Leva med autismspektrumtillstånd

Vi blir välkomnade till seminariet av Brita Modig, utbildare på Attention och Leg. Arbetsterapeut med. Kand. Hon berättar om verksamheten och dess betydelse för personer med neuropsykiatriska funktionshinder.

– Alla kommer att känna igen sig i de olika symtomen som beskrivs under föreläsningen, säger Brita till seminariets besökare.

Det är först när vardagen, skolan och jobbet påverkas negativt som det blir ett funktionshinder. När personen får en diagnos, blir det lättare att få ta del av stöden från samhället.

Hjälpmedel
Anders Moberg, utbildare på Attention och föreläsare, presenterar en gripande berättelse om svårigheterna med att växa upp med både Aspergers syndrom och ADHD.

Anders beskriver varmt hur föräldrarna tacklade de problem som uppstod under hans uppväxt, hur viktigt stödet var som han fick av dem. En berättelse som går direkt till hjärtat på åhörarna. Han ger flera bra tips på hur man kan använda hjälpmedel som dator och appar för exempelvis planering av dagen. Det finns bland annat en app som visar steg för steg hur man lagar mat. Anders berättar också hur viktigt det är att få dagliga rutiner när det gäller hygien och byte av kläder.

Föräldrar som är som tigrar och inte ger sig, inte accepterar att få ett nej, utan kämpar och överklagar för att få sin vilja igenom, får oftast ett bra resultat med sina barn.

– Min pappa sa till mig för några år sedan, du klarar allt, skidåkning, simning, orientering och fotboll, när du får göra det på ditt sätt, säger Anders Moberg.

Ringar på vattnet
Efter lunchen tar Jill Carlberg Söderlund med oss på sin resa genom livet, från litet barn till vuxen kvinna. Hon jobbar sedan tre år tillbaka i sitt egna företag Adaptis. Jill reser runt i landet för att utbilda, handleda och föreläsa för människor om fördelarna och nackdelarna med Aspergers syndrom.

I dag är hon i Karlstad för att berätta om sin asperger för personal som jobbar inom LSS-verksamheten och studenter med intresse. Förhoppningen är att locka personer att vilja lära sig mer om asperger.

– Jag hoppas det ger ringar på vattnet, för vi har ett utbildningsprogram där vi erbjuder olika moduler inom NPF-spektra, säger Jill.

Första tjejen
Jill var den första tjejen i Sverige som fick diagnosen Aspergers syndrom, och det har nu gått tjugo år sedan diagnosen sattes. Sjukvården började utreda henne för ADHD, men ändrade snabbt inriktning till att fokusera på autism istället. Asperger var ett nytt begrepp, det hade blivit en diagnos året innan Jill blev utredd, men på den tiden trodde man att det bara var pojkar som kunde ha sådan problematik. Då visste man inte att tjejer också kunde ha asperger. I dag är det betydligt fler tjejer som blir utredda.

– Att få diagnosen räddade mitt liv, jag är inte så säker på att jag levt idag utan den, berättar Jill.

Efter att diagnosen blivit satt, fick hon stöd och hjälp från samhället. Jill bytte skola till en aspergerklass, där det bara var killar som gick. Som första tjejen blev hon en form av testdocka, för ännu fanns det inte fler tjejer med diagnos att jämföra med. Kunskapen var inte lika stor som den är i dag. För att vara en ny diagnos så hade man ändå en förståelse och vissa kunskaper inom skolan och på korttidsboenden. Trots det fick Jills föräldrar vara envisa många gånger för att deras dotter skulle få den hjälpen hon behövde.

Vill hjälpa andra
I dag är Jill en framgångsrik egenföretagare som vill hjälpa och underlätta för andra barn i samma situation som hon befunnit sig i. Tack vare allt stöd som hon har fått så har det gått mycket bra för henne, och många som möter Jill i dag har svårt att förstå hennes problem. De brukar påpeka för henne att hon ser mycket högfungerande ut.

– Jag vill ge tillbaka till samhället för all hjälp jag själv fått, jag vill bidraga och underlätta för barn och unga vuxna, säger hon.

Än i dag är kunskapen låg när det gäller förståelsen för autismspektrumtillstånd, det brister i kunskapen hos flera olika myndigheter. De tror att personen fejkar, låtsas eller spelar dum. Dock så finns det i dag olika organisationer med god kunskap som satsar på utbildning och bättre förståelse för personer som har asperger/ ADHD. De hjälper till att göra en viss skillnad, berättar Jill.

Text och foto:
Lotta Tammi

För sent för utbildning?

Regeringen har under hösten 2015, lagt ett budgetförslag på 537 miljoner kronor. Den föreslagna summan ska gå till rätten till studier, och avsättas årligen med start 2017. Personer som inte har en gymnasieutbildning, ska ha möjligheter till att läsa på den kommunala vuxenutbildningen. Förslaget berör tiotusentals personer varje år. Lotta Tammi oroar sig för den rådande utbildningssituationen.

Effekten börjar synas från den slappa skoltiden. Var femte person i åldrarna 20-34 år, saknar fullständig gymnasieutbildning. Man kan ta sig en funderare på vad som har hänt i samhället de sista åren, eftersom vi har hamnat i den här situationen med fler outbildade personer.

Rätten till utbildning kommer att gälla även de nyanlända, som inte har någon utbildning enligt den svenska normen. Genom vuxenutbildning ska de lyfta sina kunskaper. Kunskapslyftet investeras och fördelas på 51 000 nya utbildningsplatser, fördelade på den kommunala vuxenutbildningen (Komvux), yrkesinriktade vuxenutbildningen (Yrkesvux), yrkesskolan, folkhögskolor, universitet och högskolor.

Datanörd – enligt trenden
Frågan är om det är inte redan är för sent? Kunskapsglappet har redan visat sig under en generation. Alla kan till exempel inte vara datanördar, som trenden har blivit de senaste åren. Det finns fler yrken i samhället, som behöver utvecklas och bemannas med folk. Kraven på kunskap hos de arbetssökande ökar, och i dag är det arbetsgivarens marknad.Där kan de välja och vraka bland de få kompetenser som de finner bland de sökande.

Som det ser ut på arbetsmarknaden i dag, så finns det 90 000 lediga jobb, och det blir fler. Många med olika yrkeskompetenser går i pension, och det kommer att bli ett glapp på arbetsmarknaden med stor efterfrågan på utbildade personer till de olika yrkena, enligt Svenskt näringsliv. Frågan är; kan det vara för sent för Sverige att utbilda sina medborgare? Många av de länder som tidigare låg långt ner på listan, vad gäller utbildning och kunskapsnivåer, har börjat dra förbi oss med råge.

Med facit i hand
Efter många år med FAS 3 och många unga vuxna som vill satsa på dataspel, så undrar jag, kommer vi att kunna få ordning på det här landet? Kommer vi någonsin tillbaka till toppskiktet där vi befann oss en gång i tiden?

Text & foto:
Lotta Tammi

Finbesök från riksdagen

RSMH i Karlstad är en av flera platser som under en dag besöktes av Mikael Dahlqvist. Han var här för att bland annat lära sig mer om värmlands sociala verksamheter.

Mikael Dahlqvist är riksdagsledamot för Socialdemokraterna och ordinarie ledamot för Socialutskottet, med ansvar för frågor som rör Värmland. Med sig har han Ingela Wretling, Vård- och omsorgsnämndens vice ordförande. De var bjudna till föreningen på lunch, där Mildred Gullfeldt passade på att berätta om RSMH:s alla aktiviteter.

Verksamheten
Mikael Dahlqvist besöker RSMH för att på plats se och höra vad som händer i deras verksamhet, erfarenheterna tar han med sig till Stockholm. Det är så en riksdagsledamot jobbar, genom att befinna sig så nära verkligheten som möjligt, för att sen arbeta för att påverka och lägga förslag genom regering, riksdag eller de utskott som finns.

– Det bästa med mitt uppdrag är att jag får träffa människor och se deras verksamheter, för att få möjligheten att få olika synpunkter och idéer, berättar Mikael Dahlqvist.

Mikael är talesperson för Socialdemokraterna i Socialutskottet, i vilket det ingår hälso- och sjukvård, äldreomsorg, socialtjänst och funktionshindersfrågor. Sådant som ligger honom varmt om hjärtat. Mikael har sedan tidigare jobbat inom hälso- och sjukvården, och har gedigen kunskap om funktionshinderfrågor. Han brinner för att Värmland ska ha adekvata resurser i kommuner och landsting.

– Kunskap är ett verktyg för att kunna påverka, säger Mikael.

RSMH
Under tiden som besökarna fick äta av RSMH:s köttgryta, med potatis och sallad, lyssnar Mikael uppmärksamt på Mildred, som berättar om deras verksamhet. Mildred förklarar att verksamheten de bedriver ger människor rum att vara där de kan känna trygghet och tillit växa.

Mildred berättar att bland annat Personligt ombud (PO) kommer en dag i månaden till RSMH. Hon tycker att det är bra för deras medlemmar att få möjligheten att lyssna och ställa frågor till PO, vilka fungerar som ett stöd för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Hon berättar dessutom att RSMH redan har växt ur sina lokaler, som de flyttade in i för ungefär ett år sedan. RSMH är idag en växande förening, lokalen de har nu är begränsad till ett tjugotal personer som får vistas i den åt gången, men det kommer hela tiden nya personer som vill vara med i gemenskapen.

– Vi skulle bland annat behöva ett tyst rum för vila och återhämtning, säger Mildred.

När lunchen är klar, frågor ställda och samtalet ebbat ut, så är det dags att hasta vidare för socialdemokraternas besökare till nästa aktivitet. Det är ett späckat schema, dagen till ära, för Mikael Dahlqvist.

Text: Lotta Tammi
Foto: Stefan Ek

Du kan vara Framtidens entreprenör

Demokratiska företag och ekonomisk demokrati – är det möjligt? Det var ämnet för en rad föreläsningar som hölls på Karlstads universitet i oktober. ASP Bladet var där.

Bakom arrangemanget stod Värmlandskooperativen, Karlstads universitet, Unionen och IF Metall. Värmlandskooperativen och Karlstads universitet har haft flera seminarier förut om kooperation, berättar Gunnel Kardemark, vice VD för humaniora och samhällsvetenskap, som kort introducerade dagen innan hon lämnade ordet vidare.
– Svenska företag läggs ner i generationsskiftena, är de olönsamma eller vad då?, undrar Leif Thyrén från Värmlandskooperativen. Frågan är retorisk.

RÄDDA LOKALA FÖRETAG
En förstudie gjord av Värmlandskooperativen visar på att kooperativa intressenter kan stöta på en del problem. Bland annat kring sin finansiering från banker, som har svårt att förstå företagsmodellen, men även det allmänna skyddsnätet och a-kassereglerna kan ställa till det. Det är inte anpassat för företagare, och i synnerhet inte ekonomiska föreningar, som kooperativ i lagens mening utgör.

Sverige har några av europas äldsta företag. 175 000 företag kommer att behöva växla generationer, men är inte alltid rustade att klara den situationen. En tredjedel av dem tros tas över av familjemedlemmar, ytterligare en tredjedel av externa aktörer, men vad händer med den kvarvarande tredjedelen, kommer de att behöva lägga ner?

Här lyfts kooperation fram som en potentiell lösning, varför inte fråga arbetarna om de kan tänka sig att ta över driften, och även administrationen av företaget och dela ägandet gemensamt?

MINDRE LÖN OKEJ
Ute på glesbygden finns många företag men inte alltid någon arvinge, genomgående är att arbetarna kan tänka sig något lägre lön om rätt ägare tar över; att det är någon med lokal förankring, ingen ”stockholmare” eller utländskt företag som flyttar undan verksamheten från orten.

Många vill dessutom se sitt livsverk och verksamhet leva vidare. Varför når inte det tänket ut till de anställda?

INTERNATIONELLT
I Frankrike jobbar kooperativ, fack, akademi och banker ihop. Det finns en politisk tilltro till kooperativen, och en historik av franska arbetskooperativ. Den finansiella krisen slog hårt mot Frankrike, en kris som gjorde företagen medarbetarägda. Medarbetare har förköpsrätt till företagen. Mellan 2008 till 2012 ökade medarbetarägda företag med 15 procent. För att betala för köpet av företaget, offrade man i vissa fall en del av sin lön.

Det kan finnas en stor rädsla hos arbetare att bli entreprenörer, många vill jobba med det de kan. Men det kan vara väl värt att läsa in sig på ekonomi och hålla igång företaget tillsammans. Det kan ske flera positiva effekter av det och skapas fler nya jobb än i traditionella företag, de blir mer uthålliga och mer samhällsnyttiga, säger Leif. Den som äger och arbetar tjänar på det.

SPANIEN
I baskiska Mondragon, genereras genom den kooperativa centralorganisationen Corporación Mondragon, en betydande del av Spaniens ekonomi. Mondragons framgångsrecept består av att man bland annat satsat hårt på gemsamt ägda företag. Ett av de framgångsrika företagen som är baserade i Mondragon är Fagor, som gör kylskåp och vitvaror.

De kooperativa företagen i Mondragon har egna socialförsäkringssystem och i regel fler anställda. Vid en kris säger man inte upp arbetare i första taget, utan låter hellre anställda minska sin arbetstid tillfälligt. På så vis behåller man personalen och kunskapen i företaget.

Ett spanskt kooperativ kan ha 80 000 medlemmar, men det är fortfarande ”en medlem, en röst” som är devisen. Leif Thyrén återberättar vad en man i Mondragon berättade för honom:
– Alla är entreprenörer här. Säg det till Sverige!

Demokrati anses vara eftersträvansvärt som sätt att styra stora organisationer som stater och storstäder, varför gör man inte likadant i företag? Det var den övergripande frågeställningen under dagens föredrag om kooperativ ekonomi.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi