Etikettarkiv: Liselotte Frejdig

Går det att tävla i poesi?

3453453455534535Redan i antikens Grekland uppskattades och tävlades i retorik, eller ”konsten i vältalighet”. Så när baron Culbertain återupptog olympiaderna i slutet av 1800-talet, var vältalighet och skulptur med som olympiska grenar.

Efter bara ett fåtal år togs de bort, för att ge utrymme åt fler idrottsgrenar. Sedan föll det i glömska, ända tills 1986, då poeten Marc Smith lanserade Poetry Slam (på svenska estradpoesi) på jazzklubben The Green Mill i Chicago. Men även studenterna i Greenwich Village, en förort till New York City var aktiva, men utan att namnge det.

Marc Smith gav det namnet Poetry Slam och ingen vet exakt hur det namnet uppstod. En teori är att poeterna skriver så bra poesi att publiken slås av häpnad över hur pass bra skribenterna skrivit. Reglerna är enkla, varje deltagare får några minuter på sig, vanligtvis tre eller fem, att framföra sina alster.

Många förväxlar Poetry slam med Spoken word. Skillnaden är att i Spoken word får deltagaren inga poäng och att det är tillåtet att använda rekvisita. Det är ofta en gitarr eller ett piano för att ledsaga texten. Lika lite är det en tävling, utan bara ett framförande. Ett exempel på det är Björn Ranelids omstridda bidrag i melodifestivalen härom året. Hade han inte haft kör och stor orkester eller tävlat om poäng, hade det varit ett bra exempel på Spoken word.

Ja, kära läsare, det är kul att titta på och ännu roligare/mer nervöst att tävla själv. I och med att rekvisita inte är tillåten, så finns det vissa deltagare som är sina egna ljudeffekter, sjunger eller skriker olika högt. Eftersom dagsformen kan variera hos både jury och tävlande, brukar jurygrupperna bestå av två personer, så att de turas om att ge poäng om det är två treminutersuppläsningar. Givetvis är det tillåtet att diskutera i de olika grupperna, men det är ändå den som sätter poängen som ”bestämmer” poängen i slutändan.

Nu har Poetry slam även kommit till Karlstad och premiären hölls på stadsbiblioteket under Kulturnatta i mitten av september. Det var så ambitiöst att de kallade det för VM, alltså Värmlandsmästerskapet. Åtta deltagare var med, med varierande ålder och kön. Lottdragning hölls om startordningen och redan på förhand visste alla att det var två treminutersläsningar som gällde och att de två bästa skulle gå till final.

När kalibreringspoeten läst sin dikt, började allvaret. Kalibreringspoet? Ja, det är en person som inte tävlar själv, men ändå får poäng av jurygrupperna. Detta är dels för att juryn ska få en chans att bedöma en dikt, och dels för att deltagarna, i bästa fall, ska få ett hum om vad och hur juryn betygsätter.

Fast konferencieren tyckte att offerpoet var ett bättre ord än kalibreringspoet. En annan regel, som undertecknad missade att nämna, är att det är tillåtet för publiken att bua, gapskratta eller klappa händerna åt konferencieren och/eller juryns bedömningar; men inte att gapskratta åt eller bua ut de som tävlar.

Ja, som läsarna säkert redan förstått, var undertecknad med och tävlade. Första läsningen var en kärleksdikt och poängen blev sisådär. Vare sig bäst eller sämst. Andra läsningen handlade om att SETI fått kontakt med en utomjordisk civilisation. Något publiken hade väldigt kul åt, eftersom slutklämmen var att ’ett tecken på att de är intelligenta är väl att de inte har kommit hit?’.

Det inte blev någon final för undertecknad i slutändan, men väl en fin plats i övre halvan av startfältet.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

En hyllning till boken

656565– Vad läser ni, min prins?
– Ord, ord, ord.
Från Hamlet

När jag arbetade i Stockholm, hade jag en kollega som inte hade läst en enda bok sen han hade gått ut 9:an! Och det var han stolt över!

Istället hade han suttit i publiken på en mängd fåniga TV-program och lyste upp värre än sommarsolen när någon sa att de hade sett honom. När han fick höra att jag inte hade en TV, tyckte han att jag hade ett torftigt liv. Jag skakade bara på huvudet och sa:
– Vi har nog olika definition på vad torftig innebär.

Jag menar, tänk att inte ha känt magin inför en ny, gärna tjock, bok. Vad kommer den att innehålla? Vilka människor eller andra karaktärer kommer jag att möta? Vilka öden kommer att beröra mig? Vilken plats tar den mig till?

Att sitta i favoritstolen/-fåtöljen eller ligga på sängen, lätta ankar och låta sig sväva iväg… Till en annan stad, ett främmande land eller en okänd planet… Hur kan nån vara stolt över att inte ha blivit trollbunden av några magiska bokstäver? Det övergår åtminstone min händelsehorisont.

345345

Bokstäver som skrivs till ord. Ord som byggs till meningar. Meningar som sätts samman till stycken. Stycken som byggs till kapitel. Kapitel som bildar en bok. En bok som bildar, berör och berikar oss, i bästa fall.

Under min uppväxt hade jag nästan inga kompisar, utan böckerna var mina vänner. Varje vecka gick jag till biblioteket med mammas shoppingvagn fylld av lästa böcker och kom hem med en nyfylld vagn med nya och olästa böcker. På den tiden fick barn under sju år bara låna tre böcker i månaden, men jag fick dispens och fick låna hur många jag ville.

Jag läste så gott som allt jag kom över och jag kunde klassificeringsalfabetet som ett rinnande vatten, A – Bok- och biblioteksväsen, B – Allmänt och blandat, C – Religion. Det fanns även andra system.

”Mången bok gör dig klok”, som Tage Danielsson sa. Ta risken och läs en bok av en författare du aldrig hört talas om tidigare. Tänk vilket äventyr som väntar dig! Det var så jag upptäckte Vindens skugga, en magnifik läsupplevelse. Vid det här laget har jag läst den fyra gånger. Och det fantastiska och märkliga är att den inte blir uttjatad. Varje ny omläsning medför att jag upptäcker något jag tidigare har missat. Jag avundas dig som inte läst den tidigare.

Mycket nöje!

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Ellen Berner

Vilka är vår kulturskribent Liselotte Frejdigs favoritböcker?
Här nedan följer en lista med några av hennes tips:

Douglas Adams
Liftarens guide till galaxen; världens enda trilogi i fem delar

Ray Bradbury
Invasion på Mars

Arthur C Clarke
2001

Sir Arthur Conan Doyle
Sherlock Holmes (Det finns fyra romaner och femtiosex noveller)

Umberto Eco
Rosens namn och Foucaults pendel

Reginald Hill
Främlingars hus

John Irving
Hotell New Hampshire och Garp och hans värld

Ellery Queen
De tolv julklapparna

J.R.R. Tolkien
Bilbo och Trilogin om Ringen

Carlos Ruiz Zafón
Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge

Guds hus i Karlstad

kyrkaI Fisksätra utanför Stockholm planerar de att bygga ett Trons hus. En plats där kristna, muslimer och judar kan träffas på samma villkor. Nu finns det planer för Guds hus även i Karlstad. ASP Bladet har träffat Hans Kvarnström; universitetspräst och en av initiativtagarna.

För många som inte är religiösa, är tron en ständig källa till konflikter. Katoliker mot protestanter på Nordirland, judar mot muslimer i Israel och Palestina, shiamuslimer mot sunnimuslimer runt om i världen. Men den kristna Guden, muslimernas Allah och judarnas JHVH är samma Gud. Det har gjort att några personer börjat engagera sig i Guds Hus.

Guds Hus är inte tänkt att vara en fysisk lokal eller kyrkobyggnad, utan det kan vara en samlingsplats, vilken som helst. Även ett café eller ett annat ställe där folk kan mötas fungerar lika bra. Det viktigaste är att ses på samma villkor, oavsett var. Utanför Sverige har dessa platser varit både populära som välbesökta. Initiativtagare till Guds Hus i Karlstad är två syrianer, en av dem är kristen och en är muslim.

När den ene personen var i Schweiz fick han höra talas om detta för första gången. Han hade tidigare jobbat tillsammans med andra syrianer, oavsett tro, precis som med kristna och judar, så detta var inte helt nytt för honom. Men nu fick han se det i en mer organiserad form. På hotellet fanns ett Faith room, ett Trons rum. Då fick han en idé.

kyrkan2”Varför kan vi inte göra det här även i Karlstad?”, tänkte han.

Det centrala är frågorna är: Vad förenar oss? Om vi tror på Gud, varför ska vi skilja på kristna, muslimer och judar? Vi ser oss alla som Abrahams barn.

Hans Kvarnström blev tidigt inblandad i projektet.
– Det är viktigt med religionsdialog och samtal mellan de olika religionerna, på så sätt blir det lättare att bygga broar, säger han, religionen kan vara en stor demokratisk kraft. Och det är viktigt med religionsdialog för att öka förståelsen mellan olika religioner och människor.

– Internationellt är det här inget nytt, det finns redan Guds Hus på andra platser, till exempel i Sarajevo, i Indien och på andra ställen, fortsätter han. Det nya är att det nu är organiserat. Folk behöver mer information om vad religion är, avslutar han.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Ett hopp om förändring

1En liten grupp som det sällan talas om, är de intersexuella. Cirka en halv till en procent av de barn som föds är intersexuella. Men, på en rullande sten växer ingen mossa. Och nu har den stenen börjat rulla. Politiker verkar vilja förändra relationen till de intersexuella.

För många människor är intersexuell detsamma som intergender, transsexuell eller asexuell. Men detta är felaktigt. Intersexuella syndrom (tidigare kallat hermafroditism) är när barnets kön inte kan avgöras; intergender är de som har en könsidentitet, men flyter mellan olika könsuttryck; transsexuell är en individ som vill ”byta kön” och asexuell är den som saknar sexuella känslor och inte lyckas bli förälskad, oavsett kön.

Ingen win-win situation
Tidigare har läkarna varit väldigt ivriga med att operera bebisar som är intersexuella, till antingen flickor eller pojkar, ofta redan på BB. Det motiverar det med att ”alla vinner på att veta vilket kön barnet har”. Ingen, eller nästan ingen, hänsyn tas till föräldrarnas åsikt och/eller önskemål. För att inte tala om barnet självt. Det finns 50% chans att operationen motsvarar barnets egen könsuppfattning och 50% chans att operationen inte motsvarar barnets egen könsuppfattning. Och det är knappast en win-win situation.

Det fåtal intersexuella barn som inte opereras riskerar att bli utsatta för mobbing, misshandel, utanförskap och trakasserier eller ännu värre saker. En stor andel upplever sig vara fångade i sin kropp. Det finns även de som tar livet av sig i sin förtvivlan över att inte vara som alla andra eller att inte få relevant hjälp. Information om vart de ska gå för att få hjälp är minst sagt bristfällig.

Förändringar i rätt riktning på gång?
När jag talade med integrationsminister Erik Ullenhag (fp) under valrörelsen i Karlstad hade han nyheter. Den första är att det är fler och fler läkare i dag som inte vill operera spädbarn, utan vill vänta och höra vad barnet själv vill. Den andra nyheten är att den minister i EU med ansvar för dessa frågor vill stifta en lag för hela EU som förbjuder operation av spädbarn som är intersexuella.

Praxis, inte lag
Vad säger då den Svenska lagtexten i dag? Det finns ingen lag som styr hurvida intersexuella spädbarn ska opereras eller inte. Det är bara praxis, alltså det vanligaste förhållningssättet. I de fall när bebisen opererats och barnets egen könsuppfattning inte inte stämmer överens med det kön som läkarna opererat det till, beviljas en könsbytesutredning utan de problem en transsexuell (en individ som vill ”byta kön”) möter i vården. Men en stor risk med detta, är att känslig nervvävnad redan kan ha blivit förstörd redan vid den första operationen. Om barnet opereras till flicka, förloras möjligheten att få erektion om flickan vill bli/vara pojke. Om barnet opererats till pojke, förloras möjligheten att få barn om pojken vill bli/vara flicka.

I dag är metoderna för att avgöra barnets kön bättre, ett exempel är ultraljud. Då kan läkarna se om barnet har äggstockar och/eller testiklar i kroppen. Även andra avvikelser kan förekomma. Förut gick läkarna mer på känsla eller det allmänna intrycket av barnet. Kort sagt, en ren chansning.

Hur illa det kan gå
Ett tragiskt exempel på hur illa det kan gå är Adam R. Han föddes som en av två judiska tvillingpojkar. När de skulle omskäras var järnet för varmt och hans penis förstördes. Då beslöt läkarna att operera honom till flicka. Föräldrarna lovade att uppfostra henne till flicka med långt hår, klänning, smink och de andra attributen. Men, hon kände att något var fel under uppväxten. Till slut genomgick hon ett könsbyte och blev man igen. Då avslöjade föräldrarna sanningen och han blev så förtvivlad att han tog livet av sig. När hans bror fick veta det, tog han också livet av sig. Personligen tycker jag att det tydligt visar att könet inte sitter mellan benen, utan i huvudet.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Tankar om lycka

biskopI ett fullsatt rum på Mötesplats Tingvalla talade biskop Esbjörn Hagberg om lycka i början av september.

Esbjörn inledde med att berätta att det inte är en tillfällighet att vi finns till, utan att det snarare är mer än underligt. Om en människas samtliga celler skulle läggas ut i en rad, skulle den raden gå tolv varv runt jorden. Om alla röda blodkroppar som en människa har, skulle läggas ut i en fyrkant, skulle ytan bli 3000 kvadratmeter och under ett dygn arbetar lungorna med 200.000 liter luft. I genomsnitt lever vi 30.000 dygn och hjärtat slår cirka tre miljarder gånger.

Det har gjorts en utfrågning världen över, där människor fick gradera sin lycka. Siffran 1 innebar väldigt olycklig och 10 var mycket lycklig. Han frågade åhörarna hur pass lycklig världen är, vad ligger genomsnittet på? Det rätta svaret var 7, alltså är människor mer lyckliga världen över, än olyckliga.

Vad är det då som gör människor lyckliga? Kan det vara att vinna storvinsten eller att ha mycket pengar? Fina, dyra lyxbilar? Nja, i början kanske, men efter ett tag är, eller blir, det vardagsmat. Att vara fri från sjukdomar och andra krämpor?

Nej, det är snarare att ha bra, nära och många vänner, att ha ett riktigt arbete och att känna sig behövd som ger lyckokänslor hos de flesta människor. Det ger också anledningar till att vara tacksam.

Egna tankar
För min egen del känner jag en stor lycka när jag hittar en bra mening eller formulering när jag skriver prosa, kanske en bra idé till en dikt eller novell. Många av mina musikvänner känner en liknande lycka när de hittar en melodislinga, ett riff eller har skrivit en ny melodi, vilket undertecknad känner igen.

Så det finns inget bestämt skäl eller orsak till lycka. Orsaken beror på olika faktorer. Samma händelse kan göra en person lycklig, lika väl som att göra en annan person olycklig. Ett typiskt exempel på det är idrottsresultat.

”Den som är glad och tacksam över lite, har mycket att glädja sig över.”
– Gammalt talesätt.

”Anledningarna till lyckokänslor skiftar med åren.” – Gammalt ordspråk.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Yee-haa – grab your gal and swing her

1Square up, folks, here we are on the dance floor! Tonight we have Barry Wonson from New South Wales in Australia as caller. Give him a big hand!

Jag brukar säga: ”squaredans ser kul ut att titta på, men att det är ännu roligare att dansa”. Jag har dansat i åtta år, så det om något visar hur pass biten jag är. Upp till Plus, är det unika turer, eller calls som det heter på squaredansspråk.

Från A1 och uppåt bygger callen på sammansatta calls från lägre nivåer. Att det heter square, fyrkant, beror på att det är fyra par som dansar ihop och utgångsställningen är att de står i en fyrkant.

Det som är unikt är att ingen dans är förutbestämd, förutom av callern, som talar om vad som ska dansas. I tango, vals, schottis och så vidare, är det redan klart hur det ska dansas. Men så är alltså inte fallet i squaredans. Varje dans, så kallat tip, består av två set. Det första dansas med samma partner och i det andra byter damerna partner, medan dansen pågår. Så alla får dansa med alla.

Första dansen kallas Hash Call, där turerna sägs, och den andra heter Singing Call, där callern sjunger sångtexten och blandar in de olika callen i texten. Före varje dans bugar dansarna mot sin partner och sin corner, dansaren som står närmast. Efter varje tip applåderar dansarna callern och sina meddansare.

Förutom kurser, anordnas många danser runt om i Sverige. Undertecknad har dansat i Sala Silvergruva, Uppsala Folkets Park, Furuviksparken, Sigmatorget i Västerås, Blåsutdepåns matsal, Astra i Södertälje, Sturehallen i Katrineholm och många andra platser runt om i Sverige.

3Det finns också danser med ett tema, till exempel Mexikodansen i Mariestad, där dansarna blir serverade chili con carne i pausen. Dessutom arrangeras convention, där det dansas fredag till söndag på samtliga nivåer.

Detta arrangemang ordnas i olika städer runt om i Sverige. Även Karlstad har varit värd ett år, och samma år fick de även ansvar för Europe convention.

En annan speciell sak är kläderna. Många damer har blus och en kjol som går till knäna med en ordentlig underkjol som gör att kjolen ofta står rakt ut och dessutom ofta ett strumpeband, som syns när hon twirlar/snurrar.

Killarna bär ofta vilda västernkläder; boots, en snygg långärmad skjorta, stetsonhatt och oftast ett cowboysnöre istället för slips. Par som går på dans har ofta kläder i samma stil, så att det syns att de är ett par.

Det finns också olika sedvänjor i olika länder, även om callen är internationella. I USA, squaredansens hemland, går du på dans med en partner, som du sedan dansar med hela dagen/kvällen.

I Sverige kan du gå på dans med en partner, men ändå dansa med andra. I Danmark gick de inte runt i squaren, när dansen kom till Danmark, utan hoppade istället jämfota.

Text och foto: Liselotte Frejdig

Elegi över en förlorad epok

34Andra helgen i maj går en musikalisk mångårig epok i graven. Då monteras Andromedastudion ner, för att byggas upp på Musikmuseet i Stockholm.

Tidigare har studion legat i Ralph Lundstens rosa sagoslott ”Villa Frankenburg” med utsikt över Skurusundet i Stockholm. Men nu kommer studion alltså att försvinna. På sin tid, när Led Zeppelin spelade in ”In through the out door” på Polarstudion i Stockholm, gjorde de även besök hos Andromedastudion. En av bandmedlemmarna försökte stjäla med sig en av syntharna, men misslyckades. Trots många års tjat, vägrar Ralph avslöja vem det var.

Ralph uppger att han erbjöd hela huset till Musikmuseet, men de hade inget intresse av huset, utan bara studion. Hans tanke var att det skulle bli ett minnesmärke både över honom och hans musik. Men, som sagt var, det blev kalla handen. Frågan är vad som kommer att hända med huset nu, förhoppningsvis kommer det att finnas kvar. Komplett med rosa lusthus, rosa badhus, rosa uthus, rosa båthus.

Ralph har ofta fått frågan varför han målade allt i rosa och han har två standardsvar:
”Det går så bra ihop med min hy!”
”Vilken färg skulle det annars ha?”

46Han har berättat att när han flyttat in, spred sig ryktet om hans rosa egendom vida kring. Folk kom förbi med bil och stirrade och/eller glodde på huset. Var då Ralph ute i trädgården och kanske krattade löv, brukade han ta en svängom med krattan i högsta hugg. De glodde på honom och på huset, skakade på huvudet och körde därifrån.
Vad kommer nu att hända? Troligen flyttar han med familjen till något mindre och han slutar längta fram musik. Senast undertecknad var hemma hos honom, på hans 70-årsdag, erbjöd han mig att köpa sin boksamling. Flera intressanta objekt hittades, men han skakade på huvudet.

– Ledsen, Liselotte, allt eller inget!
Vilket undertecknad tyvärr inte hade råd med.

Ralph är känd för att alltid gå sin egen väg. När inget skivbolag var intresserade av hans musik, startade han eget bolag. När han hade sommarprogram på Sveriges Radio blev han anmäld eftersom han bara spelade sin egen musik. Hans kommentar är ganska Ralph-isk i all sin enkelhet:

3553– Varför ska jag spela annan musik, som bara är skit?

Undertecknad har varit vän med honom sedan mitten av 70-talet och han har inspirerat mig att vara mig själv, följa min livsväg, vara sann, stark och trygg i att vara den jag är och strunta i vad omgivningen tycker och tänker, i de flesta fall om rena bagateller.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Från Ralph Lundstens arkiv