Färdiga schizofreniriktlinjer

Förra året var ASP Bladet på plats för att bevaka hur arbetsgruppen ”Framtidens psykiatri” resonerade kring framarbetandet av riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni. Nu är de färdiga, och vi ger dig som läsare några av slutsatserna från Socialstyrelsen.

Tidiga insatser är ett av de områden som man i Socialstyrelsens riktlinjer sätter fokus på. Andra är åtgärder för att öka individens deltagande och inflytande i vård och omsorg: att få till stånd så kallat brukarinflytande. Socialstyrelsen tar även upp utbildning, psykologisk behandling, kognitiv och social träning, arbete, boende och samordning. Tillsammans utgör de ett helt batteri med perspektiv som Socialstyrelsen vill se påverka praxis inom vård och socialtjänst.

Enligt Lars Högblom, som är enhetschef för patient- och medborgarservice, så handlade delvis processen att ta fram riktlinjer att ”utranchera icke-fungerande metoder”. Detta konstaterades även i ovan nämnda möte med ”framtidens psykiatri”.

Sättet att finna vilka metoder som är bättre än andra är att kika på hur det vetenskapliga underlaget ser ut. Socialstyrelsens rekommendationer sker utifrån en tiopoängsskala, där en etta representerar en väldigt högt rekommenderad åtgärd och tio står för saker som har väldigt liten dokumenterad nytta.

Mindre rekommenderade åtgärder 

Exempel på metoder som Socialstyrelsen rekommenderar i låg omfattning är bland annat att använda sig av trappstegsmodellen vid schizofreni och samtida hemlöshet. Trappstegsmodellen innebär krav på skötsamhet och behandlingsanpassning, något som riskerar leda till att brukare och klienter blir kvar längre tid i sin hemlöshet. Framför detta ställs ”Housing first”-modellen, som tar fasta på att bostad är och bör vara en social rättighet.

Ett annat område där man ger en låg rekommendation är kring psykodynamisk psykoterapi, där det vetenskapliga underlaget anses saknas. Framför den rekommenderas istället kognitiv beteendeterapi och även musikterapi, som enligt Socialstyrelsen stödjer sig på starkare evidens.

 Tidig upptäckt

En utmaning för tidig upptäckt av sjukdom är att allmänläkare har rätt redskap att tolka den psykotiskes ofta diffusa kroppsliga symptom.

Personen kan bedömas vara kroppsligt frisk och inte vara i behov av vård, därför är det viktigt att allmänläkarnas kunskap kring symptombilder är aktuella. Det kan spara mycket lidande i det långa loppet.

Vid insjuknande i psykos anser man också att ACT-modellen bör följas. En modell som bygger på familjeinterventioner och social färdighetsträning. Detta förklarar Socialstyrelsen på följande sätt: ”för personer som för första gången insjuknar i psykossjukdom, innebär att stöd, vårdplanering psykiatrisk behandling och psykosociala åtgärder finns tillgängliga och i stor utsträckning sker inom ett specialiserat team.”

Teamet bör bestå av personer med olika kompetenser, som psykiater, psykologer, arbetsterapeuter, socionomer och psykiatriskt vidareutbildade sjuksköterskor.

Delaktighet 

För personer som ligger inlagda på slutna psykiatriska avdelningar är det viktigt att kontakt sker mellan slutenvårdskliniker, öppenvård och socialtjänst. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bör dessutom erbjuda personer med schizofreni en personlig kontakt med personal från öppenvårdsteamet och socialtjänsten före utskrivning från psykiatrisk slutenvård.

Det som kallas för Modell för delat beslutsfattande anser också Socialstyrelsen bör tillämpas.

Något som har som syfte att hjälpa personerna att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa samt vård och stöd. På så sätt kan personens egna preferenser tydliggöras och skapa grogrund för gemensamma beslut om behandling.

Text: Robert Halvarsson Illustration: Maria Lundby Bohlin

Schizofreni är inte vad det har varit

Nivån lades högt med ord som evidens, hälsoekonomi samt remissrunda när de nya nationella riktlinjerna för människor med schizofreni eller schizofreniliknande symptom stöttes och blöttes. ASP Bladet tog tempen på ett möte i dialogens tecken.

I slutet på februari samlades ett gäng yrkesverksamma personer inom värmländsk psykiatri, kallade av Landstinget i Värmlands arbetsgrupp ”framtidens psykiatri”. Syftet var att informera och diskutera de planerade nya nationella riktlinjer som Socialstyrelsen arbetar fram för psykosociala insatser för människor med schizofreni och schizofreniliknande problematik.

Riktlinjerna är inte färdiga, men redan nu har personer som arbetar med frågorna i Värmland haft chansen att tycka till.
Lars Högblom höll dagen till ära ett kort föredrag där han förklarade vad de nya riktlinjerna kommer att innebära.

Till vardags är han enhetschef för patient- och medborgarservice inom Liv. Klart är att tyngdpunkt kommer att läggas på att försöka möta människan i ett tidigt skede i sjukdomsförloppet.

– Tidiga insatser innebär allt från att arbeta för en tidig upptäckt till att verka för att man sätter in olika typer av behandlingar i ett tidigt skede. Gällande inflytande och delaktighet på individnivå finns det ett antal interventioner man lyfter fram, berättar Lars.

Riktlinjerna kommer också att innebära en större fokus på bevisbar behandling, även här kommer det kognitiva perspektivet att få större utrymme.

Frågan om så kallad ”evidensbaserad behandling” kan förenklas till följande: vad funkar och vad funkar inte.
– Den stora utmaningen ligger i att u-tranchera metoder som har liten eller ingen effekt, säger Lars.
Efter föredraget lämnades stort utrymme för öppen diskussion där Lars tillsammans med Carolyn Isaksson, Karin Haster och Karin Melberg deltog i en dialogrunda.

Ytterligare personer som till vardags arbetar med psykiatrifrågor kom med olika infallsvinklar.

De flesta ansåg att det var bra att nya riktlinjer arbetades fram. Många betonade också att det fanns ett behov av att lyfta blicken från diagnosernas värld till det mänskliga.
– I kommunen arbetar vi inte med diagnoser utan med behov.
Där vi ser att behoven finns, där lägger vi också insatserna, menade Karin Melberg.

En skiftning i synen på arbete när det gäller människor med schizofreni och schizofrenliknande problematik har också ägt rum. Tidigare ansågs arbete troligtvis vara ett omöjligt steg, nu är tolkningen en annan. Det verkar som att arbetslinjen kommer att göra sitt intåg även för människor med den här typen av utmaningar.

Vilken typ av arbete kanske blir en fråga för framtiden, under mötet så uttrycktes olika åsikter om den saken. En annan diskussionsfråga är vilken vision av brukarinflytande som riktlinjerna förespråkar.

– Vad jag upplever när det gäller riktlinjerna är att man sätter sig i ett ovanperspektiv när det gäller brukarinflytande, och det gynnar ingen.

Det måste få växa som exempelvis sociala arbetskooperativ gör. Det handlar om att gruppen själv bestämmer vilket inflytande den vill ha, säger Karin Haster.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad