Rättspsykiatrisk vård

ASP Bladets skribent Jane Alsing skrev förra numret om hur en bekant upplevt sin tid på rättspsykiatrin. Här kommer en uppföljning, och själva den rättpsykiatriska vården som sådan.

När man blivit dömd till rättspsyk är det individuellt hur lång strafftiden blir, på grund av hur lång tid som gått sedan brottet begicks samt hur man fungerar i samhället i nuläget. Det är läkaren som bestämmer när du skall skrivas ut om man sitter på LRV (Lagen om rättspsykiatrisk vård) utan Särskild utskrivningsprövning (SUP). Sitter du med SUP måste läkaren ansöka om detta till förvaltningsrätten, detsamma gäller även permissionsansökningar och friförmåner.

Doktorn bedömer även när du är mogen för att gå ut själv, ta permissioner, samt om det behövs någon form av medicinering för att du åter skall komma ut i samhället. Har du inga psykiska besvär kommer du ut rätt snabbt. Då handlar det enbart om några månader. Strafftidens längd beror givetvis även på vad för slags brott man begått för att hamna där.

Är man tillsynes frisk kan detta bli en väldigt jobbig tid. Man blandas med patienter som inte klarar sig själva i samhället, samt med patienter som är psykotiska. Som väl är finns det flera avdelningar, och när man är mogen för att skrivas ut hamnar man på en så kallad utslussningsavdelning där det är lite lugnare.

Den som missköter sig under frigång/permission kan straffas med ytterligare 6 månader. Dit räknas alla berusningsmedel, även alkohol, avvikelse från frigångsområde, med eller utan personal, samt övrig olaglig verksamhet i Sverige.

När man kommer hem blir man i regel inte fri från rättspsyk. Då får man fortsätta med öppenvård, där bland annat drogtester tas och får man ett återfall åker man in direkt på rättspsyk – det är inget tal om behandlingshem om man sedan tidigare har en sådan dom på sig. Döms man till fängelse får man sitta av den tid man fått och sen är man fri efter att skyddstillsynen gått ut. Det värsta som kan hända då är att man återfaller i kriminalitet och får ett hårdare straff vid nästa rättegång. Då har man åtminstone ett val – vill man inte sitta inne så sköter man sig när man kommer ut! Detta val har man inte på rättspsyk, där minsta lilla framtida avvikelse kan leda till långvarig vistelse där.

 Text: Jane Alsing Foto: Robert Halvarsson

LPT & LRV

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

 

LPT Denna förkortning står för Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård, som stiftades 1991 och reglerar hur man med tvång får ge psykiatrisk vård.

För att ge tvångsvård enligt LPT krävs att tre förutsättningar är uppfyllda. För det första att patienten lider av en allvarlig psykisk störning. Med det avses i första hand ett tillstånd av psykotisk karaktär, innefattande symtom som störd verklighetsuppfattning, vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Hit räknas även allvarliga depressioner med självmordstankar, alkoholpsykoser samt klara och särskilt allvarliga demenstillstånd. Den andra förutsättningen är att det ska finnas ett oundgängligt behov av vård. Konkret innebär detta att det ska finnas risk för att patientens liv är i fara eller i varje fall att patientens hälsa allvarligt riskerar att försämras. Därtill ska bedömningen vara att detta inte kan avhjälpas på något annat sätt än genom psykiatrisk slutenvård. Den tredje förutsättningen är att patienten själv motsätter sig en sådan form av vård.

Genom ett så kallat vårdintyg, som utfärdas av en läkare efter en särskild läkarundersökning, intygas att det föreligger sannolika skäl för att de tre förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. För att en sådan undersökning ska få genomföras krävs enligt lagen skälig anledning. Ett vårdintyg får inte vara äldre än fyra dagar.

Vilken som är behörig att fatta själva beslutet om tvångsvård, styrs av det beräknade vårdbehovet. Om vårdtiden anses bli under fyra veckor, så kan en chefsöverläkare med kompetens inom psykiatri fatta beslutet. Det krävs alltså en självständig bedömning av två olika läkare. Befaras däremot den nödvändiga vårdtiden överstiga fyra veckor, måste frågan domstolsprövas.

I övrigt, reglerar LPT rättssäkerheten, tvångsvårdens innehåll, möjlighet till permissioner och möjligheten till en stödperson som bistår patienten i dennes personliga angelägenheter.

LRV Förkortningen står för Lagen om Rättspsykiatrisk Vård, och stiftades också den 1991. Lagen reglerar hur rättspsykiatrisk vård får ges och vilka förutsättningar som gäller.

Enligt brottsbalken gäller i huvudsak att den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte ska dömas till fängelse. Endast om det finns synnerliga skäl kan påföljden bli fängelse.

I brottsbalkens 31:a kapitel och paragraf 3 kan man läsa: ”Lider den som har begått ett brott, för vilken påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.”

Finns det risk för att den som har begått brottet återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag, får rätten besluta att vården ska vara förenad med särskild utskrivningsprövning. I annat fall sker vården utan särskild utskrivningsprövning. Har rätten förordnat särskild utskrivningsprövning, ska permissioner och utskrivning först prövas av en förvaltningsrätt. Finns inget förordnande, så är det chefsöverläkaren ensam som fattar sådana beslut.

En förutsättning för att rätten ska kunna överlämna en person till rättspsykiatrisk vård, är att det finns tillräckligt medicinskt underlag, vilket inhämtas genom så kallad liten och stor sinnesundersökning.

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad