Alla kan! Inget är omöjligt

Marie Tisell

Det är vad Marie Tisell vill förmedla. Alla kan bestämma sig för något och sedan genomföra det. Man behöver inte vara någon övermänniska för att lyckas.

Hon vill lyfta fram vad man kan uppnå bara man bestämmer sig helt och sedan går in helhjärtat för det man gör.

– Det handlar inte bara om att hålla motivationen uppe, utan om man bestämmer sig helt, till 100 procent, då kommer man att lyckas, oavsett vad det gäller, säger Marie.

Livet innan träningen

Livet innan träningen
Innan Marie började med träning åt hon som de flesta. Hon beskriver sig som någon som alltid varit rund. Hon åt även ostbågar, drack Coca-Cola och unnade sig godsaker som belöning eller för att fira. För att gå ner i vikt testade hon många olika sätt, bland annat Viktväktarna, Cambridgekuren och att byta ut olika måltider mot soppor, men inget fungerade. Intresset för träning kom först när en före detta pojkvän som tränade tog med henne till gymmet. Efter det fortsatte hon att träna.

– Om man ska göra en sådan förändring i sin livsstil kräver det att man bestämmer sig, inte säger att man ska försöka att göra en förändring, för det gör inte att man lyckas, menar Marie.

Hon satte upp ett mål att jobba mot, på en begränsad tid. Hon hade som mål att ställa upp i Tammerpokalen. För att nå dit behövde hon gå på diet i sju och en halv månad och samtidigt träna både kondition och styrka. En vän hjälpte henne med att lägga upp ett schema för kost och träning under den perioden.

Tiden under dieten
Hon beskriver dieten som inte bara en fysisk resa utan även en mental, samt en milstolpe i livet. Under tiden som dieten pågick fortsatte också livet runtom med dotter, jobb och hund. Att förändra sitt yttre var aldrig något som låg bakom dieten och träningen.

Det viktigaste för Marie var att känna sig stark, fysiskt såväl som psykiskt. Även att visa att man faktiskt kan nå det mål man satt upp bara man satsar på det fullt ut och inte gör det till hälften. Att hon bestämde sig för att göra något, att genomföra det och sedan vara stolt över att ha klarat det.

– Det var lite det jag ville visa min dotter också, ingenting är omöjligt. Att det går, även om det är jobbigt, att man har den tron på sig själv, att jag fixar det här, säger Marie.

Ny inför träning och kost
Som ny på gymmet kan det vara lätt att oroa sig för vad andra tänker och tycker. Marie som själv varit i den sitsen menar dock att man inte behöver vara orolig. Hon har aldrig blivit dömd, snarare tvärtom. De flesta tycker att det är starkt jobbat och bra gjort att våga ta tag i träning och vilja förändra sitt liv. Hon tillägger också att många som är där oftast har fullt upp med sin egen träning och inte tänker på andra runtomkring.

För de som inte har så mycket erfarenhet av träning rekommenderar Marie en så kallad PT, en personlig tränare. Då får man hjälp med hur man gör olika övningar, så man både lär sig och samtidigt undviker att skada sig. Om man vill börja äta bättre finns även där hjälp att få, exempelvis i form av ett personligt kostschema.

De som har en annan kosthållning behöver inte oroa sig för att den ska påverka resultatet av träning negativt.

– Det finns många bra alternativ för de som är vegetarianer eller veganer, menar Marie.

Text: Matilda Eriksson
Foto: Lotta Tammi
& Alex Danielsson

Debatt – En kultur i kulturen

Det finns många subkulturer. En del av subkulturerna kan utgöras av klädstil och viss typ av musik. Exempel på dessa kan vara punkare och hip-hopare. Det finns också delar av vissa subkulturer som inte är särskilt bra, bland annat när de har en drogliberal syn eller romantisering av kriminalitet.

Alternativa livsstilar, främst bland ungdomar, men även bland vuxna, kallas med ett socialantropologiskt begrepp för subkultur: en kultur i kulturen, där de ur ett sociologiskt perspektiv känner en samhörighet och en bekräftelse inom gruppen. De som tillhör en subkultur, eller en blandning av olika subkulturer, är avvikande från de kulturella normer och värderingar som finns i samhället i övrigt.

VEM ÄR SUBKULTURELL?

Ofta kan man känna igen vissa av subkulturerna med speciell musik och klädstil, eller sätt att bete sig på. Grupperna kan utmärka sig genom att de består av ett visst kön, ålder eller etnisk tillhörighet. I några av subkulturerna finns en gemensam religion, sexuell läggning eller gemensamma åsikter. Ibland definieras en subkultur genom att den inte anses ha samma värderingar som den stora kulturen har, men denna definition är omtvistad.

Musik är förmodligen den starkast sammanhållande faktorn för grundande av subkulturer, tillsammans med politiska åsikter. En del av dessa sätter sig emot de normer som finns i det övriga samhället och i vissa fall kan detta till och med leda till en växande kriminell karriär.

UNGDOMSGRUPPER OCH KRIMINALITET

I olika subkulturer finns olika typer av riskbeteenden och/eller kriminalitet. Givetvis är det så att inte alla är kriminella, men ändå finns det vissa grupper där vissa beteenden är vanligare. Vissa grupper av ungdomar i förorterna tycker att det ”är roligt” att tända eld på byggnader och bilar för att sedan kasta sten på brandkåren. Jag tror inte att politikernas svar ”fler fritidsgårdar” löser hela problemet, men att det är en viktig förebyggande åtgärd.

Bland punkarna, de med tuppkam, är alkohol vanligt. Det är inte kriminellt, men det kan lätt leda till missbruk, i synnerhet då det konsumeras stora mängder. Inom ravescenen förekommer en hel del droger; för att orka dansa dag och natt lång tid i sträck kan vissa uppleva att de ”krävs”. Ravearna dansar till rytmisk musik och blixtrande ljus. Hallucinogena droger ”hjälper” också till upplevelsen.

MED KRIMINALITET SOM LEDORD

Hip-hop-kulturen innefattar flera element. Bland annat breakdance och rap-musik. Den senare handlar ofta handlar om droger, prostitution, våld, vapen och allmän misär och under-dog-känsla – reell eller framställd. Ofta ingår att man ska vara ”street” och medelklassindivider kan därmed försöka framställa sig som fattiga. Ofta finns drogandvändning och försäljning med i bilden, med tillhörande stölder för att bekosta bruket. I de här kretsarna finns mycket graffiti, målningar av vilt skiftande kvalité, som ”pryder” tunnlar och tåg och andra platser. Syftet är, förutom nöjet, att bli sedd. Dock leder klottret till försenade tågavgångar och högre skatter eftersom man inte vill visa upp nedklottrade tåg.

Hos vänster- och högerextremister förekommer ibland politiskt våld som metod. Det kan vara olaga affischering och graffiti eller grövre brott såsom hot och misshandel. Det förekommer ibland motdemonstrationer, främst från autonoma (vänsterextrema) håll, där det kastas gatusten och bengaliska eldar. Medan det från den nationalistiska sidan har förekommit attacker på Pride-marschen, och förekommer så kallade ”dödslistor”, hets mot folkgrupp och olaga kårverksamhet; alltså att skapa sammanslutningar som kan liknas vid beväpnade privata arméer.

Bland skinheads, vilka oftast inte har en politisk åsikt (tvärtom vad det kan uppfattas som på löpsedlarna), finns alkohol och därefter följande misshandlar. Utöver detta finns läktarvåldet med misshandel och kastning av bengaliska eldar, olagliga slagsmål med publik, streetracing och hundkamper.

Vanligt förekommande idag är också datorintresserade hackers, som på Internet göra saker som är olagligt. Till exempel att ta sig in på skyddade webbplatser, stjäla någons hemsida eller, vilket är vanligare och inte räknas som hacking; att ladda ner upphovsrättsskyddad film och musik.

RENLEVNADSMÄNNISKOR

Några subkulturer är mer skötsamma. Kristna ungdomar begår sällan brott. Ej heller synthare och personer som är Straigt edge. Detta innebär att man försöker vara så skarp renlevnadsmänniska man bara kan; äter vegetariskt, inte dricker alkohol eller ta andra droger, inte ha sexuella utsvävningar med mera. Andra ”ofarliga” grupper är HBT-aktivisterna i Pride-rörelsen och scoutgrupper.

Några delar av subkulturer kan vara kriminella, eller ligga på gränsen av vad som är tillåtet i samhället de vistas i. Men de flesta är ungdomar och vuxna som trivs i en roll där man inte bara är en kopia av medelsvensson.

Text: Maria Lundby Bohlin