Lämna mig inte – jag är så ensam

Stabil instabilitet är en bra sammanfattning om vad borderline personlighetsstörning karakteriseras av. Personerna kan vara utåtagerande och oberäkneliga med ett stökigt beteende. Men också väldigt kärleksfulla och varma.

Borderline är inte en sjukdom utan en personlighetsstörning. En personlighetsstörning är när din personlighet så kraftigt avviker från normen att du får problem i vardagen. Diagnosen ställs inte före personen är 18 år eller äldre, då personligheten formas i ungdomsåren. Borderline börjar ofta i tonåren eller i tidig vuxen ålder, men man kan bli frisk från det och avdiagnosticeras.

Borderline betyder gränsland och omnämns ibland som området mellan lättare och svårare psykiska problem. Namnet borderline började användas tidigt 1900-tal och trots att man inte längre räknar det som ett tillstånd i gränsen mellan neuros och psykos, så har namnet behållits i diagnosmanualen DSM-IV. I den andra manualen, ICD-10, kallas diagnosen Emotionell instabil identitetsstörning.

Borderlinepersonen är splittrad, hon vill ha kärlek, vilken är snabb och stormande med lika snabba avslut med skarp nedvärdering. Hon klarar ofta inte av att vara i ett längre förhållande, i hennes rädsla att bli övergiven kan partnern kvävas av överdriven kärlek. Hon missförstås ofta och kan uppfattas som manipulativ och överdrivande. Jag skriver hon, då tre gånger fler kvinnor än män diagnostiseras med borderline. Borderlinepersonen har en svartvit syn på omvärlden och personer kring henne, hon ömsom älskar andra med mycket värme och ömsom hatar hon dem, vilket försvårar både sociala kontakter och en stabil terapeutisk relation.

Klicka på bilden för att se den i naturlig storlek

Självskadebeteende  Det som kanske mest brukar förknippas med borderline är självskadebeteende, alltså att exempelvis skära, rispa eller bränna sig själv, utsätta sig för riskfyllda situationer, uppvisa suicidala gester, alltså beteenden som personen garanterat inte kan dö utav, till exempel strypa sig med en strumpa, som kan vara ett symboliskt självmordsförsök. Personen kan även hota med självmord: ”får jag inte en ny dator så tar jag livet utav mig”, vilket gör att de kan uppfattas som manipulativa.

Självskadebeteendet har många orsaker, t.ex. att bli lugn, att komma ur sitt disassociativa tillstånd eller att bestraffa sig själv. Man kan också göra det för att förflytta en svårhanterlig psykisk smärta till en mer hanterlig fysisk smärta. Det är svårt för en person som inte skadar sig att förstå den enorma ångest som ligger bakom beteendet.

Borderlinepersoner upptar mycket tid och resurser inom vården. 10-20% av dem med borderline dör som resultat av självmord, om den är kombinerad med missbruk är risken ännu högre. 1-2% av befolkningen har borderline och en av fyra av dem som är inlagda på psykiatriska vårdavdelningar har diagnosen. De självskadande beteendena kan vara impulsiva, eller komma i korta perioder av nedstämdhet, irritabilitet och/eller ångest, några som hos borderlinepersonen, till skillnad från den med bipolärt syndrom, kommer i korta intensiva perioder om några timmar till några få dagar. Karakteristiskt är även den kroniska tomhetskänslan som är kvar trots alla utsvävningar.

Vid stress eller kriser kan hon få paranoida tankegångar och dissociation, där personen kan få ett tillfälligt sammanbrott. Man får svårt att skilja på jaget och omgivningen, minnet, medvetandet och tänkandet. Personen är mycket instabil i humör med snabba stormande affektutbrott, som kan te sig oförståeliga för andra som inte alltid förstår vad som triggat situationen. Personen kan explodera plötsligt av ilska och ha svårt att kontrollera sig i ilskan, vilket kan leda till upprepade slagsmål.

Hon är impulsiv och svajande i sin självbild, vilket kan leda till ogenomtänkta relationer och sexuella kontakter. Hon kan även ha instabil och impulsiv identitetskänsla, vilket gör att hon snabbt kan skifta mellan intressen, stilar och grundläggande åsikter. Exempelvis kan detta ta sitt uttryck i vårdslöshet i trafiken, användande av droger, hetsätande, att kasta saker i väggen och utsvävande shoppingbeteende, med problem med den personliga ekonomin som följd. Personerna har ofta djupa självantaganden, till exempel att hon inte är bra eller förtjänar att älskas, de är också väldigt känsliga, minsta sak kan krackelera hela deras värld.

Borderline kan ofta innebära en samsjuklighet med social fobi, depression, panikångest, bipolär, ADHD och allvarliga depressioner. Det finns ingen medicin specifikt mot borderline, men det finns för enskilda symtom, där lugnande, antidepressiva och/eller neuroleptika kan användas. Det finns en terapi, dialektisk beteendeterapi (DBT) som används framgångsrikt, som är speciellt framtagen för borderline, där personerna får lära sig konkret hur de kan hantera känslor, någonting som är bra, då de har svårt att förvandla intellektuella idéer till verklighet.

Text & illustration: Maria Lundby Bohlin

HUR NÅR VI DELAKTIGHET?

Avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika anordnar en halvdag i Sessionssalen i Karlstad Bibliotek, kring ämnet delaktighet/inflytande. Syftet är att vi skall reflektera över hur vi bemöter varandra i vardagen och skapa nya infallsvinklar kring Brukarinflytandet.

”I Karlstad Kommun arbetar vi efter metoden Terapeutisk Allians/Relationsbaserat arbete, och att ge klienterna empowerment, egenmakt. Jag skulle vilja tillföra att vi borde arbeta mera med MOD som metod. Modet att lita mera på våra Brukare och att ha större tålamod”, säger Inger Granhagen i sin inledning.

Därefter fick vi se en mycket belysande teaterföreställning i tre akter. Tre mycket talande exempel på hur man kan omöjliggöra brukarens inflytande över väsentliga delar av sitt liv, bara genom att vara alltför rationell på jobbet. Föreställningen om ”Bostödet” visade på ett tydligt sätt hur såna ”små” saker går till, och hur otroligt förödande det kan bli; Bostödjarna tyckte det tog för lång tid för brukaren att komma till dörren och öppna…då låser man upp och går rakt in. I stället för att ha tålamod och ta sej tid att låta henne själv avgöra vad hon vill ha handlat…så gör man det åt henne. Man rullar upp persiennerna åt henne…för ”alla vill väl ha lite ljus i sin lägenhet…eller hur”.

Tankarna går genast till uttrycket ”Att bemöta andra som man själv vill bli bemött”. Men är det verkligen så? Vill alla bli bemötta precis som jag, och är det inte lätt att man faktiskt rationaliserar just när det handlar om att själv bemöta andra? Här kan jag se innebörden av Inger Granhagens ord om Mod och Tålamod. Mod att känna förtroende för att brukaren faktiskt själv är förmögen att avgöra om hon vill ha leverpastej eller ost…om persiennerna ska va nere eller uppe.

Tålamodet att det faktiskt får ta en stund tills hon bestämt sej för vad hon vill ha i sitt kylskåp, och att det tar lite längre tid än du själv skulle göra samma sak på, betyder inte att hon är mindre förmögen till adekvata beslut och handling än du. Den lilla Teatergruppen framförde på ett fantastiskt sätt kärnan av problemen. Föreställningen i sin enkla form gav så mycket ”extramaterial” i form av konkret insikt. Att spela samma scen, fast med rätt beteende direkt efter den första, ger dessutom känslan av att man ger rollerna en chans till.

Kanske är det inte bara Brukaren som behöver få en extra chans att göra rätt alla gånger. Kanske är det en väsentlig del av själva brukarinflytandet att tjänstemännen faktiskt vågar backa bandet i sin myndighetsutövning, och göra om. Den som inte får en chans att ”göra om” med någon värdighet i behåll, vågar heller aldrig erkänna sina fel. Under presentationen av gruppdiskussioner framfördes åsikter från flera håll om saker som varit dåligt i bemötandet från myndigheterna, likväl om saker som varit bra, och jag slås av det faktum att dom grupper som har allra mest att säga, är dom som haft en eller flera brukare i grupparbetet.

En person framför att det ständiga bytet av handläggare varit ett stort problem, samt att handläggare helt enkelt glömt bort att ta kontakt. En annan tillägger att man inte får glömma bort att brukare inte alltid mår bra…och ibland kan man helt enkelt inte välja att vara delaktig alla gånger. Det är viktigt att man får en chans till!

Någon tycker det var bra att en handläggare faktiskt ringde och frågade ”hur mår du” utan att ha ett tjänsteärende i bakfickan. ”Det kändes som hon brydde sej om mej, inte bara sina papper”.

Anhörigföreningar uttryckte sina synpunkter om möjligheter till inflytande.  Många anhöriga känner sej avskurna från inflytande pga sekretesslagarna och det uttrycktes önskemål om fler kontaktpersoner.
”Kalle”, med 27 fängelsestraff bakom sej ”seglade runt” i det sociala i över 30 år. Han har sett metoder och program komma och gå, och själv varit föremål för dem, genom åren. Kalle jobbar nu själv som behandlingsassistent på Ullebergsgården och har flera års drogfrihet bakom sej. Han betonar vikten av dom så kallade ”kringverksamheterna”. Kalle var själv med och startade upp KRIS i Karlstad, ansökte om pengar och fick kommunens förtroende att starta verksamhet. Kalle har sett många bli hjälpta till ett bättre liv tack vare den verksamheten. ”Det betyder mycket det vi gör själva…och att vi faktiskt får förtroendet”.

Jag är själv en Brukare och bor i ett av kommunens boenden, och jag tar med mej två stora reflektioner hem från denna förmiddag; Brukare och personal/tjänstemän talar ofta olika språk. Det flyger åtskilliga ord som; evidens, revision, enkät, och återkoppling genom luften. Jag har inte svårt att förstå ordens enskilda betydelser men kan känna att jag ändå lätt förlorar sammanhangen när dom där orden används, och jag undrar…vad döljer det sej för ”hemligheter” bakom ord som evidensbaserad? Återkoppling?

Kanske kan det också vara en viss del av problemet med vårt eget inflytande, att vi inte alla gånger hänger med och förstår vad som egentligen menas. Det krävs lite tålamod att bryta ner facktermer till ”vanlig Svenska”.

Text: Helena Båtman