KURAGE STÄNGER…

I slutet av juni stänger Kurage på Tingvallagatan, och verksamheten flyttas till Beroendecentrum på Centralsjukhuset.

Bland oss deltagare (ca 25 personer) har stället gått under smeknamnet ”Basen”. För de läsare som inte vet vad Kurage är kan jag upplysa att det är en plats för frivilligvård, dit man kan vända sig om man har missbruksproblem. Man går dit varje vardag för att få en medicin som heter Subutex (eller Suboxone), som blev godkänd som läkemedel 1999. Människorna som kommer till Kurage har prövat det mesta som finns i behandlingsform. När behandlingshem m.m. inte har hjälpt är Subutex och Suboxone sista utvägen för att kunna bli fri från heroin.

För att kunna delta i projektet måste du uppfylla vissa kriterier. Det tar minst tre månader av utredning och kissprover för att få detta läkemedel. Långt ifrån alla som kommer dit för prövning lyckas komma i behandling. Medicinen är ett opiatämne – och är sålunda narkotikaklassat – och funkar som ett antabus mot heroin. (Enkelt uttryckt tillfredställer det samma receptorer som endorfiner, och binder sig till dessa, vilket dels ger en stimulering av endorfinsystemet, dels hindrar andra opiater att bindas till dessa receptorer. Om personen vill dra i sig heroin uteblir följaktligen effekten.)

Nåja, tanken var inte att skriva så mycket om mediciner, den stora grejen är att alla projektdeltagare kommer att omplaceras till Beroendecentrum. Det kanske inte låter som en stor sak, men för vissa har Kurage kommit att bli ett andra hem. Om man går till en plats varje dag så skapas givetvis relationer till både personal och andra vårdtagare.

Något som varit bra är att de tre som jobbar där, Krister, Annika och Anette, kan oss utan och innan. Den som till exempel försöker ljuga om ett återfall är chanslös. Sånt ser de direkt. Sen har det varit jäkligt skönt att ha haft någon som man alltid kunnat gå och prata med, både när man mår dåligt eller bara för att småprata. Det är sånt jag kommer att sakna, och jag tror att de flesta håller med mig.

Text: Christer Adrian

Anette Mellroth, Sjuksköterska på Kurageprogrammet

När började ni med underhållsbehandling här Karlstad? Jag, Krister Stål och Dr Hans Kleine startade vid årsskiftet 99-00 med några enstaka klienter. Vi hade ett tak på 8 klienter och allting rullade på ordentligt i slutet av år 2000.

Hur många anställda är ni? Det är jag och Annika Larsson ifrån Landstinget och så är det Krister Stål som är anställd av Karlstad Kommun. Ansvarig läkare är Edvard Smith.

Finns det fortfarande klienter kvar som var med sen starten? Ja, det finns ett par stycken kvar i behandling.

Hur många i Karlstad är det som har underhålls-behandling? I Kurage är det 22 klienter och sen har vi en mottagning på Bryggaregatan som har 8 klienter.

Vad är skillnaden på Kurage och Bryggaregatan? Kurage är ett bio psykosocialt behandlingsprogram som sträcker sig över flera år och jobbar med grupp aktiviteter. Bryggaregatan har bara en mottagning.

Hur många är det som har slutfört behandling? Det är en som har slutfört behandling men sen finns det flera stycken som är på nedtrappning.

Vad krävs för att man ska få den här typ av behandling? Man ska vara 20 år samt ha minst 2 års dokumenterat opiatberoende. (Dessutom ska man ha provat andra behandlingsformer utan att ha lyckats.) Inget annat beroende t.ex alkohol eller bensodiazepiner. (Exempel på vanliga bensodiazepiner är Sobril, Stesolid, Mogadon och Temesta. Rohypnol, som numera är förbjudet i Sverige, tillhör också denna grupp.)

Underhållsbehandling har ju fått en del kritik, vissa anser att man fortsätter att ge missbrukare starkt beroendeframkallande medicin. Att man byter en drog mot en annan. Hur ser du på det? Det tycker inte jag att man gör. För det första är det en formell sak när en läkare skriver ut tabletterna så är det ju en medicin. Tar man tabletterna utan recept så tar man en narkotikaklassad medicin och det är faktiskt ett ringa narkotikabrott.

Text: Patrik Andersson & Stefan Ekeroth

Inblick i Beroendeenheten

De senaste åren har antalet patienter som äter Concerta eller Metadon, Subutex/Suboxone ökat. Detta är ett av de ämnen som Anna på Beroendeenheten kommer att beröra i framtiden. Det är viktigt att de som äter medicin också kan känna av en gemenskap.

Hur länge har du jobbat inom beroendeenheten? Jag har jobbat som enhetschef i fyra och ett halvt år här i Karlstad, berättar Anna, varav två och ett halvt år på beroendeenheten. Innan det så jobbade hon bl. a. som chef inom rättspsykiatrin i många år i Stockholm. Så hon har sett både öppen- och slutenvård.

Har beroendeenheten förändrats mycket under tiden som du jobbat här? Ja, när jag började på beroendeenheten, som då hette Livana, så jobbade man mycket med kommunen i Basen, Credo och Kurage. Sen omorganiserade kommunen sig så halva Credo och Basen försvann. Flertalet sjukskrivningar inom personalen gjorde att vi tillfälligt var tvungna att lägga ned verksamheten. Då jobbade vi med att anställa fler sjuksköterskor och rehabilitera tillbaka de som var sjukskrivna. Som beroendeenheten ser ut i dag med sex tjänster har den sett ut i ett och ett halvt år. Kurage finns fortfarande kvar och är ett stödprogram för unga heroinmissbrukare och det drivs tillsammans med ANA. Beroendeenheten har lagt ner mycket tid på att utveckla samarbetet med ANA och ASP under Annas tid som enhetschef. Att kommunen och lanstinget har ett nära samarbete är viktigt för att alla ska få så effektiv hjälp som möjligt.

Vad har du för personligen för mål och visioner i ditt jobb? Som enhetschef är det två delar, ena är att se till att personalen som jobbar på beroendeenheten mår bra och har en bra miljö att jobba i samt att låta dem utvecklas och att kunna ge dem råd och stöd. Att personalen mår bra är viktigt. Personal som trivs i sin miljö och får möjlighet att utvecklas är till förmån för alla vårdtagare som söker hjälp. Det andra är att vi får en bredare beroendevård i hela Värmland. Mycket händer med det nya psykiatrihuset som byggs just nu. Där kommer bl. a. en ny vårdavdelning att finnas med inriktning på dubbeldiagnoser. Där kommer också att finnas en länsgemensam mottagning för läkemedelsassisterad behandling.  Jag har varit delaktig i processen under planeringen av psykitrihuset och jag och beroendeenheten kommer fortsätta att jobba för att hjälpa de olika lokala öppenvårdmottagningarna med kunskap om hur man arbetar med patienter med läkemedelsassisterad behandling, så att det blir lika för alla som bor i länet. Tillgänglighet och samverkan är viktigt i båda fallen, både för personal och klienter.

Är det något du skulle vilja förändra inom ditt yrke? Vi skulle vilja jobba mer med nätverkskontakter och anhörigbiten, den blir lite lidande i dag då trycket är så stort på oss. Det är något vi vill jobba med på våra planeringsdagar; att utveckla anhörighets-kontakten och nätverket runt klienten. Sedan är det viktigt att se över vilka tillgångar psykiatrin har inom landstinget så det går att samordna vården så att den blir så effektiv som möjligt för alla inblandade och på så sätt skapa mer resurser. Antalet klienter ökar hela tiden och vi får mer och mer att göra. Alla skall ju ha rätt till vård.

Hur ser samarbetet ut mellan kommun och beroendeenheten? Vi har delat in sjuksköterskorna i samverkans områden så att de är lite olika inriktade mot ANA och ASP, så att det ska bli lättare för båda parter att få tag på den som är ansvarig. En sjuksköterska jobbar på Nexus två eftermiddagar varje vecka, där hon träffar klienter. Sen har sjuksystrarna möte med olika delar av ANA och ASP för att underlätta samverkan. Det är viktigt att ha strukturerade möten så att vi har lätt för att få kontakt med varandra, allt för att samarbetet skall flyta på så smidigt som möjligt.

Känner du att ni lever upp till förväntningarna som era klienter har? Det tror jag, säger Anna, det känns att våra klienter är väldigt tacksamma över att få hjälp. Det är en svår fråga men det känns inte som om det finns något missnöje från våra klienter, vi får mycket bra kredit för vad vi gör, det känner vi alla på beroendeenheten. Många säger att dom är glada och nöjda för hjälpen, men det bästa, säger Anna, är att se förändringen hos patienten som växer och arbetar hårt för sin utveckling mot ett drogfritt liv.

Vad tror du om idéen att kunna starta en självhjälpsgrupp för alla som har olika mediciner, vilket inte accepteras inom vissa kretsar? Det tror jag skulle vara jättebra, säger Anna, vi har förstått att man inte riktigt känner sig accepterad på samma sätt inom vissa grupper, så det vore en bra sak. Vi har hört den önskan från flera klienter och vi hoppas att det blir av.  De senaste åren har antalet patienter som äter Concerta eller Metadon, Subutex/Suboxone ökat. I vår framtida planering kommer vi att beröra detta ämne och se hur vi kan vara med och stötta.

Vi som äter mediciner behöver ju också känna att vi kan gå till en stödgrupp där vi accepteras för de vi är. Men för mig som skriver detta så känns det som om vi med olika mediciner inte är accepterade fullt ut inom AA eller NA, och borde försöka skapa en grupp av egen kraft.

Det var en mycket givande pratstund med Anna Henriksson, som vi på ASP bladet fick. Personligen tycker jag det känns jättetryggt med Anna som chef utifrån det klientperspektiv som jag har, för hon är en varm och omtänksam människa och sådana kan vi klienter aldrig få nog av, och detsamma gäller hela beroendeenheten.  De ska ha en massa kredit för att de alltid försöker vara till hands och hjälpa alla klienter.

Text & Foto: Thomas Andersson