Lördagen den 12 november var det dags för höstens kvinnofrukost i Pingstkyrkan. Det hela började vid halvnio-tiden med en stor frukostbuffé. ASP Bladet fanns på plats.
Sedan var det dags för musikunderhållning med Linus Liljeblad med band. Hans stämma trängde in i själen och det hela var en positiv överraskning. Sedan var det ett seminarie med Therese Liljeblad, ”När spegelbilden förändras”, och det var med spänd förväntan man undrade vad detta kunde tänkas handla om.
Med ett bildspel började hon berätta om sin barndom och uppväxttid i en liten småstad. Bland annat så var hon väldigt intresserad av att sy, så hon gick en gymnasieutbildning inom modebranschen. Det hela berättades väldigt harmoniskt och man började fundera på vad hela seminariet handlade om.
Sedan beslutade hon sig för att arbeta med människor, så hon började läsa teologi. Vidare hade hon sytt sin egen balklänning och brudklänning. Hon hade även arbetat som ungdomspräst och hemkunskapslärare. Hon är också gift med Linus som uppträdde under själva seminariet.
Hon har även en dotter på cirka 14 månader, och för åhörarna framstår hennes liv som problemfritt.
Då kom själva historien fram. För cirka fyra år sedan hade hon borstat sitt hår framför spegeln, vilket hon gjorde varje kväll, och upptäckte att hon börjat tappa hår. Det hela blev värre och värre och efter en vecka hade hon kala fläckar över hela hjässan.
På scenen stod en stor spegel som hon använde i sin berättelse. Eftersom hon var starkt troende började hon fundera över Gud och sin tro på honom. Då blev det en paus i berättelsen och Linus framförde ”Du måste finnas”, vilket gjorde ett så starkt intryck på alla kvinnor att det inte fanns en enda som inte var tårögd i publiken.
Sedan var det dags för Therese att fortsätta sin historia. Hon berättade att hon alltid varit intresserad av sitt utseende och att håret var väldigt viktigt för henne. När hon slutligen hade tappat allt hår och även håret på benen fick hon sin diagnos. Hon hade fått en sjukdom som innebär att man tappar allt hår på kroppen, även ögonbryn och ögonfransar. Therese hade svårt att acceptera detta och allt blev bara värre när hon såg sin egen spegelbild.
Seminariet gick således ut på att kunna acceptera sig själv som man är och inte stirra blint in i spegeln.
Det hela avslutades med sång av Linus och sedan var det dags att gå. Det var en helt otrolig känsla när man gick därifrån. Man kände verkligen att Thereses berättelse gått rakt in i hjärtat, samt att sången och musiken var helt underbar!
Text: Andrea Karlsson
Foto: Lotta Tammi
ASP BLADET 