Onödig polarisering hjälper inte personer med NPF

Det finns ett akut behov av nya hållbara insikter för samhällsstödet till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Polariseringen mellan specialister förhindrar integrerade och flexibla modeller. Dessa behövs för att luckra upp budgetstyrda stuprör och organisera ett effektivt stöd med individen i fokus.

Regeringens utredare av problematisk skolfrånvaro har fått förlängt till december 2016. Det är ett enormt samhällsproblem att stora barngrupper tillåts falla ur redan i skolan – socioekonomiskt svaga, barn som far illa, och så den allt tydligare gruppen NPF. Att födas med ADHD eller autismspektrumtillstånd (AST) innebär rent statistiskt enorma svårigheter att få fungerande skola med långtgående konsekvenser för hela familjens hälsa och ekonomi. Värst drabbas flickorna konstaterade nyligen Barnombudsmannen.

Hjälpen vi ger idag är samtidigt dyr och ineffektiv och det eviga problemet är bristen på samverkan. Samhällsinstanserna förblir statiska eftersom de framför allt förhåller sig till den egna budgeten. Paradoxalt nog förvärras problemet ofta av kravet på evidensbaserade metoder som gör att bara ett behandlingsalternativ erbjuds. Ett barn med NPF kan sitta hemma i åratal i väntan på att myndigheterna skall ”samordna sig”. I praktiken är ofta familj och tjänstemän eniga om vad barnet behöver, men inte vems ansvar det är. Så kallad SIP (samordnad individuell plan) misslyckas när själva ersättningssystemet är uppdelat mellan psykosocial (socialen eller psykiatri) och funktionsnedsättningsproblematik (LSS).

Läkare, psykologer och socionomer, forskare som kliniker, tycks ofta glömma att de behärskar en begränsad del av verkligheten och uttalar sig istället som om deras kunskaper är svaret på allt. Starka profiler uttalar sig kunnigt om det de behärskar, men kan samtidigt göra kategoriska och illa grundade uttalanden om det de inte kan särskilt mycket om. Fältet lämnas fritt till media att spekulera i huruvida ADHD ”finns” eller är en konspiration av läkemedelsbolagen, eller om föräldrar kan ”beställa diagnoser” för att öka barnets chanser i skolan.

För att förbättra samhällsstödet måste professionella mötas och låta respektive kompetensområde befrukta varandra. Integrerade och hållbara modeller måste formuleras som gör att rätt och individualiserad hjälp kan nå fler och i tid. Hur skall annars den som uteslutande har anknytningsglasögon på sig kunna se de neurokognitiva svårigheterna? Kan den som bara ser tillvaron i ”ADHD eller inte ADHD” se att frågan också måste ställas om barnet far illa?

En viktig del är att skapa ett utredningsförfarande med barnet i centrum, lyhördhet och redskap för att upptäcka olika typer av psykisk ohälsa. Samma beteende kan dölja olika orsaker. Samma barn kan ha multipla svårigheter som måste adresseras med multifokus. Traumabearbetning med kunskap om ADHD. Ångestbehandling med kunskaper om AST. Med en ny tids informationsteknologi borde det gå att styra om så att planering och budget skapades närmare brukarnas behov.

Som psykolog vill jag se mitt förbund agera konsekvent och tydligt varje gång förenklade uttalanden görs i media. Idag utmärks professionalism och framgång inte av den som har mest kunskap inom ett område, utan av den som är vis nog att tillämpa kunskapen integrerande och flexibelt.

Text: Malin Holm
Leg. Psykolog

Läs fler av Malin Holms texter här: http://www.signeratmalinholm.se

Olika erfarenheter ger olika behov

Anna Rådström Sigurdsson är Vård- och stödsamordnare. För värmländska Psykiatribloggen och även i ASP Bladet skriver hon en text som uppmanar samhällets olika aktörer att bli bättre på samverkan för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Inom uppföljningsarbetet i Neuropsykiatriska samverkansprojektet träffar jag unga vuxna som nyligen har fått sin neuropsykiatriska diagnos. Flera av dem beskriver att de har svårt att få till vardagen och livet.

En del av dem bor hemma hos föräldrarna, några har egen lägenhet. En del har ingen bostad alls och flyttar runt hos olika släktingar och kompisar. En del står utan egen inkomst och några har ersättning via Försäkringskassan, kommunen eller Arbetsförmedlingen. Vissa har inte klarat av skolan. Några har arbetslivserfarenhet och somliga har inte arbetat alls. Variationen av erfarenheter (eller brist på erfarenheter) är stor. Variationerna kring svårigheter att hantera vardagen är också stora inom flera områden som räknas till vuxenlivet.

Många personer med neuropsykiatrisk diagnos är trötta på att deras anhöriga är med och lägger sig i deras liv. De vill bli självständiga individer och inte bli behandlade som att de fortfarande är barn. Trots det är de i regel medvetna om att de inte lever upp till det som förväntas av dem nu när de blivit vuxna. Att man får stöd i att kompensera för det som är svårt är för många en förutsättning för att hantera en egen vardag. Att jobba mot att individen får rätt kontaktnät omkring sig när det gäller vardag och sysselsättning leder till förutsättningar att bygga på självständighet.

En fungerande samverkan mellan samhällsaktörer är viktig. Den ger ökade förutsättningar till individuella lösningar utifrån personens behov och egna resurser att hantera vardagen. Den är också viktig för oss som behandlare som kan göra ett bättre jobb om vi har kännedom av varandras verksamheter. Därför är jag så tacksam att den personal jag kommer i kontakt med inom Arbetsförmedlingen, kommunen, LSS, vuxenhabilitering och övriga vårdgivare är så positiva till samverkan. Det gör det möjligt att se till helheten i en individs vardag när vi utformar stödet.

Text: Anna Rådström Sigurdsson
Foto: Per Rhönnstad

Psykiatribloggen återfinns här.
http://psykiatribloggen.se/

I spåret av finanskrisen

Kristin Johansson är till sitt yrke ekonomichef i Arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Ett utmanande yrke i tider som dessa, då förvaltningen har sparbeting på flera miljoner kronor.

ASP Bladet satte sig ner en stund med Kristin för att föra en dialog kring situationen som föranligger. Läser man Arbetsmarknads- och socialnämndens ekonomiska översikt finner man att en rad saker har lett fram till den nuvarande situationen. Ingenting heller som i egentligen mening direkt kan belastas förvaltningen. Kristin Johansson började själv arbeta för förvaltningen som ekonomichef under 2010, men framstår som väl insatt i dess historiska utveckling.

– När jag började i februari 2010, fanns det ett underskott på 23 miljoner kronor, och jag visste då att det inte skulle bli någon omedelbar förbättring. Jag såg det som en utmaning när jag tog den här tjänsten, sen tycker jag att själva verksamheten är väldigt spännande och väldigt viktig. Det blir viktigt att därför få fram pengar till just den, berättar Kristin Johansson.

Historiken är också viktig att förstå i sammanhanget och man vill veta varför ekonomin idag ser ut som den gör. Förvaltningen har hand om en hel del känsliga ärenden, dessutom åligger det kommunen att ge stöd då vissa verksamheter är lagstadgade. Exempelvis måste förvaltningen agera när en Eriksson misshandlar sina barn och sin fru. Tydligt är dock att många av de nuvarande bekymren går att spåra bakåt i tiden till finanskrisen 2008.

För från och med maj 2008 till januari 2010 fördubblades arbetslösheten i Karlstad, och den befinner sig fortfarande än idag på en relativt hög nivå. Det har också skett en ökad belastning på kommunernas ekonomier eftersom en hårdare tolkning från Försäkringskassan har blivit praxis, vilket lett till fler personer har kommit att uppbära försörjningsstöd istället för sjukpenning. Men går det att spåra någon sorts brytpunkt, då ekonomin har blivit betydligt sämre?

– Det här har varit ett problem som förvaltningen har haft till och från. 2008 hade man faktiskt tio miljoner sparade, men under 2009 ökade kostnaderna väldigt mycket, till följd av finanskrisen och högre arbetslöshet. Där gick vi då med ett sammanlagt underskott på 23 miljoner, vilket med överskottet beräknat innebar 33 miljoner back. Här började egentligen frågan om att se över hur mycket pengar vi behövde, berättar Kristin Johansson.

Avgiftning i hemmiljö

I nämndens delårsbokslut återkommer vad Johansson berättar för ASP Bladet. Allt finns på svart och vitt. Ökningen är markant i flera hänseenden. 2006 har inflödet av anmälningar som rör barn och unga ökat från 731 stycken till 1350 stycken år 2010. Även kostnaderna för externa institutionsplaceringar mellan 2008 och 2010 ökat väsentligt. För att minska kostnaderna när det gäller dessa placeringar kommer man nu att försöka korta ner avgiftningstiderna, från tre veckor till fem dagar.

– Vi drar ner de externa placeringarna när det rör avgiftningarna, under förutsättningen att man kan lösa det i en hemmamiljö. Sen är det en verksamhet som var planerad att starta upp i år, med sysselsättning och dagverksamhet för personer med psykiska funktionsnedsättningar, inom LSS. Men det kommer vi alltså inte att göra. Man kommer att starta det hela under en annan form nästa år, berättar Kristin Johansson.

Centralt engagemang

Nedskärningar innebär alltid svåra avvägningar. Det är en viktig insikt att komma ihåg. Som ekonomichef är Kristin Johansson övertygad om viktigheten i den förvaltningen hon arbetar under, och dess uppdrag. När samtalet glider över i de privata motivationerna är det dock tydligt att det också finns något mer. Ett driv och engagemang att se till att resurserna som finns och tilldelas gör maximal nytta för kommunens innevånare.

En förhoppning Johansson har lite mer långsiktigt, är att det ska börja byggas billigare lägenheter och att bostadsbolagen ska erbjuda fler lägenheter för förvaltningens klienter. Det skulle lösa många bekymmer, tror hon. För som det är nu räcker det inte riktigt till, och lägenheterna som byggs är för dyra, tycker Kristin Johansson.

– Det är fruktansvärt jobbigt att göra besparingar, då det drabbar både brukare och medarbetare. Men jag och hela ledningsgruppen tror, kämpar och har drivet att få in pengar till verksamheten. Vi måste också ha ut så mycket verksamhet för pengarna som möjligt, för att brukarna ska få det så bra som det bara kan bli, konstaterar Kristin Johansson med eftertryck.

Text & Foto: Robert Halvarsson

LSS & LASS

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

LSS

Denna förkortning står för Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagen uppdateras regelbundet och den senaste ändringen trädde ikraft 1 januari 2011.

I 1 § LSS kan vi läsa: ”Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer

1. Med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
2. Med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. Med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.”

För att kunna få en insats enligt LSS måste man tillhöra någon av de tre ovanstående personkretsarna.

Vilka är insatserna för särskilt stöd och särskild service?

Det finner vi i 9 § LSS: ”Insatserna för särskilt stöd och service är

1. Rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,
3. Ledsagarservice,
4. Biträde av kontaktperson,
5. Avlösarservice i hemmet,
6. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
10. Daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.”

LASS

Förkortningen har stått för Lagen om assistansersättning, men har från 1 januari 2011 ersatts av kapitel 51 i socialförsäkringsbalken.

För den som vill läsa mer om LSS, kan vi rekommendera boken ”LSS 2011” av Bengt Olof Bergstrand. Den finns att låna på Stadsbiblioteket i Karlstad.

Text: Karl-Peter Johansson