På jobbet: Rolf Ahlzén

ASP bladet var och hälsade på Rolf Ahlzén i egenskap som lektor i Folkhälsovetenskap på Karlstads Universitet. Han är mycket mer än en lektor. Han är legitimerad läkare & jobbar halvtid som skolläkare. Han är också ordförande i Landstingets etiska råd, och intresserar sig stort för etik. Därutöver forskar han, och har fru och tre barn. Och så är han en människa. Icke att förglömma. För människor är mycket intressanta varelser tycker Rolf. Och ifrån det borde varje läkare utgå.

Du har en mängd olika sysslor och intresseområden, vill du nämna dem? Ja, jag är skolläkare på deltid, och jag har en lektorstjänst här på Folkhälsovetenskap på deltid, och så är jag ordförande i Landstigets etikgrupp, och så har jag en del föreläsningar runt om i landet. Så det är mycket, det känns som jobb och fritid flyter samman liksom. Men det känns som om jag gör allt som jag skulle göra ändå, så jag känner mig väldigt privilegierad faktiskt.

Vad är det som driver dig? Jag tror det har mycket att göra med nyfikenhet. Tycker det är väldigt roligt att finna nya grejer, på ganska många områden också. Det enda jag inte har varit bra på är skruva, jag borde gå en snickerikurs också, det är min dröm. För det jag gör är för opraktiskt. Jag vill känna att jag gör något med mina händer också. Men, som sagt, jag är intresserad av det allra mesta.

Du är lektor i Folkhälsovetenskap, vad doktorerade du i? Ja, jag är precis färdig med min doktors-avhandling. Jag har nämligen förskjutit den en aning. Det handlar om läkarens etiska förmåga, läkaretik och om läkarens yrkeskunnande.  Vilka inspirationskällor krävs för att bli en bra läkare och hur ska man  lära sig förstå människor, kort och gott. Det finns en risk inom dagens medicin där det finns så många metoder och så mycket läkemedel, att man glömmer bort att det finns människor bakom sjukvården. Min utgångspunkt är att det inte går att bota människor utan att riktigt förstå dem.

Vilken arbetsuppgift tycker du är svårast? Kanske att få en avgränsning mellan alla dessa områden, att hålla emot så att det inte blir för mycket. Sen är det alltid svårt att vara en bra föreläsare, en bra läkare och en bra forskare. Men jag hoppas att jag är tillräckligt bra.

Vilka utmaningar finner du i ditt arbete? Att lyckas få allt jag gör att gå ihop, att det inte får bli för mycket, så det går ut över familjen. Det är en jätteutmaning för mig, för jag hade kunnat lägga in hur mycket jobb som helst. Sedan är det givetvis på jobbet, att visa alla människor respekt, ta folk på allvar, visa intresse. Så att de känner att man bryr sig om och är intresserad av dem. Människor är väldigt intressanta, tycker jag.

Hur kom du in på just Folkhälsovetenskap? Jag läste väldigt mycket. Jag har en humanistisk bakgrund också, med filosofi, psykologi och lite sånt. Och så har jag min läkarutbildning, så jag har liksom en väldigt bred utbildning, och kunde egentligen fastnat i något annat ämne istället. Jag har till exempel undervisat sjuksköterskor ganska mycket, och så blir jag socionom nu också.

Men vad är du helst? Det är alltid en så jättesvår fråga. Den låter enkel när man hör den, men när man ska börja definiera den så blir det svårt. Men jag tror att det har och göra med att följa sina livsplaner. Att inte bli hindrad från att göra saker som man vill göra; att kroppen, eller själen inte fungerar på det sätt man kan förändra den till.

Vad är Landstingets etiska råd, och hur fungerar det? Etiska rådet har funnits inom landstingen i tio år. Vi sysslar med etiska frågor, försöker väcka intresse inom etiska frågor. Vi är ute på olika arbetsplatser och träffar folk och hör hur de jobbar. Det kan ju vara så att det finns svårigheter inom jobbet. Vi skriver remissvar inom landstinget. Vi försöker stödja olika grupperingar inom landstinget. Vi arrangerar lite föreläsningar och seminarium och så.

Det känns som om du verkligen vill föra över det akademiska till praktik, till människorna i den verkliga världen? Ja, det kanske man kan säga. Jag har ju aldrig varit en sådan där fullblodsakademiker. Och gör man akademiska studier så träffar man inte så mycket folk. Fast väldigt många teoretiker är ju kunniga och skickliga i sitt jobb, men jag tycker det är roligare att vara ute och träffa de som ska brottas med de praktiska, vardagliga problemen.

Styrs ert arbetssätt här på Folkhälsovetenskap av den så kallade allmännyttan? Vad är nyttan i ert arbete? Ja, det är en bra fråga. Men man får hoppas att kunskap gör tillvaron bättre för folk. Och det är ju det här som akademiska studier handlar om.

Tycker du att ni får ut nyttan i samhället, till folket? I viss mån, tror jag. Exempelvis från  folkhälsorapporten som har kommit nu, om hur människor i världen mår både psykiskt och fysiskt. Där hoppas jag att den kunskapen, som flera här är inblandade i, att den spelar en viss roll för människan. Så man kan göra medicinen bättre och ta bort vissa hälsorisker, och så vidare.

Text: Håkan Kristensson Foto: Per Rhönnstad