disciplin. Det låter tråkigt men att bemästra kreativiteten är nödvändigt om man ska få något varaktigt ut av den.

Om detta ska fungera kan det behövas någon i omgivningen som hjälper till. I en grupp människor finns det kanske en överkreativ individ som har grandiosa planer och idéer.  Han eller hon får ibland ordentliga utbrott av kreativ energi. Energi som på rätt sätt kan leda till något spännande och oväntat.  Men ibland är det vulkanbrott som otyglade rinner ut i sanden och när lavan har torkat är det inte lika roligt längre.

De stora idéerna kan efter ett tag kännas obegripliga och ibland pinsamma för alla inblandade. För att det inte ska spåra ut helt behövs någon som hjälper denna överkreativa människa tillbaka på jorden igen, någon som på ett bra sätt reglera det kreativa överskottet till något koncist och fattbart. Det behövs referensramar helt enkelt, en fattlig värld att placera idéerna i.

Författaren och föreläsaren Nina Jansdotter skriver följande på sin hemsida om kreativitet och disciplin:

– I vissa fall kan det handla om regelbundenhet och disciplin som kan i vissa fall vara rätt inrutad och tråkig, säger hon. Det är ingen dans på rosor att skriva böcker, hävdar Nina Jansdotter.
Hjärnforskaren och konsertpianisten Fredrik Ullén, som är hjärnforskare på Karolinskas institutet, menar även han att det krävs disciplin för att vara kreativ.
– Jag tror en av hemligheterna med kreativitet är just att kunna växla mellan idéskapande och disciplin, säger Ullén i en intervju i Dagens Nyheter, och menar vidare att vara kreativ kräver att man hantera sina idéer på ett förnuftigt sätt.
– Är man psykotisk kan man inte arbeta över huvud taget, säger Fredrik Ullén

 

Biologiska svarKarolinska institutet i Solna har man studerat skillnader i kreativiteten hos en grupp normlafriska människor. Det man har tittat på är ett område i hjärnan som heter Thalamus som upptar en stor del av mellanhjärnan. Studien visade att de som var kreativa hade en lägre densitet av D2-receptorer, vilket kan medföra ett större informationsflöde och en ökande förmåga att associera fritt mellan olika saker. Det saknades ett filter som tar bort överflödig information. För den som vill läsa vidare om detta finns det en intervju som ASP bladet gjorde med Fredrik Ullén, verksam på Karolinska institutet.

Forskningen Ullén bedriver är intressant och viktig för förståelsen av psykiska sjukdomar som schizofreni och bipiolär sjukdom. Det är betydelsefullt för samhället att fördomar som göder felaktiga förklaringar upphör. Att negligera den biologiska aspekten är förödande som bara medför förvirring och minskad insikt. Vi måste se människokroppen som en helhet inte disparata delar. Ett benbrott ska ses lika allvarligt som en depression. Ben behöver gips likaväl som en psykisk sjukdom är i behov av exempel medicin eller psykologiskt stöd. Psykiska sjukdomar som sjukdomar i övrigt kan läka om man ger dem tid.

Alla är kreativa Man hör ibland personer säga att de inte är i kreativa. De menar oftast att de inte kan måla, sjunga, skriva eller liknande aktiviteter. Vi tenderar att förminska oss själva när vi pratar om kreativitet när resonemanget låses fast vid bara konstnärliga yrken. Alla kan inte bli en ny Michelangelo, Beethoven, Rembrandt eller Lennon. Men vi kan hitta en plats i tillvaron där vi kommer till vår rätt.

Det vi kan göra är att använda vår kreativitet, för alla är kreativa, med de egenskaper vi har. Man kan lika gärna vara en kreativ rörmokare eller sekretare som en kreativ författare. Det kreativa ligger mer underförstått i det första än i det andra exemplet där det är mer påtagligt. Likaväl handlar det om kreativa lösningar som kräver att man höjer blicken, ett tänkande utanför ramarna för att hitta lösningar på ett problem.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Relaterad läsning: www.kreativitet.biz

Ny aspekt på psykisk ohälsa

Ny forskning visar på en möjlig förklaring till sambandet mellan psykisk ohälsa och kreativitet. ASP Bladet har varit i kontakt med Fredrik Ullén vid Karolinska Institutet, för att få veta mer.

Enkelt uttryckt, vad är det för samband ni har funnit?
– Vi har tittat på en grupp friska ur normalbefolkningen. Vi mätte deras kreativitet med psykologiska tester. Dessa tester handlar om att komma på många idéer och lösningar på ett problem på begränsad tid, t.ex. olika användningsområden för ett föremål. Vi tittade också på en typ av receptorer (D2) för en viss signalsubstans i hjärnan, dopamin.

Hos schizofrena ser man störningar i dopaminsystemen. Bland annat har man lägre täthet på D2-receptorer i ett hjärnområde som kallas thalamus. Vi fann nu att ju bättre våra friska försökspersoner gjorde ifrån sig på kreativitetstesterna, desto lägre täthet på D2-receptorer i thalamus hade de. Dvs, de mer kreativa hade ett ”schizofreni-liknande” mönster i D2-systemet.

Vi vet sedan tidigare att mycket information passerar igenom och ”filtreras” i thalamus innan det når hjärnbarken. Vi tror att den låga tätheten på D2-receptorer i det här hjärnområdet kan kopplas till att filtreringen blir mindre sträng. Detta i sin tur gör att mer information passerar igenom thalamus till andra delar av hjärnan, vilket skulle kunna förklara ovanlig associationsförmåga hos kreativa och bisarrt tänkande hos schizofrena.

Hur gick ni tillväga för att finna sambandet?
– Vi mätte kreativitet med psykologiska tester (se ovan). Vi tittade på dopaminreceptorer (D2) med en hjärnscanningsteknik som heter PET (positronemissionstomografi). PET bygger på att man injicerar kortlivade radioaktiva substanser i blodet och följer hur de sprider sig i hjärnan. I det här fallet användes en substans som binder till just D2-receptorerna som vi var intresserade av.

Vilken nytta tror du att fyndet ni har gjort kan ha?
– Det här är grundforskning och det finns ingen omedelbar praktisk tillämpning. Däremot är det första gången, såvitt jag vet, som vi ser en tänkbar (del)förklaring till sambanden mellan psykisk ohälsa och kreativitet. Jag tycker också resultaten blir en påminnelse om att det kan vara bra att ha en balanserad syn på psykisk sjukdom.

Även om psykiska sjukdomar är handikappande för dem som drabbas, så finns det förmodligen vissa komponenter (t.ex. ovanlig associationsförmåga) och gener i psykisk sjukdom som kan ge fördelar, t.ex. ökad kreativitet, när de hamnar i rätt sammanhang.


Text: Karl-Peter Johansson Foto: Privat