Etikettarkiv: Landstinget

Sprutbyte genom landstinget?

img_9638

Svensk narkotikapolitik bygger enligt Socialdepartementet på att begränsa tillgången till narkotika och försöka minska efterfrågan. Samtidigt finns det en ambition om en jämlik hälsa för hela befolkningen och ett ansvar att förhindra smittsamma sjukdomar och dess spridning i samhället.

Arbetet med att förebygga ohälsa och sjukdom inkluderar självklart också personer som injicerar droger. Sprututbytesverksamhet är en förebyggande insats som idag bedrivs inom vissa landsting med kommunens veto.

Dagens Juridik rapporterar att i ett nytt lagförslag från regeringen ska landstingen själva bli ansvariga för sprututbytesverksamheten och ej längre behöva kommunens tillåtelse. Verksamheten ska också sänka åldersgränsen från 20 år till 18 år och kravet på särskild märkning av kanyler och sprutor ska tas bort.

Med det nya lagförslaget hoppas regeringen att fler landsting ska införa sprututbytesverksamhet och på så sätt minska spridningen av bland annat HIV och Hepatit C. Syftet är att också komma i kontakt med fler narkomaner som vården annars inte når. Lagändringen föreslås träda i kraft den förste mars 2017.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Stefan Ek

Psykiatrin får 10 miljoner

23I ett pressmeddelande låter Landstinget i Värmland informera att psykiatrin skall få tio miljoner kronor extra, detta då psykiatrin jobbat bra med bland annat projektet Första linjen. Man arbetar också med att minska tvångsvård och tvångsåtgärder.

– Vi är glada att vi fått del av de här pengarna även i år, säger Karin Haster som är divisionschef för landstingets psykiatri.

Text: Maria Lundby Bohlin

När livet känns främmande

56756777Suicide Zero startades för att motverka psykisk ohälsa, som allt fler drabbas av i samhället. De arbetar också för att sprida information till politiker och allmänheten, så att de som mår psykiskt dåligt kan få rätt stöd.

Att den här organisationen är ideell betyder att de inte har mer än tre anställda, medan resten av arbetet görs med hjälp av volontärer. Just nu är Suicide Zeros huvudsakliga verksamhetsarbete att samla in pengar, för att i framtiden kunna driva verksamheten på ett mer långsiktigt plan och förhoppningsvis anställa mer personal.

Suicide Zero arbetar på flera olika sätt för att nå ut till allmänheten med information och att förmedla den kunskap de har angående suicid. Engagemanget kräver kunnig personal som träffar politiker och som även använder sig av sociala medier, för att informationen ska spridas ut till hela Sverige.

Första hjälpen vid psykisk ohälsa
Allt fler personer mår psykiskt dåligt. Utvecklingen är oroande, och om inget positivt händer i deras liv så finns risken att de till slut försöker avsluta det. Vissa kommer att fullfölja detta, men lyckas man bryta den negativa trenden är det ett stort steg i rätt riktning.

Deprimerade personer skadar inte enbart sig själva, utan även sina anhöriga som ser hur en människas mående försämras. Självmord kan dock förhindras, och nedan följer några åtgärder som Suicide Zero anser skulle underlätta för personerna som mår dåligt, så att de har möjlighet att tillskansa sig den vård de har behov av.

Ett kriscenter ska finnas i varje län för att ett kristeam snabbare ska kunna rycka ut till familjer som har drabbats av självmord. Kristeamet stöttar de efterlevande, men ger även professionell vård för de som har försökt avsluta sina liv.

När de som har vårdats för suicid-försök har avslutat sin behandling är det viktigt att följa upp personerna i efterhand. Suicide Zero menar att ett kvalitetsregister bör införas över vården av suicidala människor, allt för en smidigare eftervård. Personal inom verksamheter som kan möta personer med psykiska sjukdomar, behöver få mer kunskap kring varningssignalerna hos de som har ett självskadebeteende. Det bör enligt Suicide Zero finnas en förstahjälpen-utbildning i psykisk ohälsa för dessa yrkeskategorier.

När människor, och speciellt ungdomar, begår en suicidal handling, måste en utredning göras av en oberoende myndighet. En sådan granskning kan ge kunskap kring vilka omständigheter som ligger till grund för att människor börjar må så dåligt att en självmordsprocess inleds. Förhoppningsvis kan granskningen av människor med självmordstankar hjälpa till att utveckla samhällets stöd till den här gruppen.

Rapporter från bland annat Folkhälsoinstitutet visar att den psykiska hälsan hos unga fortsätter att försämras, men det finns sätt att förbättra Elevhälsans arbete. Olika föreningar har under en längre period rekommenderat ett tak för max antal elever som skolsköterska, skolläkare, kurator eller psykolog ansvarar för. Det ska finnas specialutbildade personer som lär skolpersonalen livskunskaper. Detta ger förutsättningar för eleverna att lösa sina nuvarande och framtida livsproblem utan att hamna i en nedåtgående spiral när det gäller sitt psykiska mående.

Ifall man är i ett skede av livet där man av en speciell anledning inte mår så bra, så finns det stöd att få via bland annat Nationella Hjälplinjen, SPES telefonjour och Jourhavande medmänniska.

Nationella Hjälplinjen
Landstinget tog över Nationella Hjälplinjen 2013, så nu finns tjänsten att tillgå på 1177, Vårdguidens hemsida, och du kan även ringa dem på 020-22 00 60. Personliga berättelser och erfarenheter från andra människor som mår dåligt psykiskt kan leda till att man inte känner sig lika ensam.

SPES Telefonjour
SPES inriktar sig på att underlätta livet för familjer som förlorat en närstående som har tagit sitt liv. En händelse som naturligtvis skakar om hela livet för de anhöriga. Det kan vara svårt för människorna i familjens omgivning att skaffa sig kunskap om hur man beter sig efter ett sådant besked. Då kan någon utomstående som har liknande upplevelser vara ett bra stöd i sorgeperioden.
Man kan nå telefonjouren på:
08-34 58 73.

Jourhavande Medmänniska
Jourhavande Medmänniska är en ideell organisation som har som grundidé att vara en röst i natten för de människor som mår dåligt av olika anledningar. Här kan man prata ut med en utomstående som inte dömer utan bara lyssnar. De som arbetar i organisationen har en grundutbildning men utöver det ska ett medmänskligt bemötande vara grunden för samtalen.

Du kan nå Jourhavande Medmänniska på: 08-702 16 80.

Alla dessa organisationerna som man kan vända sig till har tystnadsplikt och man kan vara anonym om man vill.

Text: Patrik Eriksson
Foto: Stefan Ek
Källa: Suicide Zero, SPES Telefonjour, Nationella Hjälplinjen, Jourhavande Medmänniska

Måste jag ha en sådan medicin?

2345678976543Det är många som samlats i Centralsjukhusets samlingssal när Edvard Smith och Per Olov Kirke ska tala om läkemedelsberoende. Beroende är man när man behöver allt högre doser, man får ett förändrat behov och ett begär efter medlet, och upplever abstinens.

De medel som man oftast blir beroende av är de som är smärtlindrande, mot ångest eller sömnläkemedel. Ett beroende innebär att man får behov av allt högre doser för att få samma effekt. Man känner av ett ändrat behov. Först tar man kanske läkemedlet för en anledning som ångest, men senare så fortsätter man ta läkemedlet även fast den initiala anledningen är borta, det ger någon form av stimulans, ett sug, speciellt om man försöker sluta med läkemedlet, berättar Edvard Smith, överläkare på Psykiatriska Beroendeenheten i Karlstad.

– Det är BRA mediciner, det är läkemedel som vi SKA använda, så länge de används på rätt sätt, under en begränsad tid. Man måste ställa frågan redan i början när du får ett beroendeframkallande läkemedel, hur länge ska du använda den här medicinen, vad ska vi göra sedan?, fortsätter Edvard.

En del patienter tycker de vaknar för tidigt på morgonen. Men om man sover en timme efter lunchen och lägger sig tio på kvällen, så har man fått sina sju timmars sömn redan vid fyra på morgonen.
– Sömnmedel får man i indikationen ha fyra veckor max. Så varför ges medicinen ut i 100-förpackningar? frågar sig Edvard.

VÄRMLAND FÖRSKRIVER MEST
Värmlands landsting har högst förskrivning av opioider, benzo och liknande mediciner i Sverige.

– Vi har glesbygd, arbetslöshet och dåligt med doktorer. Men vem ligger lägst i förskrivning? Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Gotland. De har nog lika hög arbetslöshet och dåligt med doktorer som vi har här. Från år 2006 till nu ligger Värmland stabilt högt i förskrivning. Det är en behandlingstradition vi har i Värmland. Det kan inte vara bra, därför startade vi projektet Individuell läkemedelsnedtrappning (ILN). En patient blir inte alltid hjälpt av mer mediciner, kanske riskerar man att göra patienten en björntjänst.

– Projektet är bättre för patienten. Det ordineras, kommuniceras och ges bättre stöd. Vi måste tala om för patienten när den fått en medicin, att denna kan vara beroendeframkallande. Därför kommer den att användas under en kort tid, och sedan när ångesten har lagt sig så ska vi behandla den på ett annat sätt. Så att det inte blir så att jag som läkare skickar hem en ångestdrabbad patient med en pillerburk, och alltid förutsätter att det räcker.

Personal inom vården, som får höra om läkemedelsberoende, tycker att det är bra att man tagit tag i problemet, fortsätter Edvard.

Som patient är det viktigt att ta medicin enligt ordination, och rådgöra med läkare vid misstanke om beroende, innan nedtrappning och kontakta läkare innan receptförnyelse.

567654MISSBRUK PLUS SJUKDOM
Per Olov Kirke är sjuksköterska och arbetar på beroendeenheten.
– Ibland får patienten bättre hälsa om man tar bort medicinen.

Opioider, benzo, benzoliknande och andra ångestlindrande mediciner är bra om de används rätt.
– Men det är lätt att bli beroende och då har man ingen nytta av medicinen längre.

Några skäl att trappa ned är om man får biverkningar, dålig eller ingen effekt, toleransutveckling eller blir beroende. Mediciner som är menade att hjälpa kan stjälpa om de används fel. Vissa patienter mår bättre om de trappar ned och frågar sig, ”varför har jag tagit denna medicin så länge?” Kirke gör en liknelse med ett annat ”medikament”.
– Kaffe botar inte morgonhuvudont, det ger morgonhuvudont!

Är man beroende kan man lida av exempelvis trötthet, fumlighet, negativt påverkad talförmåga, ökad smärta/ångest och störd sömn.
– Det är som en fläkt som snurrar, man märker det först när den slutar, skjuter Per Olov in.
– Du märker kanske att medicinen inte hjälper, du behöver en högre dos och mår dåligt när du inte tagit din medicin, fortsätter Edvard.

VAR GÖR ILN?
För att få delta i individuell läkemedelsnedtrappning så ska man ha försökt trappa ned men inte klarat det. Som patient i ILN har man en lugn nedtrappning med en stödkontakt, akupunktur och taktil massage. Vid behov får man även mediciner som lindrar utsättningssyndrom.

Beroende i sig är inte farligt på kort sikt, men det kan hindra andra terapier eller träningar. Har man utvecklat ett beroende finns det alltså hopp.
– Åtta av tio klarar att sluta, ler Edvard och Per Olov brett!

De avslutar sitt föredrag med en liknelse. Förr skrev man ut antibiotika till höger och vänster. Nu frågar patienterna ”Är det verkligen nödvändigt, måste jag verkligen ha en sådan medicin?” Dit vill man komma inom psykiatrin.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Sökes: 85 miljoner

VF har varit i kontakt med landstingets ekonomichef Veronica Hedlund Lundgren, angående det belopp på 85 miljoner som värmländska patienter är skyldiga. Skulderna finns inom slutenvård och tandvård i form av ej betalda patientavgifter och obetalda avgifter. Hon förklarar att landstinget har rutiner för att ta betalt av patienterna. Av de 85 miljoner som patienterna har i skuld till landstinget, hittar vi 72 miljoner i skuld till hälso- och sjukvård samt 12 miljoner till tandvård.

Landstingschefen Veronica Hedlund Lundgren tillägger, att efter 2013 så var den totala skulden uppe i 103 miljoner kronor, när den var som högst. Det har skett en minskning med tio miljoner per år sedan man började fakturera patientavgifter. Skulder som skickats till inkasso är 10 miljoner, av de 72 miljonerna som fortfarande är obetalda.

Text: Jimmy Thuresson
Källa: Värmlands Folkblad

Att se blommor växa

18Gestaltande terapier är liksom grön rehab en växande arena, där flera huvudmän, såsom kommun och landsting ibland samverkar. Landstingsråd Gert Olsson har verkat för ökat inslag av dessa rehabiliteringsformer. ASP Bladet har pratat med honom.

Gert Ohlsson jobbar politiskt för det som kallas Värmlandssamverkan. Där har de tidigare lagt ett förslag om ökat inslag av gestaltande terapier och grön rehabilitering.

– Man skall erbjudas uttryckande konstterapi, där arbetar man med musik, bild, dans, rörelser och psykodrama, berättar han för ASP Bladet.

Psykodrama är när man sätter upp roller på en scen. Man får bestämma en konflikt som man exempelvis själv har. Uttryckande konstterapi finns idag redan inom Landstinget, inom öppenpsykiatrin och BUP. Landstinget har sagt att det skall utökas, att det skall finnas mera av detta.

– Det är en terapiform där patienterna kan få uttrycka sina känslor där orden inte räcker till. Eller när orden står i vägen. Det är ofta sådana som drabbats av för mycket stress och blivit sjuka av det som denna rehabilitering riktar sig emot.

HÄSTAR ELLER TRÄDGÅRDAR
När det gäller gestaltande terapier, så finns det redan inom Landstinget, men i liten omfattning.

– Det måste vi utöka, utbrister Gert entusiastiskt! Han berättar att de ser över om det går att anställa någon mer som har den här kompetensen.

– Sedan måste vi också kontakta
personer som kan vara lämpliga att ta emot patienter till grön rehabilitering. Det kan handla om trädgårdar eller även gårdar som har hästar för ridning.

LANDSTING OCH KOMMUN
Landstinget och kommunen samarbetar hela tiden när det gäller terapierna. Gert Ohlsson ser dock främst ur Landstingets perspektiv.

– Men i nästan alla frågor så har vi ett samarbete med kommunerna, fortsätter han. Hur det skall vara varierar från fall till fall.

– Det kan vara en person som har stöd ifrån socialen på något sätt i någon kommun, som också söker hjälp från Landstinget och som får denna terapiformen. Då får Landstinget kontakta dem och Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och alla som finns runt patienten för att samarbeta. Det behövs också ett arbete med privata aktörer.

– Vi har ju inga hästar inom Landstinget. Vi måste se till både enskilda företagare, kooperativ, föreningar och organisationer som kan hjälpa oss med detta.

MINDRE MEDICINER
Det finns exempel på att man har tagit bort eller minskat på mediciner för att man ger grön rehabilitering eller gestaltande terapier istället. Ibland kan man använda det i ett övergångskede, i en kombination av viss medicinering och den här terapiformen.

– De här terapierna har ju mycket mindre biverkningar än de kemiska preparaten har.
– Beslutet är taget nu. Nu är vi inne i införandefasen så att säga. Implementeringen av det här i verksamheterna. Gert hoppas att denna typen av terapier kommer bli vanligare i framtiden.

– Grejen är den att vi människor är olika, och då behöver man erbjuda folk olika typer av rehabilitering. Om du ska rehabiliteras kanske det fungerar bäst med mediciner, trädgård, hästar och att komma ut i naturen för just dig. Medan för mig kanske det är bättre med musik och bild till exempel. För att vi är olika, det är så vi tänker.

DELAKTIGA PATIENTER
Man skall inte dra sig som patient för att man be om den här typen av terapi, menar Gert.

Enligt den nya patientlagen som kom första februari skall patienterna göras mer delaktiga i behandlingen och även ta ansvar för sin behandling.

– Jag ska inte komma som terapeut och säga du ska ha KBT-terapi och mediciner här, utan jag ska fråga vad tror du själv skulle passa dig? Det är ju inte så dumt.

Gert är själv uttryckande konstterapeut och har utbildat sådana i åtta år. Han betonar att det måste finnas ett samspel mellan klienten och terapeuten.

– För du måste vara med på noterna och vara motiverad, annars kanske jag ska skicka dig till någon annan istället, menar han. Som patient ska vi alltså anpassa behandlingen efter dina behov och det stöd som du behöver.

– Jag är glad att ni skriver, för det behöver komma ut information om detta. Om man vill ha detta, så skall man fråga efter det, och det är mitt absoluta råd!

Text: Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Kostnaderna för inhyrda sjuksköterskor ökar

54747457Kostnaderna ökar för sjuksköterskorna i Landstinget i Värmland. Det sker efter som det är svårt att få sjuksköterskorna att stanna.

Kerstin Aldefors Persson arbetar med personalfrågor, som HR-strateg inom landstinget, hon säger att det är brist på sjuksköterskor i hela Sverige inom både landstingen och kommunerna.

– Missnöje med löner gör att en del arbetar i Norge och på bemanningsföretag. Det är några orsaker till bristen. Om man vill göra något radikalt åt lönerna så måste det göras på riksnivå, uppger Kerstin Aldefors Persson.

Större mobilitet
Hon berättar att sjuksköterskorna är mer rörliga nu mot tidigare. De är svårare att få dem till en tillsvidareanställning. Inom psykiatriska slutenvården är det svårt få tag på sjuksköterskor, samma inom vissa öppenvårdsmottagningar. Det fattas ungefär tio till tolv stycken personal inom psykiatri.

Det är ungefär 140 sjuksköterskeskor tillsvidareanställda inom divisionspsykiatrin i Värmland.

– Det är 650 personer som arbetar inom psykiatrin i Värmland som tillsvidare anställda. Cirka 50 procent av sjuksköterskorna inom psykiatrin är vidareutbildade till psykiatrisjuksköterskor och det finns drygt 2000 sjuksköterskor i Värmland, avslutar Kerstin Aldefors Persson.

Text: Olle Stagnér