Illegalt metadon tar allt fler liv

Under perioden 2006-2008 har antalet personer som dött med metadon i blodet tredubblats. 80 procent av dessa ingick inte i något program för läkemedelsassisterad behandling (LAB). Detta har rest farhågor om att det på senare år kraftigt utbyggda metadonprogrammet läcker till den illegala marknaden.

Det har skett en kraftig ökning av metadonrelaterade dödsfall under senare år, där blandförgiftningar (förgiftningar där metadon bedöms ha haft en avgörande verkan) varit den vanligaste dödsorsaken. Under den aktuella perioden – då dödstalen tredubblats – har nyöppnade metadonmottagningar skjutit upp som svampar ur jorden: från 6 stycken år 2005, till dagens 76 enheter.

En misstanke som framförts är att heroinister, som har läkemedelsassisterad behandling med metadon på recept, finansierar planerade återfall med att sälja vidare på gatan. En annan motivationsfaktor till att man vill sälja sitt metadon kan vara att det blockerar heroinets ruseffekt.

Likheter med tidigare fall
Teorin att metadonprogrammet läcker är huvudsakligen grundad i att liknande mönster har funnits i ett flertal utländska metadonprogram, där en kraftig utbyggnad inneburit ett större läckage. Forskarna som framfört hypotesen har kanhända också dragit en parallell till vad som hände i början av 2000-talet, då det nya läkemedlet Subutex lanserades.

Subutex är (liksom metadon) en medicin som hämmar suget efter opiatbaserade droger, men då Subutex är mindre toxisk (giftig) anses den säkrare. Då den nya medicinen inte åtföljdes av några restriktioner kunde vilket allmänläkare som helst skriva ut den, vilket ledde till ett omfattande läckage ut på gatan.
Följden blev att Socialstyrelsen slog till bromsen och skapade nya riktlinjer för LAB av opiatmissbrukare, med start från den 1 januari 2005. De nya föreskrifterna innebar en åtstramning i förskrivningen av Subutex, men också en sänkt tröskel för att kunna få metadonbehandling.

Skepsis mot läckageteorin
Det finns dock skepsis mot misstanken att missbrukare i programmet läcker. Deltagare säger sig vara tveksamma till påståendet. Deras bild är snarare att man ogärna säljer vidare. En annan vinkel på problemet är att den ökade förekomsten av metadon på den illegala marknaden existerar bara för att efterfrågan på det har stigit. Detta pekar i så fall på att metadonprogrammet inte är tillräckligt dimensionerat efter vårdbehovet.

I en undersökning genomförd bland deltagare i Malmös sprututbytesprogram svarade hela 85 procent att de använde illegalt buprenorfin (Subutex) i självmedicinerande syfte, detta för att ”avgifta” sig själva samt motverka abstinensbesvär. Samma bevekelsegrund är givetvis också tillämplig för metadon. Ett problem för vissa heroinister som önskar sluta droga är att metadonprogrammet inte ens är tillgängligt i deras lokala landsting.

Att det brister i utbyggnaden att LAB får också till effekt att det på vissa orter finns en kompetens- och kunskapsbrist kring metadonets effekter och verkan, och en ovan brukare kan lätt överdosera medicinen. Varifrån det illegala metadonet kommer har ännu inte kunnat fastställas. De mest sannolika ursprungskällorna är ökad smuggling, svårövervakad internethandel, och läckage från metadonprogrammet.

Kontroverser kring metadonbehandling
Metadonbehandling är en bevisat framgångsrik metod mot heroinberoende och har inneburit minskat missbruk, minskad kriminalitet och att antalet drogöverdoser sjunkit. Den har också underlättat möjligheten för social rehabilitering, där före detta missbrukare kunnat hitta tillbaka till arbetslivet – och inte minst till ökad självkänsla och självrespekt. Men det betyder inte att behandlingen är okontroversiell. Den klassiska kritiken mot metadonet är att samhället ersätter en drog med en annan, som dessutom bekostats av skattemedel.

Metadonet intas en gång per dygn. Det finns två olika varianter: man kan ta sin dos dels i form av tabletter, dels genom vätska utblandad med saft. Det bryts huvudsakligen ner i levern och portioneras, bit för bit, ut i kroppen. Verkningstiden ligger på 24-36 timmar, vilket innebär att ruseffekten uteblir.  Detta till skillnad mot heroin, som går direkt ut i kroppen, och har en intensiv verkningstid på cirka fyra till sex timmar.

Sverige – pionjärnation
Sveriges metadonprogram startade redan 1966 (på Ulleråker i Uppsala), men då under epitetet ”forskningsprojekt”, eftersom behandlingen finansierades med forskningsmedel. Först 1983 tog riksdagen beslut om att göra metadonbehandling för opiatmissbrukare till en etablerad vårdform. Verksamheten hade dock ett tak som innebar att max 200 personer fick delta i behandlingen samtidigt. Taket höjdes efter hand, och togs bort helt år 2005. I år beräknas cirka 1700 personer få metadonbehandling mot opiatmissbruk, och räknar man även in dem som får medicinen som smärtlindring är antalet 3800.

Text: Christer Jansson Foto: Per Rhönnstad

Läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid opiatberoende

Anette Mellroth & Christer Stål från Kurage

Kurage är ett läkemedelsassisterat program. Det är ett samarbete mellan kommun och landsting och riktar sig till personer med opiatberoende. För att kunna gå med i Kurage krävs att man genom sin kontakt på ANA ansöker till Kurage. Därefter så tas personen i fråga upp i ett så kallat Opiatråd. I Opiatrådet så finns det läkare och chefer från kommun och landsting som i sin tur beslutar om personen i fråga uppfyller de krav som finns. Kraven som ställs är att man ska ha minst två års opiatmissbruk och att man har fyllt 20 år. Man ska också ha gjort flera behandlingar tidigare som inte har fungerat. Man får heller inte ha nåt sk sidomissbruk, utan programmet riktar sig enbart till personer med opiatmissbruk som tex Heroin.

Om personen i fråga uppfyller kraven så startar en tre månader lång utredning. Under dessa tre månader så får man gå på Beroendeenheten och lämna urinprover två gånger i veckan för att visa att man inte har nåt sidomissbruk. När man har lämnat godkända prover i två månader så tas man på nytt upp i Opiatrådet, där det avgörs om man uppfyller de krav som ställts. Om man sedan blir antagen till läkemedelsassisterad behandling och Kurage så får man komma och hämta, och ta sin medicin, tillsammans med sjuksköterskan varje dag. På helgen får man gå till Psykmottagningen för att få sin medicin. På Kurage finns det tre stycken anställda på heltid. Två stycken från landstinget och en från kommunen.

Kurage innebär inte bara medicinering, utan är ett behandlingsprogram där man själv får ta mycket ansvar eftersom det är i öppenvård. Till att börja med så får man komma varje dag mellan 9-11:30 för att få sin medicin och dessutom lämna prover varannan dag för att visa att man inte har något sidomissbruk. Efter ca 6 månaders drogfrihet så kan man få komma varannan dag och få medicin och lämna prov. Meningen är att man som klient i Kurage ska vara i någon slags åtgärd efter 6 månader, men det är inte alltid som det fungerar eftersom varje klient som kommer in i programmet är så olika.

Då jag själv som skriver är medlem i Kurage sen ca 6 mån så är det här mitt första uppdrag här på ASP-bladet. Ungefär en gång i veckan så brukar vi på Kurage försöka att hitta på något annat som tex. Gå på bio, käka lunch, bowling eller vi åker ut till Skutberget för att få lite motion och korvgrillning. Det är inte så lätt att få medicinsk behandling genom tex. Kurage eftersom det riktar in sig till personer med enbart opiatmissbruk. Dom flesta missbrukare idag har oftast ett blandmissbruk. Jag själv hade försökt att få medicin i flera år innan jag blev antagen, och det var mitt blandmissbruk som gjorde att jag inte blev antagen. Även om jag hade opiater som huvuddrog så var de ju ofta i kombination med tex. benzodiacepiner.

Det är just det utredningen ska visa när man lämnar prover för att kunna utesluta att man har ett sidomissbruk. Det var först efter flera behandlingar och en psykiatrisk undersökning som jag blev antagen till utredning. När jag äntligen blev antagen till utredning så var jag så bestämd att jag skulle klara den att ingenting kunde få mig att misslyckas. Under tiden som jag gjorde utredning så var det faktiskt ganska lätt att hålla sig drogfri eftersom jag visste hur mycket medicinen var värd för mig. Jag förstod att jag kommer bara att få den här chansen en gång i livet, och jag visste att om jag lyckas få medicin så var det den enda vägen ut ur mitt missbruk. Jag fick bara inte misslyckas.

Text: Patrik Andersson, Foto: Kajsa Jansson

Inblick i Beroendeenheten

De senaste åren har antalet patienter som äter Concerta eller Metadon, Subutex/Suboxone ökat. Detta är ett av de ämnen som Anna på Beroendeenheten kommer att beröra i framtiden. Det är viktigt att de som äter medicin också kan känna av en gemenskap.

Hur länge har du jobbat inom beroendeenheten? Jag har jobbat som enhetschef i fyra och ett halvt år här i Karlstad, berättar Anna, varav två och ett halvt år på beroendeenheten. Innan det så jobbade hon bl. a. som chef inom rättspsykiatrin i många år i Stockholm. Så hon har sett både öppen- och slutenvård.

Har beroendeenheten förändrats mycket under tiden som du jobbat här? Ja, när jag började på beroendeenheten, som då hette Livana, så jobbade man mycket med kommunen i Basen, Credo och Kurage. Sen omorganiserade kommunen sig så halva Credo och Basen försvann. Flertalet sjukskrivningar inom personalen gjorde att vi tillfälligt var tvungna att lägga ned verksamheten. Då jobbade vi med att anställa fler sjuksköterskor och rehabilitera tillbaka de som var sjukskrivna. Som beroendeenheten ser ut i dag med sex tjänster har den sett ut i ett och ett halvt år. Kurage finns fortfarande kvar och är ett stödprogram för unga heroinmissbrukare och det drivs tillsammans med ANA. Beroendeenheten har lagt ner mycket tid på att utveckla samarbetet med ANA och ASP under Annas tid som enhetschef. Att kommunen och lanstinget har ett nära samarbete är viktigt för att alla ska få så effektiv hjälp som möjligt.

Vad har du för personligen för mål och visioner i ditt jobb? Som enhetschef är det två delar, ena är att se till att personalen som jobbar på beroendeenheten mår bra och har en bra miljö att jobba i samt att låta dem utvecklas och att kunna ge dem råd och stöd. Att personalen mår bra är viktigt. Personal som trivs i sin miljö och får möjlighet att utvecklas är till förmån för alla vårdtagare som söker hjälp. Det andra är att vi får en bredare beroendevård i hela Värmland. Mycket händer med det nya psykiatrihuset som byggs just nu. Där kommer bl. a. en ny vårdavdelning att finnas med inriktning på dubbeldiagnoser. Där kommer också att finnas en länsgemensam mottagning för läkemedelsassisterad behandling.  Jag har varit delaktig i processen under planeringen av psykitrihuset och jag och beroendeenheten kommer fortsätta att jobba för att hjälpa de olika lokala öppenvårdmottagningarna med kunskap om hur man arbetar med patienter med läkemedelsassisterad behandling, så att det blir lika för alla som bor i länet. Tillgänglighet och samverkan är viktigt i båda fallen, både för personal och klienter.

Är det något du skulle vilja förändra inom ditt yrke? Vi skulle vilja jobba mer med nätverkskontakter och anhörigbiten, den blir lite lidande i dag då trycket är så stort på oss. Det är något vi vill jobba med på våra planeringsdagar; att utveckla anhörighets-kontakten och nätverket runt klienten. Sedan är det viktigt att se över vilka tillgångar psykiatrin har inom landstinget så det går att samordna vården så att den blir så effektiv som möjligt för alla inblandade och på så sätt skapa mer resurser. Antalet klienter ökar hela tiden och vi får mer och mer att göra. Alla skall ju ha rätt till vård.

Hur ser samarbetet ut mellan kommun och beroendeenheten? Vi har delat in sjuksköterskorna i samverkans områden så att de är lite olika inriktade mot ANA och ASP, så att det ska bli lättare för båda parter att få tag på den som är ansvarig. En sjuksköterska jobbar på Nexus två eftermiddagar varje vecka, där hon träffar klienter. Sen har sjuksystrarna möte med olika delar av ANA och ASP för att underlätta samverkan. Det är viktigt att ha strukturerade möten så att vi har lätt för att få kontakt med varandra, allt för att samarbetet skall flyta på så smidigt som möjligt.

Känner du att ni lever upp till förväntningarna som era klienter har? Det tror jag, säger Anna, det känns att våra klienter är väldigt tacksamma över att få hjälp. Det är en svår fråga men det känns inte som om det finns något missnöje från våra klienter, vi får mycket bra kredit för vad vi gör, det känner vi alla på beroendeenheten. Många säger att dom är glada och nöjda för hjälpen, men det bästa, säger Anna, är att se förändringen hos patienten som växer och arbetar hårt för sin utveckling mot ett drogfritt liv.

Vad tror du om idéen att kunna starta en självhjälpsgrupp för alla som har olika mediciner, vilket inte accepteras inom vissa kretsar? Det tror jag skulle vara jättebra, säger Anna, vi har förstått att man inte riktigt känner sig accepterad på samma sätt inom vissa grupper, så det vore en bra sak. Vi har hört den önskan från flera klienter och vi hoppas att det blir av.  De senaste åren har antalet patienter som äter Concerta eller Metadon, Subutex/Suboxone ökat. I vår framtida planering kommer vi att beröra detta ämne och se hur vi kan vara med och stötta.

Vi som äter mediciner behöver ju också känna att vi kan gå till en stödgrupp där vi accepteras för de vi är. Men för mig som skriver detta så känns det som om vi med olika mediciner inte är accepterade fullt ut inom AA eller NA, och borde försöka skapa en grupp av egen kraft.

Det var en mycket givande pratstund med Anna Henriksson, som vi på ASP bladet fick. Personligen tycker jag det känns jättetryggt med Anna som chef utifrån det klientperspektiv som jag har, för hon är en varm och omtänksam människa och sådana kan vi klienter aldrig få nog av, och detsamma gäller hela beroendeenheten.  De ska ha en massa kredit för att de alltid försöker vara till hands och hjälpa alla klienter.

Text & Foto: Thomas Andersson