– Vårt gäng rörde sig ute på krogarna flera gånger i veckan, många retade sig på att vi utövade kampsport och byggde muskler. Fast man var välklädd och artig råkade man alltid i trubbel.
– Jag ska berätta om en händelse som hände för många somrar sedan på Smögen, säger Anders Eriksson. Jag brukade klä mig snyggt och hade långt vårdat hår. Jag hoppade in i en raggarbil för att fråga efter en cigarett, jag fick till svar: ”du din kaxiga snorunge ska inte ha några cigaretter”. Jag svarade tillbaka, ”håll käften era lortiga raggare” och sedan gick jag därifrån. Senare på kvällen kände jag när någon drog ut mig ur bilen som jag satt i, de tog tag i mig och dunkade mitt huvud mot bilens tak så mycket dom orkade. I efterhand hörde jag att dom dunkade mig fyra, fem gånger innan jag svimmande och blev medvetslös. När jag vaknade till liv stack tänderna ut genom hakan och flera tänder va sönderslagna.
På krogen
– Fyra till fem gånger i veckan besökte vi krogarna i stan, ett stort gäng grabbar i åldern 18 till 25 år som höll ihop både på gymmet och privat. I dag är allt preskriberat, det hände ju för tjugo år sedan, tillägger Anders.
– Kampsporter som karate och boxning var vår syssla, det ledde ofta till att vi hamnade i bråk på krogarna. Vi ville imponera på varandra och tyckte att vi var coola och tuffa. Vi var lite annorlunda, ett riktigt flummigt gäng. Vi hamnade lätt i tjafs, vi drog oss aldrig för att slåss, särskilt när ryktet om oss var att vi var ett speciellt gäng. Det hände hela tiden att folk ville utmana oss, det innebar att krogbesöken alltid slutade med slagsmål, säger Anders.
– Vi i gänget höll ihop, var det någon som hamnade i bråk så försvarade vi varandra. Efter slagsmålet brukade vi avsluta med att ta i hand för att skiljas som vänner, vi ville inte ha något otalt mellan oss när vi skulle ses på stan senare, berättar han.
Tiderna förändras
I dag är Anders en vuxen man och skulle inte kunna tänka sig att gå ut för att slåss på krogen. Om det blir tjafs går han där ifrån, det är inte värt konsekvenserna. Han hoppas att ungdomarna tänker sig för, innan de hamnar i trubbel. Anders Eriksson tycker att våldet är mycket grövre i dag än för tjugo år sedan. I dag verkar det som att människor bär på en stor ilska, och kan misshandla människor så svårt att de får tillbringa resten av livet i rullstol.
Gänget är också vanliga samhällsmedborgare i dag. De sköter sig, jobbar och har familjer.
– Vi är alla glada att allt gick bra, trots att vi slogs med allt och alla som
muckade gräl med oss. Själv får jag lida för tandskadorna jag fick på Smögen. Det har kostat mig mycket smärta och dyra räkningar från tandläkaren. Jag är dock glad att bråken inte orsakade större och grövre skador, som kunde ha inneburit men för livet för oss alla, konstaterar Anders Eriksson lite sorgset av sina egen erfarenhet.
Rådet från Anders Eriksson till ungdomarna är att konsekvenserna kan bli många och stora när man är ute för att slåss. Man kan bli tagen av polisen, få fängelse, indraget körkort, svårare att få jobb eller andra stora problem. Att leva med att ha skadat en annan person kan bli en börda att bära. Själv kan man bli skadad för livet. I dag kan man köpa droger på nätet utan svårigheter, en del av drogerna är riktigt farliga, man vet aldrig vad de innehåller, har man otur kan det sluta med dödlig utgång eller innebära men för livet.
– Mitt råd är att du på fritiden tränar kampsport istället, avslutar Anders.
Text: Lotta Tammi
Gilla detta:
Gilla Laddar in …