Etikettarkiv: Landstinget i Värmland

Nyinvigning på psykiatrihuset

Förgätmigej
Förgätmigej

Alla är välkomna hit, är orden som kan sammanfatta invigningen av det nya ”Förgätmigej-rummet” för brukare och anhöriga på Psykiatrihuset. Många hade sökt sig till öppningen, där det hölls tal och minglades. En glad Mona Noreklint talade och möttes av frågor.

Mona Noreklint är anställd av Landstinget i Värmland, för att samordna aktiviteter runt och i Förgätmigej.

– Det här är min arbetsplats. Här sitter jag måndag, tisdag och onsdag förmiddag, sen är det beroendecentrum som sitter här på torsdagar. På onsdagar mellan fyra och sju på kvällen, bemannas rummet främst av personer från föreningarna.

De som bemannar är allihopa personer som har en erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen en egen brukarerfarenhet eller som anhörig eller vän. Alla är välkomna, om man själv har erfarenhet och att man känner sig så långt kommen i sin återhämtning att man känner sig stadig, eller som anhörig.

– De samtal som mest uppkommer är med personer som är inneliggande och vill berätta. Vi ska vara två öron, och säga så lite som möjligt, säger Mona.

Önskar ännu mer verksamhet
De förmedlar också information om föreningar och om hur det är att komma tillbaka hem efter en period när man har legat inne.

– Det här är exponerat, här syns vi! Det gillar jag! Det är ju vårat hus alltihopa, det är ju våran vård. Vi ska synas också även när vi är återhämtade, det tycker jag är jätteviktigt, säger Mona.

– Jag önskar att det ska bli ett aktivt rum, att man verkligen vågar komma hit och fråga om man undrar över något, och även komma med idéer om vad man vill göra i det här rummet. Jag tycker det vore fantastiskt om rummet var befolkat åtta timmar om dagen eller mer, fortsätter Mona.

Brukare och ambassadör
Karin Skov, som är Hjärnkollsambassadör, och själv brukare, är ibland på Förgätmigej-rummet. Hon är mycket nöjd med det nya rummet.

– Jag tycker det är ljust och fräscht. Det kommer in ljus utifrån och jag tror att folk är lite mer bekväma med att de kan se vilka som sitter där inne. Jag tror det spelar roll.

Anhörigkonsulent  och nyfiken
Maria Schnelzer jobbar som anhörigkonsulent inom socialpsykiatrin i Karlstad. Hon tycker att det är spännande med invigningen av Förgätmigej-rummet, eftersom hon själv varit delaktig.

– Det är bra att vara i olika sammanhang, så att man kan visa att man kan ge ett anhörigstöd.

Det är viktigt att rummet känns tillgängligt för personer som behöver det, menar hon. Att anhöriga också kan känna att de har någonstans att ställa frågor, och se att det finns hopp. Även om man har det kämpigt hemma, så finns det faktiskt hopp.

Maria har pratat med många som anhörigkonsulent och tipsat om Förgätmigej, och det är många som har gått dit efteråt. Så det är ett slags samarbete mellan kommun och landsting.

– Jag önskar dem lycka till nu och rummet är ju jättevackert. Jag tror på det här!

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Public Domain

Plåstra om – prata sedan om annat

23432432På Centralsjukhuset Karlstad hölls nyligen psykiatriveckan, där det fanns öppna föreläsningar om psykisk ohälsa och sjukdomar. En av föreläsningarna som hölls av Christina Görsing, Ann-Louise Englund och Victoria Thurfors handlade om självskadebeteende.

Det sorlar i publiken innan dagens sista föreläsning sätter igång, ämnena under dagen har sannolikt berört många. Det är svåra ämnen men viktiga. Föreläsningen som står på tur är av tre personer från DBT-teamet i Karlstad. DBT står för Dialektisk beteendeterapi. Bland annat jobbar man inom DBT med självskador.

VAD ÄR SJÄLVSKADOR?
Definitionen av självskadebeteende är att medvetet förorsaka skador på kroppen utan avsikt att ta sitt liv. Självskadehandlingen ger ofta en omedelbar men tillfällig lättnadskänsla. Självskadebeteende är inte en diagnos i sig, men är dock ett av kriterierna vid emotionellt instabil personlighetsstörning, det som ibland kallas ”borderline”.

– Det är att skära, riva, rispa eller använda annat yttre våld. En annan typ är att använda förskrivna läkemedel, droger, alkohol och annat som skadar kroppen. Man behöver inte ha någon diagnos för att ha självskadebeteende, inleder Ann-Louise.

43453VARFÖR SJÄLVSKADAR MAN?
Några vanliga orsaker är att få lättnad från outhärdliga känslor, få något som ersätter en upplevd tomhet, undkomma känslor av overklighet eller för att straffa sig själv. Det kan också vara så att man vill påverka andras beteende eller söka hjälp från andra, eller för att undkomma tankar om självmord. Victoria fortsätter:
– Att hota, böna och be hjälper sällan. Det finns ett syfte med beteendet, annars så skulle man inte fortsätta. Att skada sig är känsloreglerande. Känslan av intensiv ångest minskar eller tas helt bort, tillfälligt, fortsätter Ann-Louise.

Man kan uppleva en inre smärta som endast kan lindras av en yttre smärta. Man kan uppleva att man efter självskadandet blir mer närvarande i sin egen kropp. Många har dålig självkänsla och dömer sig själva mycket hårdare än andra. Man kan uppleva skuld och skam, och att man förtjänar att straffas, förtjänar smärtan.

Det är svårt att kommunicera hur det kaosartade känns, berätta hur dåligt man mår för att få hjälp.
– Man kan skada sig för att undvika självmordstankar och -planer, för att få kontroll. Det är viktigt att personerna lär sig andra sätt, påpekar Victoria.

BEMÖTANDE
Ett tips om du möter någon som skadar sig själv är att tala om att du bryr dig och att du vill hjälpa. Försök förstå syftet med självskadan. Samarbeta, försök undvika konfrontation. Lägg minst möjligt fokus på själva skadan. Hjälp till att söka hjälp. Uppmärksamma och ta hand om dina egna reaktioner.
– Det är viktigt att visa att man bryr sig om, säger Christina. Att man vill hjälpa. Det kanske inte tas emot, men folk kan komma ihåg flera år senare vad man sagt.

Det är viktigt att förstå varför det kunde ske, tillsammans. Skrik inte åt personen, även om det är mänskligt att känna ilska. Det är lättare sagt än gjort. Försök att inte skuldbelägga; ”varför gör du såhär mot mig?” ”Slutar du aldrig?” Personen har redan skam och skuld. Plåstra om och prata sedan om annat. Hjälp gärna till att söka professionell hjälp. Det är en djungel med alla telefontider. Man behöver ha tålamod. Läs gärna litteratur, det finns information som ej bara är för professionella.
– Och glöm inte att ta hand om dina egna reaktioner! Spela inte oberörd!

För den som behöver hjälp rekommenderar Ann-Louise att man inte bär sin egen börda ensam. Gällande vård, sök den!
– Man kan själv söka eller bli remitterad om man önskar DBT.

40 procent av alla har någon gång skadat sig avsiktligt. Men det är 12 procent av alla ungdomar och fem procent vuxna, som gjort det mer än fem gånger. Bland killar så är det vanligare att dricka kraftigt för att skada sig själv, så det är viktigt att vara medveten om att självskadebeteende kan vara väldigt olika från person till person.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Måste jag ha en sådan medicin?

2345678976543Det är många som samlats i Centralsjukhusets samlingssal när Edvard Smith och Per Olov Kirke ska tala om läkemedelsberoende. Beroende är man när man behöver allt högre doser, man får ett förändrat behov och ett begär efter medlet, och upplever abstinens.

De medel som man oftast blir beroende av är de som är smärtlindrande, mot ångest eller sömnläkemedel. Ett beroende innebär att man får behov av allt högre doser för att få samma effekt. Man känner av ett ändrat behov. Först tar man kanske läkemedlet för en anledning som ångest, men senare så fortsätter man ta läkemedlet även fast den initiala anledningen är borta, det ger någon form av stimulans, ett sug, speciellt om man försöker sluta med läkemedlet, berättar Edvard Smith, överläkare på Psykiatriska Beroendeenheten i Karlstad.

– Det är BRA mediciner, det är läkemedel som vi SKA använda, så länge de används på rätt sätt, under en begränsad tid. Man måste ställa frågan redan i början när du får ett beroendeframkallande läkemedel, hur länge ska du använda den här medicinen, vad ska vi göra sedan?, fortsätter Edvard.

En del patienter tycker de vaknar för tidigt på morgonen. Men om man sover en timme efter lunchen och lägger sig tio på kvällen, så har man fått sina sju timmars sömn redan vid fyra på morgonen.
– Sömnmedel får man i indikationen ha fyra veckor max. Så varför ges medicinen ut i 100-förpackningar? frågar sig Edvard.

VÄRMLAND FÖRSKRIVER MEST
Värmlands landsting har högst förskrivning av opioider, benzo och liknande mediciner i Sverige.

– Vi har glesbygd, arbetslöshet och dåligt med doktorer. Men vem ligger lägst i förskrivning? Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Gotland. De har nog lika hög arbetslöshet och dåligt med doktorer som vi har här. Från år 2006 till nu ligger Värmland stabilt högt i förskrivning. Det är en behandlingstradition vi har i Värmland. Det kan inte vara bra, därför startade vi projektet Individuell läkemedelsnedtrappning (ILN). En patient blir inte alltid hjälpt av mer mediciner, kanske riskerar man att göra patienten en björntjänst.

– Projektet är bättre för patienten. Det ordineras, kommuniceras och ges bättre stöd. Vi måste tala om för patienten när den fått en medicin, att denna kan vara beroendeframkallande. Därför kommer den att användas under en kort tid, och sedan när ångesten har lagt sig så ska vi behandla den på ett annat sätt. Så att det inte blir så att jag som läkare skickar hem en ångestdrabbad patient med en pillerburk, och alltid förutsätter att det räcker.

Personal inom vården, som får höra om läkemedelsberoende, tycker att det är bra att man tagit tag i problemet, fortsätter Edvard.

Som patient är det viktigt att ta medicin enligt ordination, och rådgöra med läkare vid misstanke om beroende, innan nedtrappning och kontakta läkare innan receptförnyelse.

567654MISSBRUK PLUS SJUKDOM
Per Olov Kirke är sjuksköterska och arbetar på beroendeenheten.
– Ibland får patienten bättre hälsa om man tar bort medicinen.

Opioider, benzo, benzoliknande och andra ångestlindrande mediciner är bra om de används rätt.
– Men det är lätt att bli beroende och då har man ingen nytta av medicinen längre.

Några skäl att trappa ned är om man får biverkningar, dålig eller ingen effekt, toleransutveckling eller blir beroende. Mediciner som är menade att hjälpa kan stjälpa om de används fel. Vissa patienter mår bättre om de trappar ned och frågar sig, ”varför har jag tagit denna medicin så länge?” Kirke gör en liknelse med ett annat ”medikament”.
– Kaffe botar inte morgonhuvudont, det ger morgonhuvudont!

Är man beroende kan man lida av exempelvis trötthet, fumlighet, negativt påverkad talförmåga, ökad smärta/ångest och störd sömn.
– Det är som en fläkt som snurrar, man märker det först när den slutar, skjuter Per Olov in.
– Du märker kanske att medicinen inte hjälper, du behöver en högre dos och mår dåligt när du inte tagit din medicin, fortsätter Edvard.

VAR GÖR ILN?
För att få delta i individuell läkemedelsnedtrappning så ska man ha försökt trappa ned men inte klarat det. Som patient i ILN har man en lugn nedtrappning med en stödkontakt, akupunktur och taktil massage. Vid behov får man även mediciner som lindrar utsättningssyndrom.

Beroende i sig är inte farligt på kort sikt, men det kan hindra andra terapier eller träningar. Har man utvecklat ett beroende finns det alltså hopp.
– Åtta av tio klarar att sluta, ler Edvard och Per Olov brett!

De avslutar sitt föredrag med en liknelse. Förr skrev man ut antibiotika till höger och vänster. Nu frågar patienterna ”Är det verkligen nödvändigt, måste jag verkligen ha en sådan medicin?” Dit vill man komma inom psykiatrin.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Sökes: 85 miljoner

VF har varit i kontakt med landstingets ekonomichef Veronica Hedlund Lundgren, angående det belopp på 85 miljoner som värmländska patienter är skyldiga. Skulderna finns inom slutenvård och tandvård i form av ej betalda patientavgifter och obetalda avgifter. Hon förklarar att landstinget har rutiner för att ta betalt av patienterna. Av de 85 miljoner som patienterna har i skuld till landstinget, hittar vi 72 miljoner i skuld till hälso- och sjukvård samt 12 miljoner till tandvård.

Landstingschefen Veronica Hedlund Lundgren tillägger, att efter 2013 så var den totala skulden uppe i 103 miljoner kronor, när den var som högst. Det har skett en minskning med tio miljoner per år sedan man började fakturera patientavgifter. Skulder som skickats till inkasso är 10 miljoner, av de 72 miljonerna som fortfarande är obetalda.

Text: Jimmy Thuresson
Källa: Värmlands Folkblad