Etikettarkiv: LiV

Måste jag ha en sådan medicin?

2345678976543Det är många som samlats i Centralsjukhusets samlingssal när Edvard Smith och Per Olov Kirke ska tala om läkemedelsberoende. Beroende är man när man behöver allt högre doser, man får ett förändrat behov och ett begär efter medlet, och upplever abstinens.

De medel som man oftast blir beroende av är de som är smärtlindrande, mot ångest eller sömnläkemedel. Ett beroende innebär att man får behov av allt högre doser för att få samma effekt. Man känner av ett ändrat behov. Först tar man kanske läkemedlet för en anledning som ångest, men senare så fortsätter man ta läkemedlet även fast den initiala anledningen är borta, det ger någon form av stimulans, ett sug, speciellt om man försöker sluta med läkemedlet, berättar Edvard Smith, överläkare på Psykiatriska Beroendeenheten i Karlstad.

– Det är BRA mediciner, det är läkemedel som vi SKA använda, så länge de används på rätt sätt, under en begränsad tid. Man måste ställa frågan redan i början när du får ett beroendeframkallande läkemedel, hur länge ska du använda den här medicinen, vad ska vi göra sedan?, fortsätter Edvard.

En del patienter tycker de vaknar för tidigt på morgonen. Men om man sover en timme efter lunchen och lägger sig tio på kvällen, så har man fått sina sju timmars sömn redan vid fyra på morgonen.
– Sömnmedel får man i indikationen ha fyra veckor max. Så varför ges medicinen ut i 100-förpackningar? frågar sig Edvard.

VÄRMLAND FÖRSKRIVER MEST
Värmlands landsting har högst förskrivning av opioider, benzo och liknande mediciner i Sverige.

– Vi har glesbygd, arbetslöshet och dåligt med doktorer. Men vem ligger lägst i förskrivning? Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Gotland. De har nog lika hög arbetslöshet och dåligt med doktorer som vi har här. Från år 2006 till nu ligger Värmland stabilt högt i förskrivning. Det är en behandlingstradition vi har i Värmland. Det kan inte vara bra, därför startade vi projektet Individuell läkemedelsnedtrappning (ILN). En patient blir inte alltid hjälpt av mer mediciner, kanske riskerar man att göra patienten en björntjänst.

– Projektet är bättre för patienten. Det ordineras, kommuniceras och ges bättre stöd. Vi måste tala om för patienten när den fått en medicin, att denna kan vara beroendeframkallande. Därför kommer den att användas under en kort tid, och sedan när ångesten har lagt sig så ska vi behandla den på ett annat sätt. Så att det inte blir så att jag som läkare skickar hem en ångestdrabbad patient med en pillerburk, och alltid förutsätter att det räcker.

Personal inom vården, som får höra om läkemedelsberoende, tycker att det är bra att man tagit tag i problemet, fortsätter Edvard.

Som patient är det viktigt att ta medicin enligt ordination, och rådgöra med läkare vid misstanke om beroende, innan nedtrappning och kontakta läkare innan receptförnyelse.

567654MISSBRUK PLUS SJUKDOM
Per Olov Kirke är sjuksköterska och arbetar på beroendeenheten.
– Ibland får patienten bättre hälsa om man tar bort medicinen.

Opioider, benzo, benzoliknande och andra ångestlindrande mediciner är bra om de används rätt.
– Men det är lätt att bli beroende och då har man ingen nytta av medicinen längre.

Några skäl att trappa ned är om man får biverkningar, dålig eller ingen effekt, toleransutveckling eller blir beroende. Mediciner som är menade att hjälpa kan stjälpa om de används fel. Vissa patienter mår bättre om de trappar ned och frågar sig, ”varför har jag tagit denna medicin så länge?” Kirke gör en liknelse med ett annat ”medikament”.
– Kaffe botar inte morgonhuvudont, det ger morgonhuvudont!

Är man beroende kan man lida av exempelvis trötthet, fumlighet, negativt påverkad talförmåga, ökad smärta/ångest och störd sömn.
– Det är som en fläkt som snurrar, man märker det först när den slutar, skjuter Per Olov in.
– Du märker kanske att medicinen inte hjälper, du behöver en högre dos och mår dåligt när du inte tagit din medicin, fortsätter Edvard.

VAR GÖR ILN?
För att få delta i individuell läkemedelsnedtrappning så ska man ha försökt trappa ned men inte klarat det. Som patient i ILN har man en lugn nedtrappning med en stödkontakt, akupunktur och taktil massage. Vid behov får man även mediciner som lindrar utsättningssyndrom.

Beroende i sig är inte farligt på kort sikt, men det kan hindra andra terapier eller träningar. Har man utvecklat ett beroende finns det alltså hopp.
– Åtta av tio klarar att sluta, ler Edvard och Per Olov brett!

De avslutar sitt föredrag med en liknelse. Förr skrev man ut antibiotika till höger och vänster. Nu frågar patienterna ”Är det verkligen nödvändigt, måste jag verkligen ha en sådan medicin?” Dit vill man komma inom psykiatrin.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Kognitiva hjälpmedel blir kostnadsfria

KalenderEfter några turer i Landstingsfullmäktige, där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans bidragit till en så kallad återremiss i juni månad, klubbades till sist förändringar gällande patientavgifter igenom i ett nytt Landstingsfullmäktige, nästföljande månad.

Detta beslut bidrar till att det från den 1 januari 2016 träder nya regler i kraft i Värmlands landsting gällande patientavgifter.

I första hand har Värmlandssamverkan genom sitt beslut sett till att det ska införas avgiftsfrihet för kognitiva hjälpmedel samt för kommunikationshjälpmedel. Hjälpmedel som är till stor nytta för  patienter med bland annat neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som ADHD, tidig stadium av demens och autismen, för motorneuronsjukdomen Amyotrofisk ateroskleros (ALS), eller personer som har fått stroke.

– Vi har prioriterat de saker som är absoluta viktigast, säger Landstingsrådet Marianne Utterdahl Sjukvårdspartiet (SIV).

Syftet är att personer med sämre ekonomi ska ha samma möjlighet till vård som andra. Det finns även en förhoppning om att bättre vård, ska leda till att minska kostnaderna för vården på längre sikt.
–  Avgifter påverkar många människor, säger ordförande i Landstingsstyrelsen, Fredrik Larsson (M).

Första linjen i Karlstad och Visit i Hagfors blir också avgiftsbefriad, där barn och unga mellan 6 och 20 år samt närstående kan få råd och stöd, när man mår psykiskt dåligt, använder droger, har varit eller är utsatt för våld.

Text: Lotta Tammi
Foto: Robert Halvarsson


 

Kognitiva hjälpmedel
– Med kognitiva hjälpmedel menas mobiltelefon med kalender och funktioner som påminnelse, handdator med schema som strukturerar upp dagen, bilder för att komma i håg och underlätta för minnet, almanacka, anslagstavla, med mera.
– Kommunikationshjälpmedel används när personer har svårt att uttrycka sig verbalt eller i skrift.
– Första linjen i Karlstad och Visit i Hagfors är ett resultat av samarbete mellan olika kommuner och landsting.

 

 

Integrerad psykiatri

Claus Vigsø, divisionschef för psykiatrin i Värmland, har stora förhoppningar till att metoden integrerad psykiatri kan bidra till en mycket bättre och koordinerad service till patienten.

En ny arbetsmetod håller på att genomföras i Värmland. Den kallas ”integrerad psykiatri” och bygger på vård- och stödsamordning som arbetssätt.

Bakgrund

Metoden har sitt ursprung i USA och England, som sedan utvecklats i Sverige bland annat på mottagningar i Lysekil och Malmö. Arbetssättets ursprungliga benämning är case management, vilket på svenska blir ”vård- och stödsamordning”.

I november 2006 fick psykologiämnet vid Karlstads universitet i uppdrag från regeringen, efter förslag från den dåvarande Nationella psykiatrisamordningen, att genomföra implementeringsinsatser i landsting och kommuner för att storskaligt pröva den nya arbetsmetoden.

Uppdraget omfattade 16 miljoner kronor och genomfördes i 5 landsting och 14 kommuner och omslöt riktlinjer för projektets målgrupp, verksamhetsinnehåll, projektorganisation, ekonomi och återrapportering till Socialstyrelsen under tiden 2007 – 2011.

Nu har man i Värmland beslutat sig för att genomföra Integrerad Psykiatri som arbetsmetod.

Metodens kärna

Arbetssättet inom Integrerad Psykiatri heter Vård- och stödsamordning, vars kärna utgörs av Resursgruppen. Gruppens nav består av: Brukaren + Samordnaren + Läkaren.

Så här kan det gå till:

Brukaren gör en karta över sitt sociala nätverk. Därefter anges vilka personer som har en bra och viktig funktion för brukaren, så fyller man på navet med 3-5 personer utifrån nätverkskartan och skapar därmed en resursgrupp på 6-8 personer. Gruppen består alltså av både professionella och privatpersoner.

Den utvidgade gruppen ställer upp utan ersättning och man bokar in möten i almanackorna kanske ett halvt eller till och med ett helt år i förväg. I genomsnitt träffas en resursgrupp fyra gånger per år. I början kan det bli 1 gång/månad -> 1 gång varannan månad -> var tredje månad -> 1 gång per år. Ett typiskt möte kan vara en timme och upp till 1,5 timmar, vilket ställer krav på samordnaren att vara en god mötesordförande.

Tillsammans med samordnaren fungerar brukaren som ordförande vid mötena. Det innebär exempelvis att psykiatern får ta på sig en lite annorlunda roll, men har naturligtvis kvar sin ställning med receptblocket. Samordnaren ”kan” dock mer om brukaren. Det är därför viktigt med utbildning av läkarna i den nya rollen och även med teamutbildning.

Resursgruppen kan tillfälligt anlita olika experter. Det kan vara från följande: socialtjänsten, försäkringskassan, frivårdsmyndighet, missbruksvården, skolan, barn- och ungdomspsykiatrin, kommunens boendestöd, arbetsförmedlingen, med flera.

Inför ett resursgruppsmöte, exempelvis, skickas en kallelse ut med en dagordning. På mötet går samordnaren igenom läget, läkaren berättar kanske om ny medicinering. Man tar till exempel upp vissa uppgifter som att brukaren ska gå på bio med en närstående. Det kanske finns någon från arbetsförmedlingen som har ett förslag som ska diskuteras, och så vidare.

Vad resursgruppsarbete kan betyda:

Representanter från försäkringskassan, arbetsförmedlingen och liknande får bättre information och blir mer engagerade. Brukaren är inte längre bara ett ”ärende” utan också en människa. De närstående kan bli mycket tacksamma; ”vi blir sedda, vi får hjälp och vi får äntligen hjälpa till”.

I resursgruppen så fokuserar man på funktionshinder direkt, först därefter kommer diagnoserna och då i form av externa experter. Experter (till exempel en neuropsykolog) kommer till den ort där resursgruppen verkar för att göra en utredning och deltar sporadiskt vid resursgruppens möten.

Divisionschefen kommenterar den nya metoden

Claus Vigsø, divisionschef för psykiatrin i Värmland, säger följande om den nya arbetsmetoden:

– Jag har stora förhoppningar till att metoden integrerad psykiatri kan bidra till en mycket bättre och koordinerad service till patienten. Jag har mycket goda erfarenheter med den danska versionen av integrerad psykiatri och menar att vi bör kasta oss ut i uppgiften på en gång. Min erfarenhet är att metoden bidrar till mycket bättre, koordinerad vård och stöd, och att patienten uppnår bättre och bättre kontroll över sin egen tillvaro och kan leva ett självständigt liv med mindre och mindre stöd. Vi reducerar den tid man använder på icke patientnära insatser, det vill säga att slöseri med tid minskar, och patienten får snabbare och mera korrekt hjälp. Insatserna utgår alltid efter patientens behov, och vi ska alltid sträva efter att erbjuda precis den hjälp som behövs, så att patienten fortsatt kan besluta hur den vill leva sitt eget liv.

Gå gärna in på torstennorlander.dinstudio.se varifrån stor del av artikelns innehåll är hämtad.

 Text: Karl-Peter Johansson

Konst för människor

Bra konst för människor skall vara utformat på så sätt så att människan får ett utrymme i bilden, en tillflykt. Jag skall kunna fantisera mig bort i den, säger Elsa Hallbäck, konstansvarig på Landstinget i Värmland.

Hon menar att bilden ska stimulera det friska inom människan och få det att växa.

Bilden blir en sorts terapi och en del av behandlingen inom psykiatrin. Konsten stimulerar det friska inslaget i människan. Stora hus utan konst är skrämmande, ingenting talar om vart man är i huset, på så sätt blir konsten en trygghet.

– Konsten vänder sig till det friska hos en person. Den skall anknyta till något som har varit bra hos denne och väcka positiva associationer. Konst som väcker starka känslor och skapar ångest, bör man inte hänga i en offentlig miljö, säger Elsa Hallbäck.

Taktil konst är konst som man kan ta på. Det blir ett nytt sinne som stimuleras. En len och skön yta att känna på blir man lugnare utav. På så sätt kan man använda konsten för att skapa en lugnare miljö. Genom att köpa dyra kvalitetsmöbler och ha fin konst på väggarna når man samma effekt. Det kan exempelvis handla om en pelare som fått en tovad inklädning.

Elsa Hallbäck menar att det inte finns någon psykiatrisk konst, för konsten vänder sig till det friska hos människan. Hur konsten skall utformas beror mycket på vem som befinner sig i huset. På så sätt kan man göra något extra för de som vistas där.

– Konsten skall bestå av öppna bilder så man kan gå in i dem. Det skall inte vara galler och stängda dörrar, säger Elsa Hallbäck.
Att man bör vårda både kropp och själ aktualiserades vid mitten av 1800 – talet av Florence Nightingale. Hon startade en sjuksköterskeutbildning där själen också var väsentlig.

Alla människor har en frisk sida. Konsten skall rikta sig till den. Människor med psykiska problem är mera sköra under sin sjukdomsperiod, så komplicerade bilder som kan skapa ångest och oro väljer hon inte, utan snarare bilder som är mer tydliga i motivet. Hon vill inte tillrättalägga konsten mer än nödvändigt, utan bara lite varsamt.

Visste du att: Det finns konst för två och en halv miljon kronor i det nya psykiatrihuset i  Karlstad fördelade på ett hundratal konstverk. Bara konsten i ljusschakten kostade en och en halv miljon kronor.

Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstad

Hjälpmedel hjälper

Den tredje mars 2011 hölls ett seminarium om kognitiva hjälpmedel.  Föreläsningen ingick i en seminariedag på Karlstads universitet som anordnades av fakulteten för samhälls- och livsegenskaper.

En undersökning gjord av FoU(Forskning och Utveckling) Välfärd Värmland som behandlar tillgängligheten av kognitiva hjälpmedel i Värmland, var utgångspunkten för ett av seminarierna under seminariedagen. ASP Bladet var där och fick höra Therese Karlsson och Kajsa Jansson tala om hur kognitiva hjälpmedel kan underlätta tillvaron för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Therese Karlsson är adjunkt på Karlstad universitet och även anställd av FoU. Kajsa Jansson är brukare med erfarenhet av kognitiva hjälpmedel. Hon har även i en artikelserie i ASP bladet skrivit om vilka hjälpmedel som finns att tillhandaha.

– Kognitiva funktioner är processer som hjälper till att skapa ordning, ge sammanhang och göra världen begriplig. De bearbetar och förmedlar information och är kopplade till minnet.  De kognitiva funktionerna hjälper oss att klara av livet på ett bättre sätt, Therese Karlsson
– Om de kognitiva funktionerna är nedsatta kan man få svårt att komma ihåg saker, säger Therese. Hon menar vidare att problemen också innefattar svårigheter som att ta initiativ, planera sin tillvaro och lära in nya saker.

Det finns en mängd hjälpmedel som kan underlätta vardagen. Kajsa Jansson har som brukare erfarenhet av en del av dessa hjälpmedel. Hon har skrivit en artikelserie i ASP bladet om kognitiva hjälpmedel. Kajsa säger att de ska förebygga, förbättra och kompensera nedsatt och förlorad kognitiv funktion.  För att få ett fungerande vardagsliv behövs strukturer och strategier. Ett lämpligt hjälpmedel kan vara en hjälp till behövlig balans i vardagslivet.

En gemensam sortimentslista finns sedan 2008 där landstinget och värmländska kommuner kan förskriva hjälpmedel. Men det tillsattes inga ekonomiska medel från början. Detta medförde att tillgången på hjälpmedel var obefintlig. Det var först i slutet av 2009 som situationen förändrades till det bättre.

Therese Karlsson säger att undersökningen som hon och Per Folkesson gjorde, visade att det var svårt att hitta en kvalificerad person som kunde förskriva ett hjälpmedel. Det finns dessutom ett begränsat sortiment som medför att det blir svårare att hitta rätt hjälpmedel till visst ett behov.

– Väldigt få vet att det finns hjälpmedel. Det gäller både brukare och vårdpersonal, hävdar Kajsa Jansson.  Hon säger vidare att det saknas kunskap bland personal inom vården om de hjälpmedel som finns.
– Det behövs nytänkande, menar Kajsa.

Therese Karlsson berättar att undersökningen visade att kognitiva hjälpmedel och kognitivt stöd inte är en del av det totala stödet. Det är helt enkelt inte implementerat i verksamheten.

Förskrivningen av hjälpmedel styrs av vad som sägs i Hälso- och sjukvårdslagen. Där står det att landsting och kommuner var för sig ansvarar för hjälpmedel. Den enskilde får inte hamna i kläm mellan kommun och landsting utan förskrivningen måste ske smärtfritt. Kommuner och landsting har i Värmland ett gemensamt ansvar för hjälpmedel inom hälso- och sjukvård. En kostnadsnyttobedömning som nationalekonomen Per Dahlbäck har gjort, visar att kognitiva hjälpmedel bidrar till en positiv ekonomisk situation både för den enskilde samt för samhället.

En annan aspekt som Therese och Kajsa tog upp är rättighetsperspektivet. En person som bryter benet får direkt kryckor eller om det är en ännu en allvarligare kroppsskada, en rullstol.

– Varför gäller inte samma tänkande för psykiskt funktionshindrade, undrar Kajsa Jansson.

Kognitiva nedsättningar bör lyftas fram i fler sammanhang, tycker Kajsa och Therese. De menar vidare att detta skulle avdramatisera problemen och hjälpmedelsanvändningen.  Användningen kan hjälpa till att öka livskvaliteten, ge en självständighet och delaktighet inte bara i arbete eller studier, utan främjar också en fritid som känns rolig och innehållsrik.

Exempel på olika hjälpmedel

Handdatorer: ger struktur och hjälper att komma ihåg.
Mobiltelefonen: bra för påminnelser
Timstock: hjälp om du har problem att uppfatta
Medicinkarusell: låter tills du har tagit medicinen
Tyngtäcken: ger bättre kroppsuppfattning och nattsömn används som alternativ till sömnmedicin.
Shake Awake: förstärkt väckarklocka
Almanacka: klassisk påminnare

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

”Varde ljus”

Jag har just kommit hem från öppet hus i nybyggda psykiatrihuset i Karlstad. Min känsla är positiv, det är ljust, konst sitter på väggarna och Stora fönster släpper in naturen och ger en känsla av frihet. Det syns att många verkligen lagt ner sig på att få det trevligast möjligt för dem som kommer att bo här under en period.

Psykiatrihuset ska samla Värmlands slutenvård. Det är mysigt, det är lugna färger utan att kännas för mycket som ett sjukhus. Det var bara de höj och sänkbara sängarna som skvallrade om sjukhus. Det är konst, det är ljust och det är hemlikt men med säkerhet.
Det är brunnar med ljus uppifrån mellan våningarna, med stora fönster, så det inte känns instängt på avdelningarna. I botten av en brunn finns kupoler som ger ljus till psykiatriska intensivvårdsavdelningen (PIVA) på nedre botten. Första brunnen har grenar med ägg vilande, nästa brunn har flygande fåglar, ett steg mot frihet!
Det är skyltat från Centralsjukhusets huvudentré, 375 meter dit. Jag är förväntansfull. Jag börjar skaka när jag ser psykiatrihusets entré, men bestämmer mig för att försöka smälta in i mängden tills vidare och försöka inte se allt för förvirrad ut.
Jag frågar runt och blir rundvisad på halvakuta psykosavdelningen av trevliga Daniel som verkade engagerad och glad över det nya huset.
Det första rummet är ett samtalsrum/barnrum. Här möter patienter sina gäster och i synnerhet barn, som inte lämpligen släpps in på själva avdelningen. Det är också hit patienterna kommer först och blir visiterade, personalen tar kameror och mobiler med kameror, sladdar, nagelsaxar, speglar, skosnören, hörlurar, knivar, batterier, mediciner, cd-skivor, allt som i ens vildaste fantasi kan vara farligt.
Alla patienter har eget rum med toalett och dusch som ser likadana ut, med bortmonterbar duschslang och med sittplats på gröna sittkuddar i fönstren. Vid sängen finns knappar; en röd larmknapp, högtalare och radio med fyra kanaler och volymknappar.
Allrummet på halvakuta psykosavdelningen är orange. Matsalen har en stor vinklad veranda (så ovänner kan sitta i var sin ände) med ”glas” så att det inte går att hoppa ner. På verandan finns en ”tändare” på väggen, tryck på knappen och sätt in ciggen i hålet så tänds den. Då undgår man hanteringen av farliga tändare eller tändstickor.
Det finns kök, patienttelefon, britsar och fikarum. Huset är fint, rymligt och ljust! Det är olika diagnoser på olika avdelningar för sig i mån av plats; psykotiska ska inte blandas med depressioner och ätstörningar har var sina avdelningar.

Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Per Rhönnstad

Korta fakta om psykiatatrihuset
Under perioden 28 februari till och med 4 april flyttar länets allmänpsykiatriska slutenvård, samt psykiatrins öppna mottagningar som är gemensamma för länet, in i det nya huset. Först in är psykiatrins akutmottagning som öppnar 28 februari.
Den öppna vården finns kvar på fem ställen i Värmland: Arvika, Karlstad, Kristinehamn, Säffle/Grums och Hagfors/Torsby.
Den rättspsykiatriska slutenvården finns kvar i Kristinehamn.
Psykiatrihuset har arbetsnamnet ”Det läkande huset”. Miljön är öppen och ljus, ljusgårdar finns på varje avdelning, husets fönster är större än brukligt och varje patientrum har burspråk. Lister av ek och andra trädetaljer går igen i hela huset. Stor vikt har lagts vid den konstnärliga utsmyckningen.
Huset, som består av fyra byggnader som är sammanlänkade med varandra, är cirka 12 500 kvadratmeter stort, har 900 fönster och tak som är täckta med växten sedum.
Cirka 230 personer kommer att arbeta i den nya vårdbyggnaden.
Kostnaden för psykiatrihuset uppgår till cirka 350 miljoner kr och då är även inventarier och utrustning inräknade.
Brukarorganisationerna har fått ett eget rum att disponera, som finns vid receptionen vid husets huvudentré.

Verksamheter i psykiatatrihuset

Avdelning 40  Psykiatrisk akutmottagning med 5 observationsplatser.
Avdelning 41  Psykiatrisk intensivvårdsavdelning (PIVA) med 6 vårdplatser.
Avdelning 42  Inriktning förstämningssjukdomar med 14 vårdplatser, varav 4 för äldrepsykiatri.
Avdelning 43  Psykosavdelning akut med 12 vårdplatser.
Avdelning 44  Inriktning förstämningssjukdomar med 14 vårdplatser.
Avdelning 45  Psykosavdelning halvakut med 12 vårdplatser.
Avdelning 46 Inriktning förstämningssjukdomar inklusive svåra ätstörningar med 14 vårdplatser.

Länsgemensam psykiatri:
Beroendepsykiatrisk mottagning
Neuropsykiatrisk mottagning
Centrum för ätstörningar
Minnesmottagning
Beroendecentrum
Forskning och utvecklingsenhet