I fokus: Arbetsmarknads- och socialnämnden

I månadens ”I fokus” får vi stifta bekantskap med socialdemokraten Christian Norlin, förste vice ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden. Han berättar för ASP bladet hur nämndens arbete fungerar och om de utmaningar som finns.

I Karlstads kommun finns det tretton nämnder och deras politiska sammansättning styrs av majoritetsförhållandet i kommunfullmäktige. Christian Norlin förklarar att det i Karlstad tillämpas målstyrning. Det betyder att nämnden en gång om året antar en strategisk plan. Det är ett måldokument med tillhörande budget som beskriver riktningen för förvaltningens arbete.

– Nu i april behandlade nämnden förslaget från förvaltningen, så nu har samtliga nämnder skickat i sina äskanden eller önskemål om vilken budget man vill ha nästa år. I juni tar kommunfullmäktige beslut om detta, förklarar Christian Norlin.

Efter att beslutet är tagit i fullmäktige, är det upp till varje nämnd att hålla sina budgetar. Arbetsmarknads- och socialförvaltningen har en budget på ungefär 550 miljoner kronor. Pengarna fördelas bland annat på försörjningsstöd som särredovisas och på de olika enheterna i förvaltningen. När det gäller enheterna budgeteras de efter behov.

– Behov tenderar alltid att överstiga tillgångarna, eftersom behov och önskemål är nära besläktade. Nu har vi valt att lägga mer pengar på Vuxenavdelningen, eftersom vi ser väldigt kraftigt växande behov av missbruksvård, säger han.

Arbetsmarknads- socialnämnden har elva sammanträden om året. Inför varje nämndmöte har man alltid ett arbetsutskottsammanträde som bereder ärendena. Ett nämndmöte brukar börja halv nio på morgonen och avslutas vid fyratiden på eftermiddagen. Sammanträdets utformning bestäms av ordföranden och skiljer sig från nämnd till nämnd.

– Vi brukar ofta ha information på förmiddagarna, då kommer antingen personal från vår egen verksamhet och informerar oss om deras verksamhet, eller organisationer utifrån. Under eftermiddagen har vi beslutsärenden, förklarar Norlin.

Förutom de allmänna sammanträdena som alla nämnder i kommunen genomför, har Arbetsmarknads- och socialnämnden även enskilda sammanträden. De här mötena tar upp sekretessbelagda individärenden som rör Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Christian Norlin och nämndens ordförande Johanna Larsson brukar turas om att sitta ordförande.

– Minst varannan vecka om året om har vi ett sammanträde med enskilda ärenden, säger han.

De enskilda ärendena kräver mycket arbete. Det är mycket påfrestande att läsa genom handlingar som beskriver människors utsatta situationer.

– Du får läsa om sånt som du bara kan fantisera om förekommer. Människor lever i misär och det finns ingen samhällsklass som du kan peka ut är värre än den andra. Det finns bakom alla fasader, menar Christian.

Norlin menar att nämnden och förvaltningen är samhällets sista skyddsnät. När det inte finns någon annan hjälp att få ska kommunens hjälpande finnas till hands.

– Om du har trillat igenom andra skyddsnät, så kan du alltid komma till Socialkontoret och be om hjälp, inte utan förpliktelser, men vi är alltid skyldiga att i den utsträckning vi kan att hjälpa dig, menar han.

Christian säger att det ökande utanförskapet är ett mycket stort problem. Det är något som blir påtagligt i arbetet i nämnden.

– Sitter du i Arbetsmarknads- och socialnämnden kommer du mycket närmare utanförskapet. Andra politiker i andra nämnder, de kanske läser i tidningen om hög arbetslöshet. Men vad vet man om konsekvenserna att så oerhört många personer lever i sådana utsatta situationer? säger Norlin.

När det gäller framtiden, hoppas Christian Norlin att hans parti hamnar i styrande position efter valet i höst, och att de tack vare det ska kunna få igenom sin politik. Om man lyfter blicken från det partipolitiska planet menar han att nämndens arbete aldrig blir färdigt.

– Vi kan aldrig säga att vi blir klara, samma stund som vi betar av en punkt, så kommer det en ny punkt på listan. Även om vi skulle klara av att ha en verksamhet som täcker dagens behov, så har vi jättemycket som vi kan göra i förebyggande syfte, menar Norlin

Gällande förberedande arbete pekar han till exempel på de LVU-placeringar som har genomförts. Han tror de hade varit mindre om insatser gjorts i tid. I skolan gäller samma sak, Christian menar att förebyggande åtgärder kunde hjälpt barn med problem i ett tidigare skede. Det handlar om att agera i förväg för att förhindra utanförskapet.

– Det jag hoppas på är att vi kan bryta arbetslösheten så att försörjningsstödet sjunker, det är pengar som vi istället kan använda i verksamheten, avslutar Christian Norlin.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Med barnen i centrum

Karlstads kommuns familjeenhet har länge sysslat med att handha ärenden med barn som far illa. Men nu har verksamheten omorganiserats. En av de första i behandlingskedjan heter Magnus Albinsson och ASP Bladet har träffat honom.

Karlstads kommuns familjeenhet har en längre tid arbetat med barn som far illa och nu är verksamheten omorganiserad. Förutom familjen, är socialen ofta inblandad, ett mottagningsteam, där Magnus Albinsson sitter med ett utredningsteam. Dessutom finns ett behandlingsteam som ingår i ett annat projekt men de har ändå anknytning till mottagnings- och utredningsteamet.

Efter en ansökan/anmälan kommer familjen först till mottagningsteamet som gör en bedömning, för att se om en utredning behöver göras. I så fall sänds de vidare. Skulle den utredningen visa att en form av behandling behövs, skickas de vidare till behandlingsteamet, vilket är det sista ledet.

Mottagningsteamet arbetar efter en modell som kallas ”Sign of safety”, där även föräldrarna är delaktiga. Mest för att ge barnen trygghet och hitta resurser hos föräldrarna. Det är också viktigt att komma ihåg att alla insatser är frivilliga. Det är inga ”måsten” inblandade, säger Magnus Albinsson.

Lagen om vård av unga
Han uppger att även om insatser är frivilliga, kan utredningen visa att en familjehemsplacering är nödvändig i vissa fall. Det sker i så fall med stöd av LVU, vilket står för Lagen om Vård av Unga. Dessa fall sker när barnens hälsa och utveckling riskeras att skadas allvarligt och frivilliga insatser inte är möjliga.

Ibland inträffar det att behandlingen visade sig vara fel, i så fall får de gå en ny utredning för att se vad som borde ha gjorts och så sätts den behandlingen in i stället. I sällsynta fall händer det att familjen kommer tillbaka till mottagningsteamet. Alla fall som leder till behandling följs upp för att se att insatsen var riktig och har gett ett bra resultat för barnen, säger han.

Skyldiga att utreda
Oftast är det skolan, sjuk- och hälsovården, barnomsorgen, grannar och släkten som gör en anmälan och det händer även att barnen själva gör en egen ansökan, men det är ovanligt. Mindre ovanligt är att ungdomar kommer. Alla anmälningar/ansökningar leder inte till behandling, men mottagningsteamet har en skyldighet att se till att alla ärenden som kommer in får en vidare bedömning.

Skulle de göra bedömningen att en utredning inte behövs, läggs anmälan ner. Den som gjort en anmälan vilken läggs ner, riskerar inget. Om det inte bygger på medvetet falska uppgifter för att smutskasta eller förtala någon, då detta är en brottslig handling. Tvärtom, det är bättre att slå larm en gång för mycket, än att inte alls bry sig alls, menar Magnus.

Mottagningsteamet åker runt i skolorna och informerar om sin verksamhet. Eftersom det är anmälningsplikt i Sverige, informerar de även sjuk- och hälsovården och övriga inblandade om sitt arbete.

Avslutningsvis säger han att det råder en större vaksamhet i dag, så antalet anmälningar har ökat. Men, det betyder inte att andelen barn som far illa har ökat. Troligen var mörkertalet högre tidigare, så att andelen barn som lever i utsatthet är kanske konstant, men nu fångar man upp fler som far illa, avrundar han.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Förkortningsskolan: LVM & LVU

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

LVM

Förkortningen står för Lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Den stiftades 1988 och med tiden har en del ändringar i lagen gjorts, senast 2005. Lagen är en komplettering till socialtjänstlagen, för att möjliggöra tvångsvård när vård inte kan ges på frivillig basis.

I 4 § LVM står följande:

Tvångsvård skall beslutas om,
1.    någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2.    vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
3.    han eller hon till följd av missbruket
a)    utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b)    löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c)    kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2005:467).

I 3 § LVM kan vi läsa:  Tvångsvården skall syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

Enligt LVM är tiden då tvångsvård ges maximerad till sex månader. Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningarna är uppfyllda och det är lämpligt i övrigt, för att sedan fortsätta vid ett så kallat LVM-hem. Det finns två typer av LVM-hem; dels ”vanliga” och dels sådana som är anpassade för särskilt noggrann tillsyn.

I 30 § LVM står:  Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han eller hon får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

LVU

Denna förkortning betyder Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen stiftades 1990 och den senaste ändringen i denna lag gjordes 2006. Även denna lag är ett komplement till socialtjänstlagen.

Vård enligt LVU kan i stort ske utifrån två aspekter. Det är dels miljöfall och dels beteendefall.

Med miljöfall menas när miljön kring den unge brister.

I 2 § LVU kan vi läsa:  Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).

När det gäller beteendefall, så syftar det på när den unges eget beteende utgör en skadlig risk för honom eller henne. I första stycket 3 § LVU står följande:

Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Insatser enligt socialtjänstlagen bygger på frivillighet och samtycke. Vård enligt LVU kan ske om detta samtycke saknas. Detta gäller ifall vårdnadshavarna inte ger sitt samtycke och har den unge fyllt 15 år ska samtycke även saknas från honom eller henne. Vård enligt LVU kan även ges den som fyllt 18 men inte 20 år om samtycke saknas från den personen.

I övrigt reglerar LVU hur olika former av beslut får ske för att vård enligt lagen ska kunna ges. LVU innehåller också bestämmelser om vårdens genomförande och hur LVU-ärenden ska handläggas.

Text: Karl-Peter Johansson