Från behandlingshem till skådis

Skådespelarna i ”Den bästa versionen av mig” har alla färgstarka öden, och deltar i föreställningen på olika sätt. Här är några av deras röster.

Reine bor på Ulleberg – ett nyktert boende för före detta missbrukare. När han bott där i ett år, blev han uttråkad.

– Jag kände att jag var riktigt nära ett återfall, säger Reine.
Han fick höra av sin kamrat Peter att de skulle göra en teaterföreställning.
– Det ska fan jag vara med på tänkte jag, så det blev så, berättar Reine.

För honom blev det en stor chans att i nyktert tillstånd göra något som var roligt. Det ville han inte missa. Om Reine kommer fortsätta spela teater när föreställningen är slut vet han inte, men han vill hålla på med något inom teatern, hjälpa till med saker och ting.

– För mig är detta jävligt bra. Jag kommer få känna känslan att få buga, det blir häftigt, avslutar Reine.

Leka sig fri
– Fegheten för en tillbaks till drogerna, men här får man faktiskt upptäcka en helt annan sida av sig själv, man får leka sig fri.

Orden kommer från Pasi, som berättar att han har fått mod genom att improvisera. I början tyckte han att det kändes obehagligt, det var jättemycket som var jobbigt. Men hela livet handlar om att ta ansvar och växa.

Han tänker att det kan bli jobbigt att stå där uppe – men det löser sig det med, säger han.
– Jag ska inte säga nej till någonting, jag ska ta för mig, så är det bara. Man ska göra det man vill och skita i rädslorna, avslutar Pasi.

Vem som helst
Fanny är nog yngst i gruppen. Hon tycker det är skönt att ha något att göra istället för att sitta hemma och stirra in i väggen. Teatern visar upp att alla kan hamna i trubbel.
– Vi är inte annorlunda eller dumma i huvudet, men vi har varit stämplade väldigt länge, säger Fanny.

Peter, å sin sida, kände projektledare Lilian sedan tidigare. Han tänkte först att han var lite blyg, men vill gärna vara i centrum.

– Jag har bekräftelsebehov, så att höra folk jubla och applådera är så grymt! Jag får ståpäls, säger Peter.

– Det har öppnat sig ett nytt liv för mig. Jag älskar att leva och solen skiner.
Han skämtar med oss och säger att han räknar med en Oscar och ett filmkontrakt, då bryter jublet och skrattet ut i gruppen.

Text: Cathrin Johansson och
Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Se oss – vi är värdefulla

ASP Bladet träffade Lilian Hamsch, projektledare för KulturKlivet vid Tempelriddaren. Hon och Martin Sällström, dramapedagog – ställer tillsammans med en entusiastisk ensemble upp teaterföreställningen ”Den bästa versionen av mig”.

¨Det är en härlig grupp som möter oss. Deltagarna spelade upp tre rollspel som smakprov och man kan se att de har det roligt tillsammans. Föreställningen som de förbereder visas i två veckor, med cirka 70-80 personer per föreställning – premiären är den 16 maj.

Nyfikenheten väcks
Lilian och Martin vill använda teater för att stärka deltagarna och låta dem utvecklas. Men givetvis hoppas de också väcka intresse för teater och kultur. Målet är att ge personerna en skjuts i självförtroendet och bidra till en meningsfull fritid.
– Kombination av flera faktorer är genialisk, säger Lilian.

Lilian har själv sökt upp de personer som i sitt arbete träffar människor ur målgruppen. Skådespelarna har själva visat ett intresse och valt att delta. Föreställningen håller nu på att ta form, och deltagarna gör allting tillsammans. De målar, snickrar och bygger även scenografin. Allting som ingår i föreställningen är de med och skapar. Olika kultur- och fritidsaktiviteter finns också schemalagda.

Energin flödar
Innan utageringar och handlingar utförs, improviserar de och gör övningar för att komma vidare ifrån tankestadiet. För att känna sig friare i sitt agerande. I början kunde deltagarna fråga ”gör jag rätt eller fel?”, nu vågar de bjuda mer på sig själva och testa olika saker. Det stärker Martin att se dem utvecklas.
– När deltagarna säger att de redan längtar tillbaka efter dagens slut, då får man energi tillbaka, säger Martin.

Sist men inte minst
I teaterns värld finns många krafter, där allt är lika för alla och där man kan känna sig välkommen.
– KulturKlivet är på riktigt, det är ingen låtsas-grej.

Man får lära sig exakt hur det går till, säger hon. Föreställningen är i Tempelriddarens lokal i Karlstad, vid hörnet av Drottninggatan närmare bestämt. Man vänder sig till Lilian angående biljett som är gratis, men de kommer troligtvis ha en utkorg där man kan lägga pengar i om man vill.

De kommer ha en premiärfest, som brukligt på Värmlandsteatern – den är såklart alkoholfri. Vi väntar nu med spänning och förväntan på
föreställningen.

Text: Cathrin Johansson
Foto: Stefan Ek