Etikettarkiv: Magnus Mellgren

”JAG BEHÖVER HJÄLP!”

art1Veckan innan riksdagsvalet pågick en grupputställning med politisk konst och satir på Galleri Konstgruvan i Karlstad. En av utställarna var Magnus Mellgren, eller ”Art Spectaculo”, som är hans artistnamn. Magnus både målar och gör performanceföreställningar, ibland i kombination. En konstnär med många uttryck i arsenalen. ASP Bladet har bevittnat hans uppträdande och även tagit reda på varför han gör det han gör.

Idag, onsdagen den 10:e september, uppträder han i konstgruvans lokaler med sin performance ”Jag behöver hjälp”. I det lilla källargalleriet har de andra konstverken tillfälligt flyttats åt sidan för att ge plats åt Art Spectaculo, publikplatser samt tilltugg och vin.

Publiktillströmningen denna dag är sparsam, men de som finns på plats kommer få uppleva en kort, intensiv och känsloladdad performance. En avskalad och naken föreställning utan krusiduller som sätter Magnus, människan, i totalt fokus. Vad är det han har varit med om?
Uppträdandet är igång…

I ett relativt samlat lugn upprepar han: ”Jag behöver hjälp. Kan jag få hjälp? Jag kan inte sjunka mycket lägre nu. Snart ska du få hjälp. Det är nu jag behöver hjälp. Det finns ingen hjälp”.

Publiken är med, invaggad i mantrat. Plötsligt kommer avgrundsvrålet:
”JAG BEHÖVER HJÄLP!”

art3Samtliga i publiken rycker till, blir nästan rädda. Det finns en hopplöshet, en desperation och ilska i Magnus fram-trädande som är omöjlig att missa.

Plötsligt är allt över. Det blir tyst i lokalen. En känsla av allvar sprider sig. Men det dröjer inte länge innan någon yppar de första orden av vad som kommer bli en lång diskussion om samhället och hur det är att drabbas av dess kalla hand.

Efter flera diskussioner och samtal, smuttande på kaffe och vin, fick undertecknad en pratstund med Magnus i trädgården utanför galleriet.

VAD ÄR SYFTET BAKOM PROJEKTET ”JAG BEHÖVER HJÄLP”?
– Syftet är att visa det mottagande jag fick den gången jag gick till socialen i Karlstad. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till varför jag blev behandlad som jag blev när jag verkligen behövde hjälp. När jag vände ut och in på ekonomin och verkligen bevisade att jag var i nöd, och att jag skötte praktikplatser och allt. De brydde sig inte om mig helt enkelt, vare sig med pengar, mat eller medicin. Hur tänkte de? Hur kan man behandla en människa på det sättet? Jag vill påvisa hur illa det kan vara i Sverige idag.

Magnus berättar vidare med stort enga-gemang om hur han vill ha en rimlig förklaring från de ansvariga, samt att synliggöra sin upplevelse för dem och alla som inte förstår hur det kan vara.

NÄR STARTADE DU PROJEKTET?
– Det var för ett år sedan ungefär, efter att jag hade varit med om detta. Jag startade projektet på en workshop vi hade på Värmlands konstnärsförbund. Jag mådde väldigt dåligt då, och hade inte ens de 200 kronor som behövdes för att få medverka. Men jag hade en vän som insisterade på att jag skulle vara med, och erbjöd sig att betala.
Den andra dagen jag var där så var det en konstnär som sa till mig: – ”Du ska tänka på socialkontoret och göra ett projekt av detta”. Nästa gång jag kom tillbaka gjorde jag min performance ”Jag behöver hjälp”. Alla blev väldigt berörda, och tyckte att jag skulle starta igång ett konstprojekt och göra någonting av ilskan.

art2VAD HAR DU MER GJORT INOM RAMEN FÖR DETTA?
– Jag har bl.a gjort en tavla med det här slagordet ”Jag behöver hjälp”, som jag ställde utanför dörren hos socialen. Sedan startade jag en facebook-grupp med samma namn, som fortfarande är aktiv. Där fick jag väldigt snabbt sympatier och beröm av människor från hela Sverige, helt enkelt för att jag lyfte den här frågan. Sedan har jag haft bande-
roller med detta uppe vid västra in-farten. Jag har även hängt upp figurer vid rudsberget som blev nedplockade. Alltså, bara med budskapet ”Jag behöver hjälp”. Det är det enda jag har skrivit.

HUR HAR MOTTAGANDET VARIT?
– Väldigt positivt. Många känner igen sig och uppskattar att någon vill lyfta den här känsliga frågan.

BERÄTTA OM DAGENS PERFORMANCE
– Jo, jag tyckte det gick bra. Jag kände att publiken blev väldigt berörd efteråt. Det ledde också till en bra diskussion om hur läget ser ut idag, om hur det är att hamna utanför så att säga.

art6VAD HOPPAS DU FOLK TAR MED SIG EFTER DETTA?
– Att man ska förstå hur det är att hamna utanför. Jag trodde ju att det verkligen fanns en hjälp, ett skyddsnät, när man fallit ner och nått botten. Men det fanns inte det, inte för mig i alla fall.

Han berättar om hur illa det är när man når botten. När man in i det sista försökt hålla näsan över vattenytan och klara sig själv, men till sist inte klarar mer. När en så basal sak som att äta inte längre är självklart. ”Ska jag äta idag, eller lägga pengarna på räkningar?” Hur alla delar i livet tar skada, och förtvivlan över ett samhälle man trodde skulle
finnas där som en sista utväg till hjälp.

HUR SER DIN SITUATION UT IDAG?
– Idag ser den helt annorlunda ut. Jag har halvtidsjobb och mår mycket bättre. Men jag glömmer inte det som hände. Det känns så viktigt att berätta om vad jag råkade ut för.

FICK DU ÄNDÅ HJÄLP TILL SLUT?
– Nej, det var min pappa som fick rycka in och ta av sina pensionspengar för att hjälpa mig. Det är ju inte särskilt roligt att vara 43 år och behöva be sin pappa om hjälp på det viset. Så nej, det är inte samhället som har hjälpt mig.

art4VAD BLIR NÄSTA STEG I PROJEKTET?
– Ja, det här är ju inget jag glömmer, så jag kommer fortsätta jobba för att den här frågan ska uppmärksammas. Alltså, just det här mottagandet som jag fick. Hur kan man behandla en människa på det här viset, som verkligen behöver hjälp? Jag tycker det här är så viktigt, för så här ska det inte vara. När människor som är utsatta för sjukdom, arbetslöshet, osv, kommer och ber om hjälp och får ett sådant bemötande.

Nästkommande lördag (13/9) gör Magnus (Art Spectaculo) en repris på sin performance där kommunalråd Linda Larsson (S) är inbjuden för att ta del av Magnus berättelse, och även berätta vad Socialdemokraterna i Värmland vill göra.

Undertecknad fick i efterhand höra att Magnus kände sig nöjd med lördagens uppträdande och efterkommande samtal med både Linda och besökare.

Det återstår att se om människor i Magnus situation och det som hände kommer upp på agendan, och in i medvetandet hos allmänheten.

Text: Martin Bäckström-Ledin
Foto: Lotta Tammi

Art Spectaculo – Värmlands ende performanceartist

Magnus Mellgren, eller Art Spectaculo som han även kallas som konstnär, är performanceartist och målare. Det innebär att han utför framträdande som inte är förutsägbara.

Han är utbildad rörmokare, vilket han har arbetet med hela livet. Han arbetade i Norge i tio år men kom tillbaka till Sverige 2007. I Sverige arbetade han fram tills 2011 som rörmokare. rörmokeriet var bara något som gav honom lön, det fanns ingen djupare tillfredsställelse med det arbetet. När han började att få psykiska problem så startade det på så sätt att han började att ifrågasätta sitt liv.

2008 mådde han dåligt och sökte upp en terapeut. Terapeuten frågade Magnus när han hade roligt sist. Magnus svarade att han inte kunde komma på när det var.

– När jag var barn var jag lycklig när jag ritade och när jag var med och spelade i ett band. Men jag tog inte vara på den gåvan som jag fått. Det säger Magnus Mellgren nu som vuxen.

2011 gick han in i väggen och orkade inte arbeta mer. Han hade gått in i en djup depression och blev sjukskriven. På hösten 2011 började han gå på Kognitiv beteendeterapi (KBT) som har gett honom väldigt mycket. Han började arbeta med konstnärlig verksamhet 2009, vilket har förbättrat hans psyke. Nu arbetar han som konstnär och performanceartist.

Konst och hårdrock
2012 hände det mycket för honom bland annat hade han ett samarbete med ett metallband som hette ”Soulmerge”. De hade flera uppträdanden på Arenan i Karlstad där han målade stora tavlor till deras musik. På sommaren samma år började han att samarbeta med andra performanceartister i Kil på ”Tomma rum” som utställningen hette. Han gjorde ungefär tio stycken performanceframträdanden förra året.

På ”Tomma rum” träffade han en person som föreslog att han kunde skriva ett manus till en film om Magnus. Filmen handlar om Magnus utveckling till att bli konstnär, den har premiär i vår.

En stor händelse i Magnus konstnärskarriär var när han fick kontakt med Franko Black i november, och blev erbjuden att samarbeta med honom. Franco Black befann sig i London och är en av världens största performanceartister. Uppträdandet med honom var på en pub i London där han gungade naken i 20 minuter.

När han tänker över sin psykiska hälsa och en neuropsykiatrisk diagnos han äger, ADHD, ser han det inte som negativt.

– Jag lider av ADHD och det har påverkat mig på så sätt att jag är väldigt kreativ. Jag är också impulsiv vilket har gjort att jag är orädd och det är positivt för mitt konstnärskap, säger Magnus.

Viktigt med ventiler
Under sin depression kände han att han kunde inte fortsätta med sitt liv på det sätt som det har varit tidigare. Han fick ta tag i sitt liv och utveckla sin konstnärliga gåva. Detta har påverkat honom så att han har kommit över sina djupa depressioner.

– För människor med psykiska problem är det viktigt att hitta något som är roligt att göra. Man måste ha en ventil för att kunna släppa ut sina känslor. Det kan jag göra genom mina performanceframträdanden, som innehåller aggressioner, provocerar, sorg och kritik, säger Magnus.

Han kan leva ut sina känslor genom konsten och kan på så sätt må bättre. Genom att skapa så blir han lycklig och det ger honom ett välbefinnande. Det han är intresserad av i sin konst är skogen, shamaner och vikingatiden, han häcklar dessutom samhället med dess värderingar. Syftet med performanceframträdanden som han utför, är att få fram urmänniskan. Då får han leva ut sitt raseri och sin anarkistiska sida.

Det konstnärliga liv han lever nu gör honom väldigt lycklig och han kan fortsätta med det långt framöver. Hans mål är nu att åka tillbaka till London och jobba vidare med sina performanceframträdanden och sin konst. Vid sina performanceframträdanden kan han krossat glas och stoppat ner huvudet i en burk med målarfärg. Sina tavlor målar han halva tiden med pensel och resten av tiden kastar han färg på dem med händerna.

Text: Olle Stagnér
Foto: Per Rhönnstad