I Fokus: Kvinnojouren Karlstad

I årets första I fokus har ASP Bladet besökt Kvinnojouren. Den har funnits sedan 1982 och hjälper kvinnor och barn som i en nära relation är utsatta för våld. ASP Bladet träffade Elisabeth Björk, vice ordförande i Kvinnojouren, som berättade om deras verksamhet.

Kvinnojouren i Karlstad har verkat för kvinnors rättigheter, i över trettio års tid. De har varit en hjälp i den utsatthet som våld i nära relationer kan innebära.
Elisabeth Björk, vice ordförande, har varit aktiv i Kvinnojouren sedan 2010 och stöttar bland annat upp ordföranden och hjälper till med en del av hennes uppgifter. Hon jobbar ideellt och har ett vanligt jobb vid sidan av.

Kvinnojoursrörelsen började på 1970-talet i England och kom hit till Sverige på början av 1980-talet. Här i Karlstad var det från starten ett flertal politiska partier i samarbete med olika föreningar som startade Kvinnojouren. Efter ett par år blev det en helt egen förening, vilket den också är idag.

Kvinnor som är utsatta för våld kan med hjälp av jouren få möjlighet att bo i skyddat boende. Detta boende är beläget på en hemlig adress. Det finns två typer av boenden, en större lägenhet och en mindre där man kan ha med sig husdjur. Det är vanligt att även djuren utsätts för våld eller att man hotar att skada djuret, för att komma åt kvinnan. En del av kvinnorna kommer via, eller i samråd med Socialtjänsten.

Det varierar hur stort trycket är på det skyddade boendena. Ibland står det tomt, men under vissa perioder är det fullbelagt.
– Det är i det akuta läget som det är tänkt att man ska vistas i boendet. ”Nu är jag i livsfara och behöver jag någonstans att bo, tills jag hittar ett eget boende”, förklarar Elisabeth Björk.

Den största delen av Kvinnojourens verksamhet inriktar sig på stödsamtal. Dessa samtal äger rum i Kvinnojourens lokaler. Det finns tre anställda och en person på tjejjouren som möter kvinnorna. Oftast ringer kvinnorna jouren och bokar en tid för ett samtal.

Våld mot kvinnor har inga gränser vad gäller klass eller socialgrupp. Det ser ut på samma sätt, menar Elisabeth.

– Efter den långa erfarenhet vi har, kan vi säga att ingen speciell grupp är mer vanligt förekommande, våldet finns i alla samhällsgrupper. Det finns överallt och följer liknande mönster oavsett om man är rik eller fattig, säger Elisabeth Björk.

Hon säger att de flesta politiska partierna är positivt inställda till Kvinnojourens verksamhet. Jouren vill att man ska få ett mer långsiktigt stöd till verksamheten. Något som partierna är med på.

– Vi anordnade en paneldebatt i valrörelsen 2014 om kvinnofridsfrågor, där alla närvarande partier ”sa ja” till ett långsiktigt stöd och en säkrare ekonomisk framtid, eftersom vi är beroende av stöd. I samhället överlag tror jag att det finns en positiv inställning till Kvinnojouren, säger hon.

Kvinnojourens största utmaning är idag att få till en hållbar ekonomisk situation. Som det ser ut nu finansieras verksamheten av bidrag från kommunen och sökta projektpengar.

– Nu har regeringen tillsatt hundra miljoner kronor om året till kvinnojourerna, därifrån kan vi söka pengar, men ännu vet vi inte vad vi får, säger Elisabeth Björk.

Elisabeth menar att samhället idag inte är mer våldsamt än tidigare. Däremot säger hon att vi har annan syn på vad våld är, jämfört med femton, tjugo år sedan. I dag har vi större kunskap att våldet finns i vårt samhälle.

– Kvinnojoursrörelsen har generellt jobbat med att synliggöra våld som sker mellan hemmets fyra väggar. Det finns större kunskap om detta idag, men vi har långt kvar att gå, menar hon.

Text och foto:
Henrik Sjöberg

Ifrågasätt dig själv – för jämställdheten

En sund och respektfull arbetsplats är något alla förtjänar men många aldrig får uppleva. Att ifrågasätta sig själv och reflektera över hur andra påverkas av ens beteende, är vi åtskilliga som kan bli bättre på. ASP Bladet språkar med Manuel Almberg Missner, som gjort karriär av normförändring.

Det är tidig förmiddag när Manuel ringer på dörren. Trots sitt skruvstädsliknande handslag ger han ett sympatiskt och tillmötesgående intryck.

Manuel berättar att han driver företaget MM Gender Advice och att han sedan sju år tillbaka jobbar som genus- och jämställdhetskonsult. Han har också varit anställd som genusvetare på Karlstads universitet. Som konsult har han en bred repertoar. Härskartekniker är en del av den, och det var på dessa som samtalets fokus skulle hamna.
Jämställdhetsfrågor är en aldrig svalnande potatis och ett ständigt pågående arbete. Manuel säger sig märka en attitydförändring kring frågorna sedan han började jobba med dem för sju år sedan.

– Jag tycker att det sker en positiv utveckling. Sättet att prata om frågorna har förändrats. Det blir inte bara en fråga om vad jämställdhet är, utan det handlar mer om hur man rent konkret kan göra för att skapa jämställda verksamheter.

– Man vill hitta metoder och tillvägagångssätt för att skapa jämställdhet i praktiken, så att det inte bara blir en teoretisk fråga, fortsätter Manuel.

Härskartekniker
Fler och fler grupper, verksamheter och organisationer ser ett värde i genus- och jämställdhetsarbetet, och ny forskning pekar på att jämställdhet är kopplat till lönsamhet och nytta för både arbetsplatser och samhället i stort. Men att engagera sig i dessa frågor är inte alltid riskfritt.

– Jag har råkat ut för många härskartekniker. Jag har blivit utsatt för alla varianter, förutom möjligtvis våld. Risken blir större om man jobbar med genusfrågor och att förändra normer. Män löper lika stor risk som kvinnor att bli utsatta, säger Manuel.

Han går vidare med att utveckla begreppet ”härskartekniker”, och förklarar att de kan gå till på väldigt många olika sätt och att det ofta handlar om mer eller mindre subtila utspel.

– Ett vanligt exempel som jag tror många kan känna igen sig i, är något som kallas för komplimangsmetoden: ”Du som är så duktig, kan inte du göra det här?”. Om man får en komplimang så vill man gärna leva upp till den. De flesta säger nog inte: ”Tack, men jag tänker inte betala tillbaka för din komplimang.”

– Det pågår mycket kroppsspråk också. Det är inte bara vad vi kan höra i ord. Det handlar om hur vi sitter och hur vi tittar, eller om att bläddra i papper samtidigt som någon försöker prata, berättar Manuel.

Status, makt och hierarkier
Det finns osynliga statussystem som gör att negativa beteenden kan ”smitta” i en grupp. När den högsta ledaren, vilket inte behöver vara den officiella chefen utan en person med informell makt, beter sig på ett visst sätt så är det fritt fram för de övriga att uppföra sig på liknande manér.

Ett än värre scenario är om den högsta chefen går ut och pratar i sin mobil, tittar bort eller på annat sätt kör över en anställd som försöker få uppmärksamhet, då detta kan signalera till de andra i gruppen, som vill få status av chefen, att det är helt okej att osynliggöra den här individen.

– Mycket är kopplat till hierarkier, men det är inte alltid en överordnad person som använder härskarteknikerna mot en underordnad. Ibland kan det också vara tvärtom. Man kan använda teknikerna även ur ett underläge, nyanserar Manuel.

– Det är inte alltid säkert att den som utsätter dig för teknikerna själv är medveten. Ofta kan personen vara helt omedveten.

Manuels ord gör att jag börjar fundera kring mitt eget kroppsspråk. Har jag haft ögonkontakt med honom? Har jag bläddrat i mina anteckningar? Har jag skruvat mig i stolen? Hur har han uppfattat mig?

Män och kvinnor
Även om potentiellt varje människa kan använda sig av härskartekniker, används de ofta olika beroende på om du är man eller kvinna, och utifrån vilket position du har socialt.
– Den bullrige chefen som är positiv, glad och skämtar mycket men styr med järnhand är ett exempel på en härskarteknik som vissa män använder sig av.

Kvinnors härskartekniker missas ibland, om man förutsätter att de måste användas på samma sätt som av män. Manuel manar oss att tänka på hur det kan skilja sig åt. Att uppmärksamma hur människor kan manipulera den andre till att ifrågasätta sig själv, är något vi bör vara vaksamma på.

– Det är relativt vanligt att vissa kvinnor försöker få andra kvinnor att ifrågasätta sig själva och sin kvinnlighet genom att själva framstå som nätta och feminina. Det kan ske diskret, genom ett höjt ögonbryn, ett huvud på sned och till och med ett leende.

Manuel Almberg Missner

Våga ifrågasätta dig själv
Anledningarna till att härskartekniker används kan vara många, berättar Manuel. Ofta handlar det om makt och status – vilja att bevara den och rädsla att förlora den. Teknikerna kan ibland också användas när man känner sig utmanad i sin egen identitet. Man upplever sig vara en viss person och när någon får en att ifrågasätta den egna bilden så kan man ta till fula knep för att försvara sig.

– Det är bekvämt att behålla sin syn på sig själv, men ibland kan det finnas en mening i att ifrågasätta sig själv, konstaterar Manuel.

Kontentan blir att en jämställd och respektfull arbetsplats tjänar på en öppen, ärlig och rak kommunikation. I en sådan miljö är risken mindre att härskartekniker frodas. Ouppmärksammade kan dessa tekniker i värsta fall utvecklas till vuxenmobbning eller rena våldshandlingar.

Kanske kan en viss jargong kränka någon utan att det var ens avsikt. Finner man modet att synliggöra teknikerna för sig själv och reflektera över sitt eget beteende, så har man kommit en bra bit på väg.

Text: Peter Sundström
Bild: Lotta Tammi & Robert Halvarsson

Tehuset lever vidare

I våras läckte ett brev från den Tehusets styrelseordförande Kjell Fors. I det brevet kunde det tolkas som att syftet med Tehuset var att omvända muslimska kvinnor till kristendomen.

Soheila Fors menar att brevet inte är representativt med vad Tehuset sysslar med. Tehuset är en mötesplats för invandrarkvinnor i Karlstad, verksamheten finns även i Karlskoga och Jönköping.

I Karlstad hade föreningen en svår ekonomisk situation och beslöt att lägga ner verksamheten. Enligt media så övervägde kommunen att dra tillbaka sitt bidrag på 100 000 kronor när brevet läckte ut, men enligt uppgift från Ann-Karin Bohl, verksamhetsutvecklare på Karlstads kommun, skedde aldrig detta.

– Vi pratar aldrig om religion eller politik på Tehuset. Det enda jag vill är att kvinnorna på Tehuset ska få möta Guds kärlek, säger Soheila Fors till tidningen Dagen.Nu har en ny styrelse och organisation skapats. Kommunen kommer inte ha någon ökad kontroll över Tehuset utan kommun och förening kommer att ha samma kontakt med varandra som tidigare.

– Jag är jätteglad. Det här är mitt livsverk. En gång var jag en av de kvinnor som inte hade någonstans att gå, säger Soheila Fors till P4 Värmland.

Föreningen Khatoon öppnade Tehuset i Karlstad 2012.

Text: Johanna Englund
Foto: Per Rhönnstad

En presentation av Alla Kvinnors Hus I Karlstad

 ASP Bladet fick oss en pratstund med Marianne Dahlberg, som är ordförande och presstaleskvinna på Alla Kvinnors Hus i Karlstad. Verksamheten har funnits i 31 år och de har ett nära samarbete med Karlstads Tjejjour som ingår i föreningen.

 

Hur har verksamheten förändrats under åren? Kommer det fler eller färre kvinnor?

– Alla Kvinnors Hus startades 1982 av ideella jourkvinnor och i dag är det fyra anställda och 57 Kvinno- och Tjejjourare. Tyvärr kommer det allt fler kvinnor. I fjol hade vi en ökning på 21 % jämfört med år 2011.

Hur tror du att verksamheten kommer att förändras i framtiden? Finns det någon trend?

– Jag tror inte att själva arbetet kommer att förändras, men som jag sa kommer allt fler kvinnor hit.

Hur finansieras verksamheten? Får ni donationer, kommunala bidrag?

– Vi får kommunala bidrag, landstingsbidrag, kranskommunerna hjälper också till och så får vi några donationer. Vi får även presenter och julklappar.

Betalar kvinnorna för sitt boende?

– Kommer de hit på egen hand betalar de 20 kronor per dygn. Kommer de via socialtjänsten står de för kostnaden.

Tar ni även emot kvinnor som misshandlats i en samkönad relation?

– Vi tar emot alla kvinnor för samtal som misshandlats, våldtagits eller farit illa. Dessutom går vi kurser i hur vi ska bemöta kvinnor som lever i en samkönad relation. Dessa kurser hålls av RFSL och är obligatoriska.

Ställer ni upp med sjukvård? Eller följer med till sjukhus/vårdcentral?

– Det börjar med att vi har ett samtal, så får vi se vilket hjälpbehov kvinnan har, alla behöver inte sjukvård. Ibland följer vi med till polisen och/eller socialtjänsten.

Vad har kvinnorna råkat ut för när de kommer? Ringer de först? Hur bemöter ni dem?

– Ja, de ringer först. Vi har ju hemlig adress, så vi träffas i vår öppna verksamhet till att börja med där vi har det samtal jag nämnde. Sedan, utifrån det, bestämmer vi hur vi går vidare. Det är också viktigt att framhålla att vi inte tar emot kvinnor med drogproblem eller svåra psykiska problem på boendet. Detta dels eftersom det finns barn där och dels för att vi inte har nattpersonal.

Har ni något samarbete med Karlstads Tjejjour?                                                                 

– Ja, vi har ett väldigt nära samarbete och delar lokaler. De ingår i föreningen. Dessutom sitter en representant från Tjejjouren med i styrelsen.

Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor. Det är bra att ni finns, men synd att ni behövs.

– Tack själv, jag tycker snarare det är en skam att vi behöver finnas.

Text och foto: Liselotte Frejdig