Etikettarkiv: Krönika

Ambulanser och bakkvällar

Där jag är uppväxt går alla till Glenns bilverkstad om bilen behöver fixas. Nya vinterdäck må vara billigare i Karlstad, men det är guld värt att ha en i grannskapet, som kommer när traktorn fryser när grusvägarna behöver plogas. Pappa plogar själv, det finns inga plogbilar som plogar vår väg.

Det finns fördelar med att betala lite mer, för att handla lokalt eller odla relationer med de som bor nära.

När jag åker från jobbet i stan undrar jag var alla jobbar? Och var bor alla? Bilköerna ringlar sig kilometerlånga. Vad händer om någon ambulans behöver fram, och till vilken sjukvård, undrar jag? Hur många barn har alla dessa, och var finns alla dagisplatser? Har Karlstad 100 000-anhängarna något svar på det? Förstås, det blir mer pengar i kommunens ficka – om alla får jobb som kommer.

En lösning på ”problemet” skulle kunna vara att importera folk utifrån. Då skulle ju Karlstad Airport räddas, de skulle få fulla plan, åtminstone åt ena hållet.

Men för att alla ska få jobb måste de ju kunna språket. Varför inte göra en syster till syster-aktion och ha bakkvällar med invandrarkvinnor? Annars är det mysigt att grilla utanför lägenheten. Men det är viktigt med grönytor att vistas på även för stadsbor. Barn ska veta var mjölken och äggen kommer ifrån, så jag är glad att djurparken på Mariebergsskogen får vara kvar. Djuren är trots allt det bästa med Mariebergsskogen tycker då jag! Det och att kunna bada på somrarna.

Där jag bor, på Våxnäs, är det grönt kring Himlabacken och motionsspåren i skogen. Det är med viss nervositet jag fick höra att man ska bygga ett antal nya hus kring mitt område.

Kommer det att flytta in en massa drägg som kommer förstöra husfriden, och var ska alla tillkommande bilar stå? Kommer jag ha sol på min balkong även i fortsättningen? Eller kommer det tvärtom bli fler butiker, och ett bättre, tryggare Våxnäs centrum med ett kvarvarande bibliotek?

Jag är uppväxt på bygden, med hundar, katt, kaniner, höns och ponny. Jag brukar säga att jag nog är av de tio procenten i Sverige som haft det bäst. Trots mobbing i skolan genom alla år. Det finns en stor fördel med bygden; man blir sedd! Nu har jag bott i Karlstad i mer än tio år och jag vet inte namnet på en enda i min trappuppgång. Det är hej och inte mer än så. Men, naturligtvis skulle jag kunna prova att knacka på och fråga om jag skulle kunna få låna en kopp kaffe?

Text: Maria Lundby Bohlin

Hip-hop musik i mitt liv

Arpad Bihary
Arpad Bihary

Låt mig presentera vem jag är. Jag kallas för Arpad B. och jag har gjort Hip-hopmusik i drygt 10 år, framför allt som låtskrivare och rappare, men jag har även producerat den senaste tiden. Jag vill berätta om musiken, både generellt, och hur det påverkat mitt liv.

Hip-hopmusiken började under 1970-talet i de fattiga delarna av Bronx, New York, på kvarterskalas som var populära bland afrikanska amerikaner. Den har utvecklat mycket och idag är den en av de populäraste musikgenrerna i hela världen. Hip-Hopmusik är oftast en blandning av stiliserad rytmisk musik och en rimrik rytmisk blandning av prat och sång.

Den mest kände rapparen hette 2Pac, som var aktiv under 1990-talet. I dagsläget är artisten Drake mest populär. I åratal har Hip-hop gått genom jättemånga olika artister, producenter och trender; den har alltid förändrats på olika sätt. De flesta säger nog att glansperioden var 1990-talet, men det finns självklart olika uppfattningar om detta.

Jag hörde Hip-hop först när jag var ungefär 10 år gammal och jag älskade den direkt, jag har lyssnat på genren sen dess. Vid slutet av gymnasiet började jag skriva egna texter och sen spelade jag in min första låt. Att skapa min egen musik blev mitt främsta intresse 2009, det är då jag började ta det seriöst, hade min första spelning och började göra låtar regelbundet.

Sen dess har jag släppt mer än 50 låtar på olika internetsidor och musiktjänster (i början på Myspace, sen YouTube och på Soundcloud och i dags läge även på Spotify, iTunes, Tidal, Deezer med flera). Jag har också uppträtt i Sverige, Ungern och Rumänien på olika ställen och evenemang. Min största spelning någonsin var i Karlstad på Kronoparkensdag 2015, då bland annat stora svenska artister som Molly Sandén och Dani M uppträdde samtidigt. Idag befinner jag mig på ett litet skivbolag som heter Import Music Group och är på gång att arbeta på mitt första projekt i skivbolaget.

Jag kommer fortsätta med vad jag gör, att skapa Hip-Hopmusik, det har blivit mitt liv. Jag hoppas bli känd, göra musik på heltid, turnera och skapa många nya låtar. Oavsett om det händer eller inte, är jag jätteglad att ha Hip-hop i mitt liv, för att jag kan uttrycka mina känslor och tankar på ett artistiskt sätt och sprida ett positivt budskap till de som lyssnar. Jag vill tacka alla som har stöttat min karriär hittills och alla som kommer att göra det i framtiden, det betyder mycket mer för mig än ni kan förstå.

Text: Arpad Bihary
Foto: Ylva Alsterlind

Arpads musik
Besök honom på Soundcloud för att lyssna på hans låtar: https://soundcloud.com/arpadbmusic

Hans hemsida hittar du på:
http://arpadb.com/

Gazing at butt cheeks

butt

I understand that each generation has to create the world in its own image. That means that us old people can be seen as conservative. Especially with clothing. Yet I do think that this generation has something to consider. Why are you all showing your underwear?

Ok, I will leave the women alone. Women are often the centre of men staring. Is it possible that men stare because women are showing their underwear? Maybe. But if it is comfortable then wear it. The same with the niqab. I say, if it is comfortable then wear it. Men stare while the State tries to control women’s bodies.

It is time to stare at men’s clothing! If the State wants to tell women what they cannot wear then there should be restrictions on men’s clothing as well. Both because of cultural factors and gender. The State can decide what everyone should wear. Equality!

For equality we should stare at men as much as we do at women. In this case at least it is something I have personal experience with. I wear men’s clothing and I know what is comfortable. I also know what is not comfortable.

When I was growing up there was a stereotype of plumbers working under the kitchen sink. Clearly visible was half of their butt. The top half! It was a crack that never disappeared.

Today that crack is coming back. But not with tradesmen. Instead it is with normal boys walking down the street. It is now a fashion style to wear jeans that are two sizes too big. And no belt! This means that the top of the jeans are closer to the knee than the hips.

How is it possible to walk like that? Consider what happens when you run out of toilet paper. With pants around knees you must waddle like a penguin across the bathroom, into the hall and take a new roll out of the cupboard. And then go back.

This is not comfortable!

And yet boys today wear pants like this. With their pockets fully loaded with phone, house-keys, second phone, wallet, bike keys, tablet… As the list goes on the pants get lower. First the top of the underwear, then the lower butt, and finally the crack.

To preserve Swedish dignity the State must solve the problem of preventing visible butt crack. It is not pleasing to look at and it is not comfortable to walk in. As such the clothing is clearly an oppressive item that is designed to control men’s bodies.

Visible underwear on men is not part of our culture and the government must pass a law to prevent this clothing from being worn. If men’s ability to choose their own clothes is not controlled soon then the democratic society we live in will be lost.

Society and the government must stare at men’s underwear before it is too late!

Text: Kevin Anderson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Betydelsen av vackra ord

4563Vad betyder vackra ord och dikter för själen? Hur skulle världen se ut utan poesi och lyrik? Vad är egentligen en dikt? Det kan vara en beskrivning av något som berör, eller en glömd känsla från vårt gamla liv. Kanske är det ett utlopp för själen. Vad vore jag utan ordens poetiska flöde?

Många känner nog ofta igen sig i poesins rader, om de bara vill. Vissa texter är lätta att förstå, de handlar om klara budskap och känslor vi alla upplevt. Andra är underhållande; exempelvis limericken. Sen har vi mer diffusa texter. De som kräver ett tränat öga, förståelse och analys för att förstå och uppskatta. Dessa är de jag tycker bäst om, de visar upp poetens skicklighet med ord. De har ofta ett vackert flöde, fantasifulla beskrivningar och symbolik.

Det är när insikten av vad texterna handlar om som vi kan känna igen oss i djupet av dem. Poesi uttrycker känslor som vi annars inte kan beskriva, en frihet att få ner tankar på papper utan att behöva säga för mycket, bara det viktiga. De är som vackra ord som flödar ur oss.

LYRIKEN HJÄLPER MIG
Att jag funnit lyriken har hjälpt mig. Upplevelser och känslor jag annars skulle hållit kvar inombords, som drar ner mig i mörkret, har befriats av att jag kunnat uttrycka dem i dikt. Saker jag inte kunnat sätta ord på har andra diktare skrivit, och när jag läst dem har jag känt: ”ah det finns någon där ute som förstår.” Det hjälper en att hitta de rätta orden att beskriva våra innersta tankar.

På många sätt har det hjälpt mig att komma ut ur mitt skal som jag befunnit mig i under många år. Det är en lättnad att kunna skriva om problemen som hopar sig i livet. Men självfallet gäller det inte bara negativa saker i livet. En dikt kan bevara även vackra ögonblick i livet som man vill spara. Saker vi måste få ur oss innan vi spricker av upprymdhet. När man sedan läser dem målas bilden upp av den där dagen då man var som lyckligast, stunden då allt var perfekt, minnet av den underbart förtrollande soluppgången.

GRAMMATIKENS BEFRIARE
En enkel promenad på stranden kan bli ett nostalgiskt ögonblick med hjälp av lyriken. För att inte tala om allt positivt det tillför språket. Språket idag har mycket att tacka lyriken. För hade det inte varit för lyriken hade språket inte utvecklats till det vi har idag. Till skillnad från böcker och andra texter så är dikten grammatikens befriare. Visst finns det regler även i lyriken. Men de är inte huggna i sten. Allt hänger på hur du vill förmedla ditt budskap, på att hålla den rytm som ger dikten liv.

Tänk på det nästa gång du läser en dikt. Hur hade världen varit utan de stora diktarna? Hade du med ord kunnat beskriva känslan av kärlek med rättvisa? Eller hur förtvivlad du egentligen känner dig? Hur många nya ord och meningar har vi egentligen fått av författare som använt sig av lyrik i sina beskrivningar? Och vad hade musiken varit utan dessa rytmiska texter?

Detta är anledningen till att jag alltid kommer uppskatta diktandet, och använda det när jag rannsakar mig själv under mina svåra stunder. Jag kommer alltid vara djupt tacksam för denna konstform. Så tack till er alla underskattade poeter där ute. Fortsätt i er strävan, ni har fortfarande en publik där ute som uppskattar era verk. Och tack till alla unga sorgsna själar därute som satt ord på känslor som man annars inte kunnat beskriva. Fortsätt ert sökande efter svar, era rop efter förståelse. Och slutligen till er mer skämtsamma poeter där ute, ett gott skratt förlänger livet heter det ju, att kunna underhålla andra är lika viktigt som att kunna förstå andra.

Text: Anna Pettersson
Foto: Ellen Berner

Simning – som nytta och nöje

12123Mitt intresse för min gamla kära barndomssport, simning, har kommit tillbaka. Jag simmade under hela uppväxten, och har efter det, varit näst intill helt ointresserad av det under ganska många år.

Simning är till viss del en materialsport, fast man kanske inte tror eller tänker på det om man inte är så insatt i sporten.

Ganska mycket av grejerna går dock att undvara om man har en begränsad ekonomi, som till exempel dolme och handplattor, det ger en del träningsmässigt och kan vara kul att ha som omväxling i träningen, men är inte nödvändigt. Det skiljer säkerligen från simmare till simmare, vad som funkar bäst för en själv, praktiskt sett.

MÅLSÄTTNING
I längden kan simning bli ganska monotont. Simmar man 5 000-10 000 meter, så kan det vara nästan nödvändigt att blanda upp träningen med hjälpmedel för att göra det roligare och mer varierat. Det kan handla om simfenor och framförallt våtdräkter, som är mycket viktiga om man vill satsa på simningen eller bli en bättre amatör. Att bli bättre är en målsättning men det är mest på kul. När jag var yngre höll jag på för att jag trodde jag kunde bli bäst. Det är inte min målsättning längre, men jag vill gärna bli bättre.

Min dröm om att bli lika vältränad som Matt Biondi, min barndomsidol, kommer nog bli svårt att uppnå. Jag tränar sporadiskt, framförallt under sommarhalvåret. Under vintern blir det inte så mycket. Ska man bli riktigt duktig krävs det att man tränar i stort sett varje dag.

De som är riktigt duktiga på de utomhustävlingar som jag ställer upp i på sommaren, de tränar betydligt mer än mig. De är juniorer, och de flesta av dem är barn. Jag tävlar inte på några elittävlingar längre och distanserna är mycket längre än när jag var mitt uppe i karriären. Då var jag specialiserad sprinter. Så därför får jag ta tävlingarna med en klackspark, samtidigt skulle det vara kul att bli lite bättre och få en mer vältränad kropp, bli starkare. Jag gillar mej själv bättre då.

Man kan ju hålla på med simning utan att det behöver vara i form av träning eller tävlingar, men personligen vill jag hålla det ganska seriöst. Jag tycker om min idrott, och simning behöver man träna ganska mycket för att det ska ge något. Det är också viktigt att hålla högt tempo, att man simmar intervaller. Man simmar 25 eller 50 meter i högt tempo eller så fort man kan, och sedan helst vilar 10-15 sekunder och sedan simmar fort igen.

TRÄNINGEN
Det fåtalet tävlingar jag är med i under somrarna är ungefär 500 meter till 1000 meter långa, så då behöver jag mycket uthållighetsträning för att kunna anpassa det till vad jag ska simma vid dessa.

Andra sporter kan vara kul att hålla på med för att variera sig. Frågan är om joggning gör en till en bättre simmare, för då tränar man nästan bara benen, medan simning handlar mycket om armarna och överkroppen. Då är nog styrketräning som latsdrag mera effektivt, alternativt simtag med långa gummiband.

I vårt land är simning en mindre sport i jämförelse med ishockey, fotboll, innebandy och andra bollsporter, men ganska populär i jämförelse med många andra länder.

SIMNING KAN RÄDDA LIV
Jag tycker simning är en mycket vettig sport, som jag hoppas fler upptäcker och uppskattar mer. Framförallt eftersom fler personer drunknar varje år. Mestadels medelålders människor, vilket förvånar mig. Själv trodde jag det var mest barn som inte lärt sej simma ännu, som riskerade att bli offer för drunkning, men så är det inte enligt rapporter.

Svenska livräddningssällskapet har koll på hur många som drunknar, men jag undrar hur mycket samhället lyssnar på deras larmsignaler, eftersom drunkningarna hela tiden ökar. Hur kommer statistiken för 2015 se ut när vi summerar det här året? Kan trenden brytas?

Att vuxna människor drunknar borde med ganska enkla medel kunna undvikas, tycker jag. Om det exempelvis är så att det är många invandrare över 50 år, som förolyckas på grund av att de inte är simkunniga bör man hålla simlektioner för dessa grupper, förslagsvis utan kostnad.

Om man till exempel är ute i en båt på sommaren så räcker det ju att man sitter ner, stilla i båten, inte är alkoholpåverkad och att man kan simma hyfsat bra. Man bör då kunna klara livhanken, framförallt om man även är utrustad med en flytväst. Då ska det väldigt mycket till för att man ska riskera livet.

Simma lugnt!

Text: David Hellgren
Foto: Robert Halvarsson

Musik spelar på känslorna

23423423442Att musik påverkar oss är ingen hemlighet. Olika delar av hjärnan aktiveras när melodier av känslor når våra öron.

Musik kan betyda olika saker för olika människor. För mig är musik någonting jag blir stärkt av inombords. Hela tiden, överallt. Vare sig det är hemma när musiken släpps fri genom högtalare eller på en tågresa via hörlurar kopplade till mobilen. Den hjälper mig att fly bort från världens alla sinnesintryck. Lugnar ner mig när jag känner mig upprörd eller stressad.

Enligt forskaren Stefan Koelsch påverkar musik oss mer än vad vi tror. I en artikel från Dagens Nyheter står det bland annat om att personer med afasi kan få en förbättrad talförmåga genom musiklyssnande. Engelsmannen Nick van Bloss har Tourettes syndrom och utför 40000 tics om dagen, men när han väl sätter sig vid pianot försvinner alla ticsen.

Jag tror verkligen på teorin om att musik påverkar våra känslor och vårt mående. Det är mycket tack vare musik som jag har växt som person och vågar stå för den jag är. Men minns ni de gånger som man känt sig förargad och lite irriterad då man suttit på bussen utan hörlurar för att de är kvar hemma…? För mig är just ett sådant tillfälle extra jobbigt, eftersom jag har behov av att kunna stänga av ljuden utifrån.

På hemsidan ”den kulturella hjärnan” står det att forskare nu kommit fram till att musik som innehåller känslor aktiverar olika delar av hjärnan. Glad musik kan få oss att andas snabbare och skratta, medan sorglig musik kan få oss att känna vemod och gråta. Men varifrån kommer dessa känslor? Vi vet vilken slags musik det rör sig om, redan innan signalerna har skickats upp till hjärnan. Därefter anpassar kroppen rörelserna efter musiken. På så sätt kan även olika slags känslor, kopplade till det vi hör, komma fram.

Vilken sorts musik blir ni glada av? Jag blir glad av musik som innehåller ett snabbt tempo, eller en låttext med ett tydligt budskap. Men även låtar som man känner igen, tycker jag om, för då kan jag sjunga med och slipper tänka vad som kommer härnäst. Men vilken slags musik blir ni sorgsna av? För min del är det mest ballader, eller låtar där artisten har en kraftfull röst och sjunger om ett aktuellt ämne, som gör mig lättare berörd när jag är ledsen.

Som avslutning har det visat sig att barn med autism reagerar väldigt starkt på just känslosam musik. Musikterapi kan därför vara en bra hjälp för barn, att lättare sätta ord på sina känslor och få bättre kontakt med andra. Musikterapi har därför visat sig ge ett positivt resultat i de flesta fall, detta kan man läsa på ”den kulturella hjärnan”.

Källor: Dagens Nyheter 2009-03-20
kulturellahjarnan.se 2014-03-18

Text & foto: Ellen Berner

Den inre domaren

2345Som talar om för dig i förväg vad du kan och inte kan göra

Som hjälper dig att bygga upp en precis så hög förväntansångest att du inte kan slappna av och bara ge dig i kast med saker och ting

Som berättar för dig att du inte duger, hur mycket du än kämpar

Som lyssnar flitigt på andras nedlåtande ord och gör dem till sina egna

Som övertalar dig att dra dig undan, isolera dig

Som lurar dig att den kortsiktiga avslappningen du får när du undviker jobbiga situationer, är någonting bra

Som skrämmer dig så effektivt för livet att du överger dina vänner

Som blir arg när du lyckas med någonting och manipulerar dig i efterhand till att tro att det ändå inte var värt något

Som får dig att tro att alla skrattar bakom ryggen på dig

… honom hatar jag!

Text & illustration:
Peter Sundström