Panikångest kan drabba vem som helst. Den kommer oftast vid långvarig stress och/eller rädsla för att bli ensam eller på annat sätt misslyckas i livet. Man tror till viss del att det är ärftligt, men även att serotoninhalten i hjärnan är för låg.
Symptomen visar sig genom hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, stickningar i tinningarna, en känsla av att hjärtat stannar, overklighetskänslor eller en tro på att man håller på att bli galen, kommer att svimma eller dö.
Den som upplevt någon av ovanstående symptom vet hur jobbigt det är och att ta sig ur detta. Det krävs ofta professionell hjälp.
Det finns bra behandling att få, den kallas kognitiv beteendeterapi (KBT). Denna terapiform går ut på att förändra individens tankar, vanor och beteenden, för att man därigenom ska få ett bättre och mera normalt liv.
Jag träffade en kvinna som skulle operera bort sin livmoder. Hon hade en man som inte kunde gå. Kombinationen av detta gjorde henne stressad och inför operationen kände hon att hon inte hade något att leva för. Dessutom hade hon börjat få en känsla av att hon höll på att dö. Hon kunde inte andas på nätterna, och ju närmre tidpunkten för operationen kom, desto värre blev det.
För att få något annat att tänka på var hon tvungen att aktivera sig så mycket som möjligt. Ett tag tog hon till alkohol för att orka slappna av, men var tvungen att sluta med det då det gick ut över hennes vardagsliv.
Dessutom fick hon epilepsianfall, och det gjorde ju inte saken bättre (med tanke på hennes dödsångest).
För att hjälpa henne fick hon tid hos en kurator, där hon fick gå i samtalsterapi inför operationen.
Detta hjälpte dock inte så hon fick ta mediciner för att kunna sova på natten, men fick även ta mediciner dagtid, för att kunna koncentrera sig på arbetet. Hon hade inte provat kognitiv beteendeterapi men ska göra detta nu.
Jag kan tipsa om att det på Internet finns ett flertal hemsidor som erbjuder gratisterapi för självhjälp.
Text: Jane Alsing
ASP BLADET 