Etikettarkiv: Leg. Psykolog

Vi måste sluta skuldbelägga offren

IMG_9105Inget barn föds elak, och jag påstår också, att det inte finns några genetiska anlag som predestinerar någon till att bli en framtida översittare. Detta menar psykologen Christer Olsson, som återkommer i månadens debatt till frågan om mobbning.

Trots att inga barn föds elaka finns det elever som utför onda, maliciösa handlingar mot andra elever, medvetet och med uppsåt att orsaka sitt offer känslomässig och/eller fysisk smärta. Skändligheter som inte bara bryter mot skollagens Nolltolerans med anmälnings- och handlingsplikt, utan ganska ofta också har sitt speciella lagrum i Brottsbalken, exempelvis misshandel, olaga tvång, olaga hot, sexuellt ofredande, olaga frihetsberövande, bötning (utpressning) och/eller olika former av elektronisk mobbning.

Att förneka eller förminska detta är en farlig illusion, som i allra högsta grad försvårar möjligheterna att förändra strukturella mönster. Illgärningar som har sitt lagrum i Brottsbalken skall, enligt min mening, alltid polisanmälas av skolledare. Skolan får inte vara en frizon för brottsliga handlingar.

Det är oftast omgivningen, aktiva hantlangare, och passiva medlöpare, som möjliggör att mobbare kan hålla på i månader och år. Det krävs en ondskans ring som förstärker mobbarens destruktiva stolthet och lämnar offret ensamt med starka känslor av skam.

Några brevutdrag hämtade från min egen digra samling:
”Som en vissen blomma stapplar jag ur sängen. Jag kan inte låta bli att tänka på dagen som ligger framför mig. Dom hårda orden, slagen och sparkarna. Snälla någon hjälp mig. Snälla.”

”Jag är en tjej på tolv år, och jag har blivit mobbad i tre år. Det känns som tusen år när jag varje dag blir retad och slagen. En gång i fyran, stod jag inte ut längre, utan jag sprang till en sjö i närheten och tänkte dränka mig.”

”Under en middagsrast beordrade mina särskilda bödlar mig att klä av mig naken. Jag nekade självklart, men efter en stunds övertalning med knytnävarna, insåg jag att det var bäst att lyda. Sedan kom örfilarna, som snart byttes ut mot ett hopprep. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag försökte låta bli att gråta, men till slut kunde jag inte hålla emot.”

När mobbning och kränkning har upptäckts på en skola händer det inte så sällan att offret skuldbeläggs.

Min egen, mer än fyra decenniers erfarenhet av att arbeta med dessa frågor är; när förtvivlade föräldrar och elever kontaktar mig, så berättar de ofta att skolpersonalen tycker ”att de har sig själva att skylla”. Vid en granskning av anmälningar till Barn- och elevombudet, förekommer ofta att skolor lägger skulden på offret. Vilken helvetisk situation för den mobbade. Först bli kränkt och sedan själv få bära skulden.

Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker! Aldrig!

I ett positivt samarbetsklimat mellan alla berörda parter, och om arbetet – under kunnig och engagerad skolpersonals ledning – får ta den tid som krävs, har jag svårt att inte se en lösning på varje mobbningsärende.

Hur ser jag då på föräldrar, som gör sina egna barn en björntjänst, genom att de metodiskt obstruerar och vägrar att samarbeta, kanske förnekar, ja, till och med försvarar sitt barns destruktiva beteende?

Då menar jag, att beslutet inte längre är förhandlingsbart. Tyvärr finns skolor, som vid sådana tillfällen, exponerar en oförsvarbar feghet.
Skollagen ger bland annat möjlighet till:
• Tillfällig omplacering inom den egna skolan. Det kan innebära särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning. (Skollagen 5 kap. 12 §)
• Tillfällig placering på annan skola. (5 kap. 13§
• Elever i kommunala grundskolor och grundsärskolor kan också flyttas permanent till en annan skola. (10 kap. 30§ och 11 kap. 29§)

Sedan finns det lyckligtvis översittare i det här läget, som är mycket klokare än sina föräldrar.

”Så jag ringde till den här flickan och grät när jag bad henne om ursäkt i telefon. När hon förlät mig, så kändes det som en stor tyngd lyftes från mitt hjärta.”

c.55o.Text: Christer Olsson
Leg.psykolog, föreläsare och författare bland annat till boken ”Verktyg mot mobbning och kränkning”
Illustration: Martin Bäckström-Ledin
Foto: Privat

Vi kan stoppa gympamobbning

1233333Det finns inte någon vuxen, som skulle acceptera en enda gång den situation, som hundratals, kanske tusentals elever möter varje dag med anledning av sina idrottslektioner.

Det förekommer omklädningsrum där elever tvingas vistas, som facket på en arbetsplats för vuxna aldrig hade accepterat. Ja förmodligen, till och med omklädningsrum, som hade stängts av skyddsombudet, på grund av allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa.

Jag vädjar till föräldrar och idrottslärare när elever ”skolkar” och ofta ”glömmer” sina gymnastikkläder hemma. Ta alltid reda på den egentliga orsaken.

Personligen har jag full förståelse för att många mobbade elever uteblir från sina idrottslektioner. Det handlar om mental överlevnad och/eller att slippa bli fysiskt skadad.

I samband med dessa tillfällen är det mycket av mobbning och kränkning som florerar. Barn och ungdomar som vid av och påklädning, inkluderat i duschen får möta sina plågares crescendo.

Några exempel från min egen mångåriga erfarenhet.
*Ingen elev skall behöva skriva som i det här brevutdraget. ”Värst var det då vi hade idrott. De slog mig i duschen tills jag låg nere på golvet. Då ställde de sig runt omkring mig och kissade på mig”.

*Ingen elev skall efter en lektion behöva komma in i omklädningsrummet och hitta alla sina kläder dyngsura på golvet. Samtidigt som andra elever skrattar och någon säger: ”Du behöver inte duscha. Det har vi fixat åt dig.”

*Ingen elev skall med våld behöva bli tvingad in i duschen med kläderna på.

*Ingen elev skall behöva höra nedsättande omdömen om sin kropp och utseende.

*Ingen elev skall behöva få sitt huvud nedtryckt i toalettstolen samtidigt som någon spolar.

*Ingen elev skall behöva bli fotograferad eller filmad vid omklädning eller duschning, och höra hot om att det skall läggas ut på sociala medier. Hot som ibland förverkligas.

*Ingen elev skall behöva bli av med värdesaker.

*Ingen elev skall behöva få sina kläder förstörda.

För att komma tillrätta med problemen i samband med idrottslektioner krävs ingen ny antimobbningskonferens eller ännu en anti-mobbningsgala. Åtgärderna kan ibland, om viljan finns, utföras utan längre tidsspillan.

Det skall alltid vara med en vuxen i omklädningsrummen, både före och efter varje lektion.
Jag hävdar med emfas, att om skolledningen på en skola vill genomföra detta, så kan de också lösa det schematekniskt.

Förbjud mobiler med sina kameror i omklädningsrummen.

Det skall vara möjligt för varje elev som duschar att ha en dörr att stänga om sig, eller åtminstone ett draperi att dra för. Att kunna duscha ensam utan andras insyn och kommentarer har med den personliga integriteten att göra.

Huvudansvaret för förändringsarbetet, när det gäller elevers situation i samband med idrottslektioner lägger jag på skolledare, och i förlängningen huvudmännen, kommuner och friskolors ägare.

Föräldrar uppmanar jag, att stå upp för sina barns och ungdomars självklara rättigheter.
Ge er inte, jaga, metaforiskt uttryckt, rektorer och huvudmän med blåslampa, om det behövs.

Text: Christer Olsson
Leg. Psykolog, föreläsare och författare bland annat till boken: “Verktyg mot mobbning och kränkning”.
Foto: Privat