Kommuners förbud mot sprutbyte tas bort

Riksdagen meddelar på sin hemsida att man efter en proposition från regeringen beslutat att slopa kommunernas vetorätt mot att införa sprututbytesprogram för missbrukare.

Sprututbytesprogram har varit möjligt sedan flera år i Sverige. Vetorätten om att införa mottagningar har hittills legat hos kommunerna trots att verksamheten bedrivs av landstingen. Efter ett riksdagsbeslut om en lagändring hoppas man nu att fler mottagningar öppnas runt om i landet.

Lagändringen innebär att vetorätten om att driva sprututbytesprogram tas bort från kommunerna och landstingen får själva ansöka om och driva sådan verksamhet. Åldern för att delta sänks också från 20 till 18 år.

Sprutbytesprogram syftar bland annat till att hindra smittspridning av svåra sjukdomar som hiv och Hepatit C bland missbrukare. Verksamheten ger också en möjlighet att fånga upp missbrukare och hjälpa dem till ett drogfritt liv.

För att delta i ett utbytesprogram måste du vara folkbokförd på den ort du byter sprutor. Lagändringen trädde i kraft den 1 mars i år.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Maria Lundby-Bohlin

Barnahus Värmland

Är en ny utredningsplats för barn som startades här i Värmland den andra februari. Ett barn som misstänks ha blivit utsatt för brott polisförhörs och läkarundersöks där. För några år sedan fanns sex stycken Barnahus i Sverige och med Barnahus i Karlstad blir det sexton.

Alla Värmlands sexton kommuner, Åklagarmyndigheten, Polisen, och Landstinget har skrivit på ett avtal om hur man skall jobba på Barnahus. Ett barn kan vara upp till 18 år men den vanligaste åldern är mellan 6 till 10. Sedan starten har man hållit ca 75 förhör. De två personer som arbetar där, Linda och Ann-Britt, tycker verksamheten utvecklats bra sedan starten.

Den målgrupp man vänder sig till är barn som varit utsatta för misshandel i hemmet, sexuella övergrepp, hedersrelaterad problematik, barn som bevittnat våld och unga förövare under 15 år som begått sexuella övergrepp. Personalen på Barnahus har mest kontakt med barnen under polisförhöret. När ett barn blivit utsatt för brott kommer man i kontakt med socialtjänsten, som i sin tur vänder sig till Barnahus för att boka tid för samråd två gånger per vecka. Då kommer socialtjänsten dit och berättar om sitt ärende, med på samrådet är även åklagare, polis, läkare, samt personal från ungdomspsyk och Barnahus.
På samrådet bestäms om det skall göras polisanmälan och om förundersökning skall inledas, det planeras när förhöret av barnet skall ske samt om barnet behöver läkarundersökas och är i behov av kontakt med barn- och ungdomspsyk. Barnen polisförhörs sedan på Barnahus.

Om föräldrarna är misstänkta för brottet beslutar tingsrätten om en särskild företrädare för barnet. Det är den särskilda företrädaren som godkänner beslutet att barnet får tas till Barnahus. Det är socialsekreteraren och personal från förskola eller skola som då kommer med barnet. De poliser som har hand om förhöret har genomgått specialutbildning. När barnen är under 15 år spelas förhöret in för att kunna användas vid en rättegång. Ett polisförhör  på Barnahus tar ca en och en halv timme. I framtiden kommer fler Barnahus öppnas i övriga län då verksamheten fungerat bra.

Text & bild: Olle Stagnér

Futuro

ASP Bladet har mött upp med Camilla Nykvist, projektledare på Futuro för att få en liten inblick i deras verksamhet.

Vad är Futuro? Futuro är ett tre-årigt projekt för ungdomar mellan 16 till 29 år med psykisk ohälsa och/eller social problematik som behöver stöttning för att komma ut i arbetslivet alternativt börja studera. Futuro drivs av Samordningsförbundet Samspelet som består av fyra parter: Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Landstinget samt kommunerna, Karlstad, Kristinehamn, Hammarö och Grums.

Futuro kom igång november 2008 och deltagarna började tas in i december 2008 så projektet har inte pågått så länge. Just nu är det 11 deltagare inne i projektet. Som mest kan Futuro ha 20 deltagare i projektet, där man så att säga jobbar aktivt med 10 stycken och där 10 kan vara ute på längre praktik osv. Att jobba aktivt med fler än tio deltagare känns inte aktuellt för då försvinner en del av syftet med projektet, att skapa en trygg relation till varje deltagare.

Hur många är ni som arbetar med projektet? Vi är från och med denna vecka två stycken som jobbar i projektet, jag som är projektledare och Sanna Andreasson som är jobbcoach.

Finns det några krav? För att komma med i Futuro måste man kunna se det som möjligt att deltagaren ska kunna komma ut i arbete eller börja studera inom ett år. Ett annat krav är att den av de fyra verksamheterna som har remitterat en deltagare hit, via en handläggare, ska själva ha uttömt sina resurser inom verksamheten innan de remitterar hit.

Hur fungerar det hela? Upplägget brukar vara som så att deltagaren kommer hit ca:1 gång per vecka för enskilda samtal, där jag och deltagaren mer eller mindre kartlägger deltagarens livssituation och därefter gemensamt planerar steg för steg mot arbete eller studier. Under dessa samtal kan vi t.ex. komma fram till att deltagaren behöver en arbetsförmågebedömning, samtalsterapi eller en utredning för att ta sig vidare. Tanken är också att när jag och deltagaren har gjort det s.k. ”grundjobbet” så blir det Sanna i större utsträckning som går in och jobbar med deltagaren för att ta fram passande praktikplatser till deltagaren osv. Det som är viktigt att komma ihåg är att deltagarna själva är aktiva och delaktiga i processen, det är deras framtid det handlar om, inte vår.

Förutom de enskilda samtalen så har vi stående gruppaktiviteter i form av så kallat ”öppet hus” som kan innehålla allt från diverse gruppövningar, till korvgrillning utomhus, spela spel som bidrar till allmänbildning samt föreläsningar då vi bjuder in någon speciell person. Vi har tex haft Thomas Andersson från ASP-bladet här som hade en föreläsning om ADHD, vilket var mycket uppskattat. Vi har även träning en gång i veckan där deltagarna även kan få rådgivning av en sjukgymnast under varje träningstillfälle.

Vad är målet med projektet? Målet är att 50% ska vara självförsörjande genom arbete eller studier inom ett år. Hittills är det en deltagare som har börjat studera, så för vissa kan det gå snabbare än ett år medan det kan ta drygt ett år för någon annan.
Hur trivs du på jobbet? Jag trivs väldigt bra. Jag har alltid velat jobba med människor, speciellt denna typ av målgrupp och i detta jobb får man vara kreativ och komma på nya sätt att jobba på. Man är inte så styrd i sättet att jobba på vilket jag gillar. Dessutom är jobbet både flexibelt och givande så jag är jättenöjd!
Vilken problematik ställs man inför? Varje individ som kommer hit är ju unik på sitt sätt och de har alla sina olika problem och svårigheter i form av psykisk ohälsa, social problematik eller kriminalitet.

Det kan vara en utmaning att t.ex. få en person att börja passa tider och komma hit på bestämda tider om det är något som personen tidigare misslyckats med i alla andra sammanhang. Man får även vara beredd på att ha olika typer av ”samtal”, det passar inte alla att sitta i en fåtölj och lätta på sitt hjärta, för vissa är det lättare att prata när man t.ex. är ute och går. Det gäller att vara beredd på att anpassa upplägget utifrån individens önskemål och behov.

Till sist: Jag tycker att det känns jättebra att ett projekt som Futuro har startats upp. Målgruppen är ju en ofta utsatt grupp och det känns bra att man kan erbjuda dessa personer ett samlat stöd från ett och samma ställe. Dessa personer har ju ofta ”bollats runt” mellan olika myndigheter eftersom ingen har haft ett helhetsansvar för personen, det slipper dem nu!

Text: Stefan Gustafsson